FINKAN NÄSTAN FULL....
Laddade till tänderna gav vi oss av ut i verkligheten denna tisdagsnatt. Första riktiga bovjagarnatten efter semestern så vi började med lite bytesträning innan passets början. Därefter lite mer koncentrationsövningar i form av saksök/spårsök innan vi gled in i polishusets garage för att hämta ut vår fina polisbil.
Geten var laddad för han hoppade direkt in i sin bur. Det kan vara lite si och så med det annnars då han hellre vill vara ute och leka. Passet han knappt börja förräns det larmades ut om en grov misshandel där banditerna, två stycken, även hade snott en pitt-bull. Man behövde inte hund, men vi smög ditåt ändå. Man kan ju alltid vara med och leta lite ändå är ju Areks och min paroll.
Efter ett tag så träffade vi på dessa två banditer med hund. Till finkan det blev, men det som slog mig var hur otroligt läskig den ena personen såg ut. Hade man träffat den personen i en mörk gränd så tror jag dom flesta människor vänt och sprungit från platsen i full galopp. Han var som hämtat ur en Steven Spielberg film. Herregud! Muskulös, tatuerad, utan tröja, otäckt utseende samt ett hest släpande tal. Hade jag inte varit fullt beväpnad och haft gammelgeten med mig så hade nog även jag flytt.....
Natten visade sig vara mycket lugn och jag började misströsta lite. Inga jobb någonstans. Men, som tur är i mitt jobb, så kan allt vända på en sekund. Så även nu. En anmälare hade sett hur fyra män klottrat sönder en tunnelbanestation. Därefter hade man gått från platsen till fots. Man visste att dom hade kommit i bil och den bilen stod kvar, så nu var Areks uppdrag att spåra och se var männen kunde ha tagit vägen. Geten var laddad och tog direkt upp ett spår. Efter en kort stund så var vi nere vid spårområdet och där fanns ett högt staket. Jag lade ned geten och gick fram för att kika in. Då hördes det tydligt att man höll på att spraya (klottra) för fullt samt att man förde en liten diskussion samtidigt. Att polisen nu var där, det var inget dom noterat.
Polisens plan blev att vänta ut klottrarna och då tills dom kom tillbaka till sin bil. Där, vid bilen, stod jag och Arek gömda bakom en stor buske. En bra plan tycker jag. Dels då klottrarna ofta är mycket motiverade att fly, dels alltid är snabba samt att dom har en förmåga att smita in i tunnelbanesystemet som små råttor. Den andra fördelen med planen var ju att jag och Arek skulle vara dom som skulle gripa vid bilen.
Anropet gick ut över radion att klottrarna var på väg tillbaka. Vi gömde oss djupare i buskarna, men blev smått överraskade då vi hörde ett primalskrik en bit därifrån. Det visade sig snart att en av de mer initiativrika polismännen ej kunde avvakta utan var tvungen att ingripa. Hans plan blev att skrikande försöka få männen att lägga sig ned och bli fångade. Jo tjena! När jag tittade runt hörnet på huset såg jag fyra friidrottande klottrare försvinna i vansinnesfart. Två in i tunneln, en över spårområdet och ut på andra sidan från oss sett. Den sista rusade som besatt med tre poliser en bit bakom sig. Arek tyckte det såg kul ut varvid han gav sig in i jakten. Han drog mig i kopplet vilket fick till följd att jag liksom svävade fram i mycket god fart. Snart var vi ikapp klottraren och Arek gav skall. Klottraren var smart, och slapp därför bli biten. Han lade sig ned och gav helt enkelt upp.
När de andra poliserna kom fram så var jag bara tvungen att säga hur otroligt klantiga dom varit... Inte så smart kanske.
Mitt uppdrag efter detta blev att gå in i tunneln från slutmynningen. Planen var att de två klottrarna antingen skulle ge upp eller vända åter ut och bli fångade av de andra poliserna. Tunneln var 800 meter lång och då jag gick ned på spåret så såg jag de flyende långt bort. Dessa hade dock ej gett upp utan flydde som kloakråttor åt andra hållet. Där stötte dom på andra poliser varvid jakten vände in i nästa tunnelmynning. Efter lite jakt så var dom åter i min tunnel och denna gång hade jag gömt undan mig lite varvid överraskningen för klottrarna var total. Man kan helt enkelt säga att jag skrämde skiten ur dom.... Det visade sig även att en av dom gripna troligen bajsat på sig av skräck då det i alla fall luktade så....
Till fängelset med dom. Den fjärde lyckades tyvärr komma undan.
Efter detta så dröjde det inte länge förräns man ropade ut över radion att det troligen var inbrott i en restaurang på södra sidan om staden. Man hade sett två män krossa ett fönster för att sedan klättra in. Därefter hade man springandes avvikit från platsen. Det var egentligen en annan hundförares jobb, men vi hängde med lite för att hjälpa till. Det visade sig att den andra hundföraren kört lite fel så geten och jag kom dit först ändå.... Arek började spåra från det krossade fönstret och fick direkt upp ett spår. Och som han spårade.... Arek var besatt och försvann över en gräsmatta, rakt in i ett staket - i stället för att hoppa över det, och sedan ut på en gångväg. Jakten fortsatte över stock och sten, genom buskar och ut på en innergård. Vidare ut från innergården, ut på en stor väg och över en grusplan. Nu såg man på geten att han var nära banditerna för svansen åkte rakt upp och huvudet lika så. Och simsalabim! Där uppe på berget-under en gran-låg tjyvarna och bara väntade....
Det enorma kapet från inbrottet visade sig vara en ölflaska och en spritflaska. Till fängelset med dom också.
Man får sammanfatta passet med att det var lite jobb, men rätt bra gripandestatistik.
Hoppas detta nu fortsätter.....
Husse
Geten var laddad för han hoppade direkt in i sin bur. Det kan vara lite si och så med det annnars då han hellre vill vara ute och leka. Passet han knappt börja förräns det larmades ut om en grov misshandel där banditerna, två stycken, även hade snott en pitt-bull. Man behövde inte hund, men vi smög ditåt ändå. Man kan ju alltid vara med och leta lite ändå är ju Areks och min paroll.
