POLISHUNDEN AREK

Ful misshandel, flera till sjukhus med pling-plong taxi och de fem gärningsmännen hade lämnat och självklart då i okänd riktning. Tog med mig Schakalen och åkte mot slaktplatsen trots att det nu var ett tag sedan man skuttat från ringside utan att lämna namn och telefonnummer inför kommande rättsprocess.

Signalementet gick ut över radion och till och med den tröga privatchauffören till Arek förstod att de personer vi just mötte oxå var de som polisen önskade få tag i. Areks chaufför vände efter boxarna, tutade och påkallade uppmärksamhet. Det gick väl sådär.... Ingen stannade varvid Husse fick lämna moderskeppet och med späd stämma nu istället anropa anhanget att stanna. Samma respons som innan och då fanns ju endast en utväg kvar. Tog ut den myndighetsanställde köttätaren från bakluckan och lät i stället denne anropa via skallgivning.

Effekten nu mycket bättre! Två skuttade iväg, men tre utav dem verkade något mer brydda över huruvida vargen skulle sändas efter dem varvid de stannade till. Dessa tre var dock ej positivt inställda till Husse närvaro utan titulerade istället hundföraren med följande komplimanger:

Jag ska banka skiten ur din hund!
Jag hatar dig och skall göra allt för att skada dig!

Man nöjde sig inte med att verbalt uttala sitt missnöje utan blev istället mer konkreta. En del av anhanget ville pröva om hunden var utsmyckning eller om den färgade i K9 Cops på Animal planet. Arek gjorde ingen besviken utan jagade kött åt alla håll och kanter. Motståndarna var plötsligt inte lika aktiva utan nöjde sig med att smäda den vackra hundföraren med diverse egenkomponerade utryck....

Hjälpen dröjde lite varvid anhanget ånyo tog sig ton. Bara för att Arek lekte lite med snön och tittade bort så testade en av hjältarna gränserna igen... Ett par snabba steg mot hundföraren avbröts abrupt av att Geten lade snön som en snus i gommen samtidigt som han kom flygande förbi sin Husse i sträckt koppel. Motståndaren, numera med ett ansikte format av skräck, hann precis vika undan huvudet när käftarna slog igen. Helvete vad het hårbollen var....

Efter en halvtimme av verbal judo samt diverse utfall från min hårige vän så var samtliga förpassade till finkan. Kan säga att jag var mycket glad att min krokodil var med mig denna gång. Om inte så hade nog dessa filurer velat kolla hur lång man kan göra "kast med liten polis".

Kvinnan i sällskapet, den som varit sjukt otrevlig under hela tiden, avslutade samtalet med att fråga om hon fick pussa hunden? Detta samtidigt som hon leddes iväg mot fängelset. Undrar vilket typ av stimulantia hon fått i sig under kvällen! Hade varit roligt att se henne pussa Arek. Inte helt säker på att Arek förstått att pussas istället för att bitas. Tror bitbeteenden är mer befäst än pussandet faktiskt. He! He! He!

Arek avslutade med att vägra hoppa in i bilen efter händelsen. Fick lyfta in honom och då tog han spjärn med frambenen mot buren och vägrade hoppa in. Varför gör han så?????

Må gott!

Husse

Efter en föga ansträngande vecka som hundförare i Stora Staden så har tankarna börjat skena iväg huruvida kriminaliteten upphört helt eller om jag fått en polisradio från Toy´s are Us. I vilket fall som helst så har den smårunda hårbollen inte behövt ta ut sig allt för mycket under sin första jobbvecka, men det kanske är bra med en lugn start.... Husse är väl den som dominerat mest och då inte på grund av lyckade uppdrag utan snarare mer för sitt spridande av PR över enheten.

Bland annat genom att försöka rapportera en dreglande Boxer för ohörsamhet mot ordningsmakt, blivit anmäld för otrevligt uppträdande (otroligt vad snabbt det gick att komma in i gamla gängor) samt troligen förlängt rehabiliteringen av ett benbrott med ett halvår. Lilla sambon upptäckte nämligen en gammal kärring som fallit till marken och då oförmögen att resa sig upp. Lilla frun lät väl meddela att en polis alltid är i tjänst och enligt förordningar och föreskrifter från forntiden så skall en polis tydligen uppträda på ett förtroendeingivande sätt. Efter ett ha fått visdomsorden nedstoppade i halsen så var det bara att lägga i backen på bilen och återvända för ännu ett socialt och empatiskt test med allmänheten....

Damen hade tydligen gapat åt en hundägare med lös best att skyndsamt koppla upp sitt monster. Under sitt verbala utbrott så flaxade hon väl lite väl mycket med armar och ben vilket gjorde att hon missade att hon nu stod i färd med att friåka i barnens pulkabacke. Efter en färd värd att visas i Americas funniest homevideos så uppfattade hon det som att ena foten inte var förbar....

