MIN BUSIGE VÄN...
I stort sett 11 år och polishund sedan sin treårsdag. Självklart har vargen samlat på sig mängder av erfarenheter under sina år som tjuvjägare i Stora Staden. Hårbollen har förstått njutningen i att vara ledig från jobbet och då njutit av leken på tomten, träningen och barnens gosande i den loppiga pälsen. Lika förbytt har han blivit när han kastats in i gangstervärlden och då ändrats till att vid behov uppvisa rabiesliknande symptom, "kan-självbeteende" och annat bra och ha trix som en snuthund behöver för att överleva i den världen....
Att han kan bita och försvara sin Husse har han ju visat ett oräkneligt antal gånger och tack vare detta så har Husse alla tänder kvar i munnen (om än te-gula och lavinsneda) samt armar och ben intakta trots en hel del incidenter under åren...
Under sin ålders höst så finns det fortfarande tryck i vargen, men till och från tycker jag mig se att nyfikenhet och förundran över livets gåtor ibland tar överhanden istället för att skydda sin något späda koppelhållare. Ett exempel på detta var nu i helgen när vårt uppdrag var att finna inbrottstjuvar som gömt sig i ett större nybygge. Poliserna på plats hade varit så duktiga och säkrat upp fastigheten. Arek och mitt uppdrag blev att vandra in i mörkret på nybygget och där anträffa och säkra upp eventuella tjuvar...
Arek drog iväg när hans Husse gav kommando om att leta kött i byggnaden. Kampskall och sladd i första kurvan visade tydligt på att hårbollen hade entusiasm inför uppdraget. Att någon åtmindstonde varit där rådde det inga tvivel om när man såg Areks kroppspråk. Svansen rakt upp, nosen högt och sedan synen över hur 40 kg varg med långa klor försöker "trippa" sig fram på tårna för att inte höras innan han är inom bitavstånd...
Tog inte lång tid innan Arek funnit vad han sökte i mörkret. Två individer som hävdade sin oskyldighet anträffades och Arek verkade mycket nöjd med sitt fynd.... I alla fall för en kort stund. Fettot lät Husse domdera och träna tjuvarna i gymnastiska sitt och liggövningar medans han själv hittat en verktygsväska att leka med. Ser väl sisodär ut att hundförarens livvakt showar runt med en tygväska medans hans hantlangare (typ Husse) fick hantera typerna som Arek hittat. Tur ändå att dom var snälla... Visade Arek hans kontrakt efter det att tjuvarna överlämnats till dom andra poliserna. Trots att jag pekade på flera punkter i avtalet där han nu brustit - typ:
1 Agera förarskydd åt sin Husse
2 Bevaka banditerna
.... Så verkade han inte förstå. Starrögonen lyste gröna och tungan hängde så där lagom intelligent ut ur mungipan.... Sket i förmaningstalet och pussade honom på nosen i stället. Får lägga några extra timmar på styrketräning och självskydd så ordnar sig nog det här oxå....
Må nu gott!
Husse
Att han kan bita och försvara sin Husse har han ju visat ett oräkneligt antal gånger och tack vare detta så har Husse alla tänder kvar i munnen (om än te-gula och lavinsneda) samt armar och ben intakta trots en hel del incidenter under åren...
Under sin ålders höst så finns det fortfarande tryck i vargen, men till och från tycker jag mig se att nyfikenhet och förundran över livets gåtor ibland tar överhanden istället för att skydda sin något späda koppelhållare. Ett exempel på detta var nu i helgen när vårt uppdrag var att finna inbrottstjuvar som gömt sig i ett större nybygge. Poliserna på plats hade varit så duktiga och säkrat upp fastigheten. Arek och mitt uppdrag blev att vandra in i mörkret på nybygget och där anträffa och säkra upp eventuella tjuvar...
Arek drog iväg när hans Husse gav kommando om att leta kött i byggnaden. Kampskall och sladd i första kurvan visade tydligt på att hårbollen hade entusiasm inför uppdraget. Att någon åtmindstonde varit där rådde det inga tvivel om när man såg Areks kroppspråk. Svansen rakt upp, nosen högt och sedan synen över hur 40 kg varg med långa klor försöker "trippa" sig fram på tårna för att inte höras innan han är inom bitavstånd...
Tog inte lång tid innan Arek funnit vad han sökte i mörkret. Två individer som hävdade sin oskyldighet anträffades och Arek verkade mycket nöjd med sitt fynd.... I alla fall för en kort stund. Fettot lät Husse domdera och träna tjuvarna i gymnastiska sitt och liggövningar medans han själv hittat en verktygsväska att leka med. Ser väl sisodär ut att hundförarens livvakt showar runt med en tygväska medans hans hantlangare (typ Husse) fick hantera typerna som Arek hittat. Tur ändå att dom var snälla... Visade Arek hans kontrakt efter det att tjuvarna överlämnats till dom andra poliserna. Trots att jag pekade på flera punkter i avtalet där han nu brustit - typ:
1 Agera förarskydd åt sin Husse
2 Bevaka banditerna
.... Så verkade han inte förstå. Starrögonen lyste gröna och tungan hängde så där lagom intelligent ut ur mungipan.... Sket i förmaningstalet och pussade honom på nosen i stället. Får lägga några extra timmar på styrketräning och självskydd så ordnar sig nog det här oxå....
Må nu gott!
Husse
TVÅ JÄGARE PÅ JAKT EFTER....
.... BESÖKET I TRÄDGÅRDEN!
GLAD PÅSK!
