POLISHUNDEN AREK

Två försvunna 4 åringar sedan flera timmar tillbaka! Uppdraget mycket viktigt och allvarsamt även om dom små initiativrika asen själva valt att rymma från sin förvaring på dagis. Snack med Arek på vägen fram om vikten av att sätta på sig hjältemanteln. Peptalk till Emo om att detta är hans chans att ta viktiga poäng och axla rollen som blivande hjälte i Stora Staden. Efter ordergenomgång så fick självklart K9 enheten en oländig bit terräng att söka av. Av fyrbentingarnas uppträdande när dom släpptes ut ur sina burar så misströstade dom ej utan skällde glatt och sprang varv efter varv runt Husses ben.... Arek verkade inte ha förstått peptalket för han sprang direkt ut och hämtade en kotte. Nykomlingen Emo verkade inte heller han ha förstått ordergenomgången i bilen för hans blick skvallrade om att syret nått upp i hjärnan, men att där i övrigt var vakum..... Passgångaren hängde mest på i Areks upptåg och Husse kunde endast hoppas att en vindpust och vittring från mänsklig doft skulle bryta Piff och Puffs kamp om kottarna.....

Efter en timmes klättrande så kom då det sköna beskedet om att en patrull hittat "the refugees" och detta vid en korvkiosk nära centrum. Trodde väl inte från början att just vi skulle hitta pygmeerna i den djungel där vi var, men som sagt! - Man vet ju aldrig... Direkt vi lastat Statens Volvo så kom nästa uppdrag. I största hemlighet anordnades en insats för att förhindra ett förestående rån. Platsen var rätt nära där Team Arek/Emo och Husse befann sig och terrängen däromkring inbjöd verkligen till ett flyktspår. Strax innan 21.00 skulle rånet ske och tipset var bra. Namngiven buse, plats och tid skvallrades in till farbror blå.

Med ett smile gled Husse in i det "heta området" och då med förhoppningen om att få spåra upp en flyende rånare. Även det sket sig så klart eftersom objektet som skulle rånats typ hade stängt för två timmar sedan.... Fuck! Gav upp polisjobbet och bestämde mig i stället för att bygga kroppen inför sommarens sol och bad. Byggde ett par sjukt stora biceps och bröstmuskler innan jag gled in mot duschen. När Husse duschat klart, torkat sig och ånyo skulle flexa muskler i spegeln så hade dom redan försvunnit.... F-n! Allt jobb i gymet helt i onödan....

Emo har även han lyckats gripa sin första flyende buse. Tonårssonen kaxade upp sig mot Husse varvid jag hotade med att släppa Albinon på honom. Den spensliga unga mannen trodde sig odödlig och gav sig av på en löptur med Albinon efter sig. En tonåring har ju ingen styrning i kroppen på grund av allt som skall växa på plats så det dröjde ju inte många sekunder förräns han föll till marken. Två sekunder senare kom Albinon sladdande över honom med samma osynkade unghundskropp. Resultat:

Ont i röven!
Blåklocka på vänster öga efter unghundstass!
Fläskläpp efter att 40 kg hund lagt sig i ansiktet för att vila!

Tonåringen klart dämpad och inte alls lika sugen på att kaxa mot pappa.... Annars är den unge tonåringen klart häftig. Berättade häromdagen om hur han befunnit sig i skidliften på väg upp för backen. Sittandes tillsammans med en helt okänd dam och då med den självklara svenska tystnaden. All spänning resulterade i att den slappa röven släppte ut en riktigt aerosolknall med tillhörande bajsdoft. Tanten tittade på honom och då börjar han skratta hysteriskt. Så hysteriskt att han föll ur liften och rullade ned för backen... - Vad säger man? Inte lätt att bräcka den historien va?

Hur går det för Emo då? Vi vilar ju tills på torsdag med spåret, men ångar på med lydnaden. Det går riktigt bra och vi har kommit en bra bit på vägen. Albinon orkar lite längre pass nu och gör fina framsteg. Vilotiden går åt till att spela fotboll med Arek på tomten.

Må nu gott!

Husse

Polisradion ropar ut! "pågående skadegörelse på skola. Anmälare hör glaskross". Reptilsnabbt svar från Stora Stadens hjältar och så var vi på väg. Radion meddelade att besten och svansföraren blev ensamma på detta jobb eftersom övriga poliser var upptagna med andra göromål. Husse svarade kaxigt att detta  var att anses som "no problema" och i händelse av flykt eller strid så var ju teamet beudransvärt samspelta att allt ändå skulle lösa sig.....

