POLISHUNDEN AREK

Kimbah ligger utslagen på sin bädd och träningslägret är på väg mot sitt slut. Sista dagen i morgon och denna innefattar bara ett mindre dressyrpass innan färden åter går mot Stora Staden. Rapporterna från Arek som bidar sin tid hos övriga i familjen zoo visar på att gammalgeten börjar bli smått krävande. Slutade inte bättre än att mattis med barn fick ge sig ut i skogen och aktivera den gamle för att han skulle sluta störa dem i deras ro... Efter saksök och lite fotboll så verkade även den gamle nöjd...

Gårdagen för Kimbah var tuff. Hon skickades på uppdrag efter uppdrag och behandlades som en riktig snuthund. Hönans Husse blev överfallen och Kimbahs uppdrag var att avvärja nidingens karate mot ekipagets manliga del. Hönan smått överraskad över det faktum att någon gömt sig och sedan flög ut i avsikt att slakta Kimbahs Husse. Uppdraget började väl inte så bra för den blivande K9 hunden, men slutade i alla fall trevligt eftersom Hönans vassa tänder gick igenom alla skydd på figurantens dolda ärm....

Kvällen bjöd på flera otäcka överraskningar, bett och brottning samt ett härligt långspår. I slutet av spåret anträffades "tjuven" sittandes vid ett träd. Kimbah fattade ingenting. Nosade runt och försökte hitta ett utgående spår från platsen. Efter lite teater och rollspel i skogen så visade hönan sina tänder och tvingade banditen att smaka gräs....

Sammanfattningsvis så fanns det enligt instruktörerna lite brister hos arvtagerskan, men eftersom hon ändå visade vissa framsteg så får hon fortsatt förtroende ett tag till. Hönan måste dock visa rätt stora förbättringar om det ska bli fler äventyr i polisdräkten enligt huvudinstruktören. Han tyckte dock att det fanns hopp så vi får väl tro och hålla tummarna....

Nu åker vi hem och vilar oss en stund innan vi tar tag i de bitar som behöver förbättras. Me lite tur så kan vi vända trenden och få Kimbah till en fullfjädrad arvtagare till Arek.

Må gott!

Husse

Kimbah! Nu har ju du fått hänga med på träningsläger med dom stora polishundarna. Jag tänkte att du kunde få berätta lite själv om hur det har gått. Okay?

Okay Husse! Men du har ju sagt att jag inte får ha en egen blogg förräns jag har gripit min första tjyv. Hur gör vi då?

Gud va du tjafsar! Du får LÅNA min blogg så slösa inte mitt tålamod med att vara ironisk och bitter över att inte du får vara skribent....

Visst! Då vill jag berätta att Husse ledde orienteringstävlingen när vi kom in för att byta till en datakarta i maskin. Jag hjälpte Husse hitta o hämta saker o så skulle Husse visa vägen med maskinen. Det var roligt för alla andra sprang tvärtomhållet medans Husse sprang för sig själv... Sen lyfte Husse på ett staket som vibrerade så att Husse skrek och ramlade bakåt. Sen fick Husse smala ögon o.....

För hel-te Kimbah! Ska du skriva så får du skriva om hur DU skött dina polisiära uppdrag när vi hade övningskväll. Du behöver väl för f-n inte berätta ovesäntligheter. Okay?

Okay då sura farbrorn!!!! Husse tog med mig med dom stora polishundarna för att öva riktiga polisingrianden. På kvällen hade jag 4 uppdrag. Först fick jag leta efter en försvunnen sak och när jag hittade den så blev Husse arg för att jag inte lämnade tillbaka saken... När Husse väl fångat in mig så var det ingen idé att bråka för den saken kommer ut om ungefär tre dagar och då tillsammans med andra rester som jag ätit upp....

Sen fick jag följa med och leta i ett stort hus efter en person som gömt sig. Husse och farbrorn som var där verkade leka en lek om att allt var på riktigt och att en tjuv faktiskt fanns gömd någonstans därinne. Husse trodde inte jag skulle veta hur man gjorde men jag sprang in i mörkret ändå... Husse tjöt av lycka när han hörde hur jag jobbade med nosen inne i mörkret och när jag skällde till för att jag hittat en gömd flicka så var alla tvåbentingar jätteglada. Vi lekte med en boll och sen fick jag jaga iväg tjuven ut från huset. Tjuven så faktiskt lite rädd ut....