Att smyga sig på klottrare är inte världens enklaste sak.... Dom är ofta unga till åldern, snabba som geparder och lika misstänksamma som Skattemyndigheten i deklarationstider. Det brukar inte vara helt populärt heller, varken från ledningen eller föräldragrupperna, att avbryta flyktförsöken genom att hänga fast 40 kg varg i ben eller armar heller.... Alltså gäller det att bli ett med naturen och helt enkelt "bara vara där" helt plötsligt.
I går var en sådan dag när möjligheten dök upp till att pröva om erfarenhet och list kunde slå ungdomlig entusiasm. Tre klottrare målade för fullt enligt en anmälare och team Arek/Husse antog utmaningen och var även först där. Arek började spåra något redan från polisbilen och då var det ju liksom bara att hänga på. Spåret gick i rätt riktning men vek sedan av vänster längs med ett staket... Polisoperatören lät meddela att ett vittne såg hur klottrarna nu gick och då i östlig riktning. Hur jävla lätt är det att veta vart österut är när du saknar kompass eller andra hjälpmedel? Orkade inte bråka om det utan lät hårbollen spåra vidare och då med hopp om att det var rätt personer han följde...
Då.. Från håll... Syntes tre personer intill staketet men tyvärr en bra bit ifrån där vi var nu. Platsen var ju inte idealisk då det gällde att smyga fram varvid det då antingen återstod att krypa typ 100 meter eller helt enkelt flanera fram och hota upp dom med vargen... Kollade in Areks kroppshållnng och det fanns liksom inte i hans värld att vi skulle smyga.... Husse är ju inte heller 12 år vilket gjorde att teamet snabbt enades om att överraskning via kampskall och löpning inte skulle vara helt fel... Sagt och gjort!
Klottrare nummer 1: Lite för tjock för att vara kriminell och välja språngmarch som första alternativ. Han satt följdaktligen kvar och sipprade på sin öl. Ropade även snabbt ut att han minsann gav upp...
Klottrare nummer 2: Hade troligen inhalerat lite för mycket lösningsmedel. Tittade åt mitt håll, såg något hårigt som drog något smalt under okontrollerade former, men hjärnan tog liksom inte in intrycken. Han stod helt enkelt bara still och inväntade det som komma skulle...
Klottrare nummer 3: Valde flyktalternativet. Sprang ca 5 meter innan Arek i stort sett var i fatt, morrandes som om han stod inför en huliganmobb gurglade det oljud från vargens mage. Nummer tre stannade till i luften som om han blev förstenad av skräck. Han ombads sätta sig ned och gjorde så utan vidare protester.
Nice Arek! Tre ingångade banditer och då utan att någon blivit biten eller på annat sätt antastad. Klottrarna dock inga dåliga förlorare utan stämningen var på topp under tiden vi inväntade lite fler poliser. Man berättade om sin fina målning och att man ibland förlorar striden mot polisen och idag var liksom en sån dag...
Husse har ju nu varit hundförare i typ 11 år. Har ju lärt mig en del om hundar men tydligen inte allt. Såg en liten söt Rottweilertik i en bil. Bakluckan var öppen och den var ju så söt att Husse bara var tvungen att stoppa in fingrarna i buren för att gosa lite... Valpen luktade, slickade men sen brakade väl helvetet lös. Valpen visade sig bara vara en något småväxt vuxen tik och helvete vad den slaktade Husses hand.... Dansade regndans och skrek lika ljust som innan jag kom i puberteten. Hur i helvete kunde jag misstolka en valp med en vuxen hund? Efter lite rengöring och plåster så kunde jag ändå med glädje räkna in att jag fortfarande hade 5 fingrar kvar.... Ångra!!!
Må nu gott!
Husse
I går var en sådan dag när möjligheten dök upp till att pröva om erfarenhet och list kunde slå ungdomlig entusiasm. Tre klottrare målade för fullt enligt en anmälare och team Arek/Husse antog utmaningen och var även först där. Arek började spåra något redan från polisbilen och då var det ju liksom bara att hänga på. Spåret gick i rätt riktning men vek sedan av vänster längs med ett staket... Polisoperatören lät meddela att ett vittne såg hur klottrarna nu gick och då i östlig riktning. Hur jävla lätt är det att veta vart österut är när du saknar kompass eller andra hjälpmedel? Orkade inte bråka om det utan lät hårbollen spåra vidare och då med hopp om att det var rätt personer han följde...
Då.. Från håll... Syntes tre personer intill staketet men tyvärr en bra bit ifrån där vi var nu. Platsen var ju inte idealisk då det gällde att smyga fram varvid det då antingen återstod att krypa typ 100 meter eller helt enkelt flanera fram och hota upp dom med vargen... Kollade in Areks kroppshållnng och det fanns liksom inte i hans värld att vi skulle smyga.... Husse är ju inte heller 12 år vilket gjorde att teamet snabbt enades om att överraskning via kampskall och löpning inte skulle vara helt fel... Sagt och gjort!
Klottrare nummer 1: Lite för tjock för att vara kriminell och välja språngmarch som första alternativ. Han satt följdaktligen kvar och sipprade på sin öl. Ropade även snabbt ut att han minsann gav upp...
Klottrare nummer 2: Hade troligen inhalerat lite för mycket lösningsmedel. Tittade åt mitt håll, såg något hårigt som drog något smalt under okontrollerade former, men hjärnan tog liksom inte in intrycken. Han stod helt enkelt bara still och inväntade det som komma skulle...
Klottrare nummer 3: Valde flyktalternativet. Sprang ca 5 meter innan Arek i stort sett var i fatt, morrandes som om han stod inför en huliganmobb gurglade det oljud från vargens mage. Nummer tre stannade till i luften som om han blev förstenad av skräck. Han ombads sätta sig ned och gjorde så utan vidare protester.