Efter ett tag så träffade vi på dessa två banditer med hund. Till finkan det blev, men det som slog mig var hur otroligt läskig den ena personen såg ut. Hade man träffat den personen i en mörk gränd så tror jag dom flesta människor vänt och sprungit från platsen i full galopp. Han var som hämtat ur en Steven Spielberg film. Herregud! Muskulös, tatuerad, utan tröja, otäckt utseende samt ett hest släpande tal. Hade jag inte varit fullt beväpnad och haft gammelgeten med mig så hade nog även jag flytt.....
Natten visade sig vara mycket lugn och jag började misströsta lite. Inga jobb någonstans. Men, som tur är i mitt jobb, så kan allt vända på en sekund. Så även nu. En anmälare hade sett hur fyra män klottrat sönder en tunnelbanestation. Därefter hade man gått från platsen till fots. Man visste att dom hade kommit i bil och den bilen stod kvar, så nu var Areks uppdrag att spåra och se var männen kunde ha tagit vägen. Geten var laddad och tog direkt upp ett spår. Efter en kort stund så var vi nere vid spårområdet och där fanns ett högt staket. Jag lade ned geten och gick fram för att kika in. Då hördes det tydligt att man höll på att spraya (klottra) för fullt samt att man förde en liten diskussion samtidigt. Att polisen nu var där, det var inget dom noterat.
Polisens plan blev att vänta ut klottrarna och då tills dom kom tillbaka till sin bil. Där, vid bilen, stod jag och Arek gömda bakom en stor buske. En bra plan tycker jag. Dels då klottrarna ofta är mycket motiverade att fly, dels alltid är snabba samt att dom har en förmåga att smita in i tunnelbanesystemet som små råttor. Den andra fördelen med planen var ju att jag och Arek skulle vara dom som skulle gripa vid bilen.
Anropet gick ut över radion att klottrarna var på väg tillbaka. Vi gömde oss djupare i buskarna, men blev smått överraskade då vi hörde ett primalskrik en bit därifrån. Det visade sig snart att en av de mer initiativrika polismännen ej kunde avvakta utan var tvungen att ingripa. Hans plan blev att skrikande försöka få männen att lägga sig ned och bli fångade. Jo tjena! När jag tittade runt hörnet på huset såg jag fyra friidrottande klottrare försvinna i vansinnesfart. Två in i tunneln, en över spårområdet och ut på andra sidan från oss sett. Den sista rusade som besatt med tre poliser en bit bakom sig. Arek tyckte det såg kul ut varvid han gav sig in i jakten. Han drog mig i kopplet vilket fick till följd att jag liksom svävade fram i mycket god fart. Snart var vi ikapp klottraren och Arek gav skall. Klottraren var smart, och slapp därför bli biten. Han lade sig ned och gav helt enkelt upp.
När de andra poliserna kom fram så var jag bara tvungen att säga hur otroligt klantiga dom varit... Inte så smart kanske.
Mitt uppdrag efter detta blev att gå in i tunneln från slutmynningen. Planen var att de två klottrarna antingen skulle ge upp eller vända åter ut och bli fångade av de andra poliserna. Tunneln var 800 meter lång och då jag gick ned på spåret så såg jag de flyende långt bort. Dessa hade dock ej gett upp utan flydde som kloakråttor åt andra hållet. Där stötte dom på andra poliser varvid jakten vände in i nästa tunnelmynning. Efter lite jakt så var dom åter i min tunnel och denna gång hade jag gömt undan mig lite varvid överraskningen för klottrarna var total. Man kan helt enkelt säga att jag skrämde skiten ur dom.... Det visade sig även att en av dom gripna troligen bajsat på sig av skräck då det i alla fall luktade så....
Till fängelset med dom. Den fjärde lyckades tyvärr komma undan.
Efter detta så dröjde det inte länge förräns man ropade ut över radion att det troligen var inbrott i en restaurang på södra sidan om staden. Man hade sett två män krossa ett fönster för att sedan klättra in. Därefter hade man springandes avvikit från platsen. Det var egentligen en annan hundförares jobb, men vi hängde med lite för att hjälpa till. Det visade sig att den andra hundföraren kört lite fel så geten och jag kom dit först ändå.... Arek började spåra från det krossade fönstret och fick direkt upp ett spår. Och som han spårade.... Arek var besatt och försvann över en gräsmatta, rakt in i ett staket - i stället för att hoppa över det, och sedan ut på en gångväg. Jakten fortsatte över stock och sten, genom buskar och ut på en innergård. Vidare ut från innergården, ut på en stor väg och över en grusplan. Nu såg man på geten att han var nära banditerna för svansen åkte rakt upp och huvudet lika så. Och simsalabim! Där uppe på berget-under en gran-låg tjyvarna och bara väntade....
Det enorma kapet från inbrottet visade sig vara en ölflaska och en spritflaska. Till fängelset med dom också.
Man får sammanfatta passet med att det var lite jobb, men rätt bra gripandestatistik.
Hoppas detta nu fortsätter.....
Husse
DET LILLA BARNET...
Howdie! Gammelgeten vid rodret igen. Det var ett tag sen då jag nu varit på semester. Jag och husse har ju hållit igång en del trots ledigheten och då bland annat med spårarbete. Jag är i ju 50 bast nu och känner att det kan vara skönt att vila lite extra ibland. Husse däremot, är ju inne i sin ålderkris, vilket får till följd att jag dras med i alla hans aktiviteter och fysiska evemenang.
När han för femtioelfte gången lade ett "husse-spår" så kände jag att det fick vara nog. Att spåra var husse gått när han vid spårningsögonblicket går precis bakom är ju inte så värst spännande.... Jag blev lite slarvig för att visa husse hur tråkigt jag tyckte detta moment var. Allt för att han skulle förstå att jag ville göra lite annat. Typ spela fotboll!!!
Husse, det lilla barnet, blev ju i stället förtvivlad. Trodde att jag tappat spårförmågan. Detta fick till följd att lilla husse fick svårt att sova på lilla natten. Drömde konstiga drömmar om att geten blivit olydig och drabbats av Alzheimers.... Tji fick jag! I stället för att få lira lite boll så ökades träningsdosen i stället. Nu skulle vi plötsligt skippa sovmorgon för att ge oss ut och ta hjälp av andra hundförare. Jippie! Jag fann det för gott att tillfredställa det lilla barnet på övningsspåret och vips så var husse glad igen....