Försökte verka sjysst och vänlig och la upp lilla foten i högläge. Tog av lilla skon för att slippa en uppsvullen fot. Tanten nu mycket nöjd och meddelade att allt kändes mycket mycket bättre. Tantens lilla tanke var nu att stå upp, men Husse fortsatte träna empati och meddelade henne att han först skulle känna av så att inget var brutet. Husse kände och kände, men tanten kände ingen smärta. Va bra tänkte jag och avslutade med att vrida lite käckt på kärringens fotled... Det kraschande ljudet som då hördes från fotleden lät väl inte helt bra och av kärringens skrik att döma så har hon nog ett halvårs rehabtid framför sig. När ambulansen drog iväg med Fru benbrott så duckade jag bakom snödrivorna. Ville ju inte att hon skulle ha både smärtbilder och bildminne av den kille hon troligen senare skulle anmäla för misshandel.... Puh! Gjorde mitt bästa, men Husse gör nog bäst i att inte umgås med vanliga människor....

Hade därför tänkt vila upp mig under helgen för att ånyo vara beredd att ta tag i kommande veckas bryderier. Köpte god kvällsmat, lite onyttigt för kvällsteven och tände upp en varm brasa. Vad gör hjärnan då? Avbryter mysafton och åker i stället och lånar arvtagerskan...

Vidare till dressyrplatsen för ett litet lekpass med köttätaren. Positiva tankar inför passet:

Vi skapar kontakt.
Vi påbörjar lydnaden.
Vi leker lite byteslekar.
Vi spårar lite på hårt underlag.

Kontaktbiten: Hönan visar sig vara mer intresserad av Arek, promenaden samt den ihopknutna bajspåse hon hittar under promenaden. Husse dock listig och har tagit med sig korv för att träna inkallning och kontaktövningar. Hönan älskar korv, men det visar sig att bajspåsen är mer intressant vilket gör att jag istället tränar närkontakt med den fyrbentingen som minst behöver äta mer korv. Typ Arek!

Lydnaden: I dressyrhallen är hönan min vän så länge jag har korv i handen. Stolt som en liten soldat utför hon allt Husse vill, men allt slutar ändå inte helt bra. För henne bra, men för Husses nagelband mindre bra. Varje gång hon fick sin belöning så nöjde hon sig inte med korv utan bjöd även på sina sylvassa tänder när hon slickade av allt överbliven korv från fingrarna.

Byteslekar: Lilla frun höll i och hönan fick göra angrepp i lektrasan. Mycket bra resultat.

Spår: Ett kort spår, ca 70 meter på packad snö. Spontanspår i Flexikoppel där lilla tiken spårade som besatt och även fann den fina bollen som låg som slut. Allt som allt en riktigt trevlig kväll.....

Ni som undrar mer över hönan får vänta lite till. Allt är inte helt klart ännu, men väl där så ska ni få all fakta om Dinosaurien... Kan väl avslöja att det så klart det är en Schäfer.

Må gott!

Husse

Arvtagerskan!!!! Här kommer jag få ett helvete kan jag säga.... Här räcker bokstavskombinationerna inte till på långa vägar och trots att hon ännu inte formellt blivit polishund så har den lilla vildhästen fått vara med och känna på miljöerna lite. Har ju haft ett antal prövohundar och samtliga har ju varit mellan valp och 3 år kan man väl sammanfatta det med. Många utav hundarna vi haft på besök har haft motorer, vilja och en hel del syrebrist i hjärnan, men även om jag lägger ihop alla bokstavskombinationer på dessa hundar så kommer dom inte i närheten av vad denna tiken har i sig....

Min kära lilla flicka är snart 11 månader, men uppför sig som en tonårstjej som gör revolution mot hela världen. Och då inte bara en revolution utan då samtidigt verkar ha hallucinationer som tar sig olika uttryck. Jag har ju haft förmånen att få följa denna lilla höna enda sedan hon var valp och har hela tiden tjatat på ägarinnan att detta nog är en hund som skulle passa för banditjakt. Tiken har hela tiden varit mycket framåt, orädd och haft en riktigt bra kamp. Det utåtagerande lilla aset har ju inte direkt ändrat karaktär under den tid som gått utan snarare byggt på sig mer mod, kaxighet och till viss del även en portion dryghet och översittarbeteende....

Har testat henne i rätt tuffa miljöer och hon kampar och bjuder till överallt. Hönan är observant, allt för nyfiken och i stort behov av att hela tiden vara längst fram i kopplet. Fröken ADHD använder hela tiden sin lilla nos och letar saker att bära och leka med. Samarbetet med sin nya husse kan sammanfattas med att följande mening:

"Husse är inte chef!"

I går fick kommandorskan följa med ut i verkligheten. I buren intill den stolta, men lite småfeta, hjälten Arek så satt hon och dominerade stort. Så fort någon kom nära buren så visade hon med all önskvärd tydlighet att om fingrar skulle stoppas in mellan gallret så skulle dessa troligen ligga i ICA´s köttfärs i morgon. Det späda lilla aset fick en och annan oförberedd att fly för sitt liv när hon drog igång. Undrar om hon växte något utav detta?