Nice Arek! Tre ingångade banditer och då utan att någon blivit biten eller på annat sätt antastad. Klottrarna dock inga dåliga förlorare utan stämningen var på topp under tiden vi inväntade lite fler poliser. Man berättade om sin fina målning och att man ibland förlorar striden mot polisen och idag var liksom en sån dag...
Husse har ju nu varit hundförare i typ 11 år. Har ju lärt mig en del om hundar men tydligen inte allt. Såg en liten söt Rottweilertik i en bil. Bakluckan var öppen och den var ju så söt att Husse bara var tvungen att stoppa in fingrarna i buren för att gosa lite... Valpen luktade, slickade men sen brakade väl helvetet lös. Valpen visade sig bara vara en något småväxt vuxen tik och helvete vad den slaktade Husses hand.... Dansade regndans och skrek lika ljust som innan jag kom i puberteten. Hur i helvete kunde jag misstolka en valp med en vuxen hund? Efter lite rengöring och plåster så kunde jag ändå med glädje räkna in att jag fortfarande hade 5 fingrar kvar.... Ångra!!!
Må nu gott!
Husse
DETTA ÄR INTE TEAM AREK/HUSSE
KOLLA PÅ HUNDEN - INTE PÅ ROSTEN PÅ DÖRREN...
TVINGADE AREK STÅ STILL - KOLLA VAD LEDSEN HAN SER UT...
GLAD PÅSK ÖNSKAR AREK OCH HANS TJEJER!!!!
DRAGKAMP E ALDRIG FEL....
PRESENTATION ÖVERFLÖDIG - HANS NAMN E AREK
BANDITERNAS MARDRÖM - OZKA
EN AV DOM FÅ KOMMANDON HAN BEHÄRSKAR: "SITT"
VI ÄR PÅ G IGEN....
Har noterat i kommentarerna att det finns en viss oro för hur det är med Areks hälsa efter sista skadan. Vargen hopppade ju runt på tre ben och eftersom jag aldrig såg vad som hände när han skadade sig så fanns ju en viss oro för att det kunde vara en vesäntlig del, typ ryggen, som sagt upp sig och gått i pension.
Bestämde mig för att avvakta i stället för att göra ännu ett besök på kliniken för vård av fyrbenta djur. Gissade och hoppades att det bara skulle vara en ordentlig sträckning varvid lite vila borde gör susen. Första tre dagarna syntes ingen vidare förändring eller förbättring. Hårbollen ville inte gå på promenad utan gjorde sina behov i mycket nära anslutning till brevbärarens arbetsplats, tillika min brevlåda.... Dag fyra kunde man se en rejäl förbättring och detta eftersom vargen plötsligt satte ned nosen för att kontrollera äckelfläckar samt att han även gick i sakta mak på det ben som tidigare varit upplyft i viloläge.... Nu har vi vilat drygt en vecka och vargen skuttar ånyo runt som vanligt i sin skog....
Under denna skadeperiod så har Husse testat en ny hund som var tänkt att bli hans nya trotjänare. Unghunden, 3 år, är redan polishund och har grymma resurser. Vi lekte, tränade och körde spår och h-vete vad hon spårade... Tempot i skogen var så högt att Husse fick sprinta efter som i ett 100 meterslopp på VM nivå. Ljumskarna därför av naturliga skäl ånyo trasiga och likaså uniformsbyxorna. Spåret var en och en halv timme gammalt men det verkade f-n inte spela någon roll.... Svetten lackade och när kläderna åter var i respektabel ordning så var det bara att torka bort snoret och skratta... Kände att det här verkligen var kul och skenade iväg för att berätta för mattis att hundförarkarriären bara var i sin linda....
Mattis hade Arek med sig och när jag såg min lilla varg så föll liksom alla impulser och initiativ tillbaka på sin normala plats. Arek blev såååååå glad när han såg sin Husse men mattis berättade att han inte alls varit så under hela morgonen... Arek hade varit sur och grinig, inte visat övriga familjen en tillstymmelse till intresse utan bara legat vid dörren och saknat sin teamkamrat....
Beslutet togs direkt och då från den djupaste delen av hjärtat:
Arek är den enda och sista hund jag skall ha... Husse kommer sluta i september och innan dess så kommer det bara vara fettot, hårbollen alias tysken som gäller. Team Arek och Husse kör till det bittra slutet och sen lägger vi båda av.... Beslutet känns kanon att ha tagit och Husses nya karriär blir som vanlig tjuvjägare utan hund...
Har ändå fått ett kanonerbjudande av en annan hundförare. Hon har erbjudit sig att låta mig ha hennes hund att jobba med i fall Arek inte riktigt pallar sista månaderna. Så-denna hund flyttar in till oss inom en vecka och så avslutar Husse och Arek sista månaderna med hjälp av en stuntman (stunt-hund kanske det heter) sista tiden....
Nu firar vi detta genom att sitta i solen på altanen. Arek med en boll i mungipan och Husse med en proteindrinkt.
Jippie!
Må gott!
Bestämde mig för att avvakta i stället för att göra ännu ett besök på kliniken för vård av fyrbenta djur. Gissade och hoppades att det bara skulle vara en ordentlig sträckning varvid lite vila borde gör susen. Första tre dagarna syntes ingen vidare förändring eller förbättring. Hårbollen ville inte gå på promenad utan gjorde sina behov i mycket nära anslutning till brevbärarens arbetsplats, tillika min brevlåda.... Dag fyra kunde man se en rejäl förbättring och detta eftersom vargen plötsligt satte ned nosen för att kontrollera äckelfläckar samt att han även gick i sakta mak på det ben som tidigare varit upplyft i viloläge.... Nu har vi vilat drygt en vecka och vargen skuttar ånyo runt som vanligt i sin skog....