I dag hade vi träningsdag på jobbet och instruktören hade ett par roliga övningar i beredskap. Min övning var jätte, jätte svår! Trodde husse ja! En piss i Nilen för mig däremot. Instruktören hade varit ute och lagt ut små föremål på en gräsmatta. Dessa föremål, nycklar och patroner, hade sedan legat hela mörka natten därute. På genomgången innan övningen så hörde jag husse börja med bortförklaringar om att detta kan vara riktigt svårt... Att han inte tränat detta m.m.
Oh visst! Han har visst tränat detta med mig, men ville väl täcka upp för dom andra ifall det gick åt pipan. Men det var så lätt..... På mindre än en minut så hade jag visat husse var smågodset låg och gömde sig. Blev husse glad? Oh ja! Som ett barn! Igen!!!!
Efter detta så hade husse och en kamrat lagt spår åt varandra. Det innebär att jag skall spåra efter hur den andra personer har gått. Ofta försöker man lura varandra lite genom att hitta på bus i spåret. Husse och jag for iväg och spåret hade då legat och väntat i ca 2 timmar. Under tiden hade det regnat lite också. Spåret var inte speciellt svårt och vi hittade alla gömda föremål, tog alla hemliga bus och kom fram till slutet. Och husse vart så där barnsligt glad igen.....
Husse och jag har jobbat lite också. Ett par lugna pass, men ändå med lite skoj att göra. Husse och jag begav oss in till stora staden. Ned i tunnelbanesystemet för att gripa ett par ungdomar misstänkta för grov misshandel. När vi kom dit så var en utav de 6 otroligt kaxig. Domderade och skulle äga hela perrongen. Var otrevlig mot poliserna och var inte det minsta medgörlig. Under det att jag och husse skulle bevaka eventuell fritagningsförsök så kom en intelligent liten farbror fram till oss. Eller rättare sagt! Han smög upp bakom och skulle klappa mig på huvudet.... Husse blev förbannad och jag var inte sen att ställa till en liten scen. Jag började skälla lite kaxigt och gjorde även ett utfall som för att bita lilla farbrorn.
Nu ville jag inte göra det, men skrämmas kan man ju alltid. När farbrorn hade gjort i byxan, bett om ursäkt för att sedan lämna platsen under språng, så skrattade jag och husse gott. Alltid lika kul!!!
Både jag och husse blev mer och mer irriterade på den kaxige slyngeln. Vi hoppades att han skulle få följa med till finkan och att han skulle få åka med oss. Drömmen slog in! Han skulle åka med mig och husse och när han förstod att han skulle följa med upp så började han gapa och skrika. Husse linkade fram till ynglingen och meddelade honom attt han skulle åka med husse och gammelgeten. Han fick möjligheten att sitta i bilen, tyst, och lyssna på bra musik eller att åka i buren med mig. Grabben var ändå rätt smart för han valde att lyssna på bra musik.
Efter detta så for jag och husse för att äta. Innan dess så stannade vi till hos en liten restaurang med god mat och medans vi väntade så kom en mamma och ett litet barn fram för att se på bilen. Husse ville då visa hur fin och snäll jag kan vara så han bjöd ut mig ur buren för att bli klappad. Det var bara att bli klappad av den lilla skitungen för annars skulle jag väl inte få någon kvällsmat.
Passet bjöd även på ett långspår. Husse älskar att spåra. Han gör allt för att få hala ut den där linan och fara iväg ut i skogen. Nu hade vi kallats till ett litet ängs/skogsområde där några misstänkta tjuvar hade gömt gods. Anmälaren uppgav att godset var i skogen och så pekade han ut ett skogsområde. Husse ville inte ta del av mer info utan såg det som perfekt att gå bort till skogen för att leta upp spåret.... I stället för att fråga anmälaren var det gick ut... Man blir matt på den mannen ibland.
Nåväl! Vi hittade ett spår och det vek ut i skogen. Efter hela två meters spårande så låg tjuvgodset helt öppet. Snacka om långspår va? Husse log lite fånigt mot anmälaren när denne försökte förklara att han kunde ha pekat ut var godset låg. Utan hundhjälp.
Som sagt! Han är som ett litet barn husse! Går det bra så jollrar han och allt är frid och fröjd. Går det emot, så är det som jordens undergång. Upp som en sol och ned som en pannkaka.... Får se nu hur jag lägger upp fortsättningen på veckan. Har inte bestämt om jag skall vara medgörlig mot husse eller om jag skall jävlas med honom...
Gammelgeten Arek
När han för femtioelfte gången lade ett "husse-spår" så kände jag att det fick vara nog. Att spåra var husse gått när han vid spårningsögonblicket går precis bakom är ju inte så värst spännande.... Jag blev lite slarvig för att visa husse hur tråkigt jag tyckte detta moment var. Allt för att han skulle förstå att jag ville göra lite annat. Typ spela fotboll!!!
Husse, det lilla barnet, blev ju i stället förtvivlad. Trodde att jag tappat spårförmågan. Detta fick till följd att lilla husse fick svårt att sova på lilla natten. Drömde konstiga drömmar om att geten blivit olydig och drabbats av Alzheimers.... Tji fick jag! I stället för att få lira lite boll så ökades träningsdosen i stället. Nu skulle vi plötsligt skippa sovmorgon för att ge oss ut och ta hjälp av andra hundförare. Jippie! Jag fann det för gott att tillfredställa det lilla barnet på övningsspåret och vips så var husse glad igen....
I dag hade vi träningsdag på jobbet och instruktören hade ett par roliga övningar i beredskap. Min övning var jätte, jätte svår! Trodde husse ja! En piss i Nilen för mig däremot. Instruktören hade varit ute och lagt ut små föremål på en gräsmatta. Dessa föremål, nycklar och patroner, hade sedan legat hela mörka natten därute. På genomgången innan övningen så hörde jag husse börja med bortförklaringar om att detta kan vara riktigt svårt... Att han inte tränat detta m.m.
Oh visst! Han har visst tränat detta med mig, men ville väl täcka upp för dom andra ifall det gick åt pipan. Men det var så lätt..... På mindre än en minut så hade jag visat husse var smågodset låg och gömde sig. Blev husse glad? Oh ja! Som ett barn! Igen!!!!
Efter detta så hade husse och en kamrat lagt spår åt varandra. Det innebär att jag skall spåra efter hur den andra personer har gått. Ofta försöker man lura varandra lite genom att hitta på bus i spåret. Husse och jag for iväg och spåret hade då legat och väntat i ca 2 timmar. Under tiden hade det regnat lite också. Spåret var inte speciellt svårt och vi hittade alla gömda föremål, tog alla hemliga bus och kom fram till slutet. Och husse vart så där barnsligt glad igen.....