Att ha "liten" i kopplet är som att baxa runt på en vildhäst från prärien och det ser allt annat än proffsigt ut när vi är ute på promenad. Minischakalen har sjukt bra kamp, men typ obefintliga släppanden. Hon låser käkarna, sätter sig ned och blänger sedan på den späde hundföraren med sina söta små ögon. Men släpper det gör hon f-n inte. Det spelar ingen roll om hon så har en bajskorv i munnen och Husse står med en rolig lekboll i handen. Något byte är inte aktuellt och det visar hon tydligt.....

Har lånat henne ett par dagar nu och fårorna i Husses ansikte och blivit både längre och djupare. Har redan nu förstått att jag kommer att få lägga många många timmar i dressyrhallen för att vi två skall bli ett team. Hönan själv tycker nog mest att hon klarar allt själv så lite stram i mungipan kommer nog Husse att bli...

Men som sagt! This Is the one.... Lilla Kimbah har allt och lite till så det vore väl f-n om inte röntgen och L-test skulle gå vägen....

Må gott!

Husse

Som varg i denna dåres sällskap får man ju utstå en del. Han som tituleras Husse, men troligen ligger längst ned i flockens rangskala hittar ju på ett och annat och då på både gott och ont. Den tvåbente är en Dr Jekyll i kombination med Mr Hyde och även detta har ju satt sina spår i historieböckerna hos internutredarna. I helgen gjorde han ånyo en klassiker och då mycket på grund av att han skjuter säkringarna ur proppskåpet innan han riktigt analyserat händelsen i sin helhet.

Allt började med den vanliga frustrationen över att vi som team ej fick gripa och förnedra i den takt som Husse önskade. För att fylla på energibehållaren bestämdes i hast att vi som sällskap skulle ta en fikapaus på en av Stora Stadens nattöppna bensinstationer.

Med stolen upphöjd till max i den fina polisbilen så syntes väl bengetens nästipp precis över ratt och instrumentpanel. Då uppfattar väl lagvrängaren ett till synes simpelt brott, men som i frustration över uteblivna gripanden genast skulle beivras. Det hemska som nu utspelade sig var att denne någon parkerat mitt utanför entrén och då pytte-lite i vägen för Husses moderskepp. Husse börjar med att ställa sig så näääääraaaa man bara kan utan att krocka. Lyfter sin uppåtnäsa och stramar mungiporna enligt värsta Gestapomodellen. Ingen respons från bilen varvid min kära Husse naturligt antog att föraren tillika brottslingen smitit in på macken för att fira sitt brott.

Precis när luften började gå ur messerschmitten Husse så fick elden ny fart. Plötsligt rör det sig på förarplatsen till den felparkerade bilen och då sprack väl allt han lärt sig om vett o etikett. Nu fick väl tutan jobba på polisbilen, men ändock ingen effekt. Med sladd for min charmige Husse upp intill bilen och svor och gormade genom dom stängda fönsterrutorna.... Flytta bilen! Ekade det ut över hela bensinstationen. Föraren stirrade stint fram, men vände sig sedan sakta om från profilläge till att fronta Husses pionröda ansikte.

Då gick hissen ända upp för Husse och funderingar gick till fakta. I bilen satt ingen förare utan den som tagit plats på förarsätet var en Boxer med karaktäristiskt dreggel i mungipan. Nu var Husse i stället långsmal i ansiktet och utstrålade allt annat än myndighetsutövning.... Snacka om dumstrut!!!

Förhoppningsvis lärde han sig väl att kanske analysera situtatonerna lite längre än att som nu, falla in i aggression på grund av ett simpelt bötesbrott... Men alla vi som känner min Husse vet oxå att detta inte är sista gången han får montera på sig dagens dumstrut.....

En del utav er verkar även undra hur bokförsäljningen går. Kan meddela att vi ej kommer att triumfera i lyx på grund av intäkterna, men att vi åtminstonde sålt 48 böcker. Det mina vänner är allt annat än dåligt och jag kan meddela att Husse är mycket stolt över vårt verk. Själv är jag väl inte lika imponerad, men det kan vara roligt att få lite feed-back från er som faktiskt läst bloggboken.

Until then! Be well!

Arek K9

Morgonpromenad och i hundvärlden glass o ballonger eftersom tarm och blåsa skall tömmas efter en lång natts väntan. Glada skall, hopp och lek, tokrusa för att sedan vända åter och möta Husse och då med stela känguruskutt. Full fart ut i snöhögen, tokanfalla pudersnön för att sedan ödlsa energi på att slita en pinne i bitar..... Hundlivet kan tyckas så enkelt, men sett till glimten i ögat och den glada stämningen så måste det finnas något i det ändå....

