NU LIKNAR DET VÄDER....
När dom flesta människor precis gått på semester så börjar Husses att lida mot sitt slut. Var klart tveksam till en början huruvida jag valt höst/vinterperioden som huvudsemester, men nu har ju vindarna vänt. Nu är vädret så representativt som Husse önskade när han lade in sin semesterperiod och det verkar som om prognosen för att lyckas få hudcancer har ökat rejält....
Husse har nu gått in i sin sista riktiga semestervecka. Efter denna väntar i teorin ytterligare en vecka, men den är vigd åt fotbollscup. Har tidigare nämnt det och är fortfarande av samma åsikt: Att leva en vecka med tonårsgrabbar och då sovandes i en skolsal är vidrigt. Vila finns inte i deras vokabulär vilket innebär att Husse kommer att vara totalt nedbruten i stället för på topp när jobbperioden drar igång den 13 juli. Att jag gör denna uppoffring handlar ju bara om ytterligare hjältedåd, men då enligt mallen för problemorienterat arbete. Det vill säga att försöka få tonårsasen att hålla sig ifrån busigheterna på gatan och i stället bli idrottsidioter.... Att jag då utsätts för modern tonårsslang, svettlukt, pruttanfall, deras så kallade moderna musik samt möjligheten att se dem halta fram med stela höfter på grund av "häng-modet" på byxorna är väl skit jag får ta för att nå målet......
I övrigt så har ledigheten varit kanon! Som jag tidigare redogjort för så har jag ju vunnit i allt jag ställt upp i. Det har gjort att jag varit i harmoni vilket ju är viktigt att vara om du skall hinna vila upp dig... Veckan på ön som ligger sydöst om vår fina stad har även den varit kanon. Superfin stuga, kanontomt för Geten att lira fotboll på samt 22 graders värme och härlig sol. Veckan har ju även innehållit egen träning, träning med Arek samt ett par fina Go-kart tävlingar. Den egna träningen har flytit på i form av rollerbladesåkning på långa fina asfaltsrakor. Utfärden i medvind var klart njutbar, men när man vände håll så var färden inte lika harmonisk. Motvind och trötthet innebär ju att lite av ballhetsfaktorn försvinner eftersom åkningen inte blir vacker utan mer av kampkaraktär....
Hela familjen zoo har även kört lite löpträning i vacker miljö. Geten har även han fått vara med och då kommer vi osökt in på hans nya inställning till liv och leverne. Geten visar inget intresse för sin egna fysiska hälsa såvida det inte gäller att spela fotboll på tomten. Varken spårning, löpning eller långa promenader har tilltalat schakalen. Han har haltat, haft sorgsna ögon flåsat som om han var på väg att dö av ansträngningen. Tills vi kommit till fotbollsplanen! Då har den halt döde tysken blivit pånyttfödd och kört både fysisk och teknisk fotboll..... Den jäveln verkar tro att han redan gått i pension!!!
Har ju fått lite sug att börja jobba och fånga tjuvar igen. Detta efter att familjen zoo kört go-kart. Ingen hade kört tidigare, men när första körningen var klar så var samtliga lyriska. Husse jämför körningen med att ha biljakt på jobbet. Bilen studsar, kränger och det känns som om man är på väg att köra av när bilen provoceras i jakten på att komma ifatt....
När man sedan är ifatt så skiljer sig ju jobbet lite från leken. I jobbet prejar vi av, springer ifatt banditen och griper denne hårt men ändå kärleksfullt. He! He! He! När man sedan avrapporterat allt (om man som hundförare inte stått med sorgsna ögon för att slippa skriva) så åker man bara därifrån och så är allt glömt. Efter Go-karten däremot så är ju jakten detsamma. När man sedan stressat 14 åringen att snurra av banan och sedan varvat 12 åringen för andra gången så är ju euforin detsamma, men fördelarna desto större. Du behöver inte skriva något och du kan fortsätta håna förlorarna under resten av dagen.....
Vi blev besatta och bestämde oss för att råna en pensionär för att ha råd att åka mer. Grabbarna informerade dock Husse om vilket yrke han valt så vi vägde för och nackdelarna. Vi kom i samråd fram till att i stället åka till bankomaten och rånda mattis på hennes pengar.....
När vi sedan kommit hem till den vackra delen av Stora Staden igen så tog jag och Geten en promend. En psykodelisk ekorre verkade då ha fått totalt solsting. Han/hon hoppade som besatt i rikting mot Arek och sett till det tempo den lilla ekorren hade så skulle den vara ett lätt byte för den tyska schäfern. Arek bara tittade ned mot ekorren, suckade och fortsatte sedan lukta på blommorna.... What the fuck! Vad hände med jaktinstinkten? Under resten av promenaden såg Arek mest ut som om han letade en plats för att lägga sig ned för en sista vila. Blev orolig för Getens hälsa, men så fort vi vände mot bilen så drog han iväg som en unghund. Geten trodde nu att vi skulle bada vilket gjorde att han kunde trava, skritta och även galoppera....
Bestämde mig ånyo för att jag måste ha en ny hund mycket snart. Geten verkar ju helt ha gjort patron ur såvida det inte handlar om fotboll eller annan lek. Tycker även han blir halt utan anledning så planen blev att ta upp även detta med veterinären under det kommande återbesöket.