Husse och jag har jobbat lite också. Ett par lugna pass, men ändå med lite skoj att göra. Husse och jag begav oss in till stora staden. Ned i tunnelbanesystemet för att gripa ett par ungdomar misstänkta för grov misshandel. När vi kom dit så var en utav de 6 otroligt kaxig. Domderade och skulle äga hela perrongen. Var otrevlig mot poliserna och var inte det minsta medgörlig. Under det att jag och husse skulle bevaka eventuell fritagningsförsök så kom en intelligent liten farbror fram till oss. Eller rättare sagt! Han smög upp bakom och skulle klappa mig på huvudet.... Husse blev förbannad och jag var inte sen att ställa till en liten scen. Jag började skälla lite kaxigt och gjorde även ett utfall som för att bita lilla farbrorn.
Nu ville jag inte göra det, men skrämmas kan man ju alltid. När farbrorn hade gjort i byxan, bett om ursäkt för att sedan lämna platsen under språng, så skrattade jag och husse gott. Alltid lika kul!!!
Både jag och husse blev mer och mer irriterade på den kaxige slyngeln. Vi hoppades att han skulle få följa med till finkan och att han skulle få åka med oss. Drömmen slog in! Han skulle åka med mig och husse och när han förstod att han skulle följa med upp så började han gapa och skrika. Husse linkade fram till ynglingen och meddelade honom attt han skulle åka med husse och gammelgeten. Han fick möjligheten att sitta i bilen, tyst, och lyssna på bra musik eller att åka i buren med mig. Grabben var ändå rätt smart för han valde att lyssna på bra musik.
Efter detta så for jag och husse för att äta. Innan dess så stannade vi till hos en liten restaurang med god mat och medans vi väntade så kom en mamma och ett litet barn fram för att se på bilen. Husse ville då visa hur fin och snäll jag kan vara så han bjöd ut mig ur buren för att bli klappad. Det var bara att bli klappad av den lilla skitungen för annars skulle jag väl inte få någon kvällsmat.
Passet bjöd även på ett långspår. Husse älskar att spåra. Han gör allt för att få hala ut den där linan och fara iväg ut i skogen. Nu hade vi kallats till ett litet ängs/skogsområde där några misstänkta tjuvar hade gömt gods. Anmälaren uppgav att godset var i skogen och så pekade han ut ett skogsområde. Husse ville inte ta del av mer info utan såg det som perfekt att gå bort till skogen för att leta upp spåret.... I stället för att fråga anmälaren var det gick ut... Man blir matt på den mannen ibland.
Nåväl! Vi hittade ett spår och det vek ut i skogen. Efter hela två meters spårande så låg tjuvgodset helt öppet. Snacka om långspår va? Husse log lite fånigt mot anmälaren när denne försökte förklara att han kunde ha pekat ut var godset låg. Utan hundhjälp.
Som sagt! Han är som ett litet barn husse! Går det bra så jollrar han och allt är frid och fröjd. Går det emot, så är det som jordens undergång. Upp som en sol och ned som en pannkaka.... Får se nu hur jag lägger upp fortsättningen på veckan. Har inte bestämt om jag skall vara medgörlig mot husse eller om jag skall jävlas med honom...
Gammelgeten Arek
SEMESTERN SLUT....
Nu är det bara timmar kvar tills gammelgeten och jag träder i tjänst igen. Skall bli riktigt skönt och sambon säger samma sak. Sambon vill påpeka att jag blir grinig och sur när jag varit ledig för länge. Hon nämnde för någon vecka sedan att det var helt okay om jag avbröt semestern och började jobba tidigare!!! Skönt att vara omtyckt hemma....
Jag var ju lite orolig över att räkmackan tvärstannat och att Arek spårade riktigt uselt i skog. Slarvade i vinklar och verkade mer intresserad av att följa upp andra dofter och intryck. Tog därför hjälp i veckan och då av en arbetande kollega. Denne fick lägga ett skogsspår med små apporter och flera knepiga vinklar. Liggtiden skulle bli två timmar för att det skulle bli så likt ett tjänstespår som möjligt. Det enda som skiljde var att längden nu bara var ca 700 meter.
Platsen för spåret var långt, långt ute i skogen. Vi följde en skogsväg rakt ut i ingemansland för att vara säkra på att vara ensamma. Detta för att få så lite störningar som möjligt. De första 1.5 timmarna så lade vi lite spår till några nya polishundar. Därefter åkte vi iväg för att rasta hundarna. Då vi kom tillbaka för att ta spåret, ca 30 minuter efter det att vi lämnat, så har det otroliga hänt. Igen kanske man ska säga!
Plötsligt och som från ingenstans så hade hela den lokala brukshundsklubben dykt upp. Där stod flera bilar parkerade och då lastade med hundar som ylade. Det enda som saknades var människor och det var inte så svårt att lista ut vad dom gjorde... Självklart lade dom spår på samma ställe där vi lagt spår..... Spontant ville jag utbrista diverse svordomar, men kom snabbt på att det knappast skulle hjälpa till...
Eftersom Arek är en sådan duktig och rutinerad tjänstehund så bestämde jag mig för att köra spåret ändå. Arek var laddad som en Duracellkanin och for ut i skogen. Han tog spåret på en gång, men redan efter 50 meter så började han vinda med sin stora nos ut mot stora skogen. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det var brukshundsklubbens spårläggare han kände, men efter lite koncentrationsövningar så körde han på i spåret igen.
Och som han spårade! Arek for iväg i mycket hög fart, men ändock mycket noggrant. Han hittade två små, små nycklar hur lätt som helst, klarade vinklarna utmärkt och körde på i så hög fart att jag knappt kunde hålla emot. Plötsligt stod hon där! Brukshundsklubbens lilla spårläggare kom rakt in i vårt spår. Det visade sig vara en mycket glad kvinna och hon verkade uppskatta mötet i skogen. Hon tyckte det var alldeles utmärkt att gammelgeten fick lite störning i spåret. Därefter fortsatte hon glatt lägga ut sina korvbitar på marken. Vi tackade för att hon stod still då vi passerade, men inne i huvudet passerade en kort tanke om hur hon transporterades till en annan planet med hjälp av Hundenhetens rymdstyrka.... Det är helt otroligt hur en hel kennelklan kan dyka upp mitt i vilda skogen och då lägga spår på exakt samma ställe där vi lagt spår....