På plats så stod den välvuxne anmälaren halvgömd. Han meddelade att han hört glaskross från en förskola, men att han trodde gärningsmännen redan flytt. Han hade inte vågat gå dit för att kontrollera och det tackade ju Geten och jag för. Taktiken blev att Husse bar spårlinan medans Arek vässade tänderna. Geten var grymt laddad och drog mig fram i kopplet som om jag vore en djävla trasdocka. När vi närmade oss så visade Geten tydligt att här fanns färsk vittring. När vi närmade oss kortsidan så hördes det karaktäristiska ljudet av glaskross.... - Dom var alltså fortfarande kvar!!! Team Arek/Husse visade prov på flexibilitet och ändrade taktik ett (spårande) till omfallstaktiken. Omfallstaktiken går ut på lösa uppgiften på följande sätt:

Full fart framåt! Fienden skall upptäcka en rabiat varg med skall och blottade tänder. Får man ändå för sig att flykt kan vara ett alternativ så skall det klart framgå att den som håller i kopplet knappast kommer att orka hålla fast vargen och detta genom ett ansiktsspråk på Husse som visar på panikbeteende.... Taktiken fungerade klockrent!

STANNA ELLER JAG SKICKAR HUNDEN!!!! För att förstärka orden så fortsätter Arek dra mig mot objektet trots att jag kastat ankar och försöker stå still. Skadegörelsen upphör, men fienden vägrar resa sig upp. Ser endast två huvuden i höjd med staketet till altanen.

RES ER UPP OCH KOM HIT! OM INTE SÅ BLIR NI VARGMAT!

Huvudena börjar att röra sig mot Teamet, men fortfarande hukandes bakom staketet. Va f-n! Är det anfall på gång? Här gäller det att ta kommandot igen.... - Res er upp! Klättra över staketet och håll händerna synligt! Kommandona åtlyds, men nu med snyftande ljud under rörelse....

Då upptäcker Husse sitt och Areks fina kap! Fienden kunde ju inte resa sig upp eftersom dom redan stod upp! Fienden visade sig vara ca 110 cm långa och vara i åldern 10-11 år. Shit! Kan ju paja barnens uppväxt och tilltro till rättsväsendet så vi sköt i diskett nummer tre i taktiklådan och blev dagisvänliga. Arek var den som fick lattja och stoja med kidsen medan Husse försökte formulera ned en anmälan på skiten grabbarna ställt till med. Geten var tålmodig och lyckades få kidsen att upphöra med sitt tårfyllda beteende.... Man kan väl säga att grabbarna ställt till med lite bus, men fångats med handen i kakburken. Är bara tacksam för att ingen sprang.... Tänk om Arek ätit upp någon utan kidsen? Då hade ni som ej sett Husse live troligen fått se honom på varje löpsedel i hela Sverige. PHUUU!!!!

Under förmiddagen i dag har jag, Emo och Geten njutit av det fina vädret. Strålande sol, lydnadsträning samt lite spårträning. Under det att vi väntade på att spåren skulle ligga till sig så njöt vi av en skön skogspromenad. Hundarna turades om att urinera på allsköns stubbar och träd vilket gjorde att även Husse tänkte passa på att tömma förrådet innan det var dags att fika....

Stöllde mig mot en trevlig buske, tittade ut över den vackra skogen och då mest för att undvika upptäckt. Trots att det var stora skogen så vill man ju inte bli påkommen när man står med Mr Liten ute i vädret. Tittade vänster! Tittade höger! Ingen där så då var det bara att titta nedåt för att se vilken typ av figur som ritades på marken... Shit! Därnere låg ju en jävel och tokstirrade rakt upp på det oskyddade byltet... En huggormsjävel låg och njöt av solen, men fick sig väl en ofrivillig dusch i stället.

Husse har ju ormfobi vilket gjorde att steppandet drog igång och då okontrollerat. Här gällde det ju även att säkra upp hundarna innan dom skulle undersöka varför det sick-sackförsedda snöret ålade i väg. När hundarna var under kontroll så visade det sig att jag så att säga glömt att "skaka av "den" innan den drog ihop sig i byxan... Shit! Urin i hela brallan. FAN!!!