Sen fick jag göra typ samma sak i ett annat hus, men då verkade inte dom som lekte där veta hur duktig jag var för övningen var pläääättläääätt för en snuthund som mig... Sen kom det roligaste. Husse och jag fick åka båt jättefort, bada i vattnet och sedan brottas och bitas med tjuvar. Husse brottades roligt för det såg ut som han var som en liten vante som fladdrade från tjuvens arm. Jag däremot ordnade upp allt genom att bitas hårt och morra. Då blev tjuven rädd och gav upp.... Det roligaste var sen att se Husse. Husse hade oxå badat och nu började han frysa. Husse frös sedan alla dom två timmarna som var kvar... Hi! Hi! Hi!

Sen har jag hittat massa olika bajssorter som jag har smak....

Tack prinsessan! Det räcker! Din bloggtid är ute... Nu ska du vila för du har haft ett par tuffa dagar här ute i vildmarken. Du får berätta mer sen om hur du lyckades efter kvällens övningar. Vill inte att du skämmer ut oss utan du får verkligen visa att du har lite snutblod i dig....

Tro nu inte allt lilla höna skriver. I den åldern ser man ju både spöken och rymdskepp så vi får väl ta allt med en nypa salt. Skulle Husse inte ha klarat av GPS´en? Hmmmm!

Må gott!

Kimbah o Husse

Anti hundtjänst. Så brukar vi kalla de som är speciellt utbildade på att förvilla hund och hundförare i samband med en spårning efter person. Dessa personer är ofta specialutbildade militärer med bred kunskap om hur man gör hund och svanspilot osams om vilken väg den sökte tagit. Under helgen här så träffade Arek och hans Husse på två sådana personer som verkligen lämnat dubbla budskap huruvida man ville bli hittad eller om man ville få hundföraren att gå vilse....

Ingångsvärdena var följande:

Två barn, 5 och 7 år, kontaktade polisradion via nödnumret och meddelade att man gått vilse i skogen. Starttiden ca 1-2 timmar innan Stora Stadens hjältar anlände till platsen. Via telefon lät dom små Spetznazsoldaterna meddela att man gått ut från baksidan av bostad nummer 10 och att man sedan förvillat sig bort.... Arek tog direkt upp ett spår som ledde ut från tomtområdet och upp på en stor stig mot skogen. Arek vek vidare upp mot några stenar och där nosade han väl på varenda jävla molekyl som soldaterna lämnat efter sig. Min tolkning blev att grabbarna lekt en stund på denna plats innan man drog vidare.... Efter vad som kändes som en evighet så drog hårbollen vidare mot nästa bergsknalle och så återupprepades hela luktscenariot igen.... Den halte Tysken drog sedan vidare och nu var det plötsligt drag i linan. Fram till ett industriområde och ut på ett stort upplag med en stor sandhög mitt på.

Anti-hundtjänsten hade gjort ett gott jobb för nu fick Geten slita ont. Efter att ha analyserat den enorma sandhögen tills tungan hängde låååååånggggg så försökte han ånyo hitta spåret. Geten drog sig ut mot industriområdets vägnät och väl där ställde han sig för att pinka in sitt revir... Förstod att vi var i problem varvid vi fick kontakta Help-center, det vill säga som små soldaterna som var borta, för informationsinhämtning om var f-n dom gått efter sandhögen...

För alla er som försökt pumpa en 5 o 7 åring på sådan relevant info förstår oxå att det var mycket upp till teamet att tolka de fragment till info som piff o puff lämnat över telefon. Skogen runt om var enorm till skillnad från insatschefens tålamod. Han började misstro dreamteams spårförmåga vilket ju gav ett extra tillskott av frustration hos Husse.

Efter att Geten nu även gjort nummer två i industriområdet samt inmundigat lite snö från en driva så var det som att hårbollen fått upp ett spår igen. Geten drog vidare ut på en stor stig, över en stor korsning och in på en minimal stig. Nu var hunden het igen och Husse fick småspringa bak i linan. Stigen blev mindre och mindre, blötare och blötare och till slut fick man hoppa mellan dom vattenfyllda dikena. Geten hoppade över en bred bäck och drog en bra bit ut på ett kalhygge. Där var det stopp igen....

