EN DAG MED HUSSE!
Måste få berätta lite om nöjet att vara del av det team som Husse så fint kallar oss. Alfahannen som han så fint kallar sig är ju lika roande att umgås med som att se en bättre film. Här händer det något varje dag som gör att man förundras över hur:
1 Mattis orkar leva med honom.
2 Hur grabben klarade skolan med godkända betyg.
3 Hur i tusan han fick ett jobb...
Han har ju inte förstått att den förmyndare som är utsedd till honom är jag utan han har ju av någon outgrundlig anledning fått för sig att teamet består av insatschef Husse och sheriffbiträdet Arek. Skulle kunna ägna 150 sidor åt att förklara alla tokigheter han står för, men jag nöjer mig med att beskriva senaste dygnet. Inget speciellt dygn utan en helt vanlig dag i Husses torftiga liv....
Husse jobbar kväll och med den vanliga oturen som han dagligen lever med så ingår ingredienserna i passet bland annat 25 graders kyla, nordlig vind som gör att snön faller vågrätt... Torde ju vara en dröm för oss som lever på att spåra, men jag kan ju meddela att med detta snöfall samt ingredienser av Sibiriska vindar förstör mer än det hjälper till. Trots bitande kyla så bjöd Husse mig på ett jobb i alla fall. Två klottrare hade avvikit och nu önskade man biträde av det något åldersstigna teamet.
Till och med Husse kunde ju spåra första biten, men efter 500 meters "följa John" så var spåren plötsligt som upplösta. Jag tog då tag i taktpinnen och visade Husse vilken väg vi skulle ta och efter några minuter anträffades ytterligare en nedklottrad plats. Medans Husse kollade om färgen torkat (smart gjort när han sedan torkdade bort svetten i pannan) så fortsatte jag spåra. Ser i backspegeln hur den förvirrade Alfahannen undrar vart jag tagit vägen varvid jag fick avbryta och hämta upp miffot.
Tog honom med längs några gator och fram till ett hyreshus. Visade honom tydligt vilken dörr vi borde göra entré i, men Mr osäker ville först kolla in genom fönstret. Hörde honom muttra över att det nog var fel, men att vi kanske kunde knacka på för att kolla om dom möjligtvis åxå varit ute.... När dörren väl öppnades så var Husse fortsatt osäker över vart jag fört honom. Detta trots följande rekvisit på att vi kommit rätt:
1 Spåret ledde dit.
2 När dörren öppnades så fanns ingen förvåning utan endast ett antal mycket bra skådespelare.
3 Boende där dömda för klotter.
Husse fortsatt osäker varvid jag ånyo fick ta kommandot. Klev in i lägenheten för att nästan peka med nosen på den silverfärg som fortarande fanns på männens händer och handleder. Då föll poletten ned på Husse oxå. Han höll ju på att förstöra allt, men när han skrev ned vad som hänt så fick han det att låta som att han gjort huvudjobbet.... Pajas!
Under kvällen sen så glömde Husse stänga grinden till mitt fina residens. Eftersom han ej tagit med mig till sista träningen så var det ju dags för pay-back. 04.15 började jag störa honom i hans djupsömn. Husse mycket irriterad, men jag vet ju att han inte orkar resa sig upp och stänga in mig. Fortsatte var 5 minut med att väcka honom och vid 06.00 gav han upp.....
Morgonen gick åt till att besöka veterinären för kontroll av trasig klo. Husse smått listig. Tog av sig så mycket kläder han kunde eftersom han vet att svetten kommer att lacka när han ska ha koll på mig i lokalerna. När vi lämnade kliniken så luktade Husse väldigt illa under armarna. Under tiden vi var där så hann Husse bli utskälld av en gammal tant för att jag morrade på kärringens lilla hund. Vad som sedan hände under själva undersökningen får väl Husse berätta själv, men man kan väl sammanfatta det med att han inte var nöjd med hur jag uppförde mig. He! He! He!
Och sedan till den stora showen. Finalen på dagen och just det som är signifikativt för hur Husse är.
