TRÄNINGSPASS....
Vi var rätt många i går, men hade en fin lokal att söka i. Så klart var detta söder om den stora staden. Här fanns kontorslokaler och stora lagerutrymmen. Här fanns möjlighet till öppna gömmor, dolda gömmor, höga gömmor och allt självklart då ljuset är nedsläckt.
Bus fick följa med in och reka av lokalen. Alltid bra att känna på lite nya miljöer för den lilla valpen. Därefter var det dags att köra igång. Mina egna farhågor inför söket var att Arek skulle sk---ta i att söka människor och i stället leta minutiöst efter gömd narkotika. Detta speciellt då han precis varit på en sådan kurs och då visat att han verkligen gillar just det momenet...
Första hund ut var en huns som heter Arack. Arack är minst sagt yvig och hade samlat på sig en hel del energi som han var tvungen att få utlopp för. Det tog en rejäl stund innan Arack sprungit av sig och kopplat in nosen. Därefter gick det väl i alla fall hyfsat. Hund nummer två heter Cox. Cox är lite av min favorit. Han är otroligt intensiv och absolut ingen hund man tjafsar med. Cox hade dock ett stort problem!!! Han var kraftigt bajsnödig, men det löste han galant inne på verkstadsområdet.....
Hund nummer tre heter Kurre. Kurre är grymt duktig, men fortfarande lite ung. Med lite hjälp så löste Kurre uppgifterna även han och så även hund nummer fyra som heter Eddie. Eddie tyckte en gömma var lite svår. Den gömman var en öppen gallerbur som stod mitt på ett golv. Eddie var överallt i detta gigantiska rum utom vid denna bur. Till slut gick det dock bra....
Därefter var det Folkes tur. Folke är en unghund som är kolsvart. Folke var nog den hund som löste problemen bäst idag. Som final för ett gott uppförande så tyckte han att han med rätta kunde kissa på en stolpe på lagret. Ej godkänt enligt Folkets husse.... Efter detta var det dags för Arek. Jag var som sagt lite orolig över om Arek skulle förstå övningen, men han är ju kung.... Arek löste övningarna galant och jag kände mig grymt nöjd.
Därefter var det Bus tur. Bus skulle få gå lite i trappor, mörker och hala golv. Bus gick utan problem i alla trappor, sprang och kampade på hala golv och sprang in i kolsvarta mörkret efter husse. Inga problem och det är ju alltid skönt om hundarna är bra i miljöerna. Bus hade dock en fiende som han hade svårt att tämja. Denna fiende gav aldrig upp utan gjorde precis som Bus och i samma takt. Bus morrade och fienden morrade. Bus gjorde utfall och fienden gjorde utfall. Bus raggade päls och fienden raggade päls.... Undrar om Bus fattade att det var sin egen spegelbild han såg......
Efter detta så försvårade vi övningarna genom att ta rätt höga gömmor i ett höglager. Alla hundar innan Arek hade misslyckats att hitta de två gömmorna. När Arek sprang in så hittade han fram till första gömman direkt. Grymt bra tänkte jag då jag uppfattat den gömman som svårast. Kaxig och självsäker skickade jag in honom för att söka nummer två.
Då ramlade den lilla hjärnan snett i det trånga huvudet. Från att ha sökt människa hela tiden så bestämde sig geten för att söka knark. Lagret var gigantiskt, men Arek var fast bestämd att söka igenom varenda detalj. Jag tog tillbaka honom för att göra ett nytt försök och nu var nog syret helt slut i hjärnan. Nu började idioten att spåra på det hala golvet i stället.... Som en dammsugare for han fram med nosen mot golvet... Kunde inte annat än skratta åt hjälten...
Efter lite hjälp så löste sig allt till slut och jag tror att även Arek var nöjd med kvällen.
Vi kom ju hem lite sent i natt så Bus var ju lite trött. På morgonen så är det ju han som brukar gäspa igång resten av familjen, men idag ville Bus ha sovmorgon. Under dagen idag så har vi tagit en hel del promenader och Bus har varit som galen. Han far runt som en vildhund. Anfaller barnen, husse och Arek, men verkar inte våga ge sig på mattis...
Undrar varför? Kan det vara så att hon smakar beskt?
SKÖN VECKA - IGEN!
Jobbet kan sammanfattas med ett ord: KANON!
Under denna vecka har Arek gått på utbildningskontroll gällande narkotika/vapensök. Tre dagar som helt klart varit behagliga. Vi besöker olika företag, tränar hundarna, fikar och mår allmänt bra. Sista dagen är det alltid tårta på programmet och det är ju aldrig fel. Alla som jobbar på dessa företag är även så himla positiva till att vi kommer. Dom har en skräckblandad förtjusning i att se dessa monster flyta fram på just deras företag. En och annan har kommit med kameran och vi har till och med fått vara med i deras personaltidningar.
Positivt dessa dagar blir alltså att hundarna blir ordentligt genomkörda och trötta. Positivt är även att man är som en "vanlig" människa. Går upp i vanlig tid, utnyttjar dagen, tränar på kvällen och somnar i behaglig tid. Lägg därtill till att man äter på vanliga tider. Sammanfatttningsvis så mår man faktiskt väldigt bra.
