POLISHUNDEN AREK

Roughhhh! - Har förstått att alla får skriva här på husses blogg. Då tänkte jag passa på att presentera mig själv och lite av mina mål här i livet. Konstigt nog så är jag döpt till Bus! Min nya husse tycker dock det är grymt kul att jag heter så eftersom planen är att jag ska bita busarna i framtiden. Husses plan är att han, innan han skickar in mig på tjuvjakt i lokalerna, skall anropa följande: "Bus eller godis!!!!" När busen sen inte kommer ut, så kommer lilla Bus in och hämtar ut banditen i stället....

Jag är just nu 13 veckor, är svart med gula inslag. Mitt bästa attribut för tillfället är mina hajtänder. Dom är små och sylvassa. Fungerar utmärkt kan tilläggas.... Jag kommer från Sundsvall och från en kennel som heter Willners. När min nya husse kom för att hämta mig i Sundsvall så lurade jag han totalt. När jag tittade upp från min lilla valphage, så lade jag huvudet på sned, öronen rakt upp och tittade rakt på honom med mina rådjursögon. Husse kunde ju inte säga nej då utan vi åkte direkt mot stora staden och då med planen att jag skulle bli polishund.... På kvällen första dagen, så var husse tvungen att åka och jobba.

Då kunde jag släppa loss ordentligt och visa mitt riktiga jag. Efter två timmar var mattis och dom två goda barnen uppgivna och gråtfärdiga. Dom ringde till husse på jobbet och bad honom ångra detta inköp. Jag hörde i bakgrunden hur husse skrockade nöjt. Han lät meddela den ledsna tanten att Bus kommer att stanna kvar i familjen ett tag och att hans beteende var att anses som väl godkänt.....

Nu har jag bott hos familjen ett några veckor och jag har det riktigt bra. När vi är hemma så är min primära uppgift att terrorisera barnen, attackera gammelhunden, tigga mat samt bita sönder möbler. Övrig tid jagar jag katten och juckar på husse. Tycker om honom så mycket att jag bara måste småjucka mot hans armar och ben. Husse säger att jag bara är 13 veckor och att det inte är så bra att jag redan försöker att dominera honom.... Det knäcker hans självkänsla säger han.... Allt jag vill är ju bara att vara nära....

En dag för mig brukar just nu se ut så här:

Väckning 07.30 (det vill säga jag väcker alla andra...)

Rastning/mat och därefter lek en stund.

Ilastning i bilen och därefter transport till en polisstation på södra sidan av staden. Husse fikar och jag träffar människor, går lite i trappor och mörker m.m.

I väg till polisens dressyrplats för en lite längre promenad, social träning, lite allmän lydnad och spårträning. Mums!!! Gott med korv.....

Hem vid 14.00 tiden och då är det dags för lek och slakt av barn. Därefter vila, rastning, lek m.m.

Kl 22.00 är det läggdags för mig. Det sista jag ser innan ljuset släcks är Mattis insjunkna ögonlober. Tre sekunder senare hör jag hur hon snarkar....

Under skrivandet här så upptäckte jag att grabbarna och husse verkade slappna av. Tog därför en paus och gick och lade en nummer ett och två i vardagsrumsgolvet. Hörde ett NEJ BUS från lillgrabben, men då var det för sent.... Ha! Ha! Gäller att aktivera dom....

I kväll ska husse lägga ett nytt spår till mig. Han ska även bjuda gammelgeten på spårjobb, men det ska jag göra allt för att förstöra...

Vi hörs!

Bus