Husse hade fått energi eftersom solen lyste samt att veterinären fann Arek frisk. Husse bestämde sig för att skotta ned snö från taket. Husse monterar upp stegen mot taket och påbörjar sin klättring mot toppen. Man behövde ju inte vara hjärnkirurg för att se att stegen stod något dåligt mot den isiga trallen på altanen. När Husse tog det sista stora steget för att nå upp på taket så gled ju stegen undan och föll platt till marken....
Nu ser jag i fönstret hur den medelålders mannen använder all sin livserfarenhet för att på en microsekund rädda situationen. Han säger ju jämt att han är smidig som en katt och nu fanns ju stora möjligheter att visa detta. Husse föll rakt mot taket, fällde ut sina späda klor och då för att klänga sig upp till räddningen. Icke!!!
Husse saknade de 9 liv som en smidig katt har utan han föll i en bakåtvolt de 3 metrarna ned mot altangolvet. I stället för att landa på fötterna ( som nog var målet) så verkar han spela medvetslös i luften och då hoppas på ren och skär tur. Husse föll med axel och nacke rakt ned på stegen som nu låg på marken..... Det var då det visade sig hur uppskattad Husse är rent socialt. För att få en klar bild så används följande förkortningar:
(H) Husse. Huvudrollen i såpoperan.
(G) Grannjäveln.
(U) Ungjäveln.
(A) Arek
A ser från fönstret hur Husse dammar ned i stegen som ligger på altangolvet. Hastighet ca 30 km i timmen och Husse dämpar fallen med ansikte och axel. Strax efter landar även höger ben på stegen...
G rusar ut och frågar om Husse fallit igenom taket. H svarar liggandes på stegen att han ej fallit igenom taket utan AV taket. G mumlar då något ohörbart, vänder åter till brevlådan och stiger sedan in i sitt hus. Detta utan att kolla om H har någon hel del kvar i kroppen.
H ålar sig upp, mumlar könsord och vankar fram som en böjd makaron. H tar sig in i villen och ser då U som ligger i soffan och spelar data. H söker tröst och berättar vad som hänt. U säger att han sett hur H fallit ned från taket, men fått för sig att det var snöskyffeln och inte H som fallit ned. Därav ointresset av att lämna datan och kolla ut varför det small så hårt i altangolvet...
H nu mycket skör. Tröstar sig med att falla ned i ett varmt bad och där sms a till mattis för att om möjligt få lite stöd och tröst. A ser från håll hur H hela tiden sneglar på sin mobil för att få uppleva den trösten. A lägger sig för att sova och när ögonlocken slår igen så har Husse ännu inte fått något svar....
Håller på att skratta mig harmynt....
Må gott!
Arek
INSKOLNING...
Arvtagerskan: Schäfertik, 29 kg tung och under promenad mer lik en räv än en German Shepard. Husse mycket nöjd med storlek och vikt eftersom hönan torde vara lätt att hantera på grund av sin storlek samt mer human i sitt intag av föda än vad food-facet Arek är....
Husse även mycket nöjd med bitchens egenskaper även om detta ställer prov även på Husses förmåga till ledarskap och inlärning. Under fyra dagar skulle nu samarbetet testas fullt ut eftersom arvtagerskan fick möjlighet till inskolning hos familjen zoo. Arvtagerskans mattis skulle på kurs och Husse hade i ett svagt ögonblick, för länge sedan, lovat att utfordra samt förmedla framtidens budskap samt om möjligt även skapa ett band mellan förare och hund. Det bandet skulle innebära att Alfahannen var Husse och dennes trogne följeslagare skulle vara tiken.
Husse kom till mötet med groteska påsar under ögonen eftersom sömnen blivit eftersatt på grund av sent jobb. Arek hade natten innan ordnat skrivjobb åt Husse på grund av sin besatthet efter öl. Tack vare getens girighet på mjöd så satte insatsledaren i ärendet ihop två och två. Fick Areks "beslag" att ingå i ärendet vilket ju även fick till följd att Husse var tvungen att dokumentera Areks fynd på lämpligt sätt.