Under denna skadeperiod så har Husse testat en ny hund som var tänkt att bli hans nya trotjänare. Unghunden, 3 år, är redan polishund och har grymma resurser. Vi lekte, tränade och körde spår och h-vete vad hon spårade... Tempot i skogen var så högt att Husse fick sprinta efter som i ett 100 meterslopp på VM nivå. Ljumskarna därför av naturliga skäl ånyo trasiga och likaså uniformsbyxorna. Spåret var en och en halv timme gammalt men det verkade f-n inte spela någon roll.... Svetten lackade och när kläderna åter var i respektabel ordning så var det bara att torka bort snoret och skratta... Kände att det här verkligen var kul och skenade iväg för att berätta för mattis att hundförarkarriären bara var i sin linda....
Mattis hade Arek med sig och när jag såg min lilla varg så föll liksom alla impulser och initiativ tillbaka på sin normala plats. Arek blev såååååå glad när han såg sin Husse men mattis berättade att han inte alls varit så under hela morgonen... Arek hade varit sur och grinig, inte visat övriga familjen en tillstymmelse till intresse utan bara legat vid dörren och saknat sin teamkamrat....
Beslutet togs direkt och då från den djupaste delen av hjärtat:
Arek är den enda och sista hund jag skall ha... Husse kommer sluta i september och innan dess så kommer det bara vara fettot, hårbollen alias tysken som gäller. Team Arek och Husse kör till det bittra slutet och sen lägger vi båda av.... Beslutet känns kanon att ha tagit och Husses nya karriär blir som vanlig tjuvjägare utan hund...
Har ändå fått ett kanonerbjudande av en annan hundförare. Hon har erbjudit sig att låta mig ha hennes hund att jobba med i fall Arek inte riktigt pallar sista månaderna. Så-denna hund flyttar in till oss inom en vecka och så avslutar Husse och Arek sista månaderna med hjälp av en stuntman (stunt-hund kanske det heter) sista tiden....
Nu firar vi detta genom att sitta i solen på altanen. Arek med en boll i mungipan och Husse med en proteindrinkt.
Jippie!
Må gott!
DREAMTEAM - OR NOT!
Va f-n har hänt? Vad har du råkat ut för? Att det fanns frågor gällande hur Husses ansikte såg ut kunde man ju förstå. Berättade hur det gått till när en utav dom två 16 åringarna dragit upp ett rakblad och försökte slå sig fri från det grepp som Husse tagit efter den vilda jakten runt tomterna i bostadsområdet. Arek hade spårat sjukt bra och att vi skulle gripa var det aldrig någon tvekan om. Att skithögen hade ett dolt rakblad som han snittade upp Husses redan så fårade ansikte med var ju liksom inte med i beräkningen men ändå något man alltid måste vara beredd på. När handfängslen satt på och skadorna kunde kontrolleras ja då såg man ju att nästoppen, näsroten, kinden, ögonlocken och händerna blivit tatuerade av det vassa bladet.... Vände mig ned mot den gripne för....
... Äh va fan... Så var du inte alls. Lika bra att erkänna att dreamteamet Arek och Husse har en svikare och det gäller inte den fyrbente. Dreamteamets ena del har bara att erkänna att han fanimej är oduglig men revanschsugen. Allt började med ett bättre spår runt om i tätorten och då efter en som flytt från farbror blå. Arek var het som en kamin och ylade när jag tog ut honom ur bilen. Första problembilden var att det i startzonen satt en helt förvirrad harjävel. När denne började sin flykt så var det ju som om den var helt desorienterad när den skenade runt åt alla håll och kanter. Arek tog upp ett spår och det var inte busen vi jagade... Näe. Först lite kaninjakt och sedan på det rätta spåret. Arek skenade runt i området och efter en stunds spårande flög svansen upp och intensiteten ökade när han rundade husknuten...
Polisen stanna eller.... Såg ju direkt att det inte var busen vi kommit i fatt utan Arek hade valt ut första bästa person som befann sig i kommunen. Hårbollen skenade mot mannen och eftersom linan var så lång så rådde det ingen tvekan om att den utsatte kände dödsfruktan. Han skrek, höjde och flaxade med armarna samtidigt som han kastade tidningar åt alla håll och kanter.... Rätade upp Arek i rätt rikting och tidningsbudet påkallade högre makter och tackade allt och alla för att han fortfarande var i livet.... Efter ett längre spår så stod vi ändå som förlorare men jag var ändå väldigt nöjd med Areks uthållighet och spårvilja... Svettig och äcklig packade vi ihop oss i bilen och direkt dök det upp ett nytt jobb...
Misstanke om inbrott i villa. Gärningsmannen hade blivit påkommen när han lyste in i huset. Kvinnan där hade spelat tokig, gapat och skrikit och hennes två hundar hade gått bärsärk på insidan av huset. Självklart lämnade tjuven och vårat uppdrag blev ju att spåra efter denne.
Arek tog direkt upp ett spår som ledde över staket, tomter m.m tills vi kom ut på en stor villagata. Arek ville nu igenom ett tätt buskage och det syntes tydligt på vargen att vi var väldigt nära den vi spårade. Det var liksom då han med två ben pajade dreamteamets upplägg....
