ATT VINNA....
Efter att ha vittjat den mänskliga arvtagarens ryggsäck så anträffades en inbjudan till att delta i en brännbollsmatch. Arrangören hade på barnens uppdrag gjort en utmanarmatch mellan elever och deras föräldrar. Gemensam mat och mysstund varvat med lekstund med visst tävlingsmoment.... Jajamensan! Snappade direkt upp ordet "tävlingsmoment". Kollade i kalendern och upptäckte till min förtvivlan att jag lovat mina tjänster till Staten och då med uppdrag att ånyo trygga ordning och säkerhet. Helvete heller! Ansökte om semester och utestängde mig sedan från all kontakt genom att stänga av mobilen. Nu djävlar skulle ungarna förnedras.....
Historiskt sett: Husse grymt bra i ungdomsåren på att misshandla tennisbollen, köra frivarv efter frivarv och plocka enhandslyror. Även väldigt begåvad i att håna dom som ej klarade löpningen utan förnedrats när dom skuttat som en vildhare för att undvika att bli bränd.
Tiden rullar ju dock på, men klart det skulle bli enkelt att köra över 12 åringarna.... Kollade runt på mitt lag och upptäckte att engagemanget var lite tudelat. Dom flesta verkade sakna viljan att förnedra arvingarna utan verkade mest njuta av solen i ögonen samt samtalet med grannen intill. Ett par av lagets deltagare verkade mer laddade och kartlade varenda slagmans rörelse för att om möjligt kunna kasta sig dit för att plocka en lyra.... Tack vare ett antal elitspelare i vuxenlaget så vägde det upp morsornas "spela för att ha kul" filosofi. Vi krossade skitungarna så att jag ett tag trodde att tårarna skulle börja rulla....
Som en extra krydda i förnedringssoppan så lyckades Husse slå bollen till månen, därefter skubba varvet runt och triumferande krypa sista biten in i mål.... Så dj-vla skönt att vinna....
Annars tror jag att mitt yrkesval så smått börjar att trubba av mig från verkligheten. Ett tecken på yrkesskada var när jag under färd en helgmorgon i mitt akvarium till bil, närmade mig den tätbebyggda metropolen strax söder om Stora Staden. I en större fyrvägskorsning med tillhörande trafikljus så puttrar jag fram i fina 50 km i timmen. Grönt ljus och färd ut i den stora korsningen. Observerar då att jag ej är ensam i korsningen utan att det kommer något i god fart från vänster sida.... Hinner uppfatta att farkosten ej ämnar stanna varvid Husse tvingas tvärbromsa för att undvika krock. När energin från bromspedalen nått via tentakler och system upp i hjärnan så upptäcker jag vad sinnena registrerat. - En älg!!!!
Mitt bland affärer, bilvägar och bostäder så spurtar en älgkalv rakt över korsningen. Yrkesskadan slår till på så sätt att Husse ej bekymrar sig över att älgen befinner sig i fel forum utan att han troligen sprungit mot rött ljus......
I övrigt så har Husse tränat albinon Emo. Spåret är ju det som strular så kraften ligger just nu där. Under träningsperioden så lade Husse ett ängspår och efter att slutföremålet lagts ut så vandrade den tankspridde ut på körbanan. Strålande sol gjorde att Husse njöt i fulla drag samtidigt som han pillade med sin lilla telefon.... Kände hur jag trampade på något med fotsulan på tennisskon och det kändes ungefär som att trampa på ett stort tuggumi.... Kändes märkligt och jag vände mig därför om och böjde mig ned för att titta vad jag trampat på.
Höll på att skita på mig! Mr ormfobi hade just nu utmanat sin lycka lite väl mycket. Husse hade trampat på den siestavilande svarta huggormen som avslappnat låg och njöt av asfaltens värme. Nu var huggormen inte i harmoni. Tog fram min mobilkamera för att fotografera hur nära döden jag varit. Huggormen visade nu tydligt att Husse inte skulle utmana lyckan mer än han gjort utan i stället snabbt bege sig av från platsen. Tog ändå ett foto, men på grund av rädsla och avstånd så ser det mer ut som en mörk bajskorv..... Efter att ha tagit "Årets fotografi" så kramade jag min lyckoamulett och sprang fort som f-n därifrån.....
I morgon är det nya tag med Emos spårande och det vore väl f-n om den tröga Tysken inte skulle förstå vad näsarbete betyder...
Må gott!
Husse
EMOS FÖRSTA FOTBOLLSLÄGER...