ÅTERBESÖKET HOS VETERINÄREN:
Alltid lika spännande. Arek nu på bra humör till en början. Glad och entusiastisk tog han kommandot i besöksrummet. Lade sig sedan att vila i väntan på att just han skulle få komma in. Berättade för en kattägare intill att showen börjar i samma stund som dom ropar upp hans namn. Så fort personalen kommer ut, ropar upp hans namn så kastar han sig upp och går som i anfall mot "utroparen". Samtidigt skäller han ett dovt skall. Och mycket riktigt. När den mörka unga flickan ropade upp Areks namn så genomförde han sin procedur. Arek fick önskvärt resultat eftersom flickan hoppade till och blev livrädd för tysken.
Hon ville inte hälsa på Husse, hon ville inte gå framför Husse utan ropade ut vägbeskrivningen till rätt rum. När sedan veterinären var klar med Stora Stadens hjälte så var det ånyo den unga flickans tur att träda i tjänst. Arek skulle få vaccin och när sköterskan skulle bistå med detta så närmade hon sig Arek med kraftiga symptom på Parkinsons sjukdom. Allt gick till slut bra och Geten var på väg ut. Då utbröt kalabalik i väntrummet. Geten skötte sig galant, men i rummet stod en kvinna för att anmäla sin ankomst. I ett snöre hade hon en vit hund som såg ut som att den blivit biten av Godzilla. När hon såg Arek så blev det nog lite "De ja vu". Efter hennes paniklöpningar för att komma undan Arek så var vi äntligen ute i friheten.... Ja jisses!!!!
Arek har nu fått lite fin medicin av veterinären. Medicinen kall smörja hans leder och vara inflammationshämmande. Hon tyckte det var lämpligt för Arek att få bli lite unghund under sin sista tid som snuthund och jag kunde inte annat än hålla med. Nu får vi se om smörjmedlet fungerar och om Arek blir lite alertare.....
Må så gott!
Husse
OLIKA TYPER AV GOLF...
Har tolkat kommentarerna som om att det av någon outgrundlig anledning finns anledning att redogöra för hur veckans golfande har sett ut. Okay då! Eftersom mattis lagt in en kaxig kommentar gällande golfande så får jag väl lov att redogöra för hur den sanna faktan i ämnet ser ut.... För att ni skall få en sann inblick i taktik, upplägg, psykologiskt krigsföring i tävlingssammanhang kontra när det gäller lek och uppbyggnad av god semeserstämning så får jag nog redogöra för samtliga spel/tävlingsmoment.
Som ni klarsynta nog redan förstått så är den flitiga, och syrliga, kommentatorslämnaren "The Legend" med i historien. Eftersom han uteblivit med sina kommentaror så förstår ni nog att han inte utmärkt sig på det mest positiva sättet, men för att rätta till den här berättelsen så får jag nog ändå berätta lite om dennes närvaro oxå.....
Spel nummer 1:
9 håls golfbana. Inbjudan från The Legend och vid detta tillfälle var det bara han och jag som spelade. Åskådare vid tillfället var mattis och smått delaktig, som en form av Joker, var även Arek. The Legend, aktiv och van golfare med ca 13 i handikapp. Motståndare, Husse, saknar golfkort, men har fått ett gäng klubbor av The Legend. Följer man reglerna så har jag rätt till ett antal extraslag på grund av knepiga golfregler, men gud förbjude att vi inte skulle spela enligt samma regler. Det vill säga att vi spelar på samma villkor och alltså räknar dom slag vi slagit. Inte någon jävla fantasivärld med extraslag på grund av att jag saknar golfkort.
Ska inte trätta er med tråkiga fakta gällande varje hål vi nådde fram till, men jag kan väl sammanfatta det med att när vi kom fram till sista hålet så hade The Legend kastat klubbor, vikt sin putter så att den såg ut som en stav tillhörande en störtloppsåkare samt utbildat sina vänner i ett antal nya könsord. Inför sista hålet hade även Geten vänt sig emot sin Husse och inför varje utslag buffat ned bolljäveln så djupt i gräset man bara kunde. Trots detta ledde golfmongot Husse med ett slag inför sista utslaget. För att inte The Legend skulle börja grina så blundade jag inför sista utslaget medans han fegslog för att vinna slag. The Legend fegspel lönade sig och istället för att Husse vann så kunde The Legend nu lämna arenan med ett stort flin och ett V-tecken genom takluckan när han körde från platsen..... The Legend nämnde inget, men när Husse sedan på midsommarfirandet samtalade lite med gemensamma vänner så framkom det att regelboken utdömde extraslag för osportsligt uppträdande. Man nämner ex såsom att kasta klubbor och framkalla dålig stämning genom svordomar och könsord. Rent riktigt skulle alltså jag vunnit rundan på grund av The Legends uppförande.... Ett noll till mig alltså!