Negativt är dock att kroppen skriker efter action. Adrenalin, busjakt, hjälpa människor o köra fort är något som jag saaaaknaaaar grymt mycket. Hela kroppen skriker efter att få gå på jakt.... Nu är vi lediga några dagar, men sen blir allt som vanligt. Härligt!
Vad har vi gjort då? Jo! Övningarna går ut på att vi ska gömma narkotika och vapen för att sedan hundarna ska finna varorna. Meningen är att vi inte alltid ska veta var gömmorna är utan lära oss att lita på hunden. Träningen går ut på att öka hundarnas sökuthållighet samt säkerhet på att känna igen preparaten. Genom att gömma på olika ställen och i olika miljöer så ökar även hundarna erfarenheter och lärdomar.
Hur har det gått då? Arek älskar sökövningar. Det gör att han inte är helt lätt att hantera. På morgonen, när han vet att det är dags, så ylar han som en kärlekskrank varg som söker sällskap. Han är helt bångstyrig i kopplet vilket gör att vi inte ser helt proffsiga ut då vi gör entré. Oftast möter direktören för företaget upp och vill se hundarna. Då Arek är så pass het så blir det att vi får hälsa på ett väldigt modernt sätt. En snabb "high-five" innan Arek har dragit husse vidare in i lokalerna.
Ett vanligt handslag och hälsningsfras är inte att tänka på....
Väl i söket så är han grym! Arek är väldigt säker vilket gör att han får köra racet själv. Jag går bakom och styr honom lite med händer, visslingar och rösten så att han inte missar något. När han väl känner något, och det gör han, så kommer han snabbt till skall och visar husse var godset är gömt. Den delen fungerar riktigt bra! Det som är lite mer jobbigt är smärtan efteråt.... Arek tycker själv att han är mycket duktig. Är man duktig så skall man ju få belöning. Ger inte husse belöning så hämtar Arek den själv. De företag som haft besök av husse och Arek får alltid sanera första hjälpen lådan. Den är nämligen alltid blodig.
Efter att Arek hämtat belöningen och samtidigt slaktat ett par fingertoppar så vill ju valpen leka lite.. Medans valpen leker lite så får husse torka blod. Därefter återupptas söket och då enligt samma procedur. På kvällen sedan, när man slappnar av lite, så känner man alla trasiga nagelband och sönderbitna naglar. Trots allt så är han en underbar hund att jobba med. Otroliga motorer och ett härligt lynne. I love him!
Valpen Bus då? Jo även Bus har gjort sin första vecka som knarkhund. Bus uppgift har varit att locka till sig folk från företagen. Bus gör PR för hundenheten och gör det bra genom att bara se söt ut. Han har haft sällskap av några andra valpar och tillsammans har dom levt rövare. Bus närvaro har dock haft ett syfte. Ju mer Bus får vistas i olika miljöer, desto bättre kan man se vilken typ av hund han är. Under dessa dagar har han gått i tuffa industrilokaler med mycket ljud, truckar och frågvisa människor. Han har fått gått i trappor, klättra på kartonger samt åkt lite på rullvagnar. Bus hårdaste prov blev att gå lite i en gallertrappa. Dom är ju "genomskinliga" vilket gör att dom ofta är väldigt läskiga.
Jag satte mig en bit ut i trappan och Bus fick välja själv om han ville komma ned mot mig. Först var han lite tveksam, men sedan vandrade han sakta ned och fram till mig. Häftigt!
Alla intryck har gjort att Bus även varit trött på kvällen. Jag fick till och med se en hel halvlek fotboll utan att han försökte slakta mina kläder...
I morgon har vi kvällsdressyr. Då besöker vi ett företag och kör inomhussök. Då ska
MED DÖDEN SOM INSATS....
Händer en hel del just ni i familjen Zoo. Förutom daglig hundträning, fotbollsträning, reparationer av bilar, anordnande av marknad samt övriga bestyr så ska man ju även hinna sova o äta lite.... Sista veckan har vi jobbat en hel del och Bus har fått vara med de flesta passen. Bland annat så har valpen Bus fått vara med om sitt första personsök. En själmordsbenägen man var försvunnen och man misstänkte att han fanns i ett friluftsområde på den norra sidan av den stora staden.
Arek, husse och Bus åkte dit för att söka ett bestämt område. Området var inte litet och det var kolsvart ute. Eftersom jag är van vid den södra sidan av den stora staden, där det är lampor överallt, så var denna utmaning lite otäck för en stadsunge. Det var verkligen, verkligen mörkt i den här skogen. Jag lastade alla fickor fulla med lampor, GPS ér och extrabatterier.
Därefter ut i natten och då med två stora mål. Ett: Att hitta mannen och då helst vid liv. Två: Hitta tillbaka till bilen. Inte så roligt om man var tvungen att skicka ut ytterligare en räddningspatrull för att hitta den person som skulle hitta den försvunne. Att då behöva hitta en rädd liten hundförare som suger på tummen under en gran var inget jag ville råka ut för...
Efter timmar i skogen så fick vi ge upp utan något resultat. Tyvärr fick jag reda på dagen efter att mannen hittats i närområdet och då avliden. Det var inte i vårt sökområde, men det känns lite surt när vi var så nära.... Under söket i skogen så fick gammelgeten sköta jobbet medans jag höll reda på Bus. Bus gick i långkoppel och jag vet inte hur många gånger han gick på "fel" sida om ett träd. Att då få hundjäv... att gå tillbaka samma väg är i stort sett omöjligt. Näe! I stället får man själv backa tillbaka och vandra ut i klorofyllen....