Anti-Hundtjänstens grej här var en låååång återgång och sedan hopp tillbaka över bäckjäveln. Därefter direkt höger vid bäckkanten och sedan rakt ut i världens pissigaste terräng. Nu var det mycket bra drag i linan och eftersom terrängen var så jääääävvlaaaaa usel så stöp väl gymnasten Husse i vattnet ett antal gånger. Precis som Anti-hundtjänsten förutspått så började Husse tvivla på Geten eftersom terrängen var så svår att en 5 och 7 åring omöjligen skulle ha kunnat ta sig fram där.....

Bestämde mig ändå för att lita på den som faktiskt har ett luktsinne varvid vi drog vidare rakt ut i djungeln. Insatschefen hade inte samma tilltro utan ville låta barnen gå mot polissirenens ljud. Husse smått irriterad och lät meddela att planen ej vunnit tilltro i demokratisk anda utan att hundjäveln faktiskt hade ett bra spår som man nog borde utarbeta först.... Husse vann och vi drog vidare ut mot okända X och Y kordinater. Stannade vid ett tillfälle, lade ned Arek och ropade ut barnens namn... Inte ett ljud till svar! Lät Arek spåra vidare och förstod att vi nog hade någon kilometer kvar att spåra eftersom ungarna inte svarat på Husses rop i skogen. Arek spårade vidare i en stor ring för att komma tillbaka på samma ställe där jag ropat fastän på höjden ovanför. Från håll syntes då vad jag hela tiden trott var två välutbildade vuxna soldater. Det var inga stora soldater utan två pyttesmå barn som stod och huttrade av kylan....

Hörde ni inte när jag ropade frågade jag?
- Jo!, sa 7 åringen.
- Men varför svarade ni inte då. Jag var ju precis nedanför berget här?
- Du ropade ju på Johan och jag heter ju Jonny sa den lilla huttrande grabben.

Shit! Ett par bokstäver fel och grabben tror att det även finns en Johan vilse i skogen. Tack vare GPS en så lyckades vi hitta tillbaka till en väg. Det enda jag tänkte på var hur det kunde ha gått om inte grabbarna haft en telefon och kunnat ringa efter hjälp. Inom en timme hade det varit mörkt ute och grabbarna var ju redan genomvåta och huttrandes av kyla. Uhhh! Ryser av obehag bara jag tänker på det....

Arek gjorde ett mycket bra jobb. Detta var troligtvis det krångligaste spårjobb vi haft på grund av flera faktorer.

Gammalt spår där grabbarna inte lämnat speciellt mycket vittring ifrån sig. Dom har stannat på flera ställen och lekt för att sedan gå vidare. Från skog ut på sand och asfalt för att sedan gå ut i skogen igen. När dom upptäckt att dom gått vilse så har man gjort svåra återgångar, avhopp och annat helsike att reda ut. Det svåraste var nog när dom återhoppat över bäcken och sedan direkt gått höger ut i skogen. Geten tog ju fart över bäcken och missade ju flera gånger det avhopp soldaterna gjort.

Slutet gott allting gott!

När vi skulle åka därifrån så kom gatans små prinsessor springandes. Husse fick skriva autografer och Arek fick en blomma och en kram. I bland är livet som hundförare suveränt....

Må gott!

Husse

Glöm nu inte att det är dags att byta däck. Innan den 15:e så skall det vara gjort och eftersom Husse inte vill vara annat än ett föredöme så var man ju ute i god tid. Typ i dag! Har lite dålig erfarenhet av att leka med domkraft och fälgkors. Brukar alltid låta proffsen sköta detta, men ibland slår ju snålheten till. Är ju polis och av naturen snål och kan man spara en krona så är ju det kanon. Tog för ett tag sen min son till att bli medhjälpare. Hissade upp den stora bussen på Biltemas 100 kronors domkraft och började därefter att försöka efterlikna ett depåstopp i Formel 1. När bussen hissats upp i raketfart så slets hjulet bort, hjälpredan rullade dit det enorma hjulet och den så vältränade Husse stånkade och stönade upp däcket på sin rätta plats. Så långt bra.....