Spårlinan var tvinnad runt Husses kropp, buskar och hund. Fettot Arek drog iväg genom buskarna med kampskall vilket gjorde att linan drogs åt runt ben och kropp på Husse så att det var som en fjäril fastnat i ett spindelnät. Husse ramlade in i buskarna, polisradion gick sönder och jag kom f-n ingenstans.... AAAAAHHHH! Tog typ en minut innan jag kom loss från taggbuskarna och kunde spåra vidare. Arek skenade över tomter, staket och bergknallar och när vi kom ut på ytterligare en väg så såg jag att Arek var skadad.... Hans vänstra ben var helt utslaget och han hoppade på tre ben.... Fick avbryta och ropa dit den andra polishunden som var i området...
Tyvärr blev det förlust i denna match och busen kom undan trots att avståndet som minst var 100 meter mellan oss. Arek mår inte bra och det blev inte bättre på hela natten. Jag vet inte om han sträckt sig eller om han gjorde sig illa under flyktspåret. I vilket fall som helst så är han helt utslagen som snuthund och allt för att Husse suger som polis... Hade jag inte virat in mig som en kokong i spårlinan så hade Arek fått slakta en inbrottstjuv... Nu förstörde Husse precis allt och på köpet blev Arek skadad...
Hoppas det bara är en sträckning nu så att det inte är något mer allvarligt....
Må gott!
Husse
... Äh va fan... Så var du inte alls. Lika bra att erkänna att dreamteamet Arek och Husse har en svikare och det gäller inte den fyrbente. Dreamteamets ena del har bara att erkänna att han fanimej är oduglig men revanschsugen. Allt började med ett bättre spår runt om i tätorten och då efter en som flytt från farbror blå. Arek var het som en kamin och ylade när jag tog ut honom ur bilen. Första problembilden var att det i startzonen satt en helt förvirrad harjävel. När denne började sin flykt så var det ju som om den var helt desorienterad när den skenade runt åt alla håll och kanter. Arek tog upp ett spår och det var inte busen vi jagade... Näe. Först lite kaninjakt och sedan på det rätta spåret. Arek skenade runt i området och efter en stunds spårande flög svansen upp och intensiteten ökade när han rundade husknuten...
Polisen stanna eller.... Såg ju direkt att det inte var busen vi kommit i fatt utan Arek hade valt ut första bästa person som befann sig i kommunen. Hårbollen skenade mot mannen och eftersom linan var så lång så rådde det ingen tvekan om att den utsatte kände dödsfruktan. Han skrek, höjde och flaxade med armarna samtidigt som han kastade tidningar åt alla håll och kanter.... Rätade upp Arek i rätt rikting och tidningsbudet påkallade högre makter och tackade allt och alla för att han fortfarande var i livet.... Efter ett längre spår så stod vi ändå som förlorare men jag var ändå väldigt nöjd med Areks uthållighet och spårvilja... Svettig och äcklig packade vi ihop oss i bilen och direkt dök det upp ett nytt jobb...
Misstanke om inbrott i villa. Gärningsmannen hade blivit påkommen när han lyste in i huset. Kvinnan där hade spelat tokig, gapat och skrikit och hennes två hundar hade gått bärsärk på insidan av huset. Självklart lämnade tjuven och vårat uppdrag blev ju att spåra efter denne.
Arek tog direkt upp ett spår som ledde över staket, tomter m.m tills vi kom ut på en stor villagata. Arek ville nu igenom ett tätt buskage och det syntes tydligt på vargen att vi var väldigt nära den vi spårade. Det var liksom då han med två ben pajade dreamteamets upplägg....
Spårlinan var tvinnad runt Husses kropp, buskar och hund. Fettot Arek drog iväg genom buskarna med kampskall vilket gjorde att linan drogs åt runt ben och kropp på Husse så att det var som en fjäril fastnat i ett spindelnät. Husse ramlade in i buskarna, polisradion gick sönder och jag kom f-n ingenstans.... AAAAAHHHH! Tog typ en minut innan jag kom loss från taggbuskarna och kunde spåra vidare. Arek skenade över tomter, staket och bergknallar och när vi kom ut på ytterligare en väg så såg jag att Arek var skadad.... Hans vänstra ben var helt utslaget och han hoppade på tre ben.... Fick avbryta och ropa dit den andra polishunden som var i området...
Tyvärr blev det förlust i denna match och busen kom undan trots att avståndet som minst var 100 meter mellan oss. Arek mår inte bra och det blev inte bättre på hela natten. Jag vet inte om han sträckt sig eller om han gjorde sig illa under flyktspåret. I vilket fall som helst så är han helt utslagen som snuthund och allt för att Husse suger som polis... Hade jag inte virat in mig som en kokong i spårlinan så hade Arek fått slakta en inbrottstjuv... Nu förstörde Husse precis allt och på köpet blev Arek skadad...
Hoppas det bara är en sträckning nu så att det inte är något mer allvarligt....
Må gott!
Husse
PINGISLUNGOR...
Få se nu... Nu har jag kört fotboll, testat gymmet, blivit extremt fascinerad av ishockey så vad ska man då göra när den säsongen är slut... Kampsport kanske? Impulserna från initiativcellen i hjärnan är ju klart snabbare än sin motståndare omdömet, varvid saken var bestämd, klubbad och kontakten redan tagen...