Tyvärr har vi ju lite fritid ibland också. Det är då som valpen Bus är som värst. Under 20 minuters tidtagning han lill-skiten med följande:
Gnager på ett staket till gammelgetens rum. Får skäll och byter då riktning och börjar bita på skohyllan. Får skäll och börjar då bita på garderoben. Får skäll och biter då i stället på listen under. Husse blir galen och kastar sig mot valpen. Valpen byter riktning och drar ned almenackan från databordet. Påbörjar slakten av den, men avbryter då husses ögon håller på att trilla ut. Lillgrabben och hans kamrat kommer då in och Bus snor kompisens vante. Jakten är i gång, men eftersom vi nu var så många så kunde vi låsa valpens framfart. Valpen ändrar taktik. Hoppar upp och sliter ned kameran. Kameran går sönder.... Stora grabben snubblar. Slår i knät och faller till marken. Valpen anfaller den gråtande sonen och vi får bända loss valpens käftar. Äntligen lugnt. Husse går på toa för att få lugn och ro. Blir då anfallen och får problem att hålla sig kvar i toalettstolen.
Husse får biträde av räddningspatrullen. (barnen) Hinner sekundsnabbt bli klar och upptäcker då att toapapperet är borta. Anträffas i sökområdet "sovrummet" och då i Bus bur.
Katten kommer in! Hurra! Jakten igång igen, men jag orkar inte bry mig. Efter några sekunders snabba steg så tystnar plötsligt radion!!!! När jag vänder mig om så är radion på väg ned på marken i ett så kallat "fritt-fall". Kattjäveln hade hoppat upp på fönsterbrädet och Bus likaså.... Då fick det vara nog! In med Bus i bilen och köra en vända. I buren är han i alla fall lugn...
Detta är inget unikt för Bus utan de flesta dagar ser ut så här.
I bland kräks Bus! Inte så konstigt när man ser allt han äter. I den sista spyan (torsdagsspyan) anträffades ett antal stenar samt reservdelar till en hel bilverkstad.
Arek då! Den stackarn får dras med Bus. Promenaderna är inte längre sköna för Arek utan mer en kamp om att få behålla så mycket päls som möjligt. Så när geten får åka till jobbet utan Bus så blommar han upp och blir som en vild yngling igen. Sista nattpasset var han så laddad. Spårade upp en inbrottstjuv, långspårade en mördare samt anföll en bilburen man...
Inbrottstjuven var ett kort asfaltsspår där Areks spår bevisade att tjuven var just tjuven... Mördaren då! Jo han hade i alla fall försökt att mörda en annan man. Därefter sprungit iväg. Geten tog upp ett spår som ledde genom gårdar, vägar och ut på en stor väg. Väl där så var det plötsligt vi som var jagade. Inte mördaren! Medans vi spårade på vägen så körde bilarna förbi i 70 km/h och med ett avstånd till Arek på ca 30 cm. Fick flera gånger slita Arek av vägen för att han inte skulle bli påkörd. Det blev en ganska stor störning för geten då husse slet av honom av vägen flera gånger. Trots det ville han fortsätta och till slut kom vi ned på en mindre väg och vidare in på ett stort asfaltsområde.
Då kom nästa stjärna i bil. Immig bil utan sikt körde rakt mot Arek. Jag fick ännu en gång veva in linan och fångsten (Arek) och vi han precis undan från att bli påkörda.
Då gick husses säkringar! En knytnäve i fönstret och då stannade så klart den förvånade föraren. Upptäckte en ilsken hundförare som frågade vad i h--vete han höll på med. Då han svarade emot så blev geten galen och for rakt in i bilen. Nu skulle geten hämta ut föraren och då fick husse panik. Det var inte så jag hade tänkt det! Så ännu en gång fick man hala in geten. Det sista föraren hörde och såg var att han var en sopa samt ansiktet av en fradgande schäfer.... Arek ville ändå spåra vidare, men efter att vi passerat en större cirkulationsplats och då kom ned på en stor bensinmack så hade även geten fått nog. Då var vi två hundra meter från den plats där mördaren sedan greps.... Hade vi inte haft så mycket incidenter så hade vi klarat att spåra ända fram...
Så här har vi det just nu. Man kan sammanfatta det med ett ord: KAOS. Dock så njuter man varje dag....
Må gott!
Hussse
GRATTIS TILL ÅRETS POLISHUND!
Avundsjukan är den värsta sjukan och ack så tung att bära! Gammelgeten var ju nominerad i år och jag trodde våra chanser var mer än goda. Under tre års tid så har geten skottat in bus, räddat människor och gjort fina narkotikabeslag. Förra året var det ingen som nominerade geten, men i år var det dags. Räknat till gripna med hund, så blev det väl ca 60 st under året. Därtill 3-4 som Arek anträffat i skogen efter räddningssök samt ett par-tre bitna då folk velat anfalla husse.
Det blev en diger lunta som lämnades över till juryn och det kändes som om vi hade en god vinstchans. Men som sagt! Det finns alltid någon som är bättre så det är bara att gratulera och ta nya tag.