Långhelg och sedan länge en planerad aktivitet i form av träningsläger i fotboll. Tre dagars helvete där Husse uppdrag har skiftat från att vakta Stora Stadens medborgare mot faror och annat djävulskap till att agera ledare för 30 tonåringar med sockerabstinens. Dygnets 24 timmar går åt till att ge asen föda, mänsklig värme och omtanke, utbildning i vett och etikett, medla i konflikter samt forma dom lama asen till fullfjädrade fotbollsmaskiner....
All övrig ledig tid avsätts då till nödvändig vila samt träning och underhåll av Stora Stadens fybenta hjältar. För att även bibehålla egen fysisk status så har Husse deltagit i viss träning och straffades då direkt med vansinnig träningvärk samt benhinnor som skriker om nåd.... För er som exempelvis inte deltagit i ett BIP test tidigare så kan jag varmt reckommendera detta.... Ni kommer snabbt bli varse om att ni har lungor som till en början är för små men som efter ett antal ruscher känns så stora att dom riskerar att tränga ut genom ögongloberna....
För att sedan riktigt visa hur kroppen åldras så kan ni prova på ett ental varv med "¨långa steg". När baksidan av låren slutat krampa så fanns ju inte en chans att man på ett rättvist sätt kunde visa sina " fotbollsskills" för huvudcoachen. Helvete vad ont jag har även nu. Trots att det gått tre dagar sen övningen genomfördes....
Någon som uppskattat sitt första läger är i alla fall vår nye vän Emo. Emo har på ett högst aktivt sätt genomfört samtliga träningspass. Emo får högsta betyg i engagameng, speed och träningsnärvaro. Emo får däremot mycket låga betyg i ordning och uppförande, pedagogik samt empati. Albinon har stormat in på anläggningen, deltagit högst aktivt genom att slakta alla bollar han kom åt (väldigt många) samt vänt upp och ned på ett antal späda ynglingar. Vid samtal med Emo har han framfört att han i all välmening försökt visa grabbarna att uppmärksamhet är a och o under träning och match. Har man inte alla sinnen på plats så har Emo bryskt meddelat detta genom en kroppstackling som vänt upp och ned på tonåringens värld....
Emo har även deltagit i fredagens frågesport. Albionon for runt bland deltagarnas bord och i all välmening stört och förstört samarbetsövningarna. För att den späde Schäfern inte skall glömma sitt ursprung och uppdrag så har vi även tränat lite lydnad samt spår under ledig tid. Lydnaden finns inget att klaga på, men vad gäller spårningen så finns här väl en hel del att önska.... Även här är dock engagemanget stort, men Mr Flipper har väl kanske inte helt förstått uppdragets art. Bland annat visade han prov på mycket stor hårtofs i nacken när han misstänksamt spårade förbi två stora hästar. Därefter lite vingligt längs med vinklar och svängar på ortens fina golfbana. För att inte lyckas fullt ut så sket albinon i en högervinkel och hamnade då automatisk i vattenhålet vid hål nummer 1. När lill-tysken stod med bröst och framben i vattnet så fanns ju alternativet att backa tillbaka. Det hade varit idealiskt i Husses värld, men den unge valde alternativ nummer två. - Simma!!!!
Albinon simmade runt ett varv i den lilla sjön. Därefter upp på fast mark där han slängde ett ögonkast på han som höll i spårlinan. Han verkade förstå att linhållarens smala ögon inte var beröm för det beteende han just visat prov på. Albinon skakade därför av sig allt överflödigt vatten och lattjolajbanspårade sista biten mot sin belöning....
Tyvärr har han även skurit upp sin trampdyna lite så nu är det vila igen. Emo har dock väldigt svårt att vila och jag antar att det har med sin ADHD att göra. I dag skulle vi ta det lite lugnt på tomten. Njuta av solen och bygga ett staket på baksidan. Terroristen har väl deltagit högst vesäntligt på sitt alldeles speciella sätt. Den närgångne har varit med och sågat, hjälpt till att skruva samt hjälpt till att bära virke.... Däremellan har han väl hoppat upp på alla djävla bord vi har i huset och på altanen....
Glad är han i alla fall....
Nästa vecka ska vi satsa lite extra på spår. Emo måste höja sig lite om han skall få bli Husses nya polishund. Husse ska få hjälp under några dagar och sedan får vi se om det löser sig eller inte....
Until then!
Be well!
Husse
TRE DAGARS MYS...