Troligt scenario: Arek på jobb, öppnar sina käftar för att inta banditkött. Under sin jakt på dessert känner öl-kungen att en flaska mjöd ligger dold under snön. Markerar detta genom att göra allt för att få sig en slurk. Eftersom en av banditerna ska ha försökt dängt en flaska i huvudet på sin motståndare så lägger insatsledaren ihop ett plus ett varvid Areks öl-fynd skall dokumenteras. När så Husse äntligen kommit ur alla fällor och buggar som var inlagda i datasystemet så hade klockan dragit iväg rejält.....
Inget att sura över utan bara att åla sig upp ur den varma sängen efter allt för lite sömn. Iväg för att möta den glada lilla arvtagerskan och hennes förväntningar på dagen. Iväg till dressyrplatsen för att påbörja den mödosamma klättringen mot att få ledarskap över någon som lider av kraftigt ADHD och då med stora inslag av bytesförsvar kompleterat med minimalt intresse att dela sina fynd med han som tror sig vara Husse.....
Hönan älskar Arek! Den späda tiken låter inte Arek vara en sekund. Här skall pussas, slickas, juckas (gör tikar så?) samt sno leksaker.
Även Arek har ristad in sina känslor i tallen bakom huset. Med sina slitna tänder har han skrivit följande budskap genom att skrapa bark. " AREK avskyr TIKEN". Det här har han ju visat tydligt på sitt eget fredliga sätt. Morr, små bettförsök samt att han hela tiden vänder sig bort från sin nyfunna "vän". Tikens hjärna är ju med stor sannorlikhet felmonterad så hon verkar ju helt missförstå hans utstrålning. Tiken, eller bitchen som Arek kallar henne, fortsätter bara pussas och vara allmänt närgången...
Detta fick sin kulmen under dag fyra då Arek fick nog. Inte på ett våldsamt sätt utan mer på sitt eget sätt. Under långpromenaden så börjar Schakalen plötsligt segdra sig lite efter Husse. Säger åt vargen att skärpa sig och då fick det väl vara nog.... Geten vänder sig om och drar på en spurt tillbaka mot bilen. Avståndet till bilen var ca 1 km och risken för ett möte med en annan hundägare var ju som sagt rätt överhängande.
Drog i med ett "hit!". Arvtagerskan visade sig ha fått koll på lydnaden för hon kom som en raket och satte sig vid sidan som en stolt soldat. Han som jag tränat med under 7 år hade dock slagit dövörat till helt och fortsatte sitt maraton mot bilen. "Stanna!" Dessa ord skreks ut i luften av en arg Alfahanne men arvtagerskan var den enda som tog åt sig. Geten skenade mot bilen och nu fick Husse frispel....
Provade att ropa lugnt på Geten! Provade att skälla på Geten! Provade att skrika på Geten! Inte ett jävla kommando fungerade, men det gjorde däremot blodtillförseln till hjärnan. Blodådrorna i tinningarna höll på att sprängas när jakten inleddes. Husse sprang som en 400 meterslöpare på jakt efter medaljer. Geten för att nå samma medaljer fastän i veterantävlingen. Började närma mig i den djupa jävla snön när jag upptäckte att arvtagerskan tagit fasta på det första "stanna" kommandot. Hon satt som en trogen soldat kvar på den plats där hon blivit kvarlämnad. Helvete! HIIIIIIIIT!!!!
När samtliga i teamet (om vi nu kan kalla oss det) hade nått fram till bilen så var medaljfördelningen enligt följande:
Guld: Klar etta var Arek. Stod vid bakluckan och morrade mot den akterseglade Husse.
Brons: Ingen fick silver eftersom Arvtagerskan och Husse delade platsen. Husse springandes och Arvtagerskan hopandes och bitandes i Husses armar......
Varför kom jag tillbaka till hundenheten var en av de tankar som just då slog mig.... Bestämde mig för att inte straffa gamlingen utan lät honom bara hoppa in i bilen.... Hundjävel.....
Under resterande dagar så var sömnen klart eftersatt eftersom Husse brände massa energi på dagarna genom att träna hund, sov dåligt på nätterna eftersom följande scenario utspelade sig var 5 minut:
Klick, klick, klick! Klorna på tassarna klickandes över golvet i vardagsrummet, in i sovrummet och fram till Husses del av sängen. SLICK! SLICK! Två slick i ansiktet innan klickandet över golvet ånyo hördes.... Så höll det på under två nätter. Den tredje natten kunde Husse inte sova på grund av att klickandet INTE hördes... Oroade mig ju då i stället för vad hönan gjorde... Det visade sig att hon funnit sin plats och sov som en prinsessa i soffan.
