POLISHUNDEN AREK

Att glida fram på en räkmacka är ju ett talesätt när allt flyter på och går bra. Träningen och resultaten har ju varit lite så med gammelgeten under en längre tid varvid ett visst lugn smygit sig in. Trots lugnet så har ju en polishund vissa krav på sig varje år i form av tjänstbarhetsprov. Ett av momenten är ju spår i terräng och Arek skall då klara ett spår som är 2 timmar gammalt, 2 km lång och med ett antal apporter som han skall hitta. Detta har ju aldrig varit något problem, men jag skall väl i sanningens namn säga att jag tränat momentet sparsamt under sista halvåret.

I går var det dock dags och glad i hågen gick jag ut i skogen för att lägga ut ett skogsspår som skulle få ligga två och en halv timme. Jag lade ut tre apporter och spåret kanske var ca en km långt. Inga problem tänkte jag då jag sakta cyklade hem. Då vi anlände åter så mötte oss till en början en liten överaskning. Mitt i spårstarten satt två mammor med fyra barn. Varsin barnvagn hade man lyckats få med sig ut i skogen också. Typiskt tänkte jag, men då geten är så pass rutinerad så såg jag inga större problem i detta.

Barnen älskade att se geten och jag fick berätta för mödrarna hur en spårhund fungerar. Allt var perfekt och geten drog iväg upp i skogen. Redan efter några hundra meter så tyckte jag att Arek spårade lite slarvigt och med dåligt tempo. Inte blev det bättre av att jag redan glömt hur spåret gick. Efter en liten stund så var Arek av spåret och vi tillsammans kraftigt vilse.

Efter en timmes letande i skogen så nådde vi äntligen ut på känd mark och jag måste säga att jag inte var helt nöjd med geten. Man kan säga att räkmackan fått motorstopp och att vi nu var tvungna att agera. Efter yttlerigare ett spår, denna gång med lyckat resultat, men ej helt bra, så fick vi helt enkelt backa bandet.

Under dagen idag så har vi kört fyra spår i skog varav liggtiden på dessa var mellan 40 minuter och två timmar. Medans vi väntade så körde vi lite saksök och promenader. Medans vi väntade på det första spåret så körde vi ett litet grus och sandspår. Detta hade legat och vilat i ca 20 minuter och Arek for fram som en bulldozer och klarade spåret galant. Så även 40 minutersspåret i skog, 1 timmes spåret i skog och då var det ju dags för tvåtimmarsspåret.

Nu började geten sega ur lite igen och räkmackan hackade något. Vi nådde fram till slutet, men ej med den fart och intensitet som jag vill ha.... Vi får analysera och fortsätta jobba med detta.

Men det är ju inte bara geten som fått motorstopp. Under kvällen här så blev man utmanad i golf. Utmanaren är en rätt skicklig spelare, men nu hade jag ju handlat in två nya klubbor, så det kändes som om jag hade en liten vinstchans. För att fylla ut fältet så tog vi med sambon. Hon kan spela bra, men får oftast någon form av Tourettes syndrom. Detta får till följd att bollarna sprids hej vilt och hon kommer sist.....

I dag visade det sig att det var någon annan som skulle komma sist. Kraftigt sist kan man säga! Till slut frågade bara sambon och den duktiga spelaren varandra hur många slag man hade. Ingen brydde sig om spelare nummer tre...... Avslutningshålet var en katastrof och jag kunde bara lidande titta på medans de andra två gjorde upp om segern.

Och vem vann? Självklart utfyllnadsspelaren! Sambon! Typiskt! Snacka om att räckmackan slagit stopp rejält. Och jag som avskyr att förlora....

Men i morgon är en ny dag. Som tur är.....

Husse