Erfarenhet eller åldersdemens! Skillnaden kan tyckas stor, men i Getens värld är den tunn som en 20 lapp. Beviset kommer när Arek lastats i bilen efter den festliga promenaden. Fem minuter bilfärd innan hjältens baklucka ånyo öppnas. I stället för den förhoppning om att ånyo få komma ut så stjälps hela bilden när hårbollen i stället möts av arvtagerskans pigga ögon.... Areks kroppshållning förändras till att bli ett trasigt korthus. När vi anländer till dressyrplatsen så släpps youngstern ut och det riktigt lyser om det tomma innehållslösa rum som kallas hjärna....

Tittar på Arek. Frågar honom om han trots arvtagerskans närvaro är villig att delta i den morgonpromenad som nu skall äga rum. Hårbollen hasar sig ut och börjar sakta sakta att lämna modersskeppet och då i promenadriktningen. Arvtagerskan far fram som en skenande vildhäst medans motsatsen till ordet "pigg" går fem meter bakom och ser allmänt självmordsbenägen ut....

Efter vad som ser ut som 100 meters promenad mot sin egen begravning så märker man att han bestämt sig. Geten gör helt om och börjar med lätta steg att åter ta sig mot startpositionen. Husse meddelar Arek att det är helt okay att skita i teambuildningen, men att han åtmindstonde får vänta in oss och då gå vid sidan av sin Alfahanne. Detta eftersom det är typ 25 andra hundekipage i närområdet....

Det faktum att den späde föraren tilltalar honom ignoreras helt. När tonfallet från Husse går från vänligt till bestämt och sedan i riktning mot desperat så skiter han även fullkomligast i det. Pensionären travar sakta vidare mot sin bil. Nu blir stämningen lite spänd eftersom Husse nu spurtar för att få kontroll över hårbollen. Hårbollen dock mycket envis varvid han utökar steglängden för att hinna till bilen innan himlen kommer att ramla över honom i form av Husses ilska.

Den 80 åriga Tysken visar sig vara snabbare än den medelålders Homosapien varvid geten hinner in i sina trygga boning. Där vänder han sig om, blottar tänderna och visar med all önskvärd tydlighet att diskussionen är över.... Fan vad förbannad jag var på min fyrbente vän. Slog igen hundgrinden i bra fart och så även bakluckan på bilen. Det sista hårbollen hörde, om han nu hör, var ett par svordomar som tonade iväg.....

När promenaden sedan var över och det ånyo var Areks tur att få gå in i dressyrhallen så hade Alzheimershunden helt glömt vår konflikt. Nu var det ånyo skall, glädje och kraftig olydnad under promenaden in mot dagens träning...

Herregud!

Husse 

Ahhhh! Underbart att ånyo vara tillbaka på Hundenheten igen. Känns egentligen inte som jag varit borta utan mer typ varit sjuk och nu är tillbaka...  Tolkar bemötandet från arbetskamraterna såsom att vi verkligen är varmt välkomna tillbaka vilket ju känns riktigt bra. Chefen var till och med så vänlig att Husse fick åka på södra sidan om Stora Staden under samtliga arbetspass. Nice!!!

Någon jobbsuccé blev det väl inte, men Arek visade i alla fall att han är laddad, motiverad och sugen på att jobba. Det som kändes mest skönt av allt är att Husse nu slipper det sociala dravlet utan kan vara fortsatt smått otrevlig och dryg. Teamet gav exempel på detta när vi under en skön rastrunda mötte en medelålders man på promenad. För att låta mannen slippa möta Arek så gick jag ut vänster på gångvägen och tog in vargen till sidan. Mannen fortsatte dock gå rakt mot oss utan en tendens att flytta sig åt sidan. När han med bestämda steg gick rakt mot oss så var ju inte Geten sen att ta tillfället i akt. Såg hur svansen åkte upp, huvudet höjdes upp och den halta kroppen intog ett ståtligt läge. Har sett det förut och då precis innan min fyrbente vän påbörjat ett utfall för att bita sig fast i människokött.

Husse tilltalade den målmedvetne mannen genom att försynt undra varför han inte kunde svänga ut lite i stället för att gå rakt mot vargen och dennes förare. Mannen snäste av mig och lät meddela det väl för helvete var högertrafik i Sverige.... Nu fick hårdisken jobba på hundföraren kan jag lova. Visste för det första inte att det fanns högertrafik på gångvägar när två gående möttes. Jobbade även hårt för att inte låta Arek tatuera in våra initialer samt hålla tillbaka de spasmiska armrörelserna som drog högerhanden mot pepparsprayen. Allt sammanvägt blev ju så klart för mycket varvid även Husses säkringar sköt ut sig.... Efter ett verbalt angrepp på sandlådenivå så kändes det lite bättre. Tröstade mig med att min nyfunne ovän troligen mådde sämre psykiskt än team Arek/Husse varvid vi istället roade oss med att jaga ankorna på isen....