Då föll bilen ned! Typ utan däck oxå vilket ju gör att den liksom stod på vital, dyr och skör del... Det enda positiva just då var att dom stumpar som sitter som Husses ben just är rätt så korta... Så i stället för att sitta i rullstol och begrunda vad som gick fel just den dan så kunde skiten hissas upp igen och monteras på rätt sätt. Ville inte veta hur mycket fel det var under själva däcket utan sålde bilen fort som f-n..... Erfarenhet kommer ju av misstag vilket ju har gjort att däckfirman har fått sköta skiten nu under några år. Nu kände jag mig ånyo beredd att sköta buisnissen själv och valde därför en solig dag, torr rak asfalt och dom vanliga attributen för däcksbyte...

Tog även hjälp av lilla frun eftersom hon är rätt så bra på att köra mig till sjukhuset när det gått åt helvete. Hon har ju fått agera chaufför ett antal gånger så rutinerna sitter ju där. Själva däcksbyten får man ju fixa själv eftersom den lilla prinsessan bara stånkar och stönar.

"Man blir smutsig"
"Jag får inte loss navkapslarna"
" Bultarna sitter så hårt"
"Däcken är så tunga"

Listan kan göras oändligt lång, men hennes primära uppgift var ju att ringa 112 så varför klaga....

Däcksbytet gick ju kanon och provfärden rätt så bra även den. Det var först efter ett tag som missljudet från framdäcket började bli lite väl påtagligt. Ratten vibrerade och det kändes som det klonkade lite väl mycket för att vara ett godkänt däcksbyte. Toppade upp Caddyn i hög hastighet och då försvann ljudet. Kändes lite knepigt när man svängde och när hastigheten ånyo blev låg så hördes det där jävla ljudet igen.... Lilla frun kom på den eminenta idén att ta loss däcket och kolla om något hamnat i kläm. Bra plan! När vi skulle lossa bultarna så framgick det rätt snabbt vad som var fel eftersom till och med lilla mattis kunde vrida bultarna med endast pekfingret och tummen... Oj då! Husse kanske hade glömt att alla fyra hjul skall dras åt..... Tur att inte däcket lossnade under färd.... Men som sagt! Av misstag kommer erfarenhet som man sedan drar nytta utav i framtiden.

High Five Husse!

Förutom att jobba så har vi även tränat hund så klart. Spårningen med Kimbah har lossnat rejält. Hon spårar riktigt bra nu och visar fin motivation. Vi fick även hjälp av en kille som är duktig på skyddsarbete. Han fick känna lite på Kimbah och tyckte att det så helt okay ut för den ålder hon befann sig i. Lydnadsmässigt går det ju kanon så allt är faktiskt riktigt riktigt kul. Vaknar tidigt och åker sedan och tränar fram till lunch. Därefter det ack så viktiga fikat.... Det är nice att vara hundförare när det är fint väder... För att inte fet-Arek ska bli avundsjuk så får ju även han göra allt som Kimbah får göra...

Har ju i stort sett ormfobi och fick en skön kommentar efter att ha nämnt det. Kommentatorn lät meddela att hon PLOCKADE upp huggisarna och flyttade dom en bit därifrån för att dom inte skulle ligga i vägen. Fråga ett: Hur f-n vågar man? Fråga två: Hur i helvete gör man? Den kvinnan har en dådkraft som Husse inte kommer i närheten utav. Har inga problem med att hantera påtända och beväpnade knarkare, men dyker det upp en huggis - ja då drar jag....

Nästa vecka åker vi på träningsläger. Jag och Kimbah åker på turné och ska bara träna och äta gott under en vecka. I like I´t a lot!

Må gott!

Husse

Helvete! Strålande sol, varmt o mysigt samt jakten på den perfekta solbrännan. Låter väl kanon, men fick idag erfara riskerna med vår och sommar. Då pratar jag inte om riskerna för hudcancer, getingstick eller obehaget av att snudda ett häststängsel med el i. Näe! Pratar om fiendens fiende nummer ett, huggormen. Dom kallblodiga jävlarna sägs ju ha börjat vakna till liv och idag blev jag väl varse om rovdjurets hunger efter att få sätta två vassa gaddar i hundenhetens spädaste vader....