Första dagen av de tre var i dag och det var precis som om Arek petat i sig lite av det uppåtpiggande preparaten. Som en vildhäst som för första gången förses med sadel och tyglar far han i riktning mot objekten som skall sökas. I stället för hästattributen så är det hundkoppel och Husse som dras i rasande fart och då självklart med målet att få använda sin söta nos i jakt på belöningssystemet......(Arek alltså! - Husse har ju ingen söt näsa utan mer en liten uppåtnäsa som Rumpnissarna i Ronja Rövardotter)
Det går inte att tro att Tysken är 9 år gammal när han eftersöker godbitarna. Uppstarten är våldsam, men ögonen så glada att man blir tårögd. I sin sökiver river han som alltid ned ett antal föremål, men allt som var tvunget att kastas var en gammal CD skiva. Geten är så intensiv och säker i sitt sök att jag aldrig behöver oroa mig för obekväma ord från instruktörerna. Husses enda uppgift är i stort sett att klicka ut efter träff samt städa upp det som trillat ned....
Även den unge har fått vara med i sökandet efter preparat. Albinon fattar ju ingenting, men har fullt upp med att spåra runt i lokalerna. Den späde har fått miljöträna i massor, kampat med allt och alla, kört lydnad och allmänt hyfs samt varit den som fått blivit klappad av personalen på de företag vi besökt.... Albinon har skött sig galant och fullgjort sitt uppdrag till fullo. Ett spår lyckades jag få ut till den unge. Detta på en kortklippt och mindre gräsyta. Spåret inte längre än kanske 100 meter, men då med ett antal 90 gradersvinklar.
Arvtagaren tog upp spåret galant. Klarade första vinkeln fint, men fick plötsligt utseende som en dinosaurie från äldre tid. Ragg på ryggen som en nyss upplockad abborre och fullt utfall mot gångbanan. Varför? Jo för där passerade det ju en annan hund och dess ägare. Efter att albinon sträckts upp så for han i full fart tillbaka till spåret. Fullföljde alla vinklar, men med fortsatt ståpäls på ryggen....
Trots att albinon inte fått göra så mycket i dag så hade jag förhoppning om att han ändå skulle vara lite trött efter all miljöträning och nya intryck. Ser jag till hur jamaren nu får lida här hemma så förstår jag att den gode Emo inte alls är trött.... Jamaren har fått sig en ordentlig omgång och det sista jag såg av henne var att hon gömde sig i handfatet.... I morgon är det ny kursdag och då får jag hoppas att det finns lite lämplig spårmark intill så att jag kan trötta ut den nye lite bättre än i dag...
Until then!
Be well!
Husse
NY BIL!
Denna gång kändes det dock som om alla var Husses vänner när jag lämnade salen. Troligtvis för att dom flesta gillar hundar! Till och med busarna nickade uppskattande när Husse beskrev hur Geten spårat och anträffat både bus och gods. Väl på jobbet så visade det sig att Husse fått förmånen att ensam hålla ordning på hela norra helvetet. Det innebär att Husse ansvarar för tre polisområden och det är typ som halva Stora Stadens län.... Husse hade dagen till ära med sig både Stadens hjälte samt dennes arvtagare Albinon. Vi bedrev verksamhet i skogen när Staden då behövde biträde av den fyrbente stoltheten. Två inbrottstjuvar hade lämnat springandes efter upptäckt. Eftersom Husse låg typ 2 polisområden därifrån så var det ju en bit att köra.
Tiden är ju vår viktigaste vän i vanliga fall. Ju kortare tid mellan brott och spårning desto större chans till ett lyckat jobb. När jag då försökte mig på att trockla mig igenom all djävla utfartstrafik i Stora Staden ja då kändes det som om jag aldrig skulle komma fram. Hittade en bra linje mellan köerna, men självklart dyker det då upp en "Tjalle Tvärvigg" som viker sin bil åt tvärtomhållet. Blodstörtning i huvudet på Husse och ett antal gester och mimik innan jag kommit förbi. Fick upp farten rejält på den helt nya polisbil som vi fått äran att låna just detta pass. Den sega dieseln kom ifatt en skåpbil där föraren låg i vänsterfil. Han poppade troligen hög musik alternativt att han motsatte sig att Husse skulle komma förbi honom denna kväll. Husse tutade, vejade åt alla jävla håll, skrek i bilen (ungefär som han skulle höra det) och när jag väl kom förbi så var det ånyo "gäster med gester" från Husses bil. Exempel på detta är:
Spinkig högerarm med liten knuten knytnäve som flaxar i riktning mot motståndaren.
Mimik från läpparna där de outalade orden i svensk grammatik kallas svordomar.