När så arvtagerskan lämnades tillbaka den fjärde dagen så var det lite av en fest hos familjen zoo. Vi har upptäckt att det gäller att njuta nu sista tiden innan hon är hos oss för evigt. Måste dock säga att jag ser fram emot det eftersom hon fortsätter att visa att det finns stor potential i den lilla kroppen. Under dessa dagar har hon lärt sig grunderna i fot, svänga vänster och höger samt göra helomvändningar. Vi har tränat platsliggning, inkallning samt anskällningar på sittande och stånde figuranter. Hönan har fått träna grunder i skydd och har fått mycket beröm av instruktörerna med anledning av sina fina angrepp, anskällningar och fullbett.
Kul! Men nu ska vi sooooooovaaa!!!
INTEGRITET ELLER DÅRARNAS PARADIS?
Husses liv startade troligtvis av att mor och far hade en mysig stund. Om resultatet blev deras lycka är väl svårt att sia om eftersom jag kan ana att dom inte helt talar sanning om jag ställer frågan. Någon mening med Husses liv borde det väl vara. Ville först tro att det hade att göra med:
Framgångsrik idrottskarriär. Har vinnarkapacitet, men tyvärr på korpnivå så det var alltså inte det.
Viktig position i arbetslivet. Kan köra fort, brottas och knacka folk med batongen, men betygsmässigt ingen succé.
Makt och rikedom. Fattig som en kyrkråtta och äger mest bara mig själv. Alltså ingen vinst här heller.
Näe! I stället verkar Husses liv vara mer i nivå med hur en vanlig Svensson lever. Här finns familj, barn, villa, Volvo V70 och ett par djur. Om jag granskar dessa delar mer i detalj så är det väl smått konstigt att jag inte fejkat min bortkomst och sedan dragit vidare mot varmare breddgrader. I stället får Husse förmånen att leva med följande ingredienser i sin dokussåpa:
Mattis: Mycket bra för Husse. Håller ordning och får närstående och vänner att tro att Husse är vuxen trots mentalt låg ålder. Mattis så att säga chef i familjen och den som äger Husse. Mattis hävdar att Husse kommer från en annan del av Köping. Vet inte vad hon menar, men hon säger att det är ett program som går på TV just nu...
Barnen: Lite som Cato i Rosa Pantern. Står alltid gömda och anfaller Husse med våld så fort han passerar förbi. Inte en lugn stund vilket resulterar i ett antal blåmärken, trasiga möbler och mattis ilska. Positivit dock att Husse tvingas hålla sin fysiska status i skick för att så långt som möjligt slippa få spö....
Jamaren: Kommer springandes snabb som en Gepard när det vankas hundmat!!! Ofredar Husse genom att alltid störa honom i badet, slaktar sportbilagan samt stjäl hans mat. När man väl försöker skänka tigern lite värme och kärlek så sätter hon tassen i bröstet och försöker skjuta sig fri. När leklusten sedan smyger sig på, typ varje dag, så anfaller det lilla aset de späda styltor som husdoktorn kallar för Husses ben....
Hundjäveln: Husses arbetsredskap och stolthet. Troligen är jag ensam om att tycka om vårt team eftersom Geten alltid morrar och lämnar platsen när Husse skall mysa, klappa och skapa kontakt. Vi är endast tighta kompisar när det finns en möjlighet för fettot att lura till sig lite mat. När han sedan får gå på promenad så är det sång och dans, men så fort en arvtagare hänger med så ser han ut som han ska till sin egen hängning.... När Husse sedan skall sparka av lite snö mot väggen så står han där, mitt i vägen, med sina starriga ögon och undrar varför Alfahannen sparkar på honom.... Varför går han där det är som trängst när det på vänstersidan finns hur mycket plats som helst?
