FJÄRILAR I MAGEN....
Vecka två enligt kalendern och team Arek/Husse har ånyot anslutit till K9 enheten i Stora Staden. Första skarpa passet börjar i morgon, men vi har tjuvtränat där sedan i måndags. Förmiddagarna har förlagts på dressyrplatsen och då med inriktning att hitta balans och harmoni mellan hårboll och Alfahanne. Allt har gått kanon och min fyrbente vän har levt loppan. All lydnad satt som förr, angrepp och släppanden så att man blev tårögd av lycka.
Vi har även hunnit med fikapaus innan vi ånyo dragit tillbaka för att testa spårförmågan. Alla signaler verkar sitta kvar och när kvällen väl infunnit sig så har faktiskt Geten varit riktig fräsch i kroppen. Vet inte om det har att göra med all smärtlindring, hälsokost eller fikabrödet men pigg som en mört har han varit. Glada skall och backhoppning ut över snönejderna under promenaderna.....
Vid två tillfällen har min ludne vän dock fallit in i deppressionens värld. Sjunkit som Titanic mot botten och med steg tunga som hos en överviktig fyllerist när denne tar sitt sista steg framåt för att därefter handlöst falla till marken.... Dessa tillfällen har infallit när arvtagaren kommit på besök hos familjen zoo. Oj! Oj! Oj! Vad synd det är om farbror Arek. Någon som hela tiden vill leka, ta den gamle mannens leksaker och hela tiden pockar på uppmärksamhet..... När så gästen återgår till sin riktiga mattis så vaknar den otroligt torra blomman till liv. Får som en energikick och blommar ut till en riktigt fin solros.... Han är väl en pajas!
I dag hade vi sällskap av ungtiken som skall bli Areks tänkta efterträdare. Den lilla hönan är snart 11 månader, men har mycket trevliga egenskaper. Det lilla monstret har inga problem i miljöer, kampar som besatt, är allmänt odräglig och skall enligt uppgift spåra med mycket stor energi... Nice!!! Har varvat miljöträningen med den lilla flickan med att förberreda Arek för det prov som åter skulle sätta honom i tjänst. Areks eftermiddagsuppdrag var att göra ettans prov och på så sätt få jobba i två månader innan han måste göra det stora provet....
Var inte det minsta orolig eftersom Arek följt sin Husse som en cirkushund under de tre dagarnas träning. Provet i sig är ju oxå väldigt enkelt och består endast av enkel lydnad, ett mindre skyddsmoment, en platsliggning och därefter ett spår.... Förmiddagsträningen hade ju gått galant så här fanns så att säga "no worrys".
Fel! Fel! Fel! Min falska vän gjorde entré i hallen. Uppvärmningen för den gamle gick galant och när instruktören gjorde entré så var Husse i balans och med stort självförtroende. Då flög champagnekorken ur flaskan och Arek mindes mycket väl hur en provtagning går till. Den halte mindes väl att han kunde göra precis som han ville eftersom Husse inte kan påverka Tysken på annat sätt än med nedåtvridna mungipor och väsande ljud.....
Den jäveln! Började redan på lydnaden. Husse tilltalade hårbollen med ett "fot" och förväntade sig följdaktligen en fin kontakt. Geten sket helt i sin Husse utan var mållåst på det skyddsarbete som fortskred längre ned i dressyrhallen. Husses mage smärtade som efter en tarmomvridning när han förstod att Geten hade en helt annan plan än sin förare.... Betygen för Husses lydnad var allt annat än fina, men ändock godkända. När det var dags för inkallningen - ja då gjorde min falske vän denna till en helt egen gren. Så fort Husse lämnade sin "gode kamrat" så började hårbollen att ta mark. Som om han hade analsäckproblem så drog han sig närmare och närmare sin Husse. Som om inte det vore nog så ställde han sig upp för att sedan börja att ta små små myrsteg mot sin Alfahanne..... När Husse vände sig om och såg eländet så dök två alternativ upp:
1 Skratta åt eländet och därefter kasta en liten slängkyss mot charmören som just nu höll på att stjälpa Husses karriär.
2 Skjuta kråkan som sakta flaxade mot sin Husse.
Valde alternativ tre. Kalla in pajasen, spela oförstående till bristerna och hoppas på ett mirakel i betygsväg. Då var det bara skyddet kvar. Visste att jag skulle få kallsvettas eftersom Geten redan höll på som han gjorde under den enkla lydnaden. Mycket riktigt! När skyddsarmen dök upp på arenan så växlade Schäferhannen till att bli en ylande varg. Loppälsen ylade så jävla högt och ljudligt att jag hade starka funderingar på om han fått en hjärnblödning. Hal som en jävla havsål genomförde han sedan transporten och när väl överfallet skedde så trodde jag Arek skulle slakta bytet helt. Med morr och aggression kastade han sig över figuranten och när jag väl fått loss honom så lackade svetten i pannen.
Tog en läkerol för att lindra hesheten efter panikanropen. Vände mig sedan mot instruktören och hoppades vid Gud att han vaknat på sitt allra bästa humör. Och det hade han. Med mycket svaga betyg drar vi nu ut i verkligheten för att jaga bus, ära och berömmelse....
Fan va jobbig han är....
Husse
men samtidigt alldeles alldeles underbar :)...
Heja Arek!!
hahahaha!!!!!
Härligt att läsa att allt är som vanligt!! Haha.... Go for it Arek !!
Hahaha Finaste Arek, Husse ska vara nöjd med att ni blev godkända det är ju det som är huvudsaken, poäng är för fjantar och lydnadshippies;)
Oh, been there, done that. Men det är alltid roligare när det händer någon annan. Det är väl härligt med hundar med initiativ, framåtanda och egna tankar om hur saker och ting ska vara. Ett grattis dock! Alltid skönt när uppkörningenär klar. :)
AAAHHHHH! Underbart!
Jag känner igen mig i varenda sekvens. Det värsta är nog ändå de ansträngda leendena hos övriga närvarande som säger med illa dold skadeglädje att: -Det är ju en pigg och glad hund i alla fall...
Ändå så är vi alltid lika glada att läsa om när det drabbar andra!
Grattis till godkännandet och Lev Väl!
Vilken pajas, eller är han helt enkelt för smart, undrar vilken skola han gått i ;-);-)
Är här inne och läser ofta! Härligt att ni är tillbaka där ni hör hemma!
Har precis läst färdigt boken. Många skratt har det blivit och jag är mer än nöjd. Ser fram emot bok nummer två. Är övertygad om att Arek himself har många godbitar att delge oss. Inte alla har en husse som Arek. :) Tack för rolig läsning.
Mungiporna sitter fast-klistrade någonstans under öronen.
Skadeglädje och igenkännandet av schäferfasoner är den enda sanna glädje och det bjuder ju Husse på i stora mått.
Den nya lilla stjärnan 11mån tar väl typ två år till att få någolunda hyfs på, efter 4de löpet bruka dom gå att komunicera med.
Hmmm ja måste få säga till husse då gamla gubbar är inte alltid som Hugh Hefner som gillar små vackra o sprättiga småflickor som far runt, njä det finns nog en o annan Micke Tyson oxå bland dom gamla och att bitas o slåss det är livet det o det verkar som hårbollen valt sitt intresse hehehehe
Välkomna tillbaka!! Skönt att läsa att Arek ingalunda har förlorat sin humoristiska sida under sin tid som pensionär ;0)
Tack, jag fick mig ett gott skratt, för många år sedan var jag hundförare på ett stort vaktbolag, hade en schäferhane och en schäfertik i tjänst som jag körde upp varje år, hanen var väldigt het, mer än vanligt ett år vid uppkörningen, transporten var inte ens värdelös, den fanns inte..., hunden ska ju gå kopplad och helst fot, min stretade som en idiot, trodde han skulle strypa sig själv, nu går det åt h..., tänkte jag, polisen bad mig koppla loss monstret och fortsätta transporten, det gick bra, vi blev godkända med förmaning att öva på detta, jag som hade tragglat transporter som en galning hela året.