Inga hjältedåd att rapportera, men mest för att det var dåligt med hundjobb. Vet inte om Arek även jobbar extra som renhållningsarbetare. I vilket fall som helst så samlade han väl totalt ihop 5-6 ölburkar. En av dessa var ämnade att bli ett beslag, men när poliskvinnan upptäcke att Arek även "återvunnit" ölburken så tappade hon lite av sitt engagemang....

Som grädden på toppen av en semla så hade ju Husse precis läkt ihop en ljumsskada och skulle nu få visa sina "scills" i hockeyn igen. Drog iväg från jobbet för att dominera isytan, producera poäng och ånyo känna segerns sötma. Stressade som f-n ut på isen och slarvade något med uppvärmningen. Typ gjorde ingen uppvärmning alls utan drog iväg i en sprattlande jakt och då med utsträckta ljumskar.... AHHHHH! Sträckte ljumskjäveln i första bytet och gled väl sedan runt på isen under resten av tiden som en isjakt utan vind i seglet.... Resultatet blev oavgjort, men det var ju inte tack vare mig....

Haltade in i bilen och drog till Hundenhetens lokaler för att slicka såren. Kunde knappt ta mig ur bilen på grund av smärtan. Ringde chefen och meddelade att jag gjorde patron ur för kvällen på grund av att rörelseschemat hos Husse var att jämställas med en 150 årings. Satt och tyckte synd om mig själv när nästa turlag kom in och krävde Husses närvaro på innebandyplanen.

Meddelade att jag var kaputt, trasig, ur funktion och ej kunde spela. Förväntade mig sympatier, ömkan och kanske även att någon utav dem skulle förbarma sig och gå iväg och köpa en läsk till den skadade. Icke!!!! Husse blev istället hånad, retad och även kallad för vek. Man gjore kycklingläten och flaxade med låtsasvingar och då fick det vara nog....

Husse haltade in på Gladiatorarenan för att om möjligt upprätta något av den stolthet och heder som nöden krävde. Helvete vad spö jag fick! Aporna i den andra turlaget visade ingen hänsyn utan tacklades, slogs och till och med nöp i den skadade ljumsken. Efter en timmes slakt i bandyhallen så ångrade jag mig mer än nånsin att jag lät mig provoceras till att spela.....

Rehaben har redan börjat och hela dagen idag har gått åt till att sörpla tea och tycka synd om sig själv....

Må gott!

Husse

Vecka två enligt kalendern och team Arek/Husse har ånyot anslutit till K9 enheten i Stora Staden. Första skarpa passet börjar i morgon, men vi har tjuvtränat där sedan i måndags. Förmiddagarna har förlagts på dressyrplatsen och då med inriktning att hitta balans och harmoni mellan hårboll och Alfahanne. Allt har gått kanon och min fyrbente vän har levt loppan. All lydnad satt som förr, angrepp och släppanden så att man blev tårögd av lycka.

Vi har även hunnit med fikapaus innan vi ånyo dragit tillbaka för att testa spårförmågan. Alla signaler verkar sitta kvar och när kvällen väl infunnit sig så har faktiskt Geten varit riktig fräsch i kroppen. Vet inte om det har att göra med all smärtlindring, hälsokost eller fikabrödet men pigg som en mört har han varit. Glada skall och backhoppning ut över snönejderna under promenaderna.....

Vid två tillfällen har min ludne vän dock fallit in i deppressionens värld. Sjunkit som Titanic mot botten och med steg tunga som hos en överviktig fyllerist när denne tar sitt sista steg framåt för att därefter handlöst falla till marken.... Dessa tillfällen har infallit när arvtagaren kommit på besök hos familjen zoo. Oj! Oj! Oj! Vad synd det är om farbror Arek. Någon som hela tiden vill leka, ta den gamle mannens leksaker och hela tiden pockar på uppmärksamhet..... När så gästen återgår till sin riktiga mattis så vaknar den otroligt torra blomman till liv. Får som en energikick och blommar ut till en riktigt fin solros.... Han är väl en pajas!

I dag hade vi sällskap av ungtiken som skall bli Areks tänkta efterträdare. Den lilla hönan är snart 11 månader, men har mycket trevliga egenskaper. Det lilla monstret har inga problem i miljöer, kampar som besatt, är allmänt odräglig och skall enligt uppgift spåra med mycket stor energi... Nice!!! Har varvat miljöträningen med den lilla flickan med att förberreda Arek för det prov som åter skulle sätta honom i tjänst. Areks eftermiddagsuppdrag var att göra ettans prov och på så sätt få jobba i två månader innan han måste göra det stora provet....

Var inte det minsta orolig eftersom Arek följt sin Husse som en cirkushund under de tre dagarnas träning. Provet i sig är ju oxå väldigt enkelt och består endast av enkel lydnad, ett mindre skyddsmoment, en platsliggning och därefter ett spår.... Förmiddagsträningen hade ju gått galant så här fanns så att säga "no worrys".

Fel! Fel! Fel! Min falska vän gjorde entré i hallen. Uppvärmningen för den gamle gick galant och när instruktören gjorde entré så var Husse i balans och med stort självförtroende. Då flög champagnekorken ur flaskan och Arek mindes mycket väl hur en provtagning går till. Den halte mindes väl att han kunde göra precis som han ville eftersom Husse inte kan påverka Tysken på annat sätt än med nedåtvridna mungipor och väsande ljud.....

Den jäveln! Började redan på lydnaden. Husse tilltalade hårbollen med ett "fot" och förväntade sig följdaktligen en fin kontakt. Geten sket helt i sin Husse utan var mållåst på det skyddsarbete som fortskred längre ned i dressyrhallen. Husses mage smärtade som efter en tarmomvridning när han förstod att Geten hade en helt annan plan än sin förare.... Betygen för Husses lydnad var allt annat än fina, men ändock godkända. När det var dags för inkallningen - ja då gjorde min falske vän denna till en helt egen gren. Så fort Husse lämnade sin "gode kamrat" så började hårbollen att ta mark. Som om han hade analsäckproblem så drog han sig närmare och närmare sin Husse. Som om inte det vore nog så ställde han sig upp för att sedan börja att ta små små myrsteg mot sin Alfahanne..... När Husse vände sig om och såg eländet så dök två alternativ upp:

1 Skratta åt eländet och därefter kasta en liten slängkyss mot charmören som just nu höll på att stjälpa Husses karriär.

2 Skjuta kråkan som sakta flaxade mot sin Husse.

Valde alternativ tre. Kalla in pajasen, spela oförstående till bristerna och hoppas på ett mirakel i betygsväg. Då var det bara skyddet kvar. Visste att jag skulle få kallsvettas eftersom Geten redan höll på som han gjorde under den enkla lydnaden. Mycket riktigt! När skyddsarmen dök upp på arenan så växlade Schäferhannen till att bli en ylande varg. Loppälsen ylade så jävla högt och ljudligt att jag hade starka funderingar på om han fått en hjärnblödning. Hal som en jävla havsål genomförde han sedan transporten och när väl överfallet skedde så trodde jag Arek skulle slakta bytet helt. Med morr och aggression kastade han sig över figuranten och när jag väl fått loss honom så lackade svetten i pannen.

Tog en läkerol för att lindra hesheten efter panikanropen. Vände mig sedan mot instruktören och hoppades vid Gud att han vaknat på sitt allra bästa humör. Och det hade han. Med mycket svaga betyg drar vi nu ut i verkligheten för att jaga bus, ära och berömmelse....

Fan va jobbig han är....

Husse

Då hälsar vi oss själva välkomna tillbaka till den fantastiska K9 enheten igen! Frånfället var ju inte allt för länge, men på grund av en så kallad idrottskada så blev det väl i alla fall ett par-tre månader. Husses försök att bli en helt vanlig polis gick väl sisodär. Hade det varit en vanlig skola och Husse skulle få betyg så kan man väl sammanfatta det med att Husse troligen fått kvarsittning och extraundervisning under sommarlovet.

Sista passen förpassades Husse till inomhustjänst och då för att sitta i vakten. Arbetet här innebär att öppna grindar, kolla larm, svara i telefon och ta emot besök. Husses arbetsplats var en dröm för en tekniknörd eftersom här fanns uppskattningsvis 20 videokameror att leka med, ett par övervakningsdatorer, en IT data, polisdata och sist men inte minst en telefon. För alla som känner Husse "live" så beskriver man det väl mer som att här finns en tumme mitt i handen i kombination med ett inte allt för högt IQ värde. Allt djävla tekniktjafs ställde ju till det och inte blev det lättare av att allt skulle skötas med typ 5 olika styrenheter......

Mitt i allt pipande/larmande så kontaktades ju även Husse av den så kallade "allmänheten". Tunga case som Husse fick hantera var:

Felmärkt kött i butik. Husses 20 år i utomhustjänst i kombination med att telefonhanteringen inte var helt idealisk gjorde att Husse råkade trycka bort den stackaren. Fel knapp i rätt läge säger jag själv, men den missnöjd köttköparen fick väl ånyo ringa om. Och alla som vet svarstiderna hos polisen förstår väl att han fortfarande sitter i telefonkön. Press one for english! Press two.... m.m m.m.

Katt som inte vill gå ut i kylan. Klart som f-n att kattjäveln inte vill gå ut när det är 22 grader kallt. I huset hade han ju fått mat, vatten och värme. Hade jag varit mjauaren hade jag inte heller gått ut förräns urinblåsan i stort sett höll på att explodera. Gav anmälaren ett falskt medlidande och hänvisade till djursjukhuset för expertråd...

Tant Nyfiken! Ville veta om hon blivit anmäld för brott. Kollade hennes register och upptäckte att hon gjort lika mycket anmälningar själv som en mellanstor stad gör under ett år. Låtsades att det var störningar i universum genom att göra krashande ljud i telefonen.... Tror jag nötte ut henne för hon lade på.....