Spel nummer 2:
9 hålsbanan även här och nu med ytterligare en deltagare. Detta var den i kommentatorsfältet så syrliga mattis. Även hon har golfkort, egen bag och en hårdisk full med regelkunskap gällande golf. Även The Legend närvarande men nu med en helt annan taktik inför spelet. The Legend hade lämnat alla sina King-size klubbor hemma och körde fegspel med sina favoritklubbor. Han verkade även ha lagt någon form av förbannelse på mina klubbor för jag tror jag slog överallt utom dit jag skulle. Som den sanna kämpe Husse nu är så höll han dock humöret på topp och gjorde allt för att kriga sig in i matchen igen. MEN!!! Det fanns en lirare som hade det bra mycket tyngre än Husse. Hon är husses sambo och brukar titulera sig mattis i kommentorsfältet. Denna bollvirtuos har golfkort, golfbag, egna klubbor och har gått kurs i att spela denna ädla sport. Men helvete va kass hon va denna dag. Självklart hånades hon för sina usla slag och jag gissar att Arek hade spelat bättre än henne om han fick chansen. Men se det nämnde hon aldrig i sin lilla kommentar va???
The Legend var däremot säker fram mot 7 hålet och Husse låg ett antal slag bakom. Den blide motståndaren var nu len i sin röst, vänlig i sin aproach och alla klubbor lades ned i väskan i ställlet för att kastas iväg som ett spjut.... På 7 hålet hade vaktmästaren gjort en liten sandlåda och som av en slump hamnade The Legend i den... Där fick han träna ett antal bunkerslag innan han kom upp på den fina gräsplätten som kallas green och nu fanns plötsligt lite spänningar i hans gummiarmar..... När vi nådde fram till sista hålet så ledde han fortfarande med ett par slag. Men som sagt! I golf kan allt hända och det gjorde det....
The Legend slog sitt utslag rakt ned i en ny sandlåda och det var då showen började. Han fick värsta Tourettesyndrom och slog den där lilla bollen som om han blivit besatt. Slagen rullade iväg och hade han fått fortsätta hade nog golfbanan hunnit stänga innan han fått i den av djävulen utsända lilla bollen. Vinnare: Husse! Jag nämner inte mattis resultat, men utan att knorra mottog hon våra golfbagar för att enligt förlorartradition bära dem till bilen.... The Legend lämnade arenan som om han var ringaren från Notre Dame. Kutryggig och deppig for han iväg och det sista han såg var nog Husses V-tecken och hånflin.... I love golf!
Lekrunda 3:
Nu kommer vi in på mattis kommentar. Jag sammanfattar den så här: Semester. Alla ska va glada och i harmoni. Barnens självförtroende skall byggas upp och vad vore väl mer passande än att köra lite minigolf. Husse började första hålet med en kanonrunda och tog som vanligt ledningen. 12 åringen missade helt och fick arga ögon och stela rörelser. Han var på väg in i "The Darkness" och visade upp lite av sin fina tävlingsinstinkt redan på första hålet.
14 åringen hade egentligen inga problem med golfandet. Däremot ett stort störningsmoment i form av tre tonårstjejer som gick hålet bakom. Dom såg alltså varje gång 14 åringen skulle slå och då gick det ju åt helvete. Det går ju inte att vara snygg o läcker och samtidigt slå bra golfslag. 14 åringen var ju en km efter oss andra redan efter tre hål. Mattis låg väl en bit bakom Husse då han bestämde sig för att vara lite sjysst. Husse ville inte att barnen skulle gråta och mattis tjura ihop för att Husse vägrar förlora. Husse bjöd på lite konstslag varvat med att jag slog bort mig (med flit förstås) och rasade ju därför längre och längre ned i resultatlistan. Mattis verkade inte förstå att Husse gjorde det med flit för hon fortsatte att försöka krossa allt motstånd. När vi slagit sista hålet så stod hon som vinnare, men verkade ju inte ha förstått själva grejen gällande spel/lek. Husses intention var ju att barnen skulle byggas upp och kanske få vinna för en gång skull. Mattis verkade skita i det och bar hem vinstpokalen utan ett uns av dåligt samvete... Fyy mattis!
Orkade ni läsa allt detta så har ni nog fått en liten klarare inblick i hur allt gått till. Jag förlorade alltså med flit....
Må gott!
Husse
JÖSSES!!!
Imse Vimse hund fick följa med familjen zoo på dagens äventyr. Här ingick en promenad längs med en mycket vacker strandpromenad. Den dominans schakalen visade under promenaden gick inte av för hackor. Ett gäng Hip-Hop musikaliska ungdomar hade backat upp sin superhotade bil längs med strandkanten. Startat upp en musikseranad med låtar som troligen aldrig varit på svensktoppen och som garanterat ej uppskattades av 90 procent av strandflanörerna. Musiken var även så pass hög att den inte gick att undslippa så länge du inte hade en hörapparat som kunde skruvas ned till 0.
När Arek var inom synavstånd för musikanterna så försvann lite av den tuffa och provocerande aproachen. När Arek var inom bitavstånd så fanns inga dansanta ungdomar kvar utan det enda som hördes var "Shit" och därefter snabba akrobatiska ljushopp in i bilen.... När vi passerat förbi släntrade dom åter ut, tittade sig oroligt runtomkring innan fordonet startades upp och försvann in i skymningen....
Kändes rätt skönt att se att Vargens utstrålning finns kvar och att han inger ett visst mått av respekt. Sträckte därför upp kroppen, skjöt axlarna bakåt och intog en självsäker stil under den fortsatta vandringen. Så klart lät Geten inte mig hållas utan när vi strax därefter skulle köra utmaning i Go-Cart så hade vindarna vänt. Från Kennel Tuffing till att bli Kennel mjukisdjur. Arenan för bilkörningen var nämligen försedd med en fin liten pool. Poolen innehöll diverse småfiskar och så även ett antal större Kinafiskar/Guldfiskar. Med darrande ben närmade sig en av Sveriges tuffaste polishundar kanten. När dom nyfikna 5 cm fiskarna sökte kontakt med den lurvige så ryckte han nosen tillbaka som om han blivit träffad av en elstöt.... Herregud vad jag skämdes!
