JAG ÄGER HUSSE....
Hallo igen! Vill bara säga att jag äger husse helt! När vi är hemma så låter jag husse vara boss så att han inte faller ihop totalt. När han ropar så kommer jag direkt, när han vill att jag ska gå vid sidan så gör jag det och allt för att han ska tro att jag är under kontroll. Husse älskar att möta människor när vi är ute och går. Han vet att dom flesta tycker jag är lite otäck och då brukar jag även ställa upp för husse och sträcka ut kropp och hals ordentligt. Tanter och joggare är lite av vår specialitet. Joggarna får en klart stel löpning och påminner en hel del om en alkoholist som stapplar till systemet vid öppningstid. Tanterna går omvägar, ja till och med flyr ut i skogen och både jag och husse brukar skratta i smyg när vi ser beteendet.... Det är inte så att vi är ett elakt ekipage utan snarare ett par grabbar med humor....
När vi är på jobb däremot så brukar jag brösta upp mig rätt rejält. Jag brukar vara kraftigt olydig, men det är mest för att jag är så sugen på att jobba. Husse tycker det är extra jobbigt när andra människor ser på. För då kan inte husse sträcka upp mig med hänvisning till Djurskyddslagen. Det är dårkul att se hur husse väser ur mungipan för att han vill få mig nära sig.... Jag kan berätta om en händelse, i ärendet om olydnad, som hände under sista nattpasset. Jag och husse hade spårat efter tjuvar och när vi kom tillbaka så stod en polistjej vid vår polisbil. Hon tänkte ta lite uppgifter av husse och började att gräva i sin ficka efter pennan.
Jag trodde hon hade en liten godisbit i fickan så jag hjälpte till lite lätt. Polisdamen blev livrädd då jag körde ned nosen i fickan och då jag inte hittade något godis så fick vad som helst duga. Jag snodde hennes skrivblock och strimlade väl sidan 8-12 innan husse fick tag i mig. Han ursäktade sig så där larvigt och då han återlämnade blocket så passade jag på att ta hennes ficklampa. Nu kändes det som om jag gått för långt för nu hade husse glömt Djurskyddslagen. Efter en liten jakt så satt jag i bilen och husse kunde återlämna den blöta ficklampan. Kul att se husse stress och febrila letande efter ett bra förlåttal....
Men jag gör ju inte bara bus utan försöker även sköta jobbet på ett bra sätt. Under nattpasset som var nu i lördags så gjorde vi faktiskt en del bra också. Bland annat så spårade vi upp tre biltjuvar som även rånat några ungdomar på deras saker. Det var ett bra spår även om jag vid ett tillfälle vek av för att kika på en hare....
Det roligaste på natten var ändå när en av alla tjuvar bestämde sig för att bjuda på en bättre show. Denne tjuv började med att åka till ett nybygge. Där slet han loss toalettstolar, men utan att stänga av det ingående vattnet. Inte bra! Därefter ämnade han avvika från platsen, men upptäcktes av två alerta väktare i sina bilar. Banditen tyckte att det var bättre att fly än illa fäkta, så han hoppade in sin LASTBIL av modell större. Därefter körde han rakt över väktarbilarna, trots att dessa satt kvar i, innan han begav sig av på färd i skadegörelsens tecken.
Efter att ha rammat ett antal refuger och skyltar så passade han på att mosa 7 parkerade personbilar. Efter ytterligare en liten vådlig färd så bestämde sig tjuven för att springa. Det var där vi kom in i historien. Vi var vid tillfället rätt nära den platsen så vi kom dit bara några minuter efter att han sprungit iväg. En skärrad väktare pekade ut var tjuven spurtat iväg och husse tog mig till den platsen.
Jag kände direkt det fina adrenalinspåret från tjuven och jag och husse tog upp jakten. Och sån jakt det blev! Över bilvägar, tomter, staket och takklättring så trodde husse att vi hittat tjuven. Jag viftade nämligen på svansen bakom ett stort träd. Husse började beordra ut och skälla på tjuven, men det gick ju inte så bra eftersom det bara var hans gömda jacka jag hittat. Jag flinade lite åt husse innan vi drog på jakt igen.
Spåret var mycket långt och banditen hade hittat på massa jävulsskap under resans gång. Hoppat över höga staket, gått upp på tak och ned igen, klättrat genom täta buskar, sprungit längs stora vägar, små vägar, gångvägar och upp i skogen igen. Han hade till och med ålat sig över ett högt bullerplank, gått över järnvägsspår och allt i syfte att ej bli infångad av mig.
Mitt i allt så fungerade inte husses polisradio heller. Dom andra poliserna hade svårt att höra var vi befann oss och detta gjorde husse mycket arg. Medans husse sprang och svettades så hörde jag hur han svor och fräste om värdelös utrustning, sunkiga poliser m.m. Mest retade sig husse på en späd liten polisröst som hela tiden undrade var vi var. Samtidigt körde denna patrull ca 100 meter framför oss hela tiden och var mer i vägen än till hjälp.
Efter ca 1 timmes spårning i hög fart över stock och sten, så vann vi denna match också. Banditen anträffades, lika svettig som vi, och utan sin gömda jacka. Självklart förnekade han händelsen, men husse bara flinade och tackade för det fina spåret. Husse var så glad att han till och med kramade mig...
Ett kanonroligt spår med lyckat slut. Det är sånt som gör det värt all träning husse och jag lägger ned för att nå resultat. Extra kul när banditen hade gjort så mycket bus, men till slut kommer att få stå till svars för det..
Vi hörs!
Arek