Fru djurvän. Babblade om att hennes hundar blivit påhoppade av andra hundar. Allt var redan anmält så varför störde hon mig när det var skidskytte på TV´n? Var ändå otroligt uthållig, lyssnade och hmmmade lite då och då. Efter ett jävla hummande upptäckte jag att luren var tom... Ännu en vinst till vakten! High-five!

Sen kom vändpunkten! Mattis, barnen och hennes bror anlände till Husses arbetsplats. Såg dom i kameran och förberedde värsta överfallet på sönerna. Anfallet lyckades, barnen skrek, men Husse hade glömt på vilken arbetsplats han var. Poliserna i matrummet trodde Husse blivit överfallen varvid dom kastade sin mat och sprang för att rädda stationsvakten... Dom såg inte helt nöjda ut när dom förstod att det var familjen zoo som återförenats.... Familjen hade med sig semla till Alfahannen i familjen så nu var dagen räddad....

När vi lämnade arenan så var Husse karriär helt slut som vanlig polis. Nu inträdde han sig rollen som hundförare och startade detta med att åka för att rasta hårbollen. Under färden observerades en mycket, mycket gammal man som halvsprang hukandes i kylan. Sa till mig själv att gubben verkligen såg ut att frysa.... Fortsatte ändå hem och tog ut geten för en uppfriskande promenad i 18 graders kyla.

Hårbollen hur het som helst. Hittade en ölburk och så var leken igång. Vår vandring gick längs med stigar, gångvägar, vanliga vägar och sedan ut i skogen. En dåligt upptrampad stig en bit ut i djungeln var vår lekplats för tillfället. Då ser man från långt håll hur den mycket gamla farbrorn kommer haltandes mitt i skogen. Han går mer och mer framåtlutat och faller plötsligt rakt ned i snön....

Där blir gubben liggandes utan en tendens till att röra sig. Jag och Arek var då ca 150 meter från gubben och till och med en smått trög Husse förstod allvaret i situtationen. Teamet sprang mot gubben och under hela ruschen fram så tolkade jag gubbens rörelsemönster som om att han dragit vidare till en annan värld.... La ned Arek en bit ifrån och fortsatte fram. Gubben levde, men skakade av kylan som om han körde breakdance med inslag av robotrörelser.....

Ringde mattis och hon kom som en räddande ängel med en varmkörd bil. Vi lyckades åla upp gubben på benen och halvt släpade honom mot bilen. Det var då jag upptäckte att samarbetet med hårbollen var något luggslitet. Geten hade tagit rollen som "busapa". Hämtat sin ölburk och lekte väl fullt ut med den. Sen ändrade min fyrbente vän karaktär då han upptäckte att gubben ignorerade honom. Geten bärjade köra fulspel genom att göra överfall på farbrorn.... Inte genom att bitas, men genom att göra små stötar med ölburken mot gubbens arm och bröst. Den av kölden Parkinsonsskakandes farbrorn tolkade Getens utfall som lekfullhet vilket ju var bra....

Efter samarbete mellan Husse och mattis så baxades mannen in i bilen och kunde köras till sina släktingar. Under hela resan satt Arek och morrade i bakluckan... Tror faktiskt han vill börja jobba igen! Släktingarna mycket glada över att familjen zoo hittat farbrorn. Meningen var att han skulle åka buss, men gubben hade tagit ett eget initiativ och istället tagit apostlahästarna....

Kan säga så här! Om du är 90 år gammal, ramlar ihop i 18 graders kyla mitt ute i skogen, oförmögen att ta dig upp så är väl inte överlevnadschanserna så där skyhöga va? Gubben får skänka en tanke till Arek för att den fyrbente valde just denna rastrunda denna dag.... Sen att hårbollen var smått lekfull är väl något man kan ta när allt ändå gick så bra....

Må gott!

Husse

God fortsättning önskar hundbesättningen i denna något twistade familj som kallas för min flock. Kan någon ens förstå hur det är att leva i en grupp som i djurriket skulle benämts mer som desorienterade höns? Här händer det ta mig f-n någonting hela tiden och är man inte på tå så riskerar man att vara helt off under ett par månader tills man ånyo fått grepp på det som hänt.... Exempel på detta kan ju vara att Husse plötsligt gjorde patron ur, sket helt i mina behov och satte mig i pension. Gödde upp mig till en köttbulle, fimpade all busjakt ihop och i stället gav mig en urtuggad fotboll och hävdade att jag älskade mitt nya liv som typ gick ut på att ligga på sidan och buffa på mina gosedjur.... Innan liggsåren ens börjat att vara så var jag ånyo i tjänst med alla krav och konsekvenser det nu kan innebära....  Hade jag haft en personlig veterinär så hade jag nog haft stora svårigheter att förklara min oregelbunda hjärtverksamhet, höga kolesterolvärde samt den nervösa oro som visar sig när du liksom aldrig vet vad som skall ske närmast....