Vad gällde Go kartkörningen så var det ju så klart tävling inom familjen. 12 åringen, 14 åringen och sedan Husse på startlinjen. 12 åringen fuskade för fullt. Stängde alla omkörningsvägar och trots att jag hotade och skrek om utebliven veckopeng så vägrade det lilla aset att flytta på sig. I sin iver att hålla Alfahannen bakom sig så tog arvingen sig lite för mycket vatten över huvudet. Han fick snabbt och effektivt lära sig vad en frontalkrock med bildäck innebär. Trots att han satt och småsnyftade utanför banan så var det enda han fick se av sin far ett V (vinst-tecken) och sedan ett hånflin när jag körde förbi.. 14 åringen såg vi aldrig av i tätstriden så vad han höll på med får man väl tjuvläsa om i hans dagbok....
Att jag vann förstår ni nog!!!!
Under kvällen har nu så har Geten även fått sig ett par tre spår på härligt gräsunderlag. Måste säga att det gick okay, men inte fantastiskt. Känns som om den halte geten tror att han gått i pension....
Nu ska vi vila, käka chips och dricka läsk. Framför ansiktet har vi ställt en TV och där skall vi nu njuta av fotboll. I morgon är en ny dag och då får vi se vad den har att erbjuda....
Må gott!
Husse
ÄNTLIGEN SOL....
Tja då grabbar och hönor! Nu går Husse och Arek på semester. Gör ert bästa för att rycka i statistikjakten över gripna banditer för nu drar jag på ledighet.... Med dom orden lämnade Husse arbetsplatsen. När dörren slog igen så var det sista dom såg en dryg, hånleende och förväntansfull hundförare som smet ned till bilen för ett fem veckor långt uppehåll från hjältedåd och annat skit.... Nu väntade ett antal dagar med sol, bad och nödvändiga träningspass. Såg mig själv i solstolen. Sipprandes på något läskande där överflödigt dryckjom landade på dom inoljade magrutorna, där dagens största bekymmer skulle vara vilken styrka solkrämen skulle bestå av samt vilken typ av föda som ämnade hamna på kvällens grillbord.... Njammi!!!!!
Men tji fick jag!
Regn, regn, regn och åter regn. Inte vanligt regn utan tamejfan monsunmodellen.... Hånfulla samtal från vänner och bekanta. " Ligg nu inte för länge i solen" "Hoppas du har vattenfast sololja". Här fanns fler fina exempel på den värme och välmening som spreds i samband med att Husses semester verkade regna bort....
Inte nog med det! Mitt i allt väderelände så tyckte Geten att det var dags för ett besök hos sina vänner på veterinärkliniken. Den skabbige schäfern började att slicka sig i rumpan och när mattis var ute på promenad så lät hon meddela att bajseriet verkade ha blivit smått problemfyllt. Som den luttrade halv -veterinär man är så lät jag mig väl inte chockeras av just detta, men bestämde mig ändå för att kika in i det artisteri som Arek har som bakdel....
Samarbete: Betyg 0
Förighet: Betyg 0
Morr och aggressivitet: Betyg 10
Så kan man sammanfatta den okulära kontrollen av Areks anal! När resultatet av kiken nådde centrum av hjärnan så tog det ändå ett par sekunder för att fatta. När jag lyfte svansen så var min första tanke att Arek svalt en tennisboll och att den nu var på väg ut där avgångsvederlaget i vanliga fall tittar ut.... Höll på att svimma och fumlade med knapparna på telefonen för att ringa till Djursjukhuset.....
Väl där så tog vi vår vanliga plats på golvet en bit ifrån övriga djurvänner. Anledningen till detta är ju Areks klart begränsade sociala förmåga. Så fort det dök upp en kvinna med vita byxor så tog han detta som att veterinären nu var inom bitavstånd. Kraftigt morr och sedan visade han upp sina alligatortänder.... Veterinären kände igen Arek mycket väl och ordinerade en kraftig dos av "sovmedel". Geten protesterade kraftigt, men blev segare och segare. Tröttare och tröttare, men ta mig f-n att han gav upp. När elefantdosen ej fick överskridas mer så fick hon hämta all överbliven personal för att sedan ta sig an Arek i en brottningsmatch.
Efter en mycket bra match i typ tre ronder så stog Arek som förlorare. Han var färdigvårdad och fick lämna platsen med antibiotika och smärstillande. När Husse vinkade hej då av övriga deltagare i brottningen så såg dom ut som att dom sovit under en gran i tre veckor. Smutsiga, blodiga, svettiga och med håret på ända....
Som sagt! Arek förnekar sig aldrig utan bjuder mer än gärna upp till dans hos djursjukhuset..... Sen när man lämnar huset så är allt glömt för Arek. Han viftar på svansen, skäller glatt och är snabb som f-n att ta sig ut genom dom två dörrarna och vidare mot friheten.... Veterinären verkade även hon lika glad när han försvann och det sista jag såg var när hon drog i sig en dos vätskepåfyllning via dropp....
