VI ÄR PÅ G IGEN....
Bestämde mig för att avvakta i stället för att göra ännu ett besök på kliniken för vård av fyrbenta djur. Gissade och hoppades att det bara skulle vara en ordentlig sträckning varvid lite vila borde gör susen. Första tre dagarna syntes ingen vidare förändring eller förbättring. Hårbollen ville inte gå på promenad utan gjorde sina behov i mycket nära anslutning till brevbärarens arbetsplats, tillika min brevlåda.... Dag fyra kunde man se en rejäl förbättring och detta eftersom vargen plötsligt satte ned nosen för att kontrollera äckelfläckar samt att han även gick i sakta mak på det ben som tidigare varit upplyft i viloläge.... Nu har vi vilat drygt en vecka och vargen skuttar ånyo runt som vanligt i sin skog....
Under denna skadeperiod så har Husse testat en ny hund som var tänkt att bli hans nya trotjänare. Unghunden, 3 år, är redan polishund och har grymma resurser. Vi lekte, tränade och körde spår och h-vete vad hon spårade... Tempot i skogen var så högt att Husse fick sprinta efter som i ett 100 meterslopp på VM nivå. Ljumskarna därför av naturliga skäl ånyo trasiga och likaså uniformsbyxorna. Spåret var en och en halv timme gammalt men det verkade f-n inte spela någon roll.... Svetten lackade och när kläderna åter var i respektabel ordning så var det bara att torka bort snoret och skratta... Kände att det här verkligen var kul och skenade iväg för att berätta för mattis att hundförarkarriären bara var i sin linda....
Mattis hade Arek med sig och när jag såg min lilla varg så föll liksom alla impulser och initiativ tillbaka på sin normala plats. Arek blev såååååå glad när han såg sin Husse men mattis berättade att han inte alls varit så under hela morgonen... Arek hade varit sur och grinig, inte visat övriga familjen en tillstymmelse till intresse utan bara legat vid dörren och saknat sin teamkamrat....
Beslutet togs direkt och då från den djupaste delen av hjärtat:
Arek är den enda och sista hund jag skall ha... Husse kommer sluta i september och innan dess så kommer det bara vara fettot, hårbollen alias tysken som gäller. Team Arek och Husse kör till det bittra slutet och sen lägger vi båda av.... Beslutet känns kanon att ha tagit och Husses nya karriär blir som vanlig tjuvjägare utan hund...
Har ändå fått ett kanonerbjudande av en annan hundförare. Hon har erbjudit sig att låta mig ha hennes hund att jobba med i fall Arek inte riktigt pallar sista månaderna. Så-denna hund flyttar in till oss inom en vecka och så avslutar Husse och Arek sista månaderna med hjälp av en stuntman (stunt-hund kanske det heter) sista tiden....
Nu firar vi detta genom att sitta i solen på altanen. Arek med en boll i mungipan och Husse med en proteindrinkt.
Jippie!
Må gott!
Menar du allvar??????
Husse Nej, har har ett annat slut på de hela! Du kommer förälska dig i den nya unga hunden. Så i slutet av sommaren kommer du känna att det är detta du skall hålla på med, en gång hundförare alltid hundförare. Så är det alltid med hund nummer ett...speciellt en så "speciell" hund som arek, då blir banden så starka att man intalar sig själv att det finns bara han ingen annan. Men det finns det, ingen kommer någonsin blir lika bra som Arek eller lika "speciell" men det finns en hund där ute som du kommer att få andra speciella band till...Ge inte upp!
Ojojoj... Det var med blandade känslor jag läste detta inlägg. Skönt att Arek är på fyra ben igen. Trist att Husse lämnar hundförarkarriären. Sen måste man ju förundras över att ett par ljumskar i blå uniform har blivit en del av min vardag i form av denna följetong. Svårt att förklara liksom...
Lev väl.
Detta inlägg får ju hjärtat att brista!! Ögonen blir narturligt och ordentligt spolade.
Fy fan vad det svider,Baksidan av medaljen.
Men nog kommer du att kuna få en ny partner, men är man 40 år å något sliten så kanske det är bäst med lite lugnare arbetsuppgifter så hälsan står Dig bi.
Att bli sjuk å utsliten i förtid har man ju ingenting för. å pensionen för husse kan ju dröja uppåt di 70 åren
ps. Att skriva raporter och dylika skrivbordsjobb har du ju bevisligen anlag för.
Hallå! Erika! 40 år och något sliten... Vilken förolämpning.... Är ju i fett god form och min nya tjänst innebär inte skrivbortsjobb, kexchoklad och surpla kaffe - näe här ingår: Klättra i träd, smyga bland buskarna, brotta ned kids, hjälpa vilsna själar och köra bil fort som fan. Här skall inte liggas på latsidan...
Husse har ju anklagats för att vara självplågare,
masochism, men nu ska jag säga ett sanningens ord.