Husse fortfarande i affekt eftersom tiden rinner iväg. Upptäcker till min fasa att jag just passerat avfarten i 200 km i timmen och att nästa avfart är 5 km bort. Av där och sedan vända åter. Upptäcker till min husläkares fasa (på grund av risk för hjärnblödning) att det saknas avfart i den riktning jag nu åker. Hur i helvete kan man bara göra en avfart åt ett håll? Får åka ytterligare 5 km för att ånyo vända runt och köra norrut. Kör ånyo om samma jävla bilar som jag tidigare gjort och lyckas denna gång svänga av på rätt ställe....
Kommer fram till objektet för brottet och upptäcker att det är ett bostadsområde av större modell. Hur mycket folk som helst på väg till och från jobbet, skola och affärer. Spårmöjligheterna klart begränsade, men försöker ändå hålla god min. Vittnet berättar att gärningsmännen sprungit antingen åt ena hållet eller åt andra hållet....Klart som fan att dom antingen sprungit åt det ena hållet eller det andra! Kände uppgivenheten stiga, men tog i alla fall ut Arek för att visa vår goda vilja. Arek visade direkt entusiasm över att komma ut. Hoppade i spårutrustningen, drog iväg in bland alla vandrande människor för att sedan sätta sig och bajsa..... Det var väl ungefär det resultat jag väntat mig när jag sett förutsättningarna, men man vill ju ändå tro på mirakel....
Nästa jobb på norra helvetet var ett rån. Självklart var vi ej nära händelsen utan fick köra långt som f-n innan vi äntligen kom rätt. Arek ut för att sköta sitt jobb. Husse så klart något negativ igen eftersom tiden sprungit iväg samt att orten att anses som tätbebyggd. Men nu jävlar sköt Arek fart. For iväg med sträckt lina.... Vidare över villagator, gångvägar och bilvägar. Ånyo in på en gångväg och fram till ingången till järnvägsstationen... Ett tåg hade precis kommit in så nu var vi körda, men man får ändå vara glad för ett bra spår. Här fanns en misstanke om att gärningsmannen gått ned på perrongen så Husse tog ned sin varg mot tågstationen.
Då förändrades Arek! Från att ha varit en hund värdig att besöka förskolor och dagisgrupper så fick han väl plötsligt för sig att det var huliganer i tåghallen. Geten började skälla och göra utfall mot kärrningar och barn så att samtliga fick fly hals över huvud. Geten var ju försedd i spårlina (15 meter lång) så det tog lite tid att hiva in den bitska hajen och få honom under kontroll. Ingen biten, men samtidigt ingen kvar att fråga eftersom samtliga flytt för sina liv....
Resten av kvällen gick i samma tema! Det enda positiva med kvällen var att jag hann träna arvtagaren lite i spår. Det såg mycket bra ut så jag känner ett visst hopp om att det här verkligen kommer att fungera. En rolig sak till som hände under kvällen var när ett fordon skulle stoppas. En specialenhet (tycker dom själva) med hemliga poliser låg bakom ett fordon man ville ha stoppat. Föraren skulle vara eftersökt och troligen lite farlig varvid man bad ordningspoliserna om hjälp med att stoppa och gripa. När polisbilarna försökte ta sig fram till platsen i köerna så började specialpoliserna gnälla över att dom hörde sirener. Det numera hjälteförklarade yttre befälet visade sig vara en riktig snut. Han lät meddela att han i stort sett sket i vad dom hemliga poliserna tyckte för ville dom ha hjälp så gjordes det på hans sätt. Två sekunder senare hade hans team boxat in busen och förpassat honom till statistiken över gripna. - Så djävla skönt att höra något säga ifrån i stället för att bara jamsa med....
Nu ska vi bara vara ute i solen och leka denna dag. I morgon däremot så kör vi igång träningen för albinon och Arek igen. Tills dess så får ni må så gott!
Husse
ARVTAGAREN...
ALBINON SITTER FAKTISKT STILL...
JAMARENS GÖMSTÄLLE
AREK O EMOS NYA KOMPIS KIOWA
TRODDE HAN VA DÖD, MEN HAN SOV...
GRIPET OCH KLART...
Även Emo har varit med ute i verkligheten och albinon har verkligen vaknat till liv. Passgångaren verkar ha förstått vad Husse menade med att spåra för nu har alla spärrar släppt. Arvtagaren spårar både skog, gräs och grus och till Husses stora förtjusning så verkar han göra det både med fart och stor glädje....