Nu drar vi vidare på nya äventyr. Plötsligt har ju solen dykt upp så vi tog en resa över havet för att på verklighet njuta av lite härlig sol och bad....
Må så gott!
Husse
SEEEMEEESTEEER!!!!
I går gjorde vi vårt sista pass innan det nu var dags att gå på ledighet. Ska i sanningens namn säga att jag nog inte var överdjävligt hyperaktiv, men å andra sidan så fanns inte så många uppdrag som skulle kunna glädja Husse och hans halte vän.I stort sett det enda vi gjorde var att biträda ett gäng smårädda poliser under ett annars ganska vardagligt uppdrag. Husse blev avbruten under vårsäsongens sista arbetsmiddag. Ett samtal från en hurtig man på polisradion avbröt Husses intag av klyftpotatis kombinerat med fläsknoisette + saftig sås. Den skadeglade operatören lät meddela att på en adress söder om stan så fanns ett antal räddhågsna poliser som fruktade för sina liv. Detta eftersom lägenheten man skulle in i bevakades av en klart aggressiv schäfer. Man ansåg tydligen att schäfern skulle uppskatta en seg och späd hundförararm framför deras egna små delikatessdelar.
Husse körde mot platsen och under resan dit fick jag reda på att man fruktade att hundens ägare stupat och nu låg död i bostaden. Husse, den empatilöse, såg då plötsligt möjligheterna i stället för att fokusera på det sorgliga. Husse söker ju hund! Den eventuellt döde ägaren har ju en hund! Husse plötsligt glad! Väl på plats så sket den späde hundföraren i att ta med skyddsutrustning som skydd för den köttätande hunden. Husse tog i stället med en boll och en brandslang. Om ägaren ändå var död så fanns väl inga hinder för att Husse kollade om schäfern var ett polisämne? (Jag vet! Jag är skadad i huvudet, men det gäller ju att slå till när erbjudande ges)
När jag knackade på rutan till hyreshuset så kom en grov och tatuerad polisman och öppnade. Han såg klart potent ut attt kunna brotta ned ett antal huliganer, men var då uppenbarligen rädd för en fyrbent skapelse med huggtänder. Lät honom fly ut från fastigheten och så även låssmeden. Kvar blev då Husse med sin lilla boll och brandslang. Hörde innifrån hur det morrades. Öppnade dörren lite och då slog nosen mot dörren med bra kraft... Lilla Husses plan var att släppa ut hunden lite försiktigt i trapphuset och då bort från sitt revir. Hundens plan, vilket oxå var den planen som vann, var att kasta sig mot dörren och trycka sig förbi Husse.
Hunden vann och när han dånade ut så var det en riktigt ståtlig varelse. Mycket hår som stod rakt upp (raggen) när han dånade ut i trapphuset. Den gode fyrbentingen vände direkt upp mot Husse, morrade och tog ett fint litet bett i höger handled. Husse kved lite lätt, men meddelade med gnyende röst att beteendet snarast skulle upphöra. Hundjäveln verkade sugen på att gå ut så det var bara att koppla på linan och ge sig ut.... Det visade sig snabbt att hundjäveln, så klart, inte hade rätt egenskaper för att bli Husses nya hund. Husse fann då hunden tråkig och överlämnade honom till den tatuerade polisen. Den tatuerade hjälten ändrade ånyo skepnad när han fick Cujo i handen. Cujo tog direkt kommando och överföll den skrikande polisen. Husse fick rätta till ekipaget lite och tvinga ut den tatuerade polismannen på en liten hundpromenad..... (Sista gången jag såg dom var dom ett par kvarter nedåt och då hade faktiskt polismannen tagit kontroll)
Husse är polis! Husse är alltså av naturen nyfiken och näsvis! Husse ville därför se om den boende var död så Husse trängde sig förbi för att vara först. I lägenheten luktade det verkligen som om någon varit död ett tag så Husse var beredd på det värsta. Längst inne till vänster, i sovrummet, så fanns en säng. I sängen låg en gammal, gammal - ja otroligt gammal tant. Att hon gått hädan syntes tydligt och Husse kunde bara göra korstecken och önska patrullen på plats lycka till. Husse uppskattade att hon vandrat till dödsriket för ett par dagar sedan och skanderade detta tydligt till den bleka polisaspiranten som stod intill.... "Lukten sitter kvar i näsan flera dagar" mästrade Husse till poliskvinnan..... Hon såg klart tagen ut då Husse plötsligt upptäckte att den döde andas..... Va i helvete! - Hon lever ju!
Vi sprang dit o Husse kände på kvinnans kropp. Va fan! Hon var ju lika varm som vi! Husse knuffade lite på kärringen och då vaknade hon till... Va f-n! Jag trodde du var död!!! Kärringen uppgav lika klart som tydligt att hon f-n inte var död, men att hon var djävligt trött samt att hon endast hörde på ett öra..... Kruttanten vaknade till liv och vi som trott att hon vikt hädan gjorde High-five som värsta miljonvinnarna....
Husse lämnade lägenheten, lite med svansen mellan benen, men ändock med en fråga klingande i huvudet:
- Tanten var minst 100 år! Rastar hon en schäferhund själv? Hur f-n går det till?
Borde ha gått tillbaka och fått några tips gällande ledarskap över hund, men fann det ändå bäst att låta bli.
