POLISHUNDEN AREK

Ännu ett arbetspass där jag och husse skulle campera ihop. Nattpassen är ju dom pass som är mest att göra på och som både husse och jag längtar till. I bland är husse bra att ha med, men oftast så blir han en belastning. Speciellt när vi är ute och spårar. Jag ska berätta vad som hände nu när vi var ute i natt. Natten var relativt lugn, men vi hade ett par småjobb där jag aldrig fick komma ut. Jag brukar bli lite frustrerad då och så att säga, smått grinig.... När vi nu varit på ett par jobb och jag inte fick komma ut, så laddar jag på mig lite adrenalin för varje gång.

Plötsligt gasar husse upp Volvon i maklig takt. Husse tycker själv att han kör våldsamt fort, men jag är inte lika imponerad. Jag förstod dock att vi var på väg mot ett jobb. Husse förklarade i backspegeln att ett par väktare låg bakom en stulen bil och att vi nu skulle försöka jaga ikapp dom. Under resan fram så visade det sig att banditerna kört ifrån väktarna och nu var spårlöst borta. Nu var jag riktigt förbannad, men husse gjorde sitt bästa för att försöka hitta bilen igen. Efter ca 30 minuter så hade några andra hittat den stulna bilen och den stod nu parkerade utanför några hus. Ingen fanns kvar i bilen och den stod parkerad intill några kända tjuvars hus. Husse muttrade om att det inte var någon idé att spåra eftersom det var självklart att tjuvarna gått in i huset.

Husse ville storma huset och tvinga dom att erkänna, men han är ju lite för feg för att gå in själv. Husse ålade ut mig som försvar och tog även med sig spårlinan ifall att.... Jag kände ju direkt att spåret gick förbi husen och vidare ut i skogen. Jag tassade därför på i god fart och husse i släptåg. Det är ju lite då som showen drar igång. Husse är ju inte lika snabb som jag och hänger därför som ett ankare i spårlinan. Detta gör ju att tempot dras ned en del samt att jag får kämpa för två.

Efter drygt en kilometer så syntes en manlig siluett en bit bort, och tyvärr var det husse som såg honom först. Jag hade ju nosen i backen, men då husse anropade tjuven att stanna så upptäckte ju även jag vad som fanns därframme... Banditen hade tydligen stannat till och gett upp. Det hann jag aldrig uppfatta eftersom jag tog fart som en tok i syfte att sänka tjuven till markläge. Husse hann tyvärr upptäcka vad som hände för han band fast spårlinan i sin egen arm. Smart! Det fick till följd att husse fick ett par kotor sneda och jag fick ta ett bett i tomma luften...

Banditen däremot, uppvisade ett par ögon stora som meloner, samtidigt som han gapade rakt ut i dödsförakt. Han babblade dock friskt om att han ej kört utan endast åkte med. Föraren skulle ha sprungit vidare strax innan vi kom dit. Kul tänkte jag!

Husse rättade till sin sneda mössa, lämnade över banditen till en halvt överviktig polis som kom dit i bil. Därefter körde vi på igen. Samma taktik som förut. Jag drog husse över villagator, tomter, bergsknallar och dalar. Vi kom fram till ett dagis där det fanns ett högt staket. Husse vill inte att jag ska hoppa för högt eftersom jag är lite taskig i ryggen. Han stod där i valet och kvalet om han skulle klippa ett hål i barnens staket. Medans gubben funderade så hoppade jag över i stället.

Oj! sa husse och sen körde vi vidare. Spåret var lite roligt. Över tomter, berg, staket och vidare in i ett bostadsområde. Genom kvarteren där och vidare ut i mörkret. Nu kändes det att jag var nära, men bandit nr två visade sig ha stannat till i mörkret och gömde sig där i en bergsskreva. Jag upptäckte det lite sent, men ändå två timmar innan husse. Husse dånade förbi banditen på ett avstånd av ca 50 cm. Hade banditen varit lite elak så hade han sänkt husse med en höger. Nu fick jag visa husse ordentligt var han stod. Jag fick klättra ned från berget och börja skälla intill husse. Husses min var obetalbar att se då han upptäckte att han stod så nära banditen. Efter att husse satt handbojor på banditen och vi började gå mot upplysta vägar, så raljerade banditen över om husse var blind....

Husse var ej helt nöjd med banditens beteende, mest för att han inte sett banditen innan banditen sett honom.

Dock var husse mycket nöjd med mig. Han gav mig sin handske så att jag kunde få leka av mig. Banditen själv var lika glad han. Uppgav att det var den bästa polishund han hade blivit jagad av....Lite kul att höra husses historier sen. Han berättar för andra poliser om hur bra VI spårat! Så vitt jag vet så gjorde jag allt jobb medans husse agerade ankare....

Nu ser vi fram emot nästa pass...

Polishunden Arek