Ett av spåren som vi lade under arbetspasset blev förlagt på ett stort gräsfält. Spåret var väl ca 300 meter och var försett med flera vinklar, hopp över bäckar och ett antal skumma riktningsförändringar. I spåret satt en liten Hare och tittade spänt på om den ljusa passgångaren ämnade spåra människa eller djur. Albinon prioriterade Husse vid detta tillfälle varvid leken när vi hittade slutet var vild och full av glädje. Husse sprang, hoppade, kampade och rullade runt som en nyutsläppt kossa på grönbete. Allt i glädjerus då spåret gått så bra.
När vi anlände till polisbilen så var Husse fortfarande rosig i ansiktet och sådär lagom svettig under armarna efter lekstunden med den unge. Då upptäcktes ett litet problem! Bilnycklarna!!!! För femtioelfte gången så var bilnycklarna borta. Kollade alla fickor maniskt typ 30 gånger innan jag verkligen fick inse att dom inte låg där.... Kollade bilsätet, passagerarsätet ja ta mig f-n alla säten som gick att kolla. Men inga nycklar....
Fan! Fattas väl bara att det skulle bli ett akut hundjobb nu oxå.... Ytan där nycklarna nu troligen låg var ju typ 300 x 300 meter och jag hade ju hoppat runt som en djävla känguru när jag lekte med Emo. Nycklarna kunde ju vara var f-n som helst.... Tog ut min hjälte, Arek, och hoppades att han skulle kunna rädda situationen. Arek fick spåra om spåret och positivt i eländet var ju att geten gjorde det grymt bra.... När vi nått slutet så var inga nycklar anträffade så då var det bara att börja träna saksök.
Geten letade och letade, men nycklarna var som borttrollade. Kollade fickorna igen, men lika tomt där som förut. Gick tillbaka till bilen för att ringa en medarbetare och bekänna mitt misstag. Det betyder i korta ordalag att jag kommer att bli hånad samt få bjuda på tårta som tack för hjälpen med att köra ned ett par reservnycklar. Precis innan jag skulle ringa så kollade jag ånyo av bilen igen. Då plötsligt satt nycklarna i tändningslåset!!!! Vet inte riktigt hur jag tänkt alternativt inte tänkt, men jag måste säga att det kändes klart befriande att ånyo vara innehavare av godset....
Annars rullar allt på i vanlig takt. Min gode vän Arek börjar ju bli till åren med allt vad det innebär. Han är numera lite tröttare, lite mer sliten i kroppen samt hör och ser uselt. Men jag har oxå upptäckt att han utnyttjar tron på att han både är blind och döv. Häromdan föll han lite i egen fälla då man plötsligt ser hur han observerar en pytteliten svartmyra. Areks blick följer den lilla svartmyrans möda att ta sig fram. Man ser hur Geten koncentrar sig och ställer in siktet. Strax därefter är myran historia eftersom Tyskens långa tunga ger myran en sista färd ned i magen. Myran måste ha uppfattat färden som att vara i minst 4 G alternativt som att åka Insane på Gröna Lund.
Emo vill ju visa att han är arvtagaren så han ville ju inte vara sämre. Emo har dock en mer våldsam aproach vilket nästa svartmyra fick erfara. Emo observerar den lilla svarta som sprintar fram på marken. Emo lägger huvudet på sned, går precis bakom myran i typ 5 meter innan han bestämmer sig enligt polismans rätt, för att hindra fortsatt färd. Vänster tass med full kraft över den lilla myran och så var sagan slut.....
Nu är vi lediga ett par dagar, men träningen för båda Stadens hjältar fortgår.
Må gott!
Husse
LURIFAXEN...
Det enda som strulat med den halvt utvecklingsstörde tysken har varit spåret. Till och från har han gjort det bra, men allt som oftast har det gått käpprakt åt pipan och Husse har inte varit i harmoni....
Eftersom spåret är en ack så viktig del i det så kallade hundförarjobbet så har jag lagt ett stort jobb på att öka motivation och engagemang, men utvecklingen har varit usel. Bestämde därför träff med huvudinstruktören för att diskutera Emos falska CV. Min tanke var att ånyo visa instruktörerna vilken usel spårhund passgångaren är och att min tanke var att skicka honom tillbaka till Örebro.
Intruktören la ett skogsspår med 90 gradersvinklar, svåra passager samt från skog och ut på äng. På ängen var en 90 graders vinkel samt även en spetsvinkel. Instruktören meddelade innan spåret vilka svårigheter vi skulle dyka på och min spontana reaktion var att Albinon nu var rökt som polishund. Inte en chans att han skulle klara dessa svårigheter när han knappt kunna ta upp ett spår innan.... Pussade den fule på nosen som i en adjögest innan han fick komma ut ur bilen och påbörja sitt sista spår inom Statlig tjänst. Som en extra bonus var det en upptagssträcka på ca 30 meter innan spåret gick ut. Emos uppgift var alltså att för det första hitta det spåret och sedan lösa alla svårigheter....Kände mig lika hoppfull som en backhoppare på väg ut för stupet och då precis upptäckt att skidorna lossnat....