Må nu gott och ha en skön sommar!
Husse o Arek
INGEN LURAR AREK!
Nu när albinon åkt tillbaka till sin gamla mattis så har ju jag och Arek levt ett mer stillsamt vardagsliv. Vi har dock tvingats jobba tre dagpass här under helgen. Helgpassen är ju såååååå trååååkiiiiiga på grund av att:
1 Husse måste gå upp tidigt tre dagar i rad.
2 Det är otroligt lite att göra eftersom både banditer och vanliga dödliga verkar ha viloperiod.
Nu var vi ändock tvungna att genomföra skiten. På fredagen hade vi sällskap av en medarbetare inom polisen. Han hade någon form av utbildningspass och hade då valt att vara med på Hundenheten. Trots Husses protester så sattes han i just Stadens hjältars bil. Husse är osocial och vill endast umgås med fyrbenta vänner. Att då ha en medpassagerare tilltalade inte den späde föraren till Arek, men chefen bara skrattade och gratulerade....
Det visade sig att medåkaren i stort sett var helt ointresserad av djurhållning överhuvudtaget. Vi levde på två helt olika planeter vilket innebar att stämningen i bilen kanske inte var helt på topp. Husse tycker livet består i att banka bus, spela fotboll och träna hund. Medåkaren levde i en värld där tekniska finesser och utrustningspaket var livets livslexir. När han fick beskriva radioutrust ningens finesser gick han igång så att jag nästan trodde han läste en snuskig herrtidning.... Ett exempel på våra skilda världar var när Husse beskrev ett fantastiskt ingripande från Gammelgeten. När spänningen var på topp och gripandefinalen i historien var nära så avbröt han mig och pekade på en katt!!!!! Samtidigt avbröt han team Husse och Arek med följande ord:
" Den där katten ser ut att ha kattungar i magen"
Historien från Husse dog bara ut och jag kände hur jag fingrade på bältet och då i val efter rätt vapen. Till slut var dock passet slut och Husse fick ånyo frid....
Helgpassen är annars väldigt lugna. Jag och Arek har roat oss med att titta på mycket fotboll trots att vi jobbat. Husses söner har haft matcher runt om i länet och medans Husse tittat så har Arek legat intill och tuggat på pinnar. Vi har endast haft ett fåtal jobb och ett av dessa innefattade hunden "Nappe".
Två små barn, 5-6 år, hade varit försvunna i flera timmer efter att man gått ut och rastat sin hund. Släkt och vänner hade letat febrilt, men fick nu ge upp och istället kräva återbetalning för sina inbetalade skattepengar. Husse finner ju dessa jobb viktiga så vi drog dit i hög fart eftersom området innefattar mycket skog och vatten. Medans en annan patrull tog uppgifter från oroliga föräldrar så började Geten och jag dra oss ned mot vattnet för att börja söka där. Vi svängde in på en mindre väg och höll då på att köra på en liten späd "Paris Hilton" hund. Hunden verkade vädja om hjälp eftersom den vänt upp sin späda kropp som i en block för polisbilen.
Husse gick ut för att skälla på dom boende och då framförallt för sin hundhållning. När Husse steg ur bilen så observerades två små barn innen på tomten. Här hoppades det studsmatta för full maskin och det var ingen tvekan om vilka det var som hoppade. Dom små barnen hade gått på promenade med sin lilla råtta. Funnit en fin studsmatta och då slarvat med Jordbruksverkets reckommendationer om längd på hundrastning. Under två timmar hade dom små liven hoppat runt på mattan och då helt glömt både hund och tid....
Husse packade in samhällets framtid, inkl. hunden Nappe, och åkte mot hemadressen. I bilen smidde vi dock en plan! Vi skulle bara åka upp till polisen och föräldrarna, veva ned rutan och så där frågvist undra " vad som hänt! " När vi vevade ned rutan så var båda barnen med på planen och framförallt 5 åringen levde sig in rejält. Som en värsta teaterapa vevade han ned fönstret, lade ut sin späda arm lite lagom nonchalant och tittade sedan iskallt på poliser och föräldrar på plats. Efter puss o kramkalas när alla var åter så kunde Arek och Husse lämna platsen så där lite lagom nöjda.....
Geten gjorde även ett bra narkotikasök i helgen. En patrull hade letat igenom en bil på allsköns möjliga vis i jakten på knark. Man hittade inget, men trodde ändå att det fanns något gömt. Man tog bilen i beslag och önskade biträde av en narkotikahund. Den hunden blev Arek och eftersom helgen varit rätt så lugn för honom så kan man väl milt säga att han var laddad. För att få honom i lagom balans inför bilsöket så fick jag börja med att söka en 25 meter lång vägg hitom bilen. Allt för att fladdret skulle få hoppa och skälla av sig lite tills vi anlände fram till det riktiga söket. Geten blev lurad av min plan och gjorde sedan ett mycket bra sök. På bilen fanns en hemlig gömma. Den var belägen under fordonet på ett mycket finurligt sätt. Men tack vare Nicke Nyfikens stora nos så anträffades en ihoptejpad svart låda.
Husse kastade in Arek i bilen och sprang med snabba steg upp till befälet på polisstationen. Husse ville att även denne skulle få vara delaktig i det fina fyndet och som två små nyfikna barn sprättades gömman upp på hennes bord. Fyndet visade sig vara av det mindre slaget vilket ju fick båda att bli något besvikna. I och för sig bra av Arek att finna gömman, men tråkigt som f-n att det bara innehöll en mindre mängd knark.