När man sedan är sjysst och ska lyfta honom in i bilen så blir det ett jävla liv. Först gör fettot sig extra tung. Sen morrar han under hela inhoppet för att sedan vända sig om och skälla rakt i Husses högra öra. När tinnitusen lagt sig och man slår igen luckan så är det sista man ser ett varggrin från fästingarnas bästa kompis....
När man så ändå tror att han skall skydda sin flock så är inte det just prio ett. Näe! Då handlar det om att skydda mjukisdjuren från världens alla faror. Han tränger sig in genom ytterdörren, springer in i huset och hämtar upp gosedjuret samtidigt som han skäller till och morrar för att vakta sin "valp".
Detta är alltså det liv som vår skapare valt för "The chosen one"? Ja i så fall får jag tacka för jag ÄLSKAR VERKLIGEN DETTA LIV!
Må gott!
Husse
ALKOHOL! ÄR DET BRA?
Självklart är det ju bara en liten del som skippar moral och etikpromenaden för att i stället vrida huvudet och hjärna ett halvt varv för mycket, men det är ju trots allt dessa vi träffar under vår jakt för att hjälpa och ställa tillrätta. (I hundenhetens dokument står det lite annorlunda - här gäller det att inte stjälpa allt för mycket i stället för att hjälpa)
Alla alkoholrelaterade händelser som når polisen är ju inte av våldskaraktär. Här finns ju mången exempel på små missbedömningar, höga doser av initiativförmåga samt ett visst mått av dålig kartläggning inför hastigt påkomna projekt. Jag har gett nedan beskriven person följande betyg:
Kartläggning: Betyg 7. Han har förberett sig noga genom att anskaffa nödvändig alkohol, valt ut lokal för sitt evenemang och då även tagit sig dit. Förberedelserna goda genom att i lagom dos intagit stimulantia för att genomföra en avslappnad och trovärdig entré.
Genomförande: Betyg 8. Enligt uppgift har han skött sig galant under festkvällen, varit ett trevligt och uppskattat inslag i dansmiljön och även lämnat lokalen utan protest då vaktmannen meddelat att evenemanget nått sitt slut. Betygsavdrag dock för överdoseringen av alkoholintaget under evenemangets sista timmar.
Hemgång: Betyg 2. En snabbanalys av hemgången gav för handen att genvägen över vattnet troligen skulle vara snabbare än att gå och framförallt billigare än att åka taxi. På grund av något för högt alkoholintag så valde berörd person att gena över vad som vid en första anblick såg ut som tjock is. Väl 100 meter ut så börjar kylan göra sig påmind varvid även alkoholintaget släpper sitt grepp. Snabbanalysen ute på isen visar att idén om promenad över is kanske inte var just det bästa alternativet. Innan alkoholen trängt undan så pass att hjärnan återfått sin funktion så dök en viktig punkt som missats i kartläggningen upp:
ISBRYTAREN!!!
Föraren av isbrytaren hade nog föga förväntat sig en "is-jumpare" i mörkret varvid han nog kanske inte ägnade allt för stor uppmärksamhet åt en vinglande man mitt ute i farleden. Is-jumparen blev dock snabbt varse om hur en isbrytare fungerar eftersom han blev ståendes mitt i den öppna farleden och då på ett mindre isblock.
Isbrytaren visade sig vara det perfekta medlet för att bota baksmälla för nu var gällde det ju att improvisera. Hur går det att improvisera på ett isflak ute i en farled? Inte mycket va? Is-jumparen fick skrika för sitt liv och som tur var hörde ett par nattsuddare dom desperata ropen på att någon kände sig mycket mycket ensam.....
När så Husse och Arek observerade vad man först trodde var en farledsstolpe som ropade på hjälp så kunde vi inte annat än skratta. Farledspinnen hade plötsligt armar som viftade och till och med Husse förstod att det där nog var is-jumparen.... Husse gick ut på isen, kom 5 meter och då sprack isen. Stadspolisen fick bråttom tillbaka till fastlandet och fick där iakta från håll húr räddningstjänsen anlände med rätt material....
När mannen sedan bogserats till land så hade ju ordningsmakten ett antal frågor gällande beteende i farleder. Det gick dock inte att få något klart svar av Mr Initiativ utan det enda han skakade fram var: "Herregud". Tro f-n att han påkallar Gud när han haft tur som en tok.....