Redan när lillschakalen fick komma ut ur bilen så var det smått tillt i huvudet. Emo hade fullt upp med att kolla in sin nya flock i form av insruktörer, spårguru samt nyfiken åskådare. Innan den lille fått ordning i fågelboet (huvudet) så såg han ut som ett ivrigt rådjur som försökte hålla ordning på alla sina bambis. När han väl körde igång så hade jag inga större förhoppningar, men hängde väl på i linan för att det i alla fall skulle se ut som vi var ett team.
PANG! Albinon kände plötsligt att här gick ut ett spår. Den fyrbente passgångaren drog till och med iväg med sträckt lina och bara det gjorde ju att Husse blev alldeles pirrig i magen. Bra drag i linan och självklart missade han den första 90 gradersvinkeln. Den falske hittade dock tillbaka igen och fortsatte spåra i god fart och koncentration. Igenom ett öppet staket och ut i skogen. Här låg en svårighet i form av att instruktören rundat en liten höjd och sedan korsat sitt eget spår. Emo drog iväg förbi höjden och verkade först fly ut mot vilda skogen. Strax kom han självmant tillbaka och hittade ånyo spåret som drog iväg i annan rikting än den som nu Husse stod i.
Nu var avståndet mellan Husse och Emo ansenligt och Husse ropade därför till spårhunden att stanna. Nix Pix! Inte en tendens till att all lydnadsträning skulle ha satt sig. Husse fick skena som en vildhäst i skogen för att hinna ifatt spårlinan. Vid typ 5 tillfällen så höll jag att få tag på den, men då gjorde passångaren ännu ett ryck som gjorde att Husse plockade luft i stället.... Sjätte försöket så var linan bärgad och då var vi nere vid fältet.....
Anledningen till att jag hann ifatt linan var att Emo markerat (åt upp) en liten apport som instruktören lagt ut. Trodde inte ens att han skulle kunna hitta en pansarvagn som spårslut, men nu anträffade han en miniatyrlik apport. Hanteringen av den var väl inte perfekt, men man får vara glad för det lilla.... Precis då spåret gick ut från skog till fält så var det en 90 graders vinkel igen. Emo tog den som om han var ett tåg som körde på räls. Vidare till den sista svårigheten. Det var en spetsvinkel och där blev det ju lite problem. Med lite hjälp så letade han sig dock tillbaka och spårade ut spåret och fram till den pyttelilla slutapporten. Apporten var inte större än en tumnagel, men Tysken kunde tydligen plötsligt hitta allt......
Husse tittade på instruktören! Instruktören tittade på Husse! Fem sekunders tystnad innan dom förväntade visdomsorden kom som ett slag i ansiktet från instruktören.
" Nu kanske Husse kan hålla käften, lasta in sin hund i bilen och fortsätta träna i stället för att uppta instruktörens dyrbara tid"
Lurifaxen från Närke lurade oss alla! När han spårar så där så finns det ju i alla fall hopp.....
Må nu gott!
Husse
P.S Har fått frågan om det är okay att länka till min sida. Det är helt okay. Vill någon läsa denna skit så är dom varmt välkomna.
PAJASVARNING....
Episod 1: Gammelgeten numera lite ålderstigen och behöver därmed välbehövlig och sammanhängande vila. I sitt sinne tror sig dock Stadens hjälte vara ytterst farlig och när sömnen slår in så kan det vara svårt att skilja på verklighet och fantasi. Samtliga i familjen zoo idkar vila i form av TV tittande och allmänt samkväm. Den halte Tysken sover sin prinsessömn på golvet och visar tydligt med benspark och små voffanden att han är på äventyr i drömmarnas värld. Plötsligt och från ingenstans far han upp med ett skall. Svansen rakt upp och därefter i full galopp mot mattis som sitter i soffan. Visar tydligt att mattis är fienden genom morranden, hög svans och blottade tänder.... Mattis iskall och ber den gamle att "chilla" ned sig lite. Areks hjärna hamnar i rätt läge och han kan plötsligt skilja på dikt och verklighet. Tur för mattis för annars hade nog delar av familjen zoo varit på väg till akutmottagningen och resterande del mot Djursjukhuset för lite hjärnvård...
