POLISHUNDEN AREK

Hmmm! Kan se på läsarnas kommentarer att missödet med spikmattan var uppskattat. Alltid kul att roa någon och eftersom jag alltid sagt att jag förser er med sanningen så får jag väl bjuda på den lilla fadäsen. Mången kommentar, samtal och sms har det blivit och INGEN har varit vänlig utan bara retsam... Skit samma! Jag tar det. - ser aldrig bakåt utan blickar alltid framåt....

Vi hade ju chansen att ta revansch dagen därpå eftersom vi gjorde natt även då. Det började dock inte så bra eftersom fet-Arek kom efter lite när vi var på kvällsrastning. Smidigheten är ju som förbytt nu på ålderns höst och i stället för att skutta som en vildhare så är det ju mer som att se ett stort fartyg vända när han är på väg.... Självklart gjorde han sig illa och haltade som om han hade kottar under varje trampdyna. Tyckte synd om honom, men hoppades på att natten skulle bli lite lugn så han fick tid till återhämtning....

En påtänd man slog dock min plan ur spel. Efter att ha knockat en dam så drog han till skogs. Som alltid så var gammelgeten och jag på helt fel sida av världen vilket ju gjorde att vi hade en bra bit att åka. Hade inga förhoppningar om att få gripa, men eftersom man aldrig vet så lät jag den fina polisbilen jobba på i god fart. Då resan var lång och vi nu var ute på landet så funderade jag på hur det skulle vara att krocka med en älg i 180 km i timmen. Kom fram till att det inte skulle vara så bra, men slog tanken ur hågen och rockade lite musik i stället. Från höger sida tycker jag mig se något vitt komma springandes varvid jag släpper gasen. Då höll ju för fan tanken på att slå in för nu kom väl en älgjävel skenande som en yster påfågel över vägen. Tack vare Volvons fina sladdsystem så gick väl även det bra, men fy vad nära och ännu mer fy vad stora dom är....

Väl framme på adressen så möttes jag av Mr Piggelin i polisuniform. Den superpositive kollegan verkade tro att team Arek och Husse var dom som skulle rädda upp allmänhetens dåliga förtroende för polisen när han med tydliga gester visade var banditen dragit iväg. Tog ut fet-Arek och var det någon som var arbetssugen och positiv så var den han med päls. Kopplade på spårlinan och flög ut på en motionsstig. Vidare ut ett par 100 meter innan Geten kastade sig av stigen och galopperade in i skogen. Innan mörkerseendet slagit in så hade Arek redan avgjort matchen för nu stod han skällde i mörkret. Tände lampan och kände glädjen stiga i kroppen. Det as vi jagat låg nu och sov under en gran. Vet f-n inte om han låtsades sova eller om han var så påtänd att han inte märkte Areks dreggel när denne stod och gläfste över honom.... Med myndig ton (tyckte jag i alla fall) ombad jag fienden att ge upp och visa händerna för sin nye förmyndare...

I helvete han vaknade ändå. Först när han bändes upp i en ställning som påminde om en makaron så väcktes han upp ur sin drömvärld. Nu tyckte Arek det var dags att hjälpa till. Dock inte med att hantera busen utan vargen ville bära ryggsäcken.... När min fyrbente vän inte fick göra det så föll han ned i omogen ålder och blev obstinat. Hämtade en tvåmeterspinne som han vevade friskt med i högen av polisarmar och gripna ben. Fan va han håller på....

Husse mycket nöjd med Areks jobb och efter sedvanligt puss och kramkalas drog vi tillbaka mot neonljus och asfaltsytor. Det dröjde inte länge innan man ånyo behövde Getens tjänster. Så klart var vi på nytt aslångt borta, men nu i alla fall stärkta med stort självförtroende. Under färden fram så visade det sig att vi skulle hantera fyra inbrottstjuvar, men att dom fuskat och cyklat från platsen efter utfört verk. Hmmm! Inte lätt att spåra cyklister, men jag har tränat en del på det så vi hade väl inte riktigt gett upp.

Det manliga vittnet stod i morgonrock och förklarade från håll för den kvinnliga kollegan vad som hänt. När min spontane vän Arek släpptes ur bilen så ändrades dock ursprungsbilden eftersom Arek skenade iväg i riktning mot detta par. Vittnet nog ganska säker på att Arek skulle ta sig en köttbit för djävlar vad han började dansa runt. När Arek var hyfsat nära så såg jag att vittnet hade dödsångest men fick lite lindring när han nu satt och kramade poliskvinnan. He! He! He! Så roligt man kan ha...

Min halte Tyske vän såg inget hinder i att man cyklat från platsen för ånyo flög Husse efter i spårlinan. Oförmögen att bromsa drog han mig in i bostadsområdet och efter ett par 100 meters spårande så syntes 4 cyklister längre fram. Förstod att dom lätt skulle cykla ifrån oss om dom upptäckt oss så det fick bli plan B. Arek såg något konfunderad ut när han fick avbryta spårandet och i stället gömma sig med Husse i ett par buskar. Gud måste ha varit med oss för nu kom cyklisterna i god fart mot vårat gömställe. Den ena så självgod att han till och med gjorde entré stegrandes på bakhjulet. När avståndet var 5 meter kastade jag ut vargen mot cyklisterna och jävlar vilken aktivitet det blev. Tre stycken bjöd på ett bättre grimasspel innan dom förstod att döden var nära förestående. Dom kastade sig av cyklarna och låg så fint på marken... Den fjärde ville dock pröva flyktalternativet och hojade iväg. När hjälp anlänt så påbörjade vi spåra igen.

Arek flög iväg igen och efter några hundra meter så anträffades cykeln som banditen drog iväg på. Hur tänkte banditen nu? Arek spårade vidare och det dröjde inte länge förräns köttätarn funnit vad han spårat efter. Gömd i en soffa låg vårt offer och vinsten var fullständig....

5 gripna på spår får väl vara godkänt på ett nattpass. När så även chefen spårade upp 3 stycken så vann ju södra sidan med 8-0 mot Norra helvetets hundförare. Inget är som att vinna....

Må gott!

Husse