Nåja! Det kommer nya chanser.
Efter kvällens pass går vi som sagt på semester. Planen då blir att lägga bloggandet åt sidan och då kanske till och med för alltid. Den som lever får se....
Må gott!
Husse
KIMBA 13 VECKOR - UTSÄND AV DJÄVULEN!
SITTER STILL FÖR ATT HON ÄR FASTHÅLLEN!
ADHD VALPEN KIMBA
VALPSJUKA!!!
Bla! Bla! Bla! Mattis malande ord rann av Husse som regnvatten från ett lutande tak. Orden in genom ena örat och sedan utan omväg ut genom det andra. Budskapet från Fru Messersmith var dock glasklart och gick ut på att hon slog vad om att vi skulle ha ny hund innan fredag. Jag meddelade henne diplomatiskt att jag ämnade vila upp mig lite efter tiden med albinon och ägna mig åt den gamla Tysken med fyra ben. Som alltid har Gammelgetens träning fått stå åt sidan när det dykt upp en tänkbar arvtagare så nu kände jag ånyo det dåliga samvetet efter att ha slarvat med hans träning..... Emo lämnades tillbaka på tisdagen, mattis ord ekade i skallen på onsdagen vid lunch.
Klockan 16.00 stod vi i bakluckan på bilen och lyfte upp en 13 veckors schäfervalp som skulle hem till oss. Valpen var så sjukt söt att det inte gick att göra annat än att pussa sönder den. Valpen svarade upp genom att vifta på svansen, gunga med kroppen samt försöka pussa tillbaka. Åhhhh! Så jäkla läcker valpen var. Uppvisade även fina egenskaper såsom nyfikenhet, bytesintresse, oräddhet samt hela tiden jobbandes med lilla nosen.... Hela familjen blev helt valpsjuk och det kändes som om vi ånyo var beredda att ta valp.... Den söta valpen nöjde sig dock inte med att bara pussas utan lyckades urinera ned hela Husses överkropp samt mattis fina tennisskor. Vi tyckte inte det gjorde så mycket eftersom valpen troligen kissade på sig av glädje....
3 timmar senare var läget helt annorlunda. Den söta valpen förändrades helt efter att ha instalerat sig i familjen zoo´s boning. Valpen anföll allt och alla och framförallt Stora Stadens okrönte hjälte. Bet den gamle i svansen, höften, halsen och nosen. Inte en gång utan hela djävla första promenaden. Den tålmodige Arek lät den lilla hållas, men det lilla ADHD bara öste på och blev värre och värre. Efter en promenad där vi trodde att vi vallat en skadeskjuten tiger så hoppades vi att den lilla tiken skulle somna sött på golvet.... I helvete heller! Dampvalpen for runt i 100 km i timmen. Runt, runt och runt. Sladdade hon inte vänstervarv så sladdade hon högervarv. Enda pauserna hon gjorde var när hon anföll Arek eller hejdlöst kastade sig mot övriga familjemedlemmar. Efter tre timmars passning så infann sig då ögonblicket vi längtat hejdlöst efter sista 2 timmarna och 47 minuterna. - Valpen skulle åter till sin ägare....
Samtliga i familjen strålade plötsligt som små solar och då i eufori över att snart bli av med den lilla vildhästen. När vi brottat ned valpen och förlagt den i sin riktiga ägares bil så infann sig ett lugn samt ett konstaterande: Aldrig mera valp!
Vet att valpen heter Kimba, men det rätta namnet hade nog varit "Kennel Kujos Bitch". Helvete vilket monster!
Torsdagen har varit desto trevligare eftersom jag och Gammelgeten njutit av lydnadsträning, saksök samt spårträning. Allt har gått så bra och det känns klart behagligt att bara vara förmyndare för en hund. Geten har även besökt farmor i dag och då varit en aktiv deltagare under kaffe och kakpausen.
På kvällen hade vi lovat att hjälpa vår bloggkompis Magnus och Alma med att lägga ett spår. Hunden Alma (självklart en Schäfer) tävlar i elitklass och är en mycket duktig hund. I dag skulle hon få spåra Areks Husse och då ett långspår på ca 1500 meter. Areks Husse tog sig an uppdraget med stort engagemang och förberedde ett rollspel. Husse skulle vara bandit från Öst som smitit efter att ha ertappats vid en stöld. Banditen från öst hade god hundkännedom och ämnade göra spåret lite fysiskare än normalt. Husse bjöd på lite vinklar, spetsar men framförallt lite härlig klättring i brant terräng. Det blir lite svårt att beskriva stigningen på berget, men jag kan säga att andhämtningen ändras radikalt redan när man kommit halvägs på klättringen. Slutklämmen på spåret skulle ändå vara lite rolig ur spårningssynpunkt och då genom att hunden skulle få bita smitaren.....
Vädret ingick dock inte i manuset utan låg som rekvisita utanför rollspelet. Gud fann det nödvändigt att ödsla regn så regn det blev. Redan när Husse gick ut spåret så var det blött. När sedan Husse väntade på Almas Husse så var rollspelet inte lika roligt längre. Höll på att frysa arslet av mig medans jag väntade. Och jag väntade! Och väntade! Till slut ringde den nu minst lika lite roade hundföraren. Han lät meddela att spårningen gått åt helvete och att han nu var rätt så vilse....