Lämnade hundarna i bilen, men av fascination var jag tvungen att gå tillbaka för att fotografera ormen. Ville att sambon skulle förstå att jag ej led av inkontinens utan faktiskt mött skogens fiende. När sambon fick se kortet på mobilen så var hennes gissning att det var en spindel.... Okay! Kortet var inte bra, men att säga att det var en spindel!!!!!

Nu ska vi vila en stund för att sedan dra till jobbet. 

Må gott! 

Det härliga vårvädret fortsättar och ledigheten rullar på i mycket trevlig takt. Här ingår skötsel av tomten i form av krattning, inoljning av altanområde och staket samt möblering av utomhusmöblerna. För att se om möbleringen lyckats så måste man ju även testa på att träna genom att då fika.... Till  min hjälp har jag haft mattis, stånk o stön barnen, Emo o Arek och sist men inte minst Jamaren.

Jamaren gör allt för att få lite fart på tomtområdet och då genom att göra små ruscher över området för att se vilka av medlemmarna som har jaktinstinkt i blodet. Emo har kort minne, men grymt bra jaktintresse vilket innebär att vi fått hämta in Emo från grannarnas tomt mer än en gång. Den självgoda Jamaren smiter iväg en stund för att strax efter komma från en annan vinkel och göra sin byteslek..... Framsidan på tomten ser därför nu ut mer som en uppräfsad åker än en gräsmatta....

Emo o Arek har även tränats i den ädla konsten att spåra. Vi har roat oss med färska spår i skog och då med ordentlig byteslek i slutet. Emo börjar fatta galoppen, men får till och från kortslutning i sin vattenskalle. Men i stort går det mycket bra. Geten finner dessa lekar grymt roliga och som avslutning fick han ett härligt spår på jakt efter Husse. Den som skulle hålla i spårlinan var mattis och stora sonen. Husse gick ut med ett försprång av ca 5 minuter vilket ju innebär att den som skall spåra kommer att få sig en hyfsat aktiv skogspromenad. (Hi! Hi! Hi!)

Husse roade sig med att hoppa över allt bråte han kunde hitta, klättra upp för varje höjd han kunde se samt självklart då springa ned för höjdernas sluttningar och då i jakt på nästa bergsknalle. För att riktigt få njuta så ringde Husse även upp lilla mattis var annan minut för att få njuta av hennes andhämtning. Första samtalet innehöll svordomar, nästa samtal en hel del flåsande och det tredje samtalet att hon lämnat över spårlinan till ynglingen som kallas för hennes son....

Högt upp på en höjd inväntade jag ekipaget och när dom väl dök upp så lät det som det var någon som for runt med en skogsmaskin. Här knäcktes det kvistar vill jag lova. Observerade bara Arek fäst i en spårlina. Därefter ett litet glapp och sedan en vilt hoppande och springandes tonåring.... Efter ytterligare ett glapp kom lilla sambon ångandes med röda fina kinder.

Smög vidare över berget och ned för en sista sluttning. Nu hade Geten sett mig och den nioåriga Schäfern njöt av sin triumf. Man såg i ögonen att han visste att det vankades en bitning i Husses seniga arm. Som tur var hade Husse med sig sin fina skyddsarm för efter bara ett fåtal sekunder satt 40 kg besten njutfullt fast i högerarmen.....

Strax efter kom dom två "hundförarna" i fatt även dom....

Hundarna har fått en rejäl dos träning under helgen och så även lite motion. Gammelgeten är ju njutbar att se. Han älskar när vi cyklar, åker rollerblades eller springer. Vår nye vän, Albinon, är lite mer av motsatsen. Han njuter inte av motion utan han ser mer lidande ut när cykeln kommer fram.... Albinon har dock inget val eftersom han skulle se rätt bra ut om han fick en och annan muskel på sin späda kropp. Enda gången han sprungit frivilligt var när barnen och Husse åkte rollerblades. Då skulle han vara med och buffas o knuffas i sin iver att vara först....

När vi cyklade i går så var han mer avvaktande. Såg ut som om jag höll på att sälja honom till en kannibal när vi lugnt cyklade runt i motionsspåret. Ko-ögon, släpande gång och gängliga steg....- Tills vi mötte en hundjävel i spåