POLISHUNDEN AREK

Hallo igen! Vill bara säga att jag äger husse helt! När vi är hemma så låter jag husse vara boss så att han inte faller ihop totalt. När han ropar så kommer jag direkt, när han vill att jag ska gå vid sidan så gör jag det och allt för att han ska tro att jag är under kontroll. Husse älskar att möta människor när vi är ute och går. Han vet att dom flesta tycker jag är lite otäck och då brukar jag även ställa upp för husse och sträcka ut kropp och hals ordentligt. Tanter och joggare är lite av vår specialitet. Joggarna får en klart stel löpning och påminner en hel del om en alkoholist som stapplar till systemet vid öppningstid. Tanterna går omvägar, ja till och med flyr ut i skogen och både jag och husse brukar skratta i smyg när vi ser beteendet.... Det är inte så att vi är ett elakt ekipage utan snarare ett par grabbar med humor....

När vi är på jobb däremot så brukar jag brösta upp mig rätt rejält. Jag brukar vara kraftigt olydig, men det är mest för att jag är så sugen på att jobba. Husse tycker det är extra jobbigt när andra människor ser på. För då kan inte husse sträcka upp mig med hänvisning till Djurskyddslagen. Det är dårkul att se hur husse väser ur mungipan för att han vill få mig nära sig.... Jag kan berätta om en händelse, i ärendet om olydnad, som hände under sista nattpasset. Jag och husse hade spårat efter tjuvar och när vi kom tillbaka så stod en polistjej vid vår polisbil. Hon tänkte ta lite uppgifter av husse och började att gräva i sin ficka efter pennan.

Jag trodde hon hade en liten godisbit i fickan så jag hjälpte till lite lätt. Polisdamen blev livrädd då jag körde ned nosen i fickan och då jag inte hittade något godis så fick vad som helst duga. Jag snodde hennes skrivblock och strimlade väl sidan 8-12 innan husse fick tag i mig. Han ursäktade sig så där larvigt och då han återlämnade blocket så passade jag på att ta hennes ficklampa. Nu kändes det som om jag gått för långt för nu hade husse glömt Djurskyddslagen. Efter en liten jakt så satt jag i bilen och husse kunde återlämna den blöta ficklampan. Kul att se husse stress och febrila letande efter ett bra förlåttal....

Men jag gör ju inte bara bus utan försöker även sköta jobbet på ett bra sätt. Under nattpasset som var nu i lördags så gjorde vi faktiskt en del bra också. Bland annat så spårade vi upp tre biltjuvar som även rånat några ungdomar på deras saker. Det var ett bra spår även om jag vid ett tillfälle vek av för att kika på en hare....

Det roligaste på natten var ändå när en av alla tjuvar bestämde sig för att bjuda på en bättre show. Denne tjuv började med att åka till ett nybygge. Där slet han loss toalettstolar, men utan att stänga av det ingående vattnet. Inte bra! Därefter ämnade han avvika från platsen, men upptäcktes av två alerta väktare i sina bilar. Banditen tyckte att det var bättre att fly än illa fäkta, så han hoppade in sin LASTBIL av modell större. Därefter körde han rakt över väktarbilarna, trots att dessa satt kvar i, innan han begav sig av på färd i skadegörelsens tecken.

Efter att ha rammat ett antal refuger och skyltar så passade han på att mosa 7 parkerade personbilar. Efter ytterligare en liten vådlig färd så bestämde sig tjuven för att springa. Det var där vi kom in i historien. Vi var vid tillfället rätt nära den platsen så vi kom dit bara några minuter efter att han sprungit iväg. En skärrad väktare pekade ut var tjuven spurtat iväg och husse tog mig till den platsen.

Jag kände direkt det fina adrenalinspåret från tjuven och jag och husse tog upp jakten. Och sån jakt det blev! Över bilvägar, tomter, staket och takklättring så trodde husse att vi hittat tjuven. Jag viftade nämligen på svansen bakom ett stort träd. Husse började beordra ut och skälla på tjuven, men det gick ju inte så bra eftersom det bara var hans gömda jacka jag hittat. Jag flinade lite åt husse innan vi drog på jakt igen.

Spåret var mycket långt och banditen hade hittat på massa jävulsskap under resans gång. Hoppat över höga staket, gått upp på tak och ned igen, klättrat genom täta buskar, sprungit längs stora vägar, små vägar, gångvägar och upp i skogen igen. Han hade till och med ålat sig över ett högt bullerplank, gått över järnvägsspår och allt i syfte att ej bli infångad av mig.