I går slog dom till igen! Familjen zoo vaknade upp i kylan med dagsplaneringen att dra till pulkabacken. Aktiviteten involverade även mig som hårboll och glädjen från min sida över att få leka i snön och äta korv med bröd var mycket stor. Förväntansfull stod jag, som vanligt, fullt påklädd och mer än beredd att starta leken. Föga anade jag det omfall som då skedde.....

Vi måste åka förbi och titta på en ny toalett! Mattis ord slog in i min hårkropp lika hårt som om världens fetaste människa plötsligt bestämt sig för att förse min arma rygg med en sadel. Därefter kasta sig upp och försöka slå rekord i hinderhopp... Tung som en yberfet Shetlandsponny såg jag snöleken komma längre och längre bort i tiden, men bestämde mig för att hålla humöret uppe ändå....

Det blev inte bättre! Det blev ingen toalett. Det blev heller ingen snölek. Däremot kom familjen från yttre rymden hem med en ny bil..... Men va i helvete hände? Hade ju slipat broddarna med målet att få dominera skidbacken. I stället blev det en lång dag i bilen där familjen zoo plötsligt var uppdelade i två bilar i stället för akvariumet vi anlänt i..... 

Jag blir ta mig f-n inte klok på den här familjen. Jag har bett er förr, men inget har ännu hänt. Men nu ber jag er på mina sköra artrosknän... - Snälla! Hämta mig och ta mig till en vanlig familj!

Arek

Då är Husse inne i sin sista vecka som vanlig polis. Besöket som riktig polis blev ju inte långvarigt, men detta hade ju sin grund i att Husse troligen är född till att rädda mänskligheten och då endast i sällskap med en fyrbenting. Husse nu mycket nöjd och jakten på en arvtagare till Arek har börjat.... Har fått flera erbjudanden om hund och stämde även träff med en tänkbar kandidat. Träffen föll väl ut och Husse bestämde sig för att prova unghunden. Alla bitar föll dock inte på plats av olika anledningar. Detta då en hund redan visade sig vara förutbestämd såsom den som skall skydda Husse i mörkret.....

Planen som följer blir att Husse skall försöka köra vidare ett år med Arek för att sedan slussa in nykomlingen i flocken. Den unghund som Husse ska försöka ta befälet över är som hämtat från helvetet. Har motorer som en rallybil och ett lynne som troligen kommer att göra så att Husse får fler fåror i ansiktet än de åldersstreck som redan sitter där....

Unghunden som Husse skall ta befälet äver är inte ens ett år, men redan bångstyrig som en tjur i Pamplona och då under tjurrusningen.... Vi träffades lite igår och den kamp som det lilla aset bjöd på har gjort att Husse fått teleskoparmar och sönderbitna nagelband. Nice!!! När Husse ombad den lilla att släppa taget så fällde bitchen, ja det är en tik, öronen bakåt, morrade och drog ännu mer för att vinna sitt byte...

Vet även att hundjäveln spårar bra redan nu vilket ju inte gör saken sämre...

Arek då? Ja mycket hänger ju på hans hälsa förstås! Får väl höja dosen av smärtstillande så att vi klarar oss igenom proven. Därefter ingen träning utan endast jakt på banditer. Tror han blir glad av att köra igång igen. Just nu är han bara allmänt odräglig. Hårbollen låter mig inte sova utan kommer hela tiden och buffar mig i ansiktet, vänder täcket ut och in och gör så tills jag stiger upp.... På sin fritid har han just nu bara ett intresse, men han är ju å andra sidan lika besatt som golfspelarna brukar bli. Areks nya hobby är att jucka på äldste sonen. Så fort läge bjuds smyger Schakalen bakom ryggen på grabben. Lägger sina framtassar i läge och kör dobbarna (fotbollsterm för klor) i ryggen på grabben. Sista försöket var riktigt avancerat och snyggt faktiskt. Som en stalker smöööög han upp i soffan. Grabben låg ovetandes och pysslade med datan då han plötsligt blir varse om att PRO´s Alfahanne ämnade bestiga det ungdomliga köttet....

Arek har ju en stor bytesdominans, men till grabbens stora glädje så skall vi nu ta ut det i tjänten i stället för i hemmiljö......

Tack än en gång för alla kommentarer, förslag på hundar samt även erbjudanden om hundar. Det fanns även en fråga om hur f-n vi lyckas spela fotboll ihop med Arek. Så här går det till:

Spelarna gör entré på planen och så även Arek. Arek har egen boll som han hela tiden har i sitt gap. När spelet drar igång så rör inte Arek våran boll annat än när han bryter ett uppspel, avbryter en dribbling eller står i vägen för en passning. Han är mycket svår att passera och har visat ett stort mod i närkampsspelet. Arek har inga fördomar utan alla får vara med. Den fyrbente gör ingen skillnad på folk och fä, barn eller vuxna utan alla verkar vara välkomna att delta....

Må nu gott!

Husse