Nu gick spåret så himla bra ändå så humöret var ändå på topp. Spårläggaren från polisen hängde med i bakvattnet och tillsammans kunde vi se hur Arek lade sig ned och markerade på en stor apport. Spårläggaren såg mycket fundersam ut då han ej mindes att han lagt ut något föremål där. Då vi tittade närmare så såg vi att det var en polisbatong som låg där!!! Det visade sig att spårläggaren tappat sin batong då han lade spåret. Han blev nu mycket glad att den återfanns... Tack Arek!
Då spåret gått som väldans bra så var jag på mycket bra humör. Min sammanfattning av spårproblemet får bli att geten är rätt less på att spåra "husses spår". Han vet ju att jag ändå ligger precis bakom honom i spåret, så det blir väl måttligt intressant. Antar jag!
Nu är som sagt semestern slut och vi börjar att jobba i morgon. Idag har vi kört lite motivationshöjande spår med mycket byteslek. Arek gillar det. För att väga upp denna lek så har jag även lagt koncentrationshöjande saksöks/spårupptagsrutor. Dessa lade jag ut på en grusplan intill ett ödehus. Jag trodde i allefall att det var ödehus, men det visade sig att jag hade kraftigt fel. Då jag stod utanför entrén till huset och gick och stampade upp en liten ruta så ser man ju lite knepig ut. Man går bakåt, framåt och åt sidan i en liten ruta. Från en utomståendes håll så skulle jag vilja beskriva det som om ett psykfall som vankar runt i sin egna lilla värld.
När jag gick där så visade det sig att jag inte var ensam. Då jag klev ur min lilla ruta och vände mig om så stod två äldre personer och betraktade mig fundersamt. Jag försökte förklara att jag lade spår till en hund och lade ned en liten nyckel på marken som skulle förstärka min berättelse. Det visade sig att jag var vid gamlingarnas förråd och av deras ansiktsutryck att döma, så trodde dom mig inte....
För att det ska bli riktigt bra övningar för hunden så får man väl ta att man ser lite nördig ut....
Husse
CLOWNVARNING.....
Brukar ju ofta skryta över hur tuff gammelgeten är och att det är väldigt få saker som får honom att avbryta sina påbörjade ideér. Nu har vi dock mött en "farlig" sak som kraftigt satte geten på plats. Vi hälsade på lite släkt och deras barn hade skaffat sig hund/ar. Jag har ju länge ansett att Schäfern är den vackraste hunden av alla och har knappt brytt mig om att lära in namnen på andra raser.
Barnen har dock skaffat sig en "Paris Hilton" hund samt en Jack Russel blandning av något slag. Paris Hilton hunden är minimal och rädd för allt. Jack Russel blandningen är rädd för allt även den. Förutom Arek. När Arek såg dom fina små hundarna så lös det porr i ögonen på honom. Han försökte tvätta rent Russelhunden för att sedan ställa honom till rätta inför valpprojektet.
Jo Tjena! Jack Russel blandningen visade med bestämdhet att gammelgeten kunde glömma sina ideér. Mr Jack Russel kastade sig mot strupen på Arek och gjorde ett antal bettförsök. Arek blev som bestört och vek undan hela tiden. Arek blev rena clownen om jag får säga det själv. Alldeles mesig och tafatt. Trots det kunde inte geten låta bli att försöka göra valpar igen och nu med samma resultat. Attack mot strupen och clownen vek undan igen....
40 kg Schäfer mot 2 kg blandras! Så farlig är min hund.....
Arek hade dock vunnit kampen på uthållighet om inte vi brutit leken. Mr Jack Russel var helt slut och låg under en stol och flämtade. Gammelgeten däremot vankade runt blandrasen i all evighet. Då han ej kom åt honom under stolen så påbörjade han nästa uthållighetslek. I poolen låg nämlighen barnen och badade. Gammelgeten hämtade då en tennisboll och leken kunde börja. Denna lek går ut på att Arek lägger bollen på poolkanten, buffar till den med nosen, så att bollen faller ned i poolen.
Barnen ska då kasta iväg bollen så att geten kan hämta den igen. Samma procedur igen, igen, igen, igen.... och i all evighet.....
På eftermiddagen så bestämde vi oss för att åka till stora staden på utflykt. Mest för att äta glass och titta på lite turister. Väl där så blev det en långpromenad längs med kajen, god glass, lite båtuflykt samt ögonvittnen till en olycka. Lite spänning är aldrig fel, men Arek ville mer....
Medans vi gick i en park så dök geten plötsligt rakt in i ett par täta buskar. Där kom han ut med en plånbok! Plånboken var rensad på pengar, men ändock full med Visa Gold kort, utländska körkort m.m. Troligen så har denna turistkvinna blivit avlurad sin plånbok och sedan har tjuven gömt den i buskarna. Tack vare getens nos så får ägaren i alla fall tillbaka körkort och Visa korten. Alltid något. Bra jobbat geten....
På kvällen sedan så körde vi lite internmatch på tomten hemma. Fotbollsmatch med hela familjen och så även geten. Som avslutning ett skogsspår som legat i 2.5 timme. Därefter hem för lite vila och TV tittande. Det känns som om geten lever ett rätt behagligt liv. Precis som det skall vara.....
På fredag börjar vi jobba igen. Det skall bli mycket trevligt att fånga lite banditer igen...
Husse
Barnen har dock skaffat sig en "Paris Hilton" hund samt en Jack Russel blandning av något slag. Paris Hilton hunden är minimal och rädd för allt. Jack Russel blandningen är rädd för allt även den. Förutom Arek. När Arek såg dom fina små hundarna så lös det porr i ögonen på honom. Han försökte tvätta rent Russelhunden för att sedan ställa honom till rätta inför valpprojektet.
Jo Tjena! Jack Russel blandningen visade med bestämdhet att gammelgeten kunde glömma sina ideér. Mr Jack Russel kastade sig mot strupen på Arek och gjorde ett antal bettförsök. Arek blev som bestört och vek undan hela tiden. Arek blev rena clownen om jag får säga det själv. Alldeles mesig och tafatt. Trots det kunde inte geten låta bli att försöka göra valpar igen och nu med samma resultat. Attack mot strupen och clownen vek undan igen....
40 kg Schäfer mot 2 kg blandras! Så farlig är min hund.....
Arek hade dock vunnit kampen på uthållighet om inte vi brutit leken. Mr Jack Russel var helt slut och låg under en stol och flämtade. Gammelgeten däremot vankade runt blandrasen i all evighet. Då han ej kom åt honom under stolen så påbörjade han nästa uthållighetslek. I poolen låg nämlighen barnen och badade. Gammelgeten hämtade då en tennisboll och leken kunde börja. Denna lek går ut på att Arek lägger bollen på poolkanten, buffar till den med nosen, så att bollen faller ned i poolen.
Barnen ska då kasta iväg bollen så att geten kan hämta den igen. Samma procedur igen, igen, igen, igen.... och i all evighet.....
På eftermiddagen så bestämde vi oss för att åka till stora staden på utflykt. Mest för att äta glass och titta på lite turister. Väl där så blev det en långpromenad längs med kajen, god glass, lite båtuflykt samt ögonvittnen till en olycka. Lite spänning är aldrig fel, men Arek ville mer....
Medans vi gick i en park så dök geten plötsligt rakt in i ett par täta buskar. Där kom han ut med en plånbok! Plånboken var rensad på pengar, men ändock full med Visa Gold kort, utländska körkort m.m. Troligen så har denna turistkvinna blivit avlurad sin plånbok och sedan har tjuven gömt den i buskarna. Tack vare getens nos så får ägaren i alla fall tillbaka körkort och Visa korten. Alltid något. Bra jobbat geten....
På kvällen sedan så körde vi lite internmatch på tomten hemma. Fotbollsmatch med hela familjen och så även geten. Som avslutning ett skogsspår som legat i 2.5 timme. Därefter hem för lite vila och TV tittande. Det känns som om geten lever ett rätt behagligt liv. Precis som det skall vara.....
På fredag börjar vi jobba igen. Det skall bli mycket trevligt att fånga lite banditer igen...
Husse
TVÄRSTOPP PÅ RÄKMACKAN...
Att glida fram på en räkmacka är ju ett talesätt när allt flyter på och går bra. Träningen och resultaten har ju varit lite så med gammelgeten under en längre tid varvid ett visst lugn smygit sig in. Trots lugnet så har ju en polishund vissa krav på sig varje år i form av tjänstbarhetsprov. Ett av momenten är ju spår i terräng och Arek skall då klara ett spår som är 2 timmar gammalt, 2 km lång och med ett antal apporter som han skall hitta. Detta har ju aldrig varit något problem, men jag skall väl i sanningens namn säga att jag tränat momentet sparsamt under sista halvåret.
I går var det dock dags och glad i hågen gick jag ut i skogen för att lägga ut ett skogsspår som skulle få ligga två och en halv timme. Jag lade ut tre apporter och spåret kanske var ca en km långt. Inga problem tänkte jag då jag sakta cyklade hem. Då vi anlände åter så mötte oss till en början en liten överaskning. Mitt i spårstarten satt två mammor med fyra barn. Varsin barnvagn hade man lyckats få med sig ut i skogen också. Typiskt tänkte jag, men då geten är så pass rutinerad så såg jag inga större problem i detta.
Barnen älskade att se geten och jag fick berätta för mödrarna hur en spårhund fungerar. Allt var perfekt och geten drog iväg upp i skogen. Redan efter några hundra meter så tyckte jag att Arek spårade lite slarvigt och med dåligt tempo. Inte blev det bättre av att jag redan glömt hur spåret gick. Efter en liten stund så var Arek av spåret och vi tillsammans kraftigt vilse.
Efter en timmes letande i skogen så nådde vi äntligen ut på känd mark och jag måste säga att jag inte var helt nöjd med geten. Man kan säga att räkmackan fått motorstopp och att vi nu var tvungna att agera. Efter yttlerigare ett spår, denna gång med lyckat resultat, men ej helt bra, så fick vi helt enkelt backa bandet.
Under dagen idag så har vi kört fyra spår i skog varav liggtiden på dessa var mellan 40 minuter och två timmar. Medans vi väntade så körde vi lite saksök och promenader. Medans vi väntade på det första spåret så körde vi ett litet grus och sandspår. Detta hade legat och vilat i ca 20 minuter och Arek for fram som en bulldozer och klarade spåret galant. Så även 40 minutersspåret i skog, 1 timmes spåret i skog och då var det ju dags för tvåtimmarsspåret.
Nu började geten sega ur lite igen och räkmackan hackade något. Vi nådde fram till slutet, men ej med den fart och intensitet som jag vill ha.... Vi får analysera och fortsätta jobba med detta.
Men det är ju inte bara geten som fått motorstopp. Under kvällen här så blev man utmanad i golf. Utmanaren är en rätt skicklig spelare, men nu hade jag ju handlat in två nya klubbor, så det kändes som om jag hade en liten vinstchans. För att fylla ut fältet så tog vi med sambon. Hon kan spela bra, men får oftast någon form av Tourettes syndrom. Detta får till följd att bollarna sprids hej vilt och hon kommer sist.....
I dag visade det sig att det var någon annan som skulle komma sist. Kraftigt sist kan man säga! Till slut frågade bara sambon och den duktiga spelaren varandra hur många slag man hade. Ingen brydde sig om spelare nummer tre...... Avslutningshålet var en katastrof och jag kunde bara lidande titta på medans de andra två gjorde upp om segern.
Och vem vann? Självklart utfyllnadsspelaren! Sambon! Typiskt! Snacka om att räckmackan slagit stopp rejält. Och jag som avskyr att förlora....
Men i morgon är en ny dag. Som tur är.....
Husse
I går var det dock dags och glad i hågen gick jag ut i skogen för att lägga ut ett skogsspår som skulle få ligga två och en halv timme. Jag lade ut tre apporter och spåret kanske var ca en km långt. Inga problem tänkte jag då jag sakta cyklade hem. Då vi anlände åter så mötte oss till en början en liten överaskning. Mitt i spårstarten satt två mammor med fyra barn. Varsin barnvagn hade man lyckats få med sig ut i skogen också. Typiskt tänkte jag, men då geten är så pass rutinerad så såg jag inga större problem i detta.
Barnen älskade att se geten och jag fick berätta för mödrarna hur en spårhund fungerar. Allt var perfekt och geten drog iväg upp i skogen. Redan efter några hundra meter så tyckte jag att Arek spårade lite slarvigt och med dåligt tempo. Inte blev det bättre av att jag redan glömt hur spåret gick. Efter en liten stund så var Arek av spåret och vi tillsammans kraftigt vilse.
Efter en timmes letande i skogen så nådde vi äntligen ut på känd mark och jag måste säga att jag inte var helt nöjd med geten. Man kan säga att räkmackan fått motorstopp och att vi nu var tvungna att agera. Efter yttlerigare ett spår, denna gång med lyckat resultat, men ej helt bra, så fick vi helt enkelt backa bandet.
Under dagen idag så har vi kört fyra spår i skog varav liggtiden på dessa var mellan 40 minuter och två timmar. Medans vi väntade så körde vi lite saksök och promenader. Medans vi väntade på det första spåret så körde vi ett litet grus och sandspår. Detta hade legat och vilat i ca 20 minuter och Arek for fram som en bulldozer och klarade spåret galant. Så även 40 minutersspåret i skog, 1 timmes spåret i skog och då var det ju dags för tvåtimmarsspåret.
Nu började geten sega ur lite igen och räkmackan hackade något. Vi nådde fram till slutet, men ej med den fart och intensitet som jag vill ha.... Vi får analysera och fortsätta jobba med detta.
Men det är ju inte bara geten som fått motorstopp. Under kvällen här så blev man utmanad i golf. Utmanaren är en rätt skicklig spelare, men nu hade jag ju handlat in två nya klubbor, så det kändes som om jag hade en liten vinstchans. För att fylla ut fältet så tog vi med sambon. Hon kan spela bra, men får oftast någon form av Tourettes syndrom. Detta får till följd att bollarna sprids hej vilt och hon kommer sist.....
I dag visade det sig att det var någon annan som skulle komma sist. Kraftigt sist kan man säga! Till slut frågade bara sambon och den duktiga spelaren varandra hur många slag man hade. Ingen brydde sig om spelare nummer tre...... Avslutningshålet var en katastrof och jag kunde bara lidande titta på medans de andra två gjorde upp om segern.
Och vem vann? Självklart utfyllnadsspelaren! Sambon! Typiskt! Snacka om att räckmackan slagit stopp rejält. Och jag som avskyr att förlora....
Men i morgon är en ny dag. Som tur är.....
Husse
POLISBILEN UR AREKS SYNVINKEL
KANONVÄDER...
Vädret har varit bättre! I alla fall om man vill sola, bada eller fika på mysiga utomhusfik. Vädret som bjudits sista dagarna är inte sådant väder, men väl perfekt väder att träna vissa hundmoment. Hundarna är ju som vi, det vill säga att dom måste få en grundinlärning i något moment och sedan måste detta underhållas. För att man sedan skall utveckla sig så måste man ju träna momenten oftare och med en viss utveckling.
Därför kom ju detta väder som en skänk från klar himmel. (Bokstavligen).
Gammelgeten och jag har tagit tillfället i akt att träna spår. Vi har kört spår som lagts i regn och som sedan har fått vila någon timme i hällande regn. Vi har tränat spårupptag enligt samma modell samt spårupptagsträning under lång sträcka där jag cyklat och geten sprungit framför.
Spåren som legat i regn var inga problem alls kan jag meddela. Spårupptaget enligt klassisk modell var ej heller något problem för Arek. Spårsök från cykel gick däremot inte så bra. Planen var att jag skulle cykla och Arek skulle springa en bit framför. Då han kände spårupptaget så var min förhoppning att han skulle vika av ut där för att följa upp detta och sedan i slutändan finna sin leksak.
Problemet var att geten tycker det är roligt när jag cyklar och han springer. Geten tycker det är så roligt att han springer fram och tillbaka skällandes som besatt. När han väl lugnat ned sig och gick i ett bra tempo så ringde min mobil. Efter samtalet så började jag cykla igen och vad hände då? - Jo Arek, alzheimers Arek, verkade ha glömt att vi redan cyklat en bit varvid han ånyo drog igång sin skallkonsert. Det var bara att glömma spårningen för denna gång.....
Efter lite vanlig rastning och vila så passade vi på att köra lite personsök i skogen. Denna gång hängde jag upp en tröja i ett träd. Därefter hämtade jag Arek och körde lite skick åt båda håll. Då Arek kände vittringen av tröjan så for han dit och satte sig att skälla. Allt gick enligt planen och husse var nöjd ännu en gång.
Nu när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att det fortfarande regnar. Detta för tredje dagen i rad. Nu känns det som om vi vill ha lite sol, värme och en god kopp kaffe på altanen. Den som vaknar i morgon får se....
Husse
Därför kom ju detta väder som en skänk från klar himmel. (Bokstavligen).
Gammelgeten och jag har tagit tillfället i akt att träna spår. Vi har kört spår som lagts i regn och som sedan har fått vila någon timme i hällande regn. Vi har tränat spårupptag enligt samma modell samt spårupptagsträning under lång sträcka där jag cyklat och geten sprungit framför.
Spåren som legat i regn var inga problem alls kan jag meddela. Spårupptaget enligt klassisk modell var ej heller något problem för Arek. Spårsök från cykel gick däremot inte så bra. Planen var att jag skulle cykla och Arek skulle springa en bit framför. Då han kände spårupptaget så var min förhoppning att han skulle vika av ut där för att följa upp detta och sedan i slutändan finna sin leksak.
Problemet var att geten tycker det är roligt när jag cyklar och han springer. Geten tycker det är så roligt att han springer fram och tillbaka skällandes som besatt. När han väl lugnat ned sig och gick i ett bra tempo så ringde min mobil. Efter samtalet så började jag cykla igen och vad hände då? - Jo Arek, alzheimers Arek, verkade ha glömt att vi redan cyklat en bit varvid han ånyo drog igång sin skallkonsert. Det var bara att glömma spårningen för denna gång.....
Efter lite vanlig rastning och vila så passade vi på att köra lite personsök i skogen. Denna gång hängde jag upp en tröja i ett träd. Därefter hämtade jag Arek och körde lite skick åt båda håll. Då Arek kände vittringen av tröjan så for han dit och satte sig att skälla. Allt gick enligt planen och husse var nöjd ännu en gång.
Nu när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att det fortfarande regnar. Detta för tredje dagen i rad. Nu känns det som om vi vill ha lite sol, värme och en god kopp kaffe på altanen. Den som vaknar i morgon får se....