Detta är ren sadism, jo,jo, han dödar bloggen, inga mer raporter om tysken eller något annat,(det käns som tarmvred) Men så tar den DÖDE ett litet andetag, alla jublar bloggen lever, ha ha, schit tänker jag den är död bara några dödsrykningar inget att bry sig om.
Där hade jag fel, för si den döde levde upp. Några briljanta inlägg i snabb takt, å så när jag presis
börjat kolla ofta så blir det långt uppehåll å sedan
detta. Alla ni andra läsare vad kalla ni det?
Polis klättra i träd, letar öl i buskarna,kör alldeles för fort, hamnar bakom skrivbordet, dricker för mycket kaffe, får magsår, längtar i hjäl sig efter en ny hund, dör tidigt. Samhället spar in pensionen.
Jag hade ju Areks syster Aura som inte finns längre
Det va tufft men har hittat en ny schäfer Grå och släkt med dom gamla godingarna, är nöjd nu Du får nog aldrig en hund som Arek,men det finns godingar så ge inte upp....
Appropå beslut; Vad som känns rätt i dag, kan kännas fel i morgon. Ha det så gott
För att förtydliga, din nya tjänst innebär: Klättra i träd, smyga bland buskarna, brotta ned kids, hjälpa vilsna själar och köra bil fort som fan....Till skillnad mot va du gör idag?
Alltså Husse nej, du göra ju samma saker fast utan hund, vaför inte bara slänga på sig en extra spårlina och fortsätta som hundförare, om du ändå inte kommer trappa ner så kan du lika gärna ligga topp med hund=)
Husse har ändrat sig förr!!!!
Känner jag honom rätt så fortsätter han som hundförare ett bra tag till, för något hockey proffs blir han aldrig.
Eftersom Husse tidigare har försökt sig på tricket att vara polis utan hund så tänker jag ta detta med avslut med en stor nypa salt.
Förra gången Husse försökte sig på att vara polis utan hund, insåg han snabbt att vanliga poliser måste fylla i väldigt mycket papper och ta upp anmälningar. Alla som har följt bloggen kommer säkert ihåg att Husse inte ens hade en ynka liten penna på sig och än mindre visste vilka formulär som skulle användas, när han konfronterades med dessa arbetsuppgifter.
Jag har noterat att samma dag som hunden kvitteras ut så uppstår en grav allergi mot avrapporteringar, skriva böter och uppvisa social förmåga gentemot andra människor. Den dagen hundförarmärket hamnar på uniformens jackärm övergår den allergin till att vara ett befäst beteende som är så svårt att arbeta bort att det är lättare att montera ner kinesiska muren, sten för sten...
Med andra ord. Jag är ledsen Husse, jag tror dig inte. Hundförare är bara lyckliga när de surfar bakom sin hund ute i spåret och i egenskap av sitt ämbete, får bestämma och efter tycke och smak, skälla på allt och alla.
Ha!Ha!Sanna du har nog tyvärr fel denna gång. Innan jag var hundförare så kunde jag varenda lag o paragraf, gillade att skriva, rapportera och socialisera med folk. Såååå jag tror inte den biten blir något problem nu när jag tar nästa steg i min "fantastiska" karriär. Som det ser ut nu så går Husse på semester i augusti och därefter börjar jag mitt nya jobb som tvåfotig jägare i stället för med en hårig medhjälpare.
Till och med cheferna verkar ha förstått att team Arek och Husse lägger ned hundverksamheten. Arek sköter trädgården medans Husse hjälper allmänheten att sova tryggt. Arek och jag mottog beskedet igår att planen verkar bli att Arek jobbar fram tills semestern och sedan tar teamet pension. Vi gjorde High-five och kom fram till att vi haft SJUKT kul under våra år och att ingen annan j-vla hund ska få förstöra våra fina minnen...
Så Sanna! Jag tror du har fel...
Husse
??? Vad har minnet med en annan hund att göra???
Jag håller på Sanna!! En gång hundförare, alltid hundförare
Jag ramlade in på denna blogg av en slump för några dagar sedan och har läst alla inläggen en par,tre gånger och skrattar lika mycket varje gång! Ni berättar ju skitbra! Jag tillhör eller tillhörde förr "bus"-sidan men har tack och lov aldrig blivit påträffad någonstans av hundförare med hund - kan tänka mig att man lätt gör i brallan för mindre. Äger numera en schäferblandning som blir 12 i år och hon har fått för sig att hon har någon slags anställning hos Ordningsmakten. Folk som bildat grupp utomhus,dom är alltså fler än tre,varskor hon på långt håll och med värsta basrösten att dom bör skingra sig. Bilister som gasar på och sladdar eller tvärnitar får ordentliga utskällningar. Folk som inte närmar sig "normalt"bli tidigt varnade. Hon vaktar mig med hull å hår och är den mest underbara livskamraten. Nog om detta. Vill tacka för en mycket underhållande blogg,trots att vi inte tillhör samma läger!