Nu hatar ju jag att förlora vilket gör det extra surt att bära på.....
Det gäller bara att träna vidare, fortsätta jaga jobb samt ha en stor portion tur. Då kan det gå vägen nästa år. För att hålla oss i form så har vi kört en hel del träning sista tiden och då mestadels spår i olika miljöer. Vi har lånat in kvinnor och män, barn och gamlingar för att lägga spår. Senast idag var det vaktmästaren på en skola som fick åla sig ut och gå bland fotbollsplaner och gångvägar. För att lägga in lite roligt i det hela så har jag även gjort lite spontansaker som Arek anträffat ute under promenaderna. Det kan vara spår som plötsligt går ut från promenadstråket och om geten tagit upp detta så har han anträffat en boll eller lite godis.
I dag var det apportering efter snöboll. En isboll som var utlagd på en sten. Saksöket gick bra, men geten såg klart konfunderat ut när han anträffade snöbollen som luktade husse. Ett bett i bollen så var övningen slut.... Därefter en jacka som var gömd i skogen längs med promenadstigen. Arek kände doften, sprang ut i skogen, började att skälla och plötsligt fanns där en boll som belöning. Dessa övningar gör jag för att Arek alltid ska ha nosen i gång....
Även lilla Bus får vara med i övningarna. Den lille har fått prova personsök i skogen. Mattis höll i och husse skuttade ut i djupa skogen. Bus skuttade ut i klorofyllen, förbi husse och vidare på jakt. Till slut blev jag orolig att han skulle springa bort och tvingades vissla till lite. Parabolerna (öronen) viftade för fullt på den lille och han gjorde en vändning i världsklass. Hittade husse gömd bakom en gran och så var leken igång. Även Arek hade hört visslingen, smitit från mattis, och dragit ut mot granen även han. Efter att man blivit halvt våldtagen bakom granen så var alla åter på stigen.... Trodde inte Bus skulle våga springa ut i granskogen, men det visade sig vara kraftigt fel.....
Bus har även fått en dos av vardagslydnad idag. En korvbit för rätt beteende har gjort att han sitter som en stolt liten soldat när det vankas godis. Bus har även spårat skogsspår i dag. Eftersom det varit snö ett tag så var vi tvungna att backa bandet lite. Började med korv i varje steg innan godiset succesivt togs bort. Sista 10 metrarna var enbart vittring av husse och som slut låg den lilla bollen.... Spåret gick mycket bra kan tilläggas.
I övrigt är livet som vanligt. Bus strimlar allt han kan hitta, Arek sitter i tvättstugan och tittar mot hundleksakerna, barnen bråkar som messmörspojkarna i reklamen och mattis försöker få valpen rumsren. En sak som familjen nu kan göra gemensamt är i alla fall följande:
Barnen spelar pingis, Bus äter upp bollen, mattis/husse fritar bollen och matchen kan återupptas. Katten dyker upp och blir till pingsisbordets nät. Bus försker få tag i katten vilket gör att nätet rör sig. Allt övervakat av Arek. Så har vi det hos familjen Zoo......
Må gott!
Husse
HUSSE SITTER FAST...
KAMP OM BRANDSLANGEN...
NÅGON SOM SER KATTEN?
BUS VÄNTAR PÅ KATTEN...
BUS HAR STORA ÖRON....
BUS GILLAR INTE HOCKEY...
Husse fick tunnelseende på en gång. Jag kände inte för att ränna runt inne i hallen när det var så vackert vinterväder ute. Kombinationen av hans tunnelseende och mitt lekhumör gjorde att vi rev av provet på mindre än en minut. En kort transport, ett kort överfall och sedan ett godkänt betyg... Husse sprang runt som en nykär tonåring i snön efter det godkända betyget..... Pussades och kramades och lät meddela alla som ville att vi nu var godkända minst ett år till...
Förut har husse, jag och Bus gått korta promenader. Detta då den lille ha så korta ben och husse inte har velat anstränga honom för mycket. Det har inneburit att Bus sedan blivit lämnad hemma, medans jag och husse gått ett varv i det vackra motionsspåret. Det är bara 2.5 km lång, men det har varit så skönt att slippa Bus. Men shit också! I går fick det lilla valpmonstret följa med och gå hela spåret.... 2.5 km promenad i skogen med en liten valp som ligger och atackerar och biter mig i kopplet. Så fort han släppt lägger han sig en bit fram på spåret. Där ligger han som ett lejon på jakt och då i avaktan på att jag ska springa förbi. När jag springer förbi så siktar den lilla skiten alltid på strupen...
Orkar han då? Ja! Husse och jag tyckte promenaden var alldeles lagom lång då det var snö att pulsa i. Bus däremot! Han sprang väl dubbelt så långt som oss och då utan att bli trött....
Under den här promenaden lyckades han även skrämma en stor Båtsman hund på flykt. Vi vandrade i allsköns ro då vi mötte en hund och dennes matte. Otroligt hur ofta husse/matte är lika just den hund som dom äger. I detta fall så fanns ingen skillnad mellan mattis och Båtsmanhunden. När vi passerat förbi så började Bus plötsligt att skälla. Då jag och husse vänder oss om så tror vi först att hundens matte springandes försöker anfalla oss... Vid närmare anblick så visade det sig vara Båtsmanhunden som kom. Husse förskte ställa sig i vägen för Båtsmanhunden. Detta för att inte jag skall börja slåss och för att inte den andra hunden ska skada Bus.