Mitt i allt så fungerade inte husses polisradio heller. Dom andra poliserna hade svårt att höra var vi befann oss och detta gjorde husse mycket arg. Medans husse sprang och svettades så hörde jag hur han svor och fräste om värdelös utrustning, sunkiga poliser m.m. Mest retade sig husse på en späd liten polisröst som hela tiden undrade var vi var. Samtidigt körde denna patrull ca 100 meter framför oss hela tiden och var mer i vägen än till hjälp.

Efter ca 1 timmes spårning i hög fart över stock och sten, så vann vi denna match också. Banditen anträffades, lika svettig som vi, och utan sin gömda jacka. Självklart förnekade han händelsen, men husse bara flinade och tackade för det fina spåret. Husse var så glad att han till och med kramade mig...

Ett kanonroligt spår med lyckat slut. Det är sånt som gör det värt all träning husse och jag lägger ned för att nå resultat. Extra kul när banditen hade gjort så mycket bus, men till slut kommer att få stå till svars för det..

Vi hörs!

Arek

Hejsan igen! Nu har det gått några dagar sedan sist och jag och Arek har varit lite lediga, men även haft två arbetsdagar som mest bestått av träning. Torsdagen var en ren träningsdag där vi till och med fick åka direkt till träningsplatsen utan att klä upp oss i uniform. Vi satsade rätt mycket på att leka i snön samt köra lite enkel lydnad. Arek kan alla moment rätt bra vilket gör att vi mest smyger runt och leker även inne i hallen. Sen brukar vi stanna upp lite och kolla in dom andra ekipagen som inte har kommit så långt i sin utbildning. Det är inte helt lätt att få dessa encelliga djur att förstå allt som vi vill.

Eftermiddagen gick åt till att idrotta. Inte Arek, men jag fick i alla fall. Dagen till ära var det innebandy på schemat. Min gamla arbetsplats hade innebandyturnering och jag fick äran att delta i ett lag. Meningen är att det skall vara lite gemytligt, men det blir snarare rena kriget. En av motståndare är landslagsbrottare och han hade bestämt sig för att jag inte skulle få göra mål. Det var en rätt tung ryggsäck att bära på och jag fick mycket stryk under resans gång. Lite motion fick man i alla fall....

Efter detta var det hem för att motionera hunden och sedan vidare till fotbollsträning.

Idag var det dressyrdag och jag och Arek tog vår fina polisbil för att åka till södra sidan om staden. Meningen var att vi skulle köra lydnad och skyddsträning, men till en början fick vi åka österut. Detta då en 5 årig pojke vaknat tidigt i sin bostad och då bestämt sig för att ta en promenad endast iförd pyjamas.... Han hade redan varit ute i en timme och det var ca 7 grader kallt vid tillfället, så nu var det lite bråttom att finna honom. Femåringar kan dock vara väldans förslagna! Det visade sig efter ett tag att denne yngling tagit bussen till dagiset! Initiativet är ju beundransvärt, men jag undrar fortfarande vad busschauffören tänkte då han lät denna lilla pojke åka själv och då endast i förd pyjamas.....

Efter detta så fortsatte vi ned mot dressyrplatsen och nu var Arek riktigt laddad och redo att dominera hallen. Det visade sig att där fanns en blivande polis på besök. Denna dam skulle följa vår verksamhet och alla hundförarhannar blev som pånyttfödda. Alla vi män skulle visa vad vi kunde och det påminde lite om tjuren Ferdinand när han satte sig på getingen. Hundarna ylade och det var väl ingen uppvisning i världsklass direkt. Polisdamen fick till och med låna Arek för att känna hur en riktig polishund skulle vara. Redan där borde jag hajat att hon visste mer än vad hon uppgett. Hon förde Arek med glans och jag blev lite avundsjuk.

Hon frågade efter en stund om hon fick ta in sin hund i hallen och det fick hon ju såklart. Tyvärr! Det visade sig att hon hade en hund som hon tävlade civilt med. I elitklass! Våra hundar framstod plötsligt som helt odugliga. LIka olydiga som valpar som är jättehungriga. Verksamheten bara avtog och det sista jag hörde var "nu går vi och fikar" Därefter drog jag från dressyrplatsen. Jag lärde mig i allafall att det är bra att kolla fakta innan man skall glänsa....

Resten av passet jagade vi inbrottstjuvar en bit norr om dressyrplatsen. Inte heller det gick bra. Först hade ett antal poliser som kom dit innan oss, gjort en hel del klantigheter. När vi sedan skulle spåra så var det som att jag och Arek var osynliga. Boende i området, framförallt damer, verkar inte fatta att polishunden kan bitas och att man inte ska få mitt framför hunden, kliva över spårlinan eller fråga polismannen om vägen till bokbussen. Jag orkade inte ens bli arg utan kopplade lös Arek så att han fick springa lite lös i stället....

Sammanfattningsvis kan man säga att ekipaget husse och hans hund ej gjort något större avtryck i världshistorien under dessa två dagar. Men, man ska aldrig ge upp! I morgon är det nattpass och nya chanser att stjälpa alternativt ställa tillrätta....

Husse

Tjena! Tjänstehunden Arek här! Tänkte berätta lite om hur det är att åka med grinollen husse ibland. Jag vet att han brukar gnälla på att jag sitter och morrar åt honom, men en liten beskrivning av mannen med två identiteter kanske kan förklara ett och annat....

När husse får åka på den södra sidan om staden under sina arbetspass så är allt frid och fröjd. Inga bekymmer på himlen och husse blir aktiv som bara den. När husse får åka på den norra sidan om staden så byter han natur och blir grinig och sur. Anledning är att han hittar dåligt där och inte hinner komma först till jobben som ropas ut. Detta gör gubben irriterad och så sitter han och muttrar och skäller mot mig, men då genom att tala med backspegeln. Jag brukar morra åt honom för att han skall haja hur lättläst han är. Vem orkar höra gnatet om att södra sidan är 10 gånger bättre än norra sidan?

Och när vi väl är på södra, ja då ska husse pussa och gosa med mig vid alla tillfällen och lägen. Hallå! Jag är snart 50 år! Inte vill väl jag att en skäggig gubbe ska kladda mig i pälsen. Då brukar jag morra åt gubben också. Det är väl därför gubben tror att jag är sur både på norra sidan och södra sidan om staden. Allt man vill ha är ju lite integritet!

Vi har jobbat ett par pass nu sedan helgen och var på den tråkiga "norra" sidan. Inga speciella hundjobb, men jag tänkte berätta lite om ett lyckat jobb som mina hundkollegor gjorde under nattpasset. Självklart var det på södra sidan och jag och husse satt och lyssnade på deras arbetskanal. Vi var lite avundsjuka kan jag lova.

Det började med att någon ringt in om att två personer gjort inbrott i bilar. Då polisen kom dit så sprang dessa banditer till skogs varvid hundpatrull kallades till platsen. Man började spåra och det visade sig bli ett bra spår. Det var flera polisbilar där och bland annat fyra stycken hundbilar. Man började spåra vid 04.00 på morgonen och efter flera hundbyten ute i skogen, så anlände hundbil nummer 5 dit. Under spårningen hade man sett två personer ute på isen till en sjö, vid två tillfällen hade hundförarna sett ryggarna på banditerna, men ej riktigt kommit ikapp. En av hundförarna plumsade i en å när han spårade vilket fick till följd att han blev blöt ända upp till kalsongerna....

När hundbil nummer fem nästan var framme för att byta av hund nummer 4 så hade man varit ute och spårat i fem timmar. Hundförare nummer fem såg då de två banditerna skutta över vägen precis innan han skulle ut och spåra. Han anropade dem att stanna, men flykten fortsatte. Hundförare nummer 5 skickade då sin hund för att bita sig fast i banditerna och hunden gjorde som han blivit lärd.... Det visade sig vara två banditer som kommit hit från ett annat land. Efter fem timmars spårning genom tuff terräng så var dom nu fångade.

Jag och husse var mycket avundsjuka på alla hundar som fått vara med, men man kan ju inte vara med på allt... Vi var dock överrens om att dom gjort ett mycket bra jobb och att dom nu var värda att få vila och sova lite.

På kvällspasset var vi på ett narkotikasök. Husse tycker det är jättetråkigt, men jag finner det ganska roligt. Jag visade husse på två gömmor och i den ena, en jacka, hittade vi amfetamin. I den andra kände jag jättetydligt att det fanns något i tvättmaskinen. Husse monterade ned halva maskinen innan det ramlade ned en pytteliten bit hasch ur innandömet. Knarkpoliserna som var där såg lite besvikna ut. Dom hade nog väntat sig största fyndet där. Husse däremot var rent utav lyrisk. Han tyckte jag hade varit jätteduktig som hittat den lilla, lilla biten som var gömd i maskinen. Kul att han någongång blir nöjd. Men som sagt! Knarksöket var ju på södra sidan om staden och detta i sig gör ju att husse blir på gott humör.

I morgon ska vi träna lite skyddsträning och på torsdag är det dags att åka till jobbet igen. Då har vi två dressyrdagar. Därefter kommer ett lördag nattpass och dessa brukar vara roliga att jobba. Jag återkommer med rapporter om hur detta gått.

Hunden Arek

Då var natt och kvällspasset avklarat för denna gång. Denna tid på året kan ju vara lite lugnare eftersom det är kallt och bistert ute. Denna natt var inget undantag, men det fanns trots detta lite uppdrag för Arek att ta tag i. Natten började med att man larmade ut en rattfyllerist på södra sidan om staden. Precis när vi körde in på den parkering där mannen skulle befinna sig, så var han i färd med att backa ut för att ge sig av. När man såg statusen på denna man så måste jag säga att det var bra att allmänheten tipsade polisen om den kommande körningen.

Mannen på förarplats var kraftigt påverkad av stimulantia. Hans ögon var röda, trötta och hans reaktioner var mycket slöa. Hade denna man fått fortsätta sin färd så fanns det nog stora chanser att han krockat med någon person eller föremål. Nu vart det transport till finkan i stället. Jag brukar ofta tänka på detta när vi kör fort till ett brådskande jobb. Ofta kör vi i farter uppåt 200 km/h för att snabbt kunna ta oss fram och hjälpa människor i nöd. Tänk då att möta en sådan här förare på fel sida av vägen.... Det vore inget bra!

Nu löste sig ju dock detta på ett bra sätt och vi fortsatte vår jakt i att hjälpa och ställa tillrätta. I ett dunkelt område anträffade vi en bil som stod fastkörd i en bom. Bilen var stulen och fortfarande varm. Arek fick gå fram och prova om det fanns något färskt spår vid bilen och det gjorde det kan jag lova...

Trots spårning i tuff terräng och under lång sträcka så kom vi aldrig ifatt. Efter ca 40 minuters spårning så tappade Arek vittringen i ett bostadsområde. Tråkigt tyckte jag och det tyckte nog även Arek. Han for runt på vägen tillbaka, lyfte svansen och då var jag säker på att banditen låg gömd i närheten. Jag lät Arek gå fri och plötsligt markerade han på något i skogen. Det var ingen bandit, men ändock något bra! Det visade sig att jag tappat min mobiltelefon under spårningen och nu hade Arek hittat den. Tack kompis! Det är tredje gången han hittar min telefon och första gången han inte bitit sönder den....

Efter den långa promenaden tillbaka till bilen så passade vi på att dricka vatten. Jag bytte även till en torr tröja och i samband med detta så beordrades vi till ett sök efter narkotika. Det var några poliser som behövde hjälp med att söka efter narkotika i en lägenhet. Jag trodde söket skulle gå dåligt eftersom Arek borde vara trött efter det långa spåret. Ack så fel jag hade! Han var laddad som en Duracellkanin då han for in för att söka. Efter ca 30 minuters sök så hade vi hittat två gömmor. Vi tackade för oss och lämnade rätt nöjda.....

Direkt i bilen så larmades det ut att det var inbrott väldans långt söder om staden. En polisbil var nästan där och hade stoppat en misstänkt tjuv. Dock var godset borta. När jag och Arek väl kom dit så hade det framkommit att det troligen varit två banditer. Alltså saknades en och allt gods. Tanken nu var att Arek skulle spåra från inbrottet och fram till den plats där polisbilen stod med en av banditerna. Därefter var tanken att Arek skulle spåra upp nummer två och då förhoppningsvis även godset.

Det första spåret visade sig vara väldans klurigt. Flera personer hade rört sig kring brottsplatsen, men Arek tog ändock upp ett spår. Spåret ledde till tjuvgömman och därefter vidare runt i området. Arek hittade banditens jacka som var gömd och spårade därefter ned till polisbilen. Då var det bevisat att han var delaktig, men det fanns ju fortfarande en kvar någonstans....

Arek tog tag i spårandet igen och denna gång så for vi iväg längs med gator, vägar och tomter. Efter ca 30 minuters spårning så märktes det på hunden att vi var nära. Efter några hopp över staket, klättrande i berg, långa återgångar så åkte svansen på Arek upp rejält. Arek började skälla mot en tät gran. Döm om min förvåning! När jag tilltalade granen så svarade den.....

Under grenarna satt bandit nummer två. Härligt! Det är sådana här spår som gör att det är värt allt jobb som man lägger ned på hundarna.

Efter en hel del skrivjobb så var det dags att gå hem och sova. Kvällspasset visade sig vara mycket lugnt. Jag och Arek hann leka lite, rasta ordentligt samt att husse även han käka Kina mat. Däremellan försökte vi visa upp oss på platser där det rör sig mycket folk.

Nu är vi lediga ett par dagar. Första dagen går åt till att vila upp oss, men sedan kör vi igång med träningen igen. Denna vecka ligger bytesträning, lydnad och personsök på programmet.

Ha det nu bra!

Husse

Arek är ju en hund till att börja med! Han är av fabrikat Schäfer och kommer från en liten kennel i Falköping. Arek blir snart 7 år och har varit polishund sedan han var tre år gammal. Arek har bruna ögon, är väldigt mörk i pälsen och väger ca 40 kg. Arek ser ut som en varg. Han har bröstkorg som Scoobie Doo och bakparti som är brett och muskulöst. Då jag fick Arek hade han fina tänder, men åren har satt sina spår. Arek har varit hos tandis ett par gånger och fixat till tänderna. Detta efter att han attackerad både föremål och tjuvar.....

Arek har en härlig personlighet. Han är en hund på jobbet och en annan hemma. Hemma är han så harmonisk. Han älskar att spela fotboll och innebandy och är en mästare i att delta i snöbollskrig. Det brukar vara jag och Arek mot barnen och vi vinner alltid. Det brukar sluta med att barnen grinar och går in.....

På jobbet byter han skepnad och påminner mer om en varg. Arek är väldigt allround och kan mycket saker väldigt bra. Arek är utbildad i narkotikasök, vapensök samt utbildad i tjänstbarhetsprov 3. Under sin tid som polishund så har Arek spårat upp ca 100 banditer och många av spåren har varit riktigt roliga. Han har även hittat lite vapen och en hel del narkotika.

Nu har ni fått en liten inblick i vem Arek är. Jag kommer att berätta lite om några roliga jobb som varit samt att ni kommer att få följa dagsfärska händelser. I natt ska vi jobba tillsammans och förhoppningsvis lyckas vi med något jobb. Ni gäller få veta om ni följer med i bloggen....

Husse

Hej och varmt välkomna till min och Arek lilla blogg. Denna blogg är tänkt att handla lite om vad en polishund kan tänkas råka ut för under sina arbetspass. Den är även tänkt att berätta lite om vilken typ av träning och prov en tjänstehund genomför för att nå målet att bli en så duktig polishund som möjligt.

Tänkte börja med att berätta lite om Arek. Han är snart 7 år gammal och har varit polishund sedan han var 3 år gammal. Innan han blev polishund så bodde han söderut i landet där han tränats i lydnad och skydd av sin gamla mattis. Hans nya husse, jag, var helt ny som hundförare då jag fick uppdraget av cheferna att åka och hämta min blivande tjänstehund. Jag hade ingen hundvana och då jag, med familj, åkte norr om Stockholm för att se underverket så måste jag säga att jag blev lite tveksam....

Det var snö på marken och då vi anlände till tomten där Arek fanns, så steg hela familjen ur bilen för att se underverket. Kvinnan som nu hade Arek öppnade en dörr och ut kom en varg farande. Vargen var mörk och stor som ett hus. Han for över snötäcket och blödde som en stucken gris från tassarna. Vi kastade in barnen i bilen och stod sedan som förstenade, beredda på att möta döden som nu kom farande emot oss. Vargen gjorde halt och vi fick reda på att detta var hunden vi skulle hämta....

Instinktivt kände jag att vi borde ljuga och säga att vi åkt fel. Att vi egentligen var på väg till ett annat ställe en bit härifrån. Trots den första tanken tog jag kopplet till hunden, lastade in honom i bilen för att sedan börja åka hemåt. Det sista jag hörde innan jag stängde dörren var kvinnan som ropade: "han kan endast franska".

Hela familjen satt knäpptysta i bilen. Varje gång någon vände sig om för att titta på honom så morrade monstret därbak. En bit från Areks nya bostad så bestämde jag mig för att gå hem med honom. Jag kopplade upp honom, gick en bit ned mot ett stort grustag och tittade sedan Arek i ögonen. Jag kände direkt att det fanns något där emellan oss och som i trans tog jag av honom kopplet och släppte honom lös. Arek sprang direkt iväg, hämtade en stor stock och kom därefter tillbaka för att kampa. Därefter kampade han och jag hela vägen hem och det är ingen kort väg kan jag säga.

Efter det har vi varit som bästa kompisar. Vi har genomgått en hel del prövningar och äventyr och jag måste säga att han är fantastisk. Jag kommer att berätta lite om en del gamla roliga händelser som hänt, samtidigt som ni kommer att få följa aktuella händelser och vardagliga episoder. Jag hoppas ni ska tycka det är roligt att följa Areks framfart och vi ser fram emot att få lite inlägg och frågor.

Husse