Husse
TRÄNINGEN IGÅNG...
Nu orkar vi inte vila längre.... - Denna vecka har vi dragit igång motorerna på Arek igen. Han har haft det lite för bra och då lite för länge. Tack vare hans skador så ligger vi efter lite med den fysiska träningen, så tanken var att vi denna vecka skulle ta tag lite i den biten. Försiktig uppbyggnad är ju en bra inledning och då för att inte knäcka geten på en gång. Jag bestämde mig för att vi skulle springa 2.3 km spåret och då med tanken att det skulle vara en lagom start då han ligger efter med träningen. Jag klädde upp mig i fina shorts och tog mina snabbaste skor. Väl ute på motionsspåret så kändes allt bra och Arek började med att skälla hej vilt i glädjerus.
Det visade sig att geten inte hade några som helst problem med motionsspåret. Däremot husse hade ett lite sämre löpsteg än vad som var tänkt. Lutningen på spåret visade sig vara jämnlikt med en slalombacke och så höll det på i ca 1.5 km. När vi nådde målet så var Arek lika pigg som när vi började medans jag mer och mer förstod att det var jag själv som behövde byggas upp.
Samma vända dagen efter och med samma resultat. Som straff för mig själv så har jag fått cykla ett par mil på kvällarna medans geten har fått ligga hemma och myst nedanför soffan. Den tredje dagen blev som en vilodag, men idag är det dags igen. Jag fasar för den där j---vla löpningen, men allt för geten....
Dagen till ära så har vi även dragit igång lite hundträning. Då vi fortfarande har semester så passade vi på att träffa mitt arbetslag som jobbade för dagen. Areks kompis, polishunden Kurre, var där och vi började med att träna spår i tätort. Vi lade lite spår i bostadsområdena och fick gott om störningar då det var massa barn och vuxna som for runt och lekte sommarlov.
För Kurre gick det väl sådär. Han var lite splittrad och tyckte mest det var kul med barnen. Gammelgeten Arek däremot var som besatt. Han spårade gudomligt bra och det enda problemet var att själv hänga med. Jag tror han längtar till jobbet. Vi fortsatte med lite saksök och det var länge sedan det gått så bra som idag. Det gäller att sluta på topp så vi åt lunch med efterrätt innan vi drog tillbaka till vår sköna tomt. Här fick geten leka med sin fina boll igen.
Jag gillar att tävla. Ibland saknar jag omdömde. Igår var en sån dag. Jag kan inte spela golf, men utmanade ändå en som har väldigt lågt handikapp. (13.5 hcp) Jag trodde att jag skulle vinna, men man kan väl säga att det gick sisodär.... Efter 9 hål låg jag 16 slag efter... Då hade jag fått låna ihop nya bollar eftersom de flesta av mina låg dolda i skogen. Men som en blixt från klar himmel så kom sambon tillsammans med Arek för att titta på toppmatchen.
Arek är ju inte så lätt att ha med på evenemang vilket fick till följd att motståndarens spel fullkomligt rasade samman. Arek puffade till bollar, tröck ned dem i marken, skällde då motståndaren skulle göra utslag samt snodde hans skydd för klubborna. Tack vare denna härliga störning så vände matchen till min fördel. Dock inte tillräckligt, men väl så pass att jag kunde lämna banan med äran i behåll. Tack Arek!
I morgon kör vi vidare med träningen och tanken är att vi skall köra lite personsök samt konditionsträning. Ha nu en fortsatt trevlig sommar!
Husse
PÅ RESANDE FOT...
Inte för att någon informerat mig, och framförallt inte husse! Det ryktas om att vi har semester och då alltså lagt arbete och träning åt sidan.... Tycker inte om ordet "semester" då detta har en tendens att förknippas med vila. Förstod att något var på gång då familjen började förbereda packning av den stora bilen samt även dess takbox. Vid ett par tillfällen har man lämnat av mig hos andra människor och denna gång tänkte jag inte låta detta hända. Lade mig 30 cm bakom husse under hela packningsakten och förhöll mig så ända tills hundburens lucka öppnades. - Snabbt in i buren för att ej riskera att lämnas kvar.
Färden gick till en båthamn där vi fick stå i en lång kö. Husse passade på att roa sig med att ta ut mig för allmän beskådan. Han ställde sig vid ett betongstaket och efter ett tag kom ett sällskap dit för att kolla in mig. Husse anmanade folket att akta sig vilket fick till följd att jag blev aggressiv och försökte komma åt familjerna.... Husse lät precis som då vi är på en domonstration eller större bråk vilket fick till föjd att jag blev arg på riktigt.
Familjerna som stod på andra sidan bjöd på fin show så dom blev riktigt rädda. Man backade och skrek av skräck vilket gjorde det ännu roligare. Skådespelet tog dock slut ganska snabbt och som tur var så kände husse alla familjemedlemmarna på andra sidan staketet, så det var inte så allvarligt menat... Husse är ibland en riktig lurifax, men kul var det....
Sen fick jag åka båt i flera timmar vilket inte var så roligt. När vi väl kom fram så visade det sig dock att tiden i bur var värd all möda. Huset där vi skulle bo var stort och så var även den fina tomten. Vi var över 20 personer som bodde i fyra stugor. Många var barn och detta brukar ju betyda mycket lek.
Veckan förflöt med lek, promanader, spårträning, skyddsträning samt skötsel av min klo. Den är fortfarande inte bra, men ändock mycket bättre. Vecka nummer två var inte lika rolig på denna ort. Det visade sig att husse, som även är fotbollstränare, nu skulle flytta ihop med sitt lag och delta i en cup. Nu hade plötsligt inte husse lika mycket tid över till mig. Visst fick jag lite långpromenader, något litet spår samt att jag fått kolla på ett par fotbollsmatcher, men det har inte alls varit så roligt som jag är van vid.
Efter 10 dagars resa så kom vi äntligten hem. Husse och jag gick på långpromenad i mörkret och han har under den promenade lovat att vi skall börja med träningen i morgon. Härligt! Jag har just nu väldans mycket endergi och kraft och den måste UT NU!!!!!
Det är fortfarande tre veckor kvar av semestern säger husse. Jag hoppas och tror att husse ej kan vara ledig så länge utan att vi avbryter semestern och tjuvstartar. Den som orkar läsa dessa berättelser gäller få se....
Ha nu en fortsatt god sommar!
Gammelgeten Arek