POLISHUNDEN AREK

Få se nu... Nu har jag kört fotboll, testat gymmet, blivit extremt fascinerad av ishockey så vad ska man då göra när den säsongen är slut... Kampsport kanske? Impulserna från initiativcellen i hjärnan är ju klart snabbare än sin motståndare omdömet, varvid saken var bestämd, klubbad och kontakten redan tagen...

Judo verkar kul! Varför inte, som 40 + are, testa just det? Använde fotbollslaget som ursäkt och bokade in packet för en tvåtimmarsträning med en instruktör som innehar så svart bälte det bara går. Hade jag frågat Arek så hade han nog gett följande skäl till att låta bli:

1 Mannen med det svarta bältet.
2 Testosteronstinna 16 åringar som nu får chansen att ge tillbaka för alla års pennalism som tränaren bjudit på.
3 Skaderisken.

Nu fick ju inte Arek säga sitt utan Husses initiativ skulle genomföras just idag. Instruktören visade sig vara en smidig 25 åring med svart bälte. För er som inte kan sporten Judo judo utan och innan så betyder typ det att han är så bra man kan bli... Till sin hjälp hade han dragit dit en 190 cm snubbe med blått bälte och det visade sig ganska snart att det var just min moståndare.... Men först måste man ju göra en ordentlig uppvärmning...

Löpning: Inga problem
Höga knän och spark i rumpan: Inga problem
Indianhopp, sidohopp och djupa hopp: Inga problem.
Sälen: Släpa sig fram på mattan och då endast med hjälp av att dra sig fram med armarna: Inga problem.
Kosackhopp: Lite problemfyllt men fin ansiktsfärg efteråt.
Norsk moppe: Hoppa över mattan och då endast med hjälp av att hoppa med rumpan: Omöjligt.
Armhävningar/Situps: Inga problem.

Nu var man ju minst sagt varm och andfådd och då hade vi ju för f-n inte ens börjat med själva judobiten.

Därefter började vi med fasthållningar och det var då 190 cm snubben kom in i bilden. Ha en stor, svettig judokunnig man liggandes över en anorektisk bröstkorg. Kämpa därefter för att helt enkelt få bort den tunga snubben utan att prutta. Helvete vad jobbigt det var...

Därefter någon form av knästående brottning. Även här var blåbältet min motståndare och här visade sig snabbhet vara en klar fördel. Innan snubben blinkat så var karate-Husse över honom som en vildhund. Det visade sig att Husse hade oanade talanger för pyjamsbrottning och när både kropp och armar formades till att strypa sönder motståndaren - ja då förstod jag att här fanns en levande stridsmaskin begravd... Jättesnubben snackade om fusk varvid han droppade över mig till instruktören...

....Ni vet han med det svarta bältet... High five! Såg på publikens glada anleten att dom såg fram emot slakten på Husse men som tur var handlade det bara om någon form av krokbensövning.... Vet inte om karatekid var extra snäll mot Husse men i vilket fall som helst så låg instruktören och sprattlade som förlorare på mattan vid flera tillfällen...

Då började effekten av träningen att visa sig.. Husses lungor kändes som värsta pingislungorna. Dom kändes så småååå så smååå men ändå så fyllda med luft. Fick känslan av att det krypit ned en dvärg i halsen som nu försökte slita upp lungorna ur det inre systemet. Spyan satt f-n ändå uppe vid adamsäpplet och Husse var nästan som yr...

Som tur var tyckte även instruktören att träningspasset led mot sitt slut så efter avslutat stretch så var det bara att fylla på vatten som en kamel.... Redan när Husse lämnade idrottshallen så kändes det en begynnande känsla av att denna smärta bara var början... Nu så här i efterhand känns det som om Husse drabbats av en pandemiinfluensa... Nacken värker, käkarna är stela, vader och lår väldigt mjuka och det inre systemet i överkroppen är heeeelt kaputt....

Så vad gör då initiativcellen i hjärna precis innan han lämnar arenan? Jo han bokar en ny tid tills nästa vecka...

Ååååånggrraaaaa.....

Må gott!

Husse