Judo verkar kul! Varför inte, som 40 + are, testa just det? Använde fotbollslaget som ursäkt och bokade in packet för en tvåtimmarsträning med en instruktör som innehar så svart bälte det bara går. Hade jag frågat Arek så hade han nog gett följande skäl till att låta bli:
1 Mannen med det svarta bältet.
2 Testosteronstinna 16 åringar som nu får chansen att ge tillbaka för alla års pennalism som tränaren bjudit på.
3 Skaderisken.
Nu fick ju inte Arek säga sitt utan Husses initiativ skulle genomföras just idag. Instruktören visade sig vara en smidig 25 åring med svart bälte. För er som inte kan sporten Judo judo utan och innan så betyder typ det att han är så bra man kan bli... Till sin hjälp hade han dragit dit en 190 cm snubbe med blått bälte och det visade sig ganska snart att det var just min moståndare.... Men först måste man ju göra en ordentlig uppvärmning...
Löpning: Inga problem
Höga knän och spark i rumpan: Inga problem
Indianhopp, sidohopp och djupa hopp: Inga problem.
Sälen: Släpa sig fram på mattan och då endast med hjälp av att dra sig fram med armarna: Inga problem.
Kosackhopp: Lite problemfyllt men fin ansiktsfärg efteråt.
Norsk moppe: Hoppa över mattan och då endast med hjälp av att hoppa med rumpan: Omöjligt.
Armhävningar/Situps: Inga problem.
Nu var man ju minst sagt varm och andfådd och då hade vi ju för f-n inte ens börjat med själva judobiten.
Därefter började vi med fasthållningar och det var då 190 cm snubben kom in i bilden. Ha en stor, svettig judokunnig man liggandes över en anorektisk bröstkorg. Kämpa därefter för att helt enkelt få bort den tunga snubben utan att prutta. Helvete vad jobbigt det var...
Därefter någon form av knästående brottning. Även här var blåbältet min motståndare och här visade sig snabbhet vara en klar fördel. Innan snubben blinkat så var karate-Husse över honom som en vildhund. Det visade sig att Husse hade oanade talanger för pyjamsbrottning och när både kropp och armar formades till att strypa sönder motståndaren - ja då förstod jag att här fanns en levande stridsmaskin begravd... Jättesnubben snackade om fusk varvid han droppade över mig till instruktören...
....Ni vet han med det svarta bältet... High five! Såg på publikens glada anleten att dom såg fram emot slakten på Husse men som tur var handlade det bara om någon form av krokbensövning.... Vet inte om karatekid var extra snäll mot Husse men i vilket fall som helst så låg instruktören och sprattlade som förlorare på mattan vid flera tillfällen...
Då började effekten av träningen att visa sig.. Husses lungor kändes som värsta pingislungorna. Dom kändes så småååå så smååå men ändå så fyllda med luft. Fick känslan av att det krypit ned en dvärg i halsen som nu försökte slita upp lungorna ur det inre systemet. Spyan satt f-n ändå uppe vid adamsäpplet och Husse var nästan som yr...
Som tur var tyckte även instruktören att träningspasset led mot sitt slut så efter avslutat stretch så var det bara att fylla på vatten som en kamel.... Redan när Husse lämnade idrottshallen så kändes det en begynnande känsla av att denna smärta bara var början... Nu så här i efterhand känns det som om Husse drabbats av en pandemiinfluensa... Nacken värker, käkarna är stela, vader och lår väldigt mjuka och det inre systemet i överkroppen är heeeelt kaputt....
Så vad gör då initiativcellen i hjärna precis innan han lämnar arenan? Jo han bokar en ny tid tills nästa vecka...
Ååååånggrraaaaa.....
Må gott!
Husse
Judo verkar kul! Varför inte, som 40 + are, testa just det? Använde fotbollslaget som ursäkt och bokade in packet för en tvåtimmarsträning med en instruktör som innehar så svart bälte det bara går. Hade jag frågat Arek så hade han nog gett följande skäl till att låta bli:
1 Mannen med det svarta bältet.
2 Testosteronstinna 16 åringar som nu får chansen att ge tillbaka för alla års pennalism som tränaren bjudit på.
3 Skaderisken.
Nu fick ju inte Arek säga sitt utan Husses initiativ skulle genomföras just idag. Instruktören visade sig vara en smidig 25 åring med svart bälte. För er som inte kan sporten Judo judo utan och innan så betyder typ det att han är så bra man kan bli... Till sin hjälp hade han dragit dit en 190 cm snubbe med blått bälte och det visade sig ganska snart att det var just min moståndare.... Men först måste man ju göra en ordentlig uppvärmning...
Löpning: Inga problem
Höga knän och spark i rumpan: Inga problem
Indianhopp, sidohopp och djupa hopp: Inga problem.
Sälen: Släpa sig fram på mattan och då endast med hjälp av att dra sig fram med armarna: Inga problem.
Kosackhopp: Lite problemfyllt men fin ansiktsfärg efteråt.
Norsk moppe: Hoppa över mattan och då endast med hjälp av att hoppa med rumpan: Omöjligt.
Armhävningar/Situps: Inga problem.
Nu var man ju minst sagt varm och andfådd och då hade vi ju för f-n inte ens börjat med själva judobiten.
Därefter började vi med fasthållningar och det var då 190 cm snubben kom in i bilden. Ha en stor, svettig judokunnig man liggandes över en anorektisk bröstkorg. Kämpa därefter för att helt enkelt få bort den tunga snubben utan att prutta. Helvete vad jobbigt det var...
Därefter någon form av knästående brottning. Även här var blåbältet min motståndare och här visade sig snabbhet vara en klar fördel. Innan snubben blinkat så var karate-Husse över honom som en vildhund. Det visade sig att Husse hade oanade talanger för pyjamsbrottning och när både kropp och armar formades till att strypa sönder motståndaren - ja då förstod jag att här fanns en levande stridsmaskin begravd... Jättesnubben snackade om fusk varvid han droppade över mig till instruktören...