Lovade kamratligt att lägga ett skogsspår och valde ju självklart då den terräng som var snöfri och soligt inbjudande. Målet var att gå 500 meter och där gömma ett antal apporter och slutleksak. Gick ut ett par meter med solen i ögonen och kom att tänka på att jag ju faktiskt har ett ganska behagligt jobb. Kopplade inte direkt samman det prasslande ljudet nedanför mig med akut fara, men nyfiken som man är så tittade jag ju i alla fall nedåt.... AHHHH! Prasslet visade sig vara en svart jävla huggorm och av storleken att döma så hade den ju viss skicklighet i att skaffa föda. Det sägs ju att ormarna är skygga och vill fly, men den här jävla kungskobran gick ju till anfall. I vansinnestakt anföll den sitt chockade byte, men som tur var så var avståndet oss emellan drygt en meter....

Människan har ju två lägen när dom utsätts för LIVSFARA. Ett: Att stanna och slåss för sitt liv. Två: Fly för livet. Sprider alltid ut att Stora Stadens hjälte stannar för att slåss, men helvete vad fel jag hade. Med höga knälyft försvann tuffingen (Husse) ut mot säkerheten. Stannade på säkert avstånd och tackade Gud för att jag lyckats fly. Bestämde mig för att lägga spåret på andra sidan skogen och då på grund av att den delen var snöbelagd och ormfri.... Från säkert håll tog jag ändock hämnd genom att krama en stor snöboll och kraftfullt dra den mot sista kända ormpositionen.... Ormjävel!

Inte nog med detta! När jag lagt klart spåret och kom gåendes ut mot ängen och då i riktning mot dressyrplanen så väntade nästa roliga överraskning. Övriga i arbetslaget bjöd på en liten kul grej genom att skicka turlagets elakaste hund i riktning mot den lilla hundföraren. Avstånd ca 200 meter och jag trodde först att dom tränade återkallanden. När jag ser hur gruppen står bakåtlutade med händerna i brösthöjd så förstår jag att dom skickat hunden för att slakta.... Hunden dom skickat hatar Husse! Såg efter ett tag att han hade munkorg vilket ju kändes lite bättre eftersom jag förstod att jag bara skulle få ett par krossade revben och pungbrock i stället för att dö på fältet.

Hjärtat slog så fort att det inte gick att avgöra om det var 0 slag eller 250 slag i minuten. Bestämde mig för att spela coool eftersom jag ville att enheten skulle minnas mig som lite småtuff och inte en som grät stora tårar och ropade efter mamma. När 45 kg hund kom rusande i 50 km i timmen och då med morr från magen så beordrade Stora Stadens hjälte den aggressive hunden med ett SIIIIITTTTT! Hunden taktade in, men fortfarande med morr som lät som från en avgrund. Såg dock att hundjäveln blev lite konfunderad varvid jag även klämde i med ett "fot-kommando". Vargen blev nu helt jävla ställd och visade i stället riktigt goda kunskaper i linförhet. Hoppade in vid sidan varvid jag kunde lämna av hunden hos den rättmätige ägaren utan att ha blivit slaktad... Roliga grabbar va?

Kimbah då? Vi har tränat hela veckan och jag tycker det går mycket bra. Instruktörerna dock inte helt övertygade än utan tycker Kimbah är lite tunn i kamp m.m. Husse dock mycket nöjd och jag tror verkligen hon kommer växa på sig och axla Areks skyddsmantel. Även spåret går mycket bra så jag är grymt nöjd just nu... Mer rapporter följer.... Om ett par veckor drar vi på träningsläger i Östhammar. Då åker bara jag och prinsessan och det ska bli riiiiktiiigt kul....

Må gott!

Husse

Morgonstund har guld i mun får ändras till att "Morgonstund har Kimbah i mun". Helsike vilket pusskalas det är innan Husse kan ta sig förbi det ludna hindret för att släppa sina morgondroppar i lugn och ro. Denna dag var arbetsdag så pusskalaset tog sin start redan vid 05.30 tiden. Först ett anfall från prinsessan där man sedan får ta en extra dust med tandborsten för att få bort bakteriefloran hon tillfört under sitt kärleksfulla anfall. Därefter ta sig förbi svansen som viftar som en värsta pendeln för att åter anfallas av Die Alte Arek. Areks hälsning är något annorlunda. Arek blir dårglad, pussar sin Husse för att sedan vända röven till. När man sedan klappar honom på den ditbjudna kroppsdelen så vänds kärleksförklaringen till morr....

När Höna Pöna sedan kommer på att Arek försöker ta "hennes" Husse så påbörjas leken som kallas för avundsjuka vilket alltid innebär att resten av familjen vaknar under den duellen. Väl ute så går ju rastvändan väldans fort eftersom Arek är morgontrött och Kimbah tömmer sin reservoar på första bästa ställe....

Väl på jobbet så var planen att miljöträna lite unghund samt köra lite grunder i spår. Spårträningen i dag var tänkt som så att Husse skulle göra ett näringsspår efter en speciell modell han fått tips om. För att inte spårgurun Arek skulle bli ledsen och känna sig orättvist behandlad så fick även han ett påskäggsspår. Kimbah var först ut och hon fann uppdraget intressant. Spårade framåt i sådant tempo att hon fann en och annan godisbit och resten på vägen tillbaka... Här visade sig lydnaden vara sisodär eftersom man kan säga såhär: "Kimbah sket i vad Husse sa. Kimbah spårade åt alla jävla håll och kanter och käkade godis som om hon var en människa med sockerabstinens.... Spåret framåt var dock helt okay så man får väl vara glad ändå....

Areks tur. Arek brukar skena i spåret eftersom han förväntar sig en leksak alt. en köttbit i slutet. När han nu kastade sig ut i linan och då kände godiset samtidigt som han passerat förbi så visade han riktigt fina akrobatkonster. Som en busig silkesapa vända han i linan och smaskade i sig godiset i starten. Drog sedan iväg i vansinnesfart igen för att därefter tvärstanna när det vankades njam-njam igen.... Kan sammanfatta Areks spår såhär:

Arek mycket intensiv och verkade uppskatta överrraskningarna i spåret rejält. Spåret mycket väl utfört och Husse nöjd med den delen. Mindre bra var alla start och stopp och då vad gäller Husses hälsa. Skelettskadorna efter godisracet måste vara en mardröm för vilken kiropratkor som helst....

Arek älskar ju inte direkt Kimbah, men efter hennes löp så har ju allt gått bättre. Arek hänger alltid med ut på promenad, vänder inte och springer hem och är väl inte själaglad men ej heller helt deprimerad. Men i går föll han tillbaka i gammalt spår igen. Uppdraget för polisen denna dag var att finna vapendelar efter en skjutning. Geten är ju lite mästare på det varvid jag tänkte att han kunde jobba fastän prinsessan hängde med. Tog ut hönan och öppnade för Arek. Arek vägrade komma ut! Kom Arek! Lirkade, ropade, hotade men inget hjälpte.

Barnen som samlats för att se Stora Stadens hjälte arbeta fick i stället se hur Husse tog tag i Areks halslänk. Förskökte med ett lätt tag fösa ut honom, men fick strax arbeta hårdare. Hundjäveln stretade emot som om det var avlivningssprutan han var på väg emot. Fick ta spjärn med foten mot kofångaren innan Mr Envis förtstod att han var tvungen att komma ut. Förstår honom till viss del eftersom så fort han kom ut så besteg prinsessan honom för att rida en tur ut i solnedgången.... Den dominansen gjorde att Arek såg uppgiven ut medans den lilla rodeon ägde arenan.....

Barnen som tittat på skrek av upprymdhet medans hundarnas Husse försökte lura i skitungarna att dom ludna asen bara lekte.... Ännu ett proffisgt uppträdande av den späda mannen och dennes bestar... Jobbmässigt då? Jo Arek löste uppdraget och fann faktiskt det gods man sökte. Puhh! Alltid något positivt!

I natt ska vi jaga bus. Bara Arek och jag faktiskt. Hönan ska få vara hemma hos övriga i familjen zoo. Hon vet inget än, men Arek vet. Jag berättade det igår, men bad honom att inte skvallra. Det jag har sett av Areks glädje över unghunden gör att jag är rätt säker på att han håller hemligheten för sig själv...

Må gott!

Husse