Episod 2: Ullig som ett litet lamm, mätt och belåten som en baby, färd in mot vardagsrummet för att torka av den lilla skabbiga nosen efter sitt intag av mat. Myshunden Arek nöjd och belåten efter sin middag. Lullar in mot mattan, torkar nosen och lägger sig därefter nedanför soffan för den lika viktiga mysstunden. Tydligen klappade Husse allt för bra i rasta-frisyren för Geten fick värsta sexdriften som från ingenstans. Geten ställer sig upp, vänder upp mot äldsta sonen och förbereder sig för att göra valpar med honom. Tack, men nej tack! Äldsta sonen avspisade eftermiddagskärlek och hänvisade den ludne vidare mot yngsta sonen. Arek verkade inte ledsen för detta utan gled vidare ut över golvet och då fast beslutsam att föra sitt arv vidare genom yngsta sonen. Efter lite paniksparkar och verbalt fula ord så överlevde även den yngste det rektuminriktade angreppet. Den gamle gav upp och föll till sömns under bordet....
Episod 3: Husse på jakt efter busar. Spårlinan i högsta hugg och Areks uppgift att finna ett utgående spår och därefter visa Husse vilken väg man flytt. Arek glad och inspirerad. Lurar ut Husse i skogen. Vidare över ett litet berg och sedan ned mot en villatomt. Strax innan tomten visar Arek att vi är nära. Svansen hög och likaså huvudet. Geten ståtlig i sin hållning och när han rundar en liten kulle så ser jag att han ökar takten och förbereder sig för bett..... Personrånaren var inte den han funnit, men däremot grannskapets svarta katt. Jamaren flydde i panik och när vi lämnade dungen så var avståndet mellan mark och katten i trädet uppskattningsvis ca 10 meter. F-n Arek! Det var ju inte kattjakt vi skulle pyssla med.... Tur att vi var i skogen så att allmänheten inte kan se vilken parodi som bjuds i jakten på ära och berömmelse.
Episod 4: Då Emo skall drillas så får ibland Arek ge sig ut bland vanliga människor och då i sällskap med mattis. Denna dag gick besöket till ett stall. Området fullt med hästar, hagar och stora öppna ytor. Den halte Tysken rörde sig vänskapligt bland hästar och hästtjejer och blev snart ett trevligt inslag i miljön. Som av en slump fann den ludne även en fotboll och då var ju allt i pensionärens liv perfekt. Fotbollspelaren lirade med sig själv, men mötte strax en övermäktig motståndare. När juckarhunden fått kontroll på bollen så visade det sig att den halvfeta rumpan var alldeles för nära elstängslet runt hästhagen. Allt som hördes var ett högt skriiiiii och därefter en Tysk Schäferhund som galopperade iväg över ängderna med svansen mellan benen. Strax kom den gamle tillbaka och då alldeles skakis i bakbenen. Det vart nog lite "De ja vu" över när han pinkade på kohagens elstaket för några år sedan.....
Vilken pajas han är.....
Må gott!
Husse
ÄNTLIGEN ETT LÅNGSPÅR....
Uniformsbyxor på, kängor som snörs an och sedan på med pikéttröjan. Fram med bältet som innehåller i stort sett allt utom motorsåg och yxa. Som grädden på moset det så förbannat tuffa benhölstret som gör att Husse ser ut som värsta insatspolisen. In i den kultförklarade cross countryn för färd ut i den hårda miljö som tituleras Stora Staden..... Skattebetalarna ska ha valuta för pengarna så Husse antar den hårdaste tjänsteminen så fort vi lämnat polisgaraget. Minsta tjafs, uppnosighet eller respektlöshet kommer att bestraffas hårt och som vittnen och biträden mina två medhjälpare Arek o Emo. Redan efter 500 meter så vaknar Husse ur sin fantasidröm om hjältedåd och hård attityd. Upptäcker att dom enda typerna som befinner sig ute är stressade människor på väg till sina jobb.... Visst f-n! Det är ju dressyrdag och inte busjagardag. Bort med attityden, kanalbyte från Hip-Hop till mer schlageraktig och lättsjungna låtar. Ned med rutan på rallybilen och så järnet ned mot dressyrplatsen.....
Det är ju lekdag för hundarna och Husse hade som önskemål om att få spåra lite längre med Gammelgeten. Ett färsk spår av jaktkaraktär där vi efter några kilometer skulle komma i fatt och triumfera över den "gripne". Figuranten skulle spela skräckslagen och bli biten i den medföljande skyddsarmen. Planen var glasklar och instruktörerna nöjda med övningsupplägget. Figuranten som utsetts att bistå Arek och Husse var lika exalterad över övningen oxå. Problemet med figuranten är att denna kan ändra scenariot blixtsnabbt och utan att meddela övriga skådespelare. Så även nu.... Eftersom Husse kände viss oro för vad mannen kunde hitta på så medtogs för säkerhets skull en GPS för att hitta tillbaka efter långspåret. Nollställde mätaren för att kunna mäta hur många kilometer spåret till slut skulle bli.