Så min fråga blir: Alkohol! Är det bra?
Må gott!
Husse
EN MILSTOLPE!!!
Husse motsatte sig ju till en början kraftfullt till att skriva om hur livet som polishund är i Stora Staden. Ni peppade honom till max genom att förleda honom till att se sig själv som en författare vilket gjorde att han ändock offrade tid på författarskapet. När produktionen väl var klar så vet jag att Husse såg fina bilar, jorden runtresor samt besök på fina restauranger som kommande vardagsmat. När han väl fick verkligheten kastad i ansiktet på sig så tröstade han sig med att han ändock producerat ett verk och faktiskt kunde lägga till epitetet "författare" på sitt CV.
Detta för att trösta sig själv med att mästerverket endast blev ett verk....
När Husse nu kollat in sitt Vulkankonto på webben så finner han att han ändock nått en milstolpe. Som han väntat, trånat och till slut nästan bönat sina vänner om att köpa ytterligare ett exemplar så har han nu äntligen nått över 50 sålda exemplar.
Inga pengar till resor och lyxartiklar, men ändock en väldigt stolt Husse. Vi vill därför ödmjukast tacka samtliga som förbarmat sig över boken och bidragit till att vi nått denna försäljningstopp. Tack!
Må gott!
Team Arek/Husse
FÖRLÅT MIG AREK!!!
Mattis lät meddela att den planen just skitit sig eftersom Husse lovat att hämta arvtagarskan för en lekdag. Fick direkt ont i huvudet på riktigt när arvtagerskans namn nämndes. Bara att åla sig upp ur den varma sängen, borsta lavinen i munnen som kallas för tandrad, skrubba den bleka hyn med lite tvål och därefter klä sig i tåliga lekkläder. Husse lite sur för att mattis sagt nej till att mata Husse då Husse var väääldiiiigt trött. Fick i stället åla mig ut för att känna våren komma analkande, men upptäckte att det nog kan ta ett par månader till. Blåsten fick snön att falla vågrätt och trots utmaningen med att få nojsa och leka lite med arvtagerskan så var glöden just nu inte så där jättehet.....
Allt ändrade sig när lilla arvtagerskan mötte upp. Den glädjen går inte av för hackor och jag upptäckte snabbt att jag ej hade behövt tvätta mig samt att jag var mycket glad att jag inte använder smink. När slickandet och hoppandet avtagit så var vi så att säga på väg..... Dagen bestod i att promenera och leka i snön, skapa kontakt och därefter övergå till att leka in lite lydnad. Avslutningen skulle vara att miljöträna och då kampa i tuffa miljöer.
Snöleken: Betyg 10. Arvtagerskan och Husse glada, blöta och svettiga när momentet var över.
Lek/kontakt: Betyg 7. Så länge Husse har leksaken så är vi i harmoni. Övrig tid - oharmoni.
Miljöträning: Betyg 10. Världsklass. Husse slaktad i kampleken och därmed mycket nöjd över hönans insats.
Timmarna gick och när Husse ånyo kom hem till Arek så såg denne något ansträngd ut över det nyanlända sällskapet. Hönan tvättade och pussade även Arek, agerade busapa samt försökte hoppa ned i badet där Husse låg för att återhämta samt värma upp sig. När vi sedan gick på promenad innan det var dags att åka till jobbet så märkte jag att Geten var lite bajja-nödig, men inte riktigt kom till skott. Glömde bort det och åkte vidare till jobbet.
Fikade samt var så social som det bara gick innan det var dags att åka ut i verkligheten. Njöt av dom förbannade köbildningarna när Svenne skall hem efter sina jobb. Nu var det ju även snö på vägen och då jävlar kan ju inte Stora Stadens befolkning hantera sina fordon. Och dom som tror sig kunna det fick bilbärgarna ta hand om under hela kvällen. När vi väl kom ut från kaoset så hittade Husse den oas som var värdig att mottaga Areks nummer ett och två.