När så han äntligen dök upp så kan man väl lugnt säga att banditen vunnit spelet, men att Almas Husse fått en ordentlig dos motion... Som jag sa till Magnus: Mister man en så står tusen bovar och väntar....
I morgon börjar vi jobba igen. Då hoppas både jag och den gamle på att solen återvänt så att vi både kan träna och mysa i solen.
Må gott!
Husse
GRAND FINALE...
Spårningen är ju det som strulat under prövotiden och trots alla möjliga taktiker så har Husse ej fått det att fungera. Albinons sista chans var nu i måndags och då gällde det för honom att övertyga Husse samt huvudinstruktören. För att verkligen elda på Emo så var hela familjen ute dagen innan "provdagen" för att bygga upp självförtroendet rejält. Familjen drog till skogs och planen denna gång var följande:
1. Dom mänskliga arvtagarna till Husse skulle gå ett skogsspår på ca 300 meter. Där skulle man gömma sig väl i en grandunge och när albinon anlände (om han gjorde det ) så var det glass och ballonger som väntade. Planen gick ut på att Emo skulle få spåra ungtupparna och då finna glädje i att finna dem. Belöningsbiten bestod i att småglinen även hade med sig en fin boll att leka med. Trots barnens arga ögon och protester över att behöva vandra ut i huggormstät terräng så genomförde dom uppdraget efter att Husse lovat högre månadspeng. Efter 10 minuter så var det arvtagarens tur att dominera i genren som kallas spår. Emo var laddad och gjorde ett hyfsat spår fram mot belöningen. Efter lek och pardans med dom anträffade barnen så var förhoppningen att spårmotivationen skulle vara extra stor.
2. Jaktspår. För att verkligen ladda på den späde så togs bitarmen fram. Husse förevisade Emo den fina bitarmen och effekten lät inte vänta på sig. Emo höll på att gräva sig ur hundburen när Husse vandrade ut i skogen. Planen var lika enkel som genial. Husse skulle gå ca 300 meter och därefter leka kurragömma med Emo. När Emo funnit sitt byte så var det bett och kamp som gällde som belöning. Husses hjälpreda, och den som skulle spåra med Emo, var mattis. Husse hörde från håll när mattis tog ut albinon från bilen eftersom det var både hårda ord och kampskall. Lite förvånad blev nog Husse när Emo kom skuttandes alldeles själv i skogen och fram till sitt byte. Var va mattis? När Husse och Emo lekt och haft skoj så kom mattis stånkandes i samma spår som Emo gått. Mattis röd i ansiktet och något upprörd kunde man se.... Det visade sig att Emo varit mycket motiverad att spåra upp Husse och därför slitit ut mattis fingeravtrycksmönster under spårningen.....
Plan två i uppdrag två var sedan att Husse ånyo skulle gå iväg och att Emo efter 5 minuter skulle få spåra ifatt Husse igen. När Husse lämnade mattis så hörde jag först ett antal skall. Därefter ett antal svordomar, skrik av smärta och därefter totalt tystnad. I efterhand har jag fått höra att Emo gjort brännsår i mattis händer och då haft spårlinan som brottsverktyg. Därefter dragit omkull henne så att hon föll i diket och vrickade foten rejält. Vad gäller tystnaden så har jag inte fått något svar på vad som hände och det kan väl bero på att här ingår något rekvisit i brottskoden djurplågeri.....
Efter fem minuter så observerades dock hur Emo (alias kängurun) kom hoppandes i full fart genom skogen. Emo dånade in i Husses skyddsarm och då i ett fullbett. Även denna gång saknades mattis så henne fick vi fiska upp längre bort på en väg. Vad hon sade när vi hittade henne brukar skrivas så här i serietidningar: *pip*dj**la*hundj***el!!!!
Allt som allt så lyckades ju i alla fall hunddelen bra och Husse var nöjd och smått förväntansfull till morgondagens spår med instruktören.
När vi väl träffade spårläggaren/beslutsfattaren i hundfrågan/intruktören så lät han meddela att han lagt ut ett spår i skogen som var ca 35 minuter gammalt. Spåret hade ett par vinklar och apporter. Jag ska inte skriva i detalj hur dåligt det gick, men vi var inte imponerade kan jag lugnt säga. Emo verkade leva i en annan värld en just den världen vi önskade att han skulle vara i. Så tyvärr beslutades det att Emo skulle åter till sin gamla ägare. I dag var det sorg i familjen zoo eftersom Emo lämnades åter. Vår förhoppning är att han skall mogna och att om möljligt poletten skall trilla ned. Emo ska få hjälp av en duktig kille från Örebro så förhoppningsvis kanske dom lyckas. Eftersom Arek är så pass risig i kroppen så hade vi tyvärr ej möjlighet att vänta längre på att Emo skulle mogna och eventuellt utvecklas mer i spåret.
Så trots att det är tråkigt att lämna ifrån sig en sådan härlig hund så måste ju Husse ändå tänka på att det är tjuvar och banditer vi skall spåra. Vi tackar ändå ägaren för att vi fått möjligheten att njuta lite av Emos sällskap. Det är tomt här just nu kan jag säga.....
Må gott!
Husse