Efter 15 minuter drog Stadens hjälte och dennes svanspilot ut till skogs. Räknade med minst en timmes språngmarsch i skogen innan vi skulle hinna i fatt och Arek få bita an. Dubbelkollade all utrustning innan Schakalen slet ut mig på en språngmarch. Redan efter 200 meter så vek Arek kraftigt vänster och lyfte huvudet som om han vindade in något... Va f-n! Funderade på om något vilt från fablernas värld dånat igenom vårt spår och att Geten mot förmodan funnit detta mer spännande än bitövningen.... Bestämde mig för att lita på hunden för en gångs skull och hängde därför på i spårlinan. Arek var nu riktigt het! Kändes som om vi var riktigt nära det han nu spårade då vi nu kom ut på ett öppet fält....
Arek visade tydligt att jakten snart var slut och då Husse tittade upp så syntes ju den lilla runda farbrorn som varit lekledare i övningen. Då Arek gått i fullbett och övningen var slut så vandrade vi tillbaka mot bilarna. Hade inte hjärta att vara upprörd mot den lilla farbrorn eftersom han var eld och lågor över hur bra övningen gått. När vi nått bilarna och åkt upp till första korsningen så visade GPS én på att vi tillryggalagt 600 meter..... Vilket långspår va???
Efter den fabulösa urladdningen i skogen så var det Emos tur. Emos utbildningskurva har gått rakt uppåt och allt fungerar mycket bra förutom det ack så viktiga: SPÅRNINGEN.
Emos utveckling i spåret har inte gått så bra som jag hoppats. Det är som att han saknar en viktig del för att bli en riktigt bra spårhund. 90 procent av alla jobb vi har i Stora Staden är spårjobb på hårt underlag där det är mycket störningar. Har inte hundarna den riktiga kicken i spåret så fungerar det inte. Som det ser ut nu så kommer inte Emo upp i den nivå som behövs. Vi har kört mycket extraträning med byteshöjande övningar, men det ser tyvärr inte riktigt bra ut. Emo har fått en vecka på sig att visa en förbättring. Om det inte blir bättre så är han nog tyvärr rökt som polishund i Stora Staden. Det är väldigt synd eftersom det är en härlig hund.....
Min gode vän Emo, alias albinon, är ett gosedjur i världsklass. Varje morgon vi vaknar så har vi en gäst i sängen. Hans favorit är att smyga upp, låsa fast händerna med tassarna och sedan slicka bort allt överflöd från våra ansikten. På tomten så spelar han fotboll mest hela dagarna. Det har gått så långt att Husse till och med slappnat av lite under dessa lekar, men det ordnade ju Emo genom att anfalla en förbipasserande hund. Han tyckte väl att Husse blivit slapp.... Jag som alltid gnäller på andra hundägares hundhållning fick nu själv stå och be om ursäkt för albinons uppträdande....
Veckan som kommer nu så är det spårträning som gäller. Måste få upp Albinons intensitet och bytesintresse. Vill ju mer än gärna ha honom kvar, men då måste det bli mycket bääääääättttreeeeee.....
I fredags klädde jag och Arek även upp oss i hockeykläderna. Som en rymdmänniska som färväntar sig ett fall från månen haltar man fram på grund av alla skydd som skaver. Anledningen: Första maj demonstrationer där man förväntar sig bråk och våldsamma upplopp. Papperen från insatscheferna var numrerade upp till 200 sidor och på en av dessa behandlades Hundenhetens uppgift. Uppgiften bestod i följande:
Att under insatsen befinna sig på behörigt avstånd från demonstrationsplatserna. Hundenhetens uppdrag blir i stort att vara osynliga för att undvika provokationer. Vid läge rött (i stort sett krig) så kunde det komma i fråga att vi skulle få använda våra köttätare, men i övrigts så kunde vi opolerade och osociala svanspiloter hålla oss på behörigt avstånd.
Detta fick till följd att vi under dagen han med följande:
Rasta hundar på vackra Djurgården.
Äta glass och fika vid en vacker båtklubb.
Besöka Gröna Lund och titta på alla dårar som åker Insane och uppskjutet.
Ånyo äta glass.
Shit va hårt det är att va hundförare!
Må gott!
Husse