POLISHUNDEN AREK

Howdie! Gammelgeten vid rodret igen. Det var ett tag sen då jag nu varit på semester. Jag och husse har ju hållit igång en del trots ledigheten och då bland annat med spårarbete. Jag är i ju 50 bast nu och känner att det kan vara skönt att vila lite extra ibland. Husse däremot, är ju inne i sin ålderkris, vilket får till följd att jag dras med i alla hans aktiviteter och fysiska evemenang.

När han för femtioelfte gången lade ett "husse-spår" så kände jag att det fick vara nog. Att spåra var husse gått när han vid spårningsögonblicket går precis bakom är ju inte så värst spännande.... Jag blev lite slarvig för att visa husse hur tråkigt jag tyckte detta moment var. Allt för att han skulle förstå att jag ville göra lite annat. Typ spela fotboll!!!

Husse, det lilla barnet, blev ju i stället förtvivlad. Trodde att jag tappat spårförmågan. Detta fick till följd att lilla husse fick svårt att sova på lilla natten. Drömde konstiga drömmar om att geten blivit olydig och drabbats av Alzheimers.... Tji fick jag! I stället för att få lira lite boll så ökades träningsdosen i stället. Nu skulle vi plötsligt skippa sovmorgon för att ge oss ut och ta hjälp av andra hundförare. Jippie! Jag fann det för gott att tillfredställa det lilla barnet på övningsspåret och vips så var husse glad igen....

I dag hade vi träningsdag på jobbet och instruktören hade ett par roliga övningar i beredskap. Min övning var jätte, jätte svår! Trodde husse ja! En piss i Nilen för mig däremot. Instruktören hade varit ute och lagt ut små föremål på en gräsmatta. Dessa föremål, nycklar och patroner, hade sedan legat hela mörka natten därute. På genomgången innan övningen så hörde jag husse börja med bortförklaringar om att detta kan vara riktigt svårt... Att han inte tränat detta m.m.

Oh visst! Han har visst tränat detta med mig, men ville väl täcka upp för dom andra ifall det gick åt pipan. Men det var så lätt..... På mindre än en minut så hade jag visat husse var smågodset låg och gömde sig. Blev husse glad? Oh ja! Som ett barn! Igen!!!!

Efter detta så hade husse och en kamrat lagt spår åt varandra. Det innebär att jag skall spåra efter hur den andra personer har gått. Ofta försöker man lura varandra lite genom att hitta på bus i spåret. Husse och jag for iväg och spåret hade då legat och väntat i ca 2 timmar. Under tiden hade det regnat lite också. Spåret var inte speciellt svårt och vi hittade alla gömda föremål, tog alla hemliga bus och kom fram till slutet. Och husse vart så där barnsligt glad igen.....

Husse och jag har jobbat lite också. Ett par lugna pass, men ändå med lite skoj att göra. Husse och jag begav oss in till stora staden. Ned i tunnelbanesystemet för att gripa ett par ungdomar misstänkta för grov misshandel. När vi kom dit så var en utav de 6 otroligt kaxig. Domderade och skulle äga hela perrongen. Var otrevlig mot poliserna och var inte det minsta medgörlig. Under det att jag och husse skulle bevaka eventuell fritagningsförsök så kom en intelligent liten farbror fram till oss. Eller rättare sagt! Han smög upp bakom och skulle klappa mig på huvudet.... Husse blev förbannad och jag var inte sen att ställa till en liten scen. Jag började skälla lite kaxigt och gjorde även ett utfall som för att bita lilla farbrorn.

Nu ville jag inte göra det, men skrämmas kan man ju alltid. När farbrorn hade gjort i byxan, bett om ursäkt för att sedan lämna platsen under språng, så skrattade jag och husse gott. Alltid lika kul!!!

Både jag och husse blev mer och mer irriterade på den kaxige slyngeln. Vi hoppades att han skulle få följa med till finkan och att han skulle få åka med oss. Drömmen slog in! Han skulle åka med mig och husse och när han förstod att han skulle följa med upp så började han gapa och skrika. Husse linkade fram till ynglingen och meddelade honom attt han skulle åka med husse och gammelgeten. Han fick möjligheten att sitta i bilen, tyst, och lyssna på bra musik eller att åka i buren med mig. Grabben var ändå rätt smart för han valde att lyssna på bra musik.

Efter detta så for jag och husse för att äta. Innan dess så stannade vi till hos en liten restaurang med god mat och medans vi väntade så kom en mamma och ett litet barn fram för att se på bilen. Husse ville då visa hur fin och snäll jag kan vara så han bjöd ut mig ur buren för att bli klappad. Det var bara att bli klappad av den lilla skitungen för annars skulle jag väl inte få någon kvällsmat.

Passet bjöd även på ett långspår. Husse älskar att spåra. Han gör allt för att få hala ut den där linan och fara iväg ut i skogen. Nu hade vi kallats till ett litet ängs/skogsområde där några misstänkta tjuvar hade gömt gods. Anmälaren uppgav att godset var i skogen och så pekade han ut ett skogsområde. Husse ville inte ta del av mer info utan såg det som perfekt att gå bort till skogen för att leta upp spåret.... I stället för att fråga anmälaren var det gick ut... Man blir matt på den mannen ibland.

Nåväl! Vi hittade ett spår och det vek ut i skogen. Efter hela två meters spårande så låg tjuvgodset helt öppet. Snacka om långspår va? Husse log lite fånigt mot anmälaren när denne försökte förklara att han kunde ha pekat ut var godset låg. Utan hundhjälp.

Som sagt! Han är som ett litet barn husse! Går det bra så jollrar han och allt är frid och fröjd. Går det emot, så är det som jordens undergång. Upp som en sol och ned som en pannkaka.... Får se nu hur jag lägger upp fortsättningen på veckan. Har inte bestämt om jag skall vara medgörlig mot husse eller om jag skall jävlas med honom...

Gammelgeten Arek