Släppte ut min vän och helvete vad han for iväg. Som skjuten ur en kanon ut mot skogen och fram till första bästa snödriva. Herregud va nödig fyrbentingen va! Hade ju glömt att han var mogen för nummer två redan för typ 3 timmar sedan.... Arek lackerade snödrivan samtidigt som han blängde surt på sin Alfahanne. Förstod att magen på pensionären kanske inte var riktigt i tip-top varvid vi fick vandra en längre sträcka i skogen. När vi lämnade området såg det ut som man kamouflerat snön.... Så här höll vi på under arbetspasset. Korta bilturer och sedan ut med Geten för att han om möljigt skulle kunna förlåta mig samt få lite balans i sitt magsystem.... När passet var slut så kunde vi konstatera följande:
Magen i balans!
Noll gripna!
Husse gått samma sträcka i ovädret som avståndet mellan Kina och Moskva.
I dag är det kvällsdressyr. Då ska vi ha med arvtagerskan och kolla av hennes förmåga att leta gömda personer samt miljöträna och leka i nya miljöer. Ska försöka komma ihåg att rasta ARek då oxå...
Än en gång! Förlåt mig Arek! Inte meningen att glömma bort din rastrunda...
Må gott!
Husse
MÅSTE DOM VA SÅ ÄRLIGA?
Snart är friden slut eftersom arvtagerskan ämnar flytta hit om ca en månad. Vi passar därför på att njuta lite av vår frihet innan helvetet brakar lös. Denna helg har även varit fritt från arbete, men i familjen zoo finns ju inget som heter vila utan självklart fanns det ändock inbokade aktiviteter. På helgens schema stod denna gång inomhusfotboll. Coachar man yngre pojkar så är ju även tiderna anpassade efter dessa individer. Typ längst ned på rangskalan spelar först på morgonen. Cupen ej belägen inom Stora Stadens gränser vilket ju även fick till följd att Husse med familj fick lämna den varma sängen väääääldiiiigt tidigt. Sån bonus då att det nästan var sommarvarmt ute (ironi) och att mätaren visade på - 18 grader.
Påbyltade som kokonger vandrade en hoppfull coach, en förväntansfull spelare samt lilla mattis i form av ordningsman och chaufför. Kvar i huset fanns en trött tonåring samt en mycket besviken hårboll. Väl på cupen så är ju förhoppningen alltid att komma hem med segerpokalen. Det gick väl sådär!!!
Eller vad sägs om 0-11 i målskillnad, 0 segrar och 0 pokaler.....
Får väl ta på mig det som coach. Det viktigaste är ju inte att vinna utan att delta. Det är och har alltid varit min paroll i livet....
Väl hemma så var det bara att stressa vidare till nästa evenemang. Denna gång var det Husse som skulle dominera ishallen och då som spelare. Sista gångerna har varit lite deprimerande ur Husses synvinkel. Förkyld, trasiga ljumskar, trasig axel samt konsekvensen av detta: Dålig kondition! Sista matchen var tonåringens kommentar lite väl hård och oerhört kränkande att höra. "Pappa! Intill nr 12 i ditt lag så ser du oerhört gammal ut"
Grabben kunden lika gärna ha knuffat farsgubben utför ett stup, slagit en yxa i pannbenet eller kört över honom med en snöskoter. Jävla skitunge! Måste dom vara så ärliga. Hade därför bestämt mig för att verkligen köra hårt denna match. Bjöd inte in skitungarna utan tog istället med den killen som verkligen uppskattar sin Husse huruvida han gör succé eller en plattmatch. Killen som fick följa med denna gång är 10 år och heter Arek. Han fick vara med mattis uppe på läktaren hela matchen. Husse kunde höra hans stöd under spelets gång och då när han firade Husses teknik med glada skall. Enligt mattis försökte han även "hämta in" delar av publiken när dom applåderade motståndarlagets mål. He! He! He!
När Arek och Husse sedan återförenades genomfördes den obligatoriska "high-five" rörelsen. Husse målkung igen och Arek den som dominerat läktaren. Teamet mycket nöjda när vi ånyo vandrade ut i den iskalla kvällsluften. Nu vilar vi lite för att sedan köra igång igen med ett par arbetspass....
Må gott!
Husse