Då kommer den lilla krokodilen springandes bakifrån och visar alla sina hajtänder. Den 50 kg tunga Båtsmanhunden gjorde en vändning lika bra som en Finlandsbåt, men lyckades i alla fall vika ut i skogen. Och Bus efter..... Efter ca 20 meters jakt vände den lilla valpen åter till oss. Dock med svansen och huvudet mycket högt..... Jag och husse bara skrattade.....
Den magra skinnbiten som kallas Bus fick även följa med in i polisens dressyrhall idag. Morsa på dom andra hundarna och samtidigt träna lite lydnad. Först körde farsan lite med mig, men sedan var det Bus tur. Bus var kaxig som vanligt tills han hamnade i gapet på en svart stor hund. Dreglet bara rann om munnen på den svarta besten och plötsligt var Bus mer hanterbar....
Därefter gödde husse den lilla med korv. Den lille visade sig då kunna kommandona: Sitt, sitt kvar och att komma då han hörde sitt namn. Tänk vad lite korv kan göra....
I övrigt så har Polisen tittat på den lille idag. Instruktören sade direkt han såg Bus "Den tar vi - det ser jag i ögonen". Sen fick Bus visa lite konster. Troligen köps Bus in som polishund redan nu och blir då så att säga en polisaspirant....
Tyvärr verkar inte Bus dela husses och mitt idrottsintresse. I dag skulle vi åka på hockey. Husse skulle lira och klädde upp sig i sin fina hockeymundering. Allt var inte som vanligt dock. Den lille motorsågen hade fått tag i husses susp och då bitit av alla fästanordningar. Detta gjorde att suspen ej skyddade så som den skulle utan mer hängde som ett skynke... Det måste väl tyda på att Bus inte gillar hockey!!!
Husse var inge sugen på att täcka skott idag, men fångade ändock en klubba med tänderna. Blodet sprutade och tänderna hamnade nog halvt på sned. Husse tyckte dock blodförlusten var försmumbar eftersom hans lag ändå vann till slut. Husse meddelade mig i bilen att hans lag vunnit mot Tomas lag. Tomas och husse brukar tävla en del, typ om allt. Husse säger att han ej kan minnas när han förlorade i något mot Tomas. Då har dom ändå mötts i golf, badmninton, tennis, hockey och minigolf. Jo förresten! Husse frågade mig om "kubb" är att anses som sport. Jag trodde inte det, men om det gör det så har husse förlorat i det en gång...
Må nu gott!
Gammelgeten
STOPP I AVGASRÖRET....
Bus har för första gången fått följa med Gammelgeten och mig till jobbet. Han har även fått åka utryckning i Statens fina Volvo och klarade det galant. Visade sedan upp sitt flin inför massmedia och sedan även sitt gnälliga missnöje när det bara var Arek som fick komma ut....
Under de sista arbetsdagarna så har vi tränat en del. Träffat människor, lekt med hundar och besökt olika miljöer. Vänta! Nu vill Bus berätta något. Vad är det Bus? Okay då! Du får skriva och berätta själv. Jag går och hämtar en kopp kaffe så länge....
Bus har ordet:
Ja hal spålat på riktit! Huse la en spål til mig utan korv.... Huse gömmde bolen i skogen o ja hitade dit själv.....Sen lekte han o vi....
Husse har ordet:
Ja Bus du har rätt! Du gjorde ett riktigt bra spår i veckan. Första gången vi provade utan att lägga korv i spåret. Husse tog bara korta steg och gick så i ca 15 meter. Detta med en liten sväng också. Och ja visst Bus! Du hittade ju bollen galant. Riktigt bra. Detta trots att precis då du började spåra så kom en hel grupp med militärer och hundar. Du vände upp och skällde lite innan du spårade vidare till slutet. Kanonbra gjort!
I övrigt så har Bus och jag lekt lite med en brandslang och en boll. Bus har även klart visat att han inte gillar glassbilen. Så fort "nu lurar vi barn" melodin drar igång så blir du arg och ska skälla. Bus har även haft besök av lite tvåbentingar. Efter slakt av deras skor, barnstol, barnstrumpor m.m så fann dom det för gott att åka hem. Förstod inte att dom stod ut så pass länge som dom gjorde.... Bus har även fortsatt sitt stora nöje som består i att försöka göra valpar med Arek och husse.... Verkar som Bus vill vara chef i familjen Zoo.
Men! Bus är fortfarande väldigt liten och ibland väldigt i behov av husse hjälp. Bus äter saker! Ofta! Så pass att han satte en sten som bromskloss i sitt eget avgasrör. Då nummer två plötsligt blev väldigt krångligt så visade Bus klart och tydligt att han ej ämnade ta hjälp av någon annan än veterinären. Färd till djursjukhuset för att montera bort stenen från utgångshålet och då troligen en kostnad på några tusen.... När vi väl var där så hade dock Bus ordnat den okulära undersökningen själv. Vi gick in och förklarade bryderiet med stenen och lät meddela att vi ej var i behov av vård denna gång.
Vi lät meddela veterinären att vi i stället skulle åka till grustaget och lägga spår.... Veterinären visade sig vara helt humorlös och i stället fick man sig en utskällning. Bus är bara ett barn m.m... Mumlade förlåt då vi lämnade och väste sedan mungipan att vi faktiskt bara hade skojat.....
Under perioden vi jobbat så har det varit grymt lugnt. Några ströjobb utan lyckade resultat. Vänta! Nu vill Gammelgeten säga något också.... Okay Arek! Skriv vad du vill ha sagt så går jag på muggen.....
Arek har ordet:
Hallo vänner! Gammelgeten här! Husse låter meddela att inget speciellt hänt va? Självklart säger han så eftersom han troligen känner sig lite skamsen efter nattpasset. Ännu en gång fick jag rädda den späda hundföraren från att få spö.... Vi blev kallade till ett personrån i tunnelbanan. Husse och jag var först där och såg då hur tre personer verkade slåss med varandra. Husse tilltalade männen och ombad dem sätta sig ned. Männen hade en annan plan och gick i stället flinandes mot den numera bleka husse. Männen verkade vilja angripa husse och husse pep att dom skulle sätta sig ned. Annars....
Fick ta tag i taktpinnen och kastade mig framåt för att slakta någon utav dem. Skällde och visade alla mina vargtänder. De tre männen ändrade då snabbt taktik. Kastade sig ned på sätena och lade händerna på huvudet. Som värsta Amerikanska actionfilmen.... Strax därefter kom lite back-up till husse och jag kunde släppa garden lite..
Husse har ordet:
Ja Arek! Din lilla besserwisser! Det var lite ansträngt ett tag och DU gjorde ett bra jobb. Jag hade dock läget under kontroll. Arek var laddad måste jag säga. Ville fortsätta jobba och jag lät honom hållas. Under sitt fortsatta sök i vagnen så anträffade Arek två haschkakor av större modell. Bra jobbat Arek!
I övrigt som sagt ett rätt lugnt pass. Har kört lite byteslekar och spårupptagsövningar med Arek. Vi hade även ett rätt stökigt spår i villamiljö. En bandit sprang från några poliser och jag och Arek kom dit. Arek tog direkt upp ett spår som ledde över än äng och in på en villatomt. För att komma igenom buskarna var vi tvungna att kasta oss med full kraft genom de tjocka grenarna. Väl inne på tomten så hade familjen Villa pyntat med porslinsrådjur, busk/grenhållare, blompinnar och djävulskap. Jag höll på att slå ihjäl mig på alla sakerna för självklart var det ju kolsvart ute. Som avslutning på just denna tomt så hade familjen villa satt upp ett ca 40 cm högt, mörkt staket som avgränsning. Omöjligt att se i mörkret varvid man föll som en fura i geggan som en följd av det.
Därefter vidare över staket, tomter och ut på en villagata. Där gick, som alltid, det förbannade tidningsbudet. Tidningsbud är bland det mest skumma folk jag kan tänka mig. Dom pratar inte, dom stannar inte, utan fullföljer sin utdelningsrunda även om det innebär att dom blir bitna av polishundar. Det har hänt kan jag lova... Arek vände självklart upp och trodde sig ha hittat den flyende... Efter att jag snäst åt budet att han åtminstonde kunde stå still, så var det spåret rökt... Ingen bandit den gången heller.
Hade dock gett mycket för att se familjen Villas uppsyn då dom blickade ut över sin numera slaktade tomt. Inte konstigt att folk ibland ringer in om att det måste varit ett UFO hos dom. Det kan även ha varit en halvblind hundförare som haft ett flyktspår....
Må nu gott!
Husse, Bus och Arek
DELFINUNGEN...
Usch! - Så kan jag väl sammanfatta hur mitt behagliga liv ändrat sig till. Från att vara numero uno till att bli någon form av surrogatmorsa åt valpjäveln.... Minns tillbaka hur det var i somras. Fridagarna gick åt till att träna några behagliga moment, därefter sköna promenader för att sedan fika med farsan på altan. Köra lite en mot en i bollspel, invänta barnen och sedan köra ett pass träning till. Därefter, i bästa fall, åka iväg på natten och dominera lite busar.....
Nu har bus fått en annan benämning.... I stället för att skrämma bus så har jag vårdnaden om Bus, vårt nyaste tillskott i djurparken söder om stora staden. Minns det som igår. Farsan skulle bara tanka bilen, men återkom med en skvatt galen fyrbenting som någon uppfödare döpt till Bus. Uppsänd från helvetet och transporterad hit via husses bil.... Försökte med taktiken att skrämma skiten ur honom. Det fungerade på den förra valpen. Han kissade ned sig totalt när jag visade vem som var chef... Men den här! När jag gjorde mig stor, morrade och sprang fram för att skrämmas, så vankande det lilla aset fram och slickade mig på nosen....
Allt liksom rann av en då kan man väl säga....
Sedan dess har man blivit som en delfinmorsa. Så fort man joggar iväg så har man Bus som klistrad bakom frambenen. Ivrigt bitandes i päls och halsband. Husse tycker det passar bra att Bus hänger på mig. Det blir liksom enklare med lydnaden då brukar han säga.
Han är lite speciell valpen måste jag säga. När jag måste göra mina toalettbehov så glider jag undan och helst in under en gran. Valpen/delfinen däremot har inga som helst problem att lämna sitt gods på hallgolvet. Är han ute så är favoriteten att klämma ur sig i diket mellan gångvägen och bilvägen. Det innebär att avståndet till bilar och bussar är ca 30 cm. Kan grabben vara lite åt hållet att han vill visa upp sig????
Måste dock medge att det är lite krut i grabben. Backar inte för mycket här i livet. Skuttar upp och ned för trappor, anfaller katter, hundar, människor och då med särskild förtjusning Husse. Husse retar upp den lille, men får trippelt tillbaka. Lillgeten kommer i 50 km i timmen och går in i fullbett. Blir fullkomligt rabiat när husse skriker som en liten flicka, morrar och kampar som värsta traktorn. Slutar alltid med att husse får fegnypa sig fri och lubba iväg....
Husse hade sedan en liten plan om att hundarna skulle umgås i gemesam bur under bilfärd. Kanon! Tyckte möjligtvis lillgeten. Själv hade jag lite svårt med att få plats eftersom den lille tog lika mycket plats som en fullvuxen gorilla. Skulle dessutom mysa och gosa lite under transporten. Blääää! Undandbedes då man som gammelget är dryga 50 år. Husse kom dock på bättre tankar ganska snabbt. Det visade sig bli mycket stora bekymmer när båda hundarna skulle ut exakt samtidigt.... Jag, som gammelget, fullkomligt körde över husse för att komma ut. Han kunde ju inte göra så mycket eftersom han hade fullt upp med att fånga upp det andra expressloket som var på väg ut....
Vi har nu delad bur igen....
Jobbmässigt har det varit skit också sista tiden. Har varit mycket jobb, men inga roliga hundjobb. Husse har gripit banditer som vanligt, men hur kul är det när inte jag behövs till det. Kan bara sitta inlåst och visa mitt missnöje genom att skälla. Hoppas det vänder snart så jag får aktivera mina sinnen.
Husse är så godsint ibland så jag bestämde mig för att skoja lite igen.... Dom andra hundförarna har haft lite problem med spåren. Den självgode husse, som haft så fin hjälp av mig, har kommit med goda tips och övningar för att få igång självförtroendet hos dom stukade hundförarna. Bland annat så har dom använt klicker och spårat efter vanliga kvällsvandrare. Det vill säga folk som lämnar lite vittring efter sig. Hundarna har tagit sig och gjort stora framsteg. Farsan har ju aldrig kört detta på mig för vi har haft ett annat upplägg.
En kvällstur i veckan bestämde han sig plötsligt för att testa konceptet själv. Han spanade ut lämpliga offer, tog med sig lina och klicker och var hur säker som helst på att lyckas. Wrong!!! Jag blåste han totalt. Hade ingen lust att spåra vanliga människor. Vill spåra tjuvar!
Farsan blev förtvivlad. Tappade tre kilo på sin redan späda kropp. Skyndade sig hem för att analysera...
Funderar på att djävlas ett par dagar till innan jag hjälper honom ur krisen. I dag har husse även laddad ned lite partymusik. Han brukar ta med ett par fartiga partyskivor inför natturerna. Allt för att få upp rätt stämning inför jakten. Gissar att det blir ordentligt åka nästa snurra. Bäst att surra fast kalsongerna så att dom inte ramlar av i kurvtagningarna.
Må nu gott!
Arek
AlLa Fål sKriva Va?
Jag är just nu 13 veckor, är svart med gula inslag. Mitt bästa attribut för tillfället är mina hajtänder. Dom är små och sylvassa. Fungerar utmärkt kan tilläggas.... Jag kommer från Sundsvall och från en kennel som heter Willners. När min nya husse kom för att hämta mig i Sundsvall så lurade jag han totalt. När jag tittade upp från min lilla valphage, så lade jag huvudet på sned, öronen rakt upp och tittade rakt på honom med mina rådjursögon. Husse kunde ju inte säga nej då utan vi åkte direkt mot stora staden och då med planen att jag skulle bli polishund.... På kvällen första dagen, så var husse tvungen att åka och jobba.
Då kunde jag släppa loss ordentligt och visa mitt riktiga jag. Efter två timmar var mattis och dom två goda barnen uppgivna och gråtfärdiga. Dom ringde till husse på jobbet och bad honom ångra detta inköp. Jag hörde i bakgrunden hur husse skrockade nöjt. Han lät meddela den ledsna tanten att Bus kommer att stanna kvar i familjen ett tag och att hans beteende var att anses som väl godkänt.....
Nu har jag bott hos familjen ett några veckor och jag har det riktigt bra. När vi är hemma så är min primära uppgift att terrorisera barnen, attackera gammelhunden, tigga mat samt bita sönder möbler. Övrig tid jagar jag katten och juckar på husse. Tycker om honom så mycket att jag bara måste småjucka mot hans armar och ben. Husse säger att jag bara är 13 veckor och att det inte är så bra att jag redan försöker att dominera honom.... Det knäcker hans självkänsla säger han.... Allt jag vill är ju bara att vara nära....
En dag för mig brukar just nu se ut så här:
Väckning 07.30 (det vill säga jag väcker alla andra...)
Rastning/mat och därefter lek en stund.
Ilastning i bilen och därefter transport till en polisstation på södra sidan av staden. Husse fikar och jag träffar människor, går lite i trappor och mörker m.m.
I väg till polisens dressyrplats för en lite längre promenad, social träning, lite allmän lydnad och spårträning. Mums!!! Gott med korv.....
Hem vid 14.00 tiden och då är det dags för lek och slakt av barn. Därefter vila, rastning, lek m.m.
Kl 22.00 är det läggdags för mig. Det sista jag ser innan ljuset släcks är Mattis insjunkna ögonlober. Tre sekunder senare hör jag hur hon snarkar....
Under skrivandet här så upptäckte jag att grabbarna och husse verkade slappna av. Tog därför en paus och gick och lade en nummer ett och två i vardagsrumsgolvet. Hörde ett NEJ BUS från lillgrabben, men då var det för sent.... Ha! Ha! Gäller att aktivera dom....
I kväll ska husse lägga ett nytt spår till mig. Han ska även bjuda gammelgeten på spårjobb, men det ska jag göra allt för att förstöra...
Vi hörs!
Bus
BUS DOMINERAR EN KOMPIS
BUS TRÄFFAR EN KOMPIS...
AREK FUNDERAR OM DET ÄR VÄRT ATT KOMMA UT
DEBUT FÖR BUS....
Bus fick till en början ligga i vår vanliga bil och då tillsammans med gammelgeten. Det går jättebra och Bus känner sig trygg och säker. Sedan var det fotpatrull upp genom garaget och till Statens fina bil. Under transporten så blev Bus överröst av skällande hundar och till en början såg det ut som om Bus redan letade efter sin avskedsansökan. Väl uppe vid Statens fina Volvo så hoppade Bus glatt in i buren där bak. Tills han upptäckte att Arek satt i en bur intill. Bus var alltså ensam helt plötsligt....
Och som han grät! Vi började med att bara åka en kort sträcka, för att sedan gå en sväng. Därefter en liten vända till för att sedan rasta igen. Samma procedur varje gång. Bus grät och försökte tugga sig in till Arek. Efter några minuters körning så kom dock lille Bus till ro och det gick riktigt bra.
Väl på dressyrplatsen så var ju livet lite orättvist mot Bus även där. Det visade sig nämligen att även Arek skulle få göra saker. Och då utan Bus. Arek var glad och pigg som en lärka. Detta då han för en gång skull fick slippa sällskap av den lilla terroristen. Bus däremot! Grät och grät för att han fick sitta kvar... När väl Bus fick göra sina saker, och Arek fick sitta kvar. Ja då var rollerna ombytta. Då var det Arek som gnydde av all den orättvisa som utspelade sig framför honom. Aldrig är dom nöjda....
Väl tillbaka i polisgaraget så var det full show. Några polismän körde skydd i garaget så det var hallaballo i världsklass. Skallen och skriken ekade i garaget. Jag trodde inte Bus skulle våga kliva ur sin bil, men han överraskade mig igen. En hund kastade sig in i fullbett på figuranten. Släppte på kommando och började skälla. Bus då! Jo han började skälla och kastade sig fram för att hjälpa till...... Rädd? Nej inte mycket du!!!!
Bus sista dagar har varit tillsammans med husse. Familjen har ju varit bortrest så jag har fått ta hand om monstret själv. På torsdagen var jag helt slut. Var tvungen att lägga mig på soffan för att vila. Efter 20 minuters tuggande av Bus så somnade även han. Gud va skönt...
I övrigt så har Bus sett husse spela innebandy samt hockeybockey. Tror han blev imponerad då husse vann båda matcherna.
Arek då! Jo han har tränat under dessa dagar, men även förtjänat sig ett hundben. En hundförare hade nämligen tappat sin polisradio. Detta hade han anmält, men det är alltid problem då man inte vill att tjuven ska få tag i en polisradio. Då vi vandrade runt bland domänerna så kom plötsligt Arek bärandes på en polisradio. Det visade sig vara den försvunne apparaten som Arek nu hittat under sin lekpromenad. Plockat upp den och sedan visat upp den för husse. Som tack får nu Arek ett hundben av den tacksamme polisen. Bra jobbat Arek!
Bus bravader då! Herregud! - Han har varit vidrig! Tuggar både kött, möbler och föremål. Exempel på slaktat gods är:
Klädhängare
Husses skridskor
Skridskoskydd
Hallmattan
Tre par skor
Bokhylla, trämöbler, köksstolar etc
Mattis glasögon
Bus kom bärandes på något och mattis undrade vad det var. Visade sig att Bus bar runt på mattis fina glasögon. Eventuellt har dom en annan skärpa i glaset nu.... I går kväll så slog det runt helt för Bus. Han blev helt besatt och galen. Höll på i flera timmar. Sprang runt, välte vattenskålar, bet i allt och alla, åt stenar, morrade och atackerade familjen som kommit hem, misshandlade katten, fick spö av katten, misshandlade katten igen och så vidare. När vi väl fick in honom i buren så ylade han som en stucken gris. Han var inte riktigt klar med allt han hade tänkt sig......
Sista dagarna så har han växt på sig ordentligt den lille Bus. Här har man fått något att jobba med....
I natt ska Arek och jag jobba igen. Då slipper vi Bus. Jippie!!!!
Må gott!
Husse