....Ni vet han med det svarta bältet... High five! Såg på publikens glada anleten att dom såg fram emot slakten på Husse men som tur var handlade det bara om någon form av krokbensövning.... Vet inte om karatekid var extra snäll mot Husse men i vilket fall som helst så låg instruktören och sprattlade som förlorare på mattan vid flera tillfällen...
Då började effekten av träningen att visa sig.. Husses lungor kändes som värsta pingislungorna. Dom kändes så småååå så smååå men ändå så fyllda med luft. Fick känslan av att det krypit ned en dvärg i halsen som nu försökte slita upp lungorna ur det inre systemet. Spyan satt f-n ändå uppe vid adamsäpplet och Husse var nästan som yr...
Som tur var tyckte även instruktören att träningspasset led mot sitt slut så efter avslutat stretch så var det bara att fylla på vatten som en kamel.... Redan när Husse lämnade idrottshallen så kändes det en begynnande känsla av att denna smärta bara var början... Nu så här i efterhand känns det som om Husse drabbats av en pandemiinfluensa... Nacken värker, käkarna är stela, vader och lår väldigt mjuka och det inre systemet i överkroppen är heeeelt kaputt....
Så vad gör då initiativcellen i hjärna precis innan han lämnar arenan? Jo han bokar en ny tid tills nästa vecka...
Ååååånggrraaaaa.....
Må gott!
Husse
SKÖNT ATT VA LEDIG...
Rubriken "skönt att va ledig" är ju så klart något ironiskt skriven... Alla ni som har hundar, små barn med mera vet ju att det gäller att inte planera allt för långt i framtiden utan mer tänka minutoperativt. Tjuvarnas skräck, typ Arek, har sista dagarna visat tydligt att hälsan inte riktigt är på topp. Han har flera gånger skrikit till och då till synes utan anledning. Att det var på grund av smärta fattade ju till och med Husse. När Arek eller barnen blir sjuka, skadade eller rent allmänt inte mår bra - ja då mår ej heller Husse bra.... Med den ämnosomsättning Husse har i kombination till avsaknad av fett så är sjukdom i familjen zoo ingen bra kombination rent hälsomässigt för Husse heller... Vis av erfarenhet ser Husse därför alltid till att snabbt försöka rätta till eventuella fel för att då om möjligt behålla sin redan så anorektiska kroppsvikt...
Därav beställde Husse tid hos veterinären...
Husse är ju inte direkt den mest positiva killen när det vankas motgång utan han såg ju framför sig hur veterinären kom in med sorgsna hundögon och meddelade att hundhimlen var nästa steg för hårbollen. Innan jag ens undersökt hundjäveln så började tårarna krypa fram och teaterföreställningen var ett faktum. Skärpte till mig och sökte kontakt med djursjukhuset och då med en typisk tjänstemin - det vill säga nollställd.
Väl där så hinner man inte tänka glada, sorgsna andra tänkbara tankar heller. Näe! Arek kräver all uppmärksamhet eftersom han gör utfall mot personalen samt morrar åt alla små söta kattungar och hundvalpar. I dag var inget undantag och personalen verkade minnas min vän mer än väl eftersom vi hade gått om "space" mellan vargtänder och personal...
Misstankarna låg kring om det var prostatan som var kaputt eller möjligtvis ryggen som skrivit sitt sista kapitel. Det går ju inte att undersöka vargen så det blev som vanligt till att sänka hans motivation till att äta veterinärassistenter genom att ge honom lugnande. Efter en snabbkoll på vågen så kallas Alfa-hannen numera för "julgrisen". Fettot har lurat mig helt och gått upp ett par pensionärskilon trots att han fortfarande är i tjänst.
Vet inte om personalen tyckte han vägde mer än vad vågen visade för av Areks beteende efter sin spruta så kan man tro att dom sövde en elefant. Julgrisen låg väl däckad som om han redan vandrat vidare till himlen men veterinären verkade nöjd så då var det nog ändå bra... Här skulle klämmas på ryggen, rensa utloppet för nummer två samt undersöka den håriga farbrorns prostata... Här behövdes röntgen, ultraljud samt övrig känn och klämmande och det va då Arek la i växel nummer två i olämpligt uppträdande...
Fettot la sig så fint på båren, lät sig skjutsas så snällt men bara tills han var ute i offentligheten. Då blir han plötsligt en isbjörn som skall slita sig fri varvid receptionens alla katt och hundägare drar till sig sina prinsar och prinsessor samtidigt som dom verkar be till högre makter om att den lilla mannen skall lyckas tämja sin vilda björn...
Husse vann och fettot höll sig väl hyfsat skötsam tills kirurgen kikade in för att kolla in prostatan. Välutbildade och uppfostrade som dom högutbildade är så ville han ju presentera sig och även hälsa på Husse innan han tog sig tid att behandla den sovande tysken. Kirurgen satte fram handen och Husse gjorde likadant. När så hand mötte hand så drog min fyrbente vän igång sin steppdans igen. Med vänster hand fick jag då med all kraft hålla ned min varg och vad gör då automatiskt höger hand. Jo! Klämmer man hårt med vänstern och är lika dåligt synkad som Husse i sin motorik - ja då klämmer man lika hårt med sin högerhand. Sagt och gjort.... Kirurgens hand duktigt ihopskrynklad innan Husses motorik ånyo blev att fungera igen. Inte fan blev han nog gladare när han mjukade upp sin högerkarda och då kände Areks urinlukt som Husse förmedlat genom det handfasta handslaget... Nåja! Gjort är gjort!
När så alla undersökningar var gjorda så kom det väl fram att hundens lilla prostata inte var så liten längre. Som tur var av godartad karaktär men man önskade ändå ett urinprov för att undanröja alla tvivel på infektion. Fick välja på en mugg eller en soppslev som rekvisit för att "fånga" upp undersökningsmaterialet och av två onda ting valdes då sleven...
Såg nog inte helt friskt ut när Husse vandrade runt med en yr sengångare bland sten och träd och då med en soppslev dinglandes i handen. Så fort Arek antydde att han ämnade pinka så blev det liksom en kamp mellan hanhundens integritet och Husses slev. Hade man fått analysera Husses hand så hade det liksom inte varit några problem men det tog en DJÄÄÄÄÄVLA tid innan jag fått ihop tillräckligt med droppar i sleven för att sjukhusets "labb" skulle va nöjda....
Nu är vi ändå hemma efter en heldag på djursjukhuset samt jakten runt hela jävla Stora Staden i jakt på rätt medicin. Nu får vi hoppas att behandlingen går bra och att julgrisen återhämtar sig för tjuvjakt igen. Om ett par veckor vet vi....
Må nu gott!
Husse
Därav beställde Husse tid hos veterinären...
Husse är ju inte direkt den mest positiva killen när det vankas motgång utan han såg ju framför sig hur veterinären kom in med sorgsna hundögon och meddelade att hundhimlen var nästa steg för hårbollen. Innan jag ens undersökt hundjäveln så började tårarna krypa fram och teaterföreställningen var ett faktum. Skärpte till mig och sökte kontakt med djursjukhuset och då med en typisk tjänstemin - det vill säga nollställd.
Väl där så hinner man inte tänka glada, sorgsna andra tänkbara tankar heller. Näe! Arek kräver all uppmärksamhet eftersom han gör utfall mot personalen samt morrar åt alla små söta kattungar och hundvalpar. I dag var inget undantag och personalen verkade minnas min vän mer än väl eftersom vi hade gått om "space" mellan vargtänder och personal...
Misstankarna låg kring om det var prostatan som var kaputt eller möjligtvis ryggen som skrivit sitt sista kapitel. Det går ju inte att undersöka vargen så det blev som vanligt till att sänka hans motivation till att äta veterinärassistenter genom att ge honom lugnande. Efter en snabbkoll på vågen så kallas Alfa-hannen numera för "julgrisen". Fettot har lurat mig helt och gått upp ett par pensionärskilon trots att han fortfarande är i tjänst.
Vet inte om personalen tyckte han vägde mer än vad vågen visade för av Areks beteende efter sin spruta så kan man tro att dom sövde en elefant. Julgrisen låg väl däckad som om han redan vandrat vidare till himlen men veterinären verkade nöjd så då var det nog ändå bra... Här skulle klämmas på ryggen, rensa utloppet för nummer två samt undersöka den håriga farbrorns prostata... Här behövdes röntgen, ultraljud samt övrig känn och klämmande och det va då Arek la i växel nummer två i olämpligt uppträdande...
Fettot la sig så fint på båren, lät sig skjutsas så snällt men bara tills han var ute i offentligheten. Då blir han plötsligt en isbjörn som skall slita sig fri varvid receptionens alla katt och hundägare drar till sig sina prinsar och prinsessor samtidigt som dom verkar be till högre makter om att den lilla mannen skall lyckas tämja sin vilda björn...
Husse vann och fettot höll sig väl hyfsat skötsam tills kirurgen kikade in för att kolla in prostatan. Välutbildade och uppfostrade som dom högutbildade är så ville han ju presentera sig och även hälsa på Husse innan han tog sig tid att behandla den sovande tysken. Kirurgen satte fram handen och Husse gjorde likadant. När så hand mötte hand så drog min fyrbente vän igång sin steppdans igen. Med vänster hand fick jag då med all kraft hålla ned min varg och vad gör då automatiskt höger hand. Jo! Klämmer man hårt med vänstern och är lika dåligt synkad som Husse i sin motorik - ja då klämmer man lika hårt med sin högerhand. Sagt och gjort.... Kirurgens hand duktigt ihopskrynklad innan Husses motorik ånyo blev att fungera igen. Inte fan blev han nog gladare när han mjukade upp sin högerkarda och då kände Areks urinlukt som Husse förmedlat genom det handfasta handslaget... Nåja! Gjort är gjort!
När så alla undersökningar var gjorda så kom det väl fram att hundens lilla prostata inte var så liten längre. Som tur var av godartad karaktär men man önskade ändå ett urinprov för att undanröja alla tvivel på infektion. Fick välja på en mugg eller en soppslev som rekvisit för att "fånga" upp undersökningsmaterialet och av två onda ting valdes då sleven...
Såg nog inte helt friskt ut när Husse vandrade runt med en yr sengångare bland sten och träd och då med en soppslev dinglandes i handen. Så fort Arek antydde att han ämnade pinka så blev det liksom en kamp mellan hanhundens integritet och Husses slev. Hade man fått analysera Husses hand så hade det liksom inte varit några problem men det tog en DJÄÄÄÄÄVLA tid innan jag fått ihop tillräckligt med droppar i sleven för att sjukhusets "labb" skulle va nöjda....
Nu är vi ändå hemma efter en heldag på djursjukhuset samt jakten runt hela jävla Stora Staden i jakt på rätt medicin. Nu får vi hoppas att behandlingen går bra och att julgrisen återhämtar sig för tjuvjakt igen. Om ett par veckor vet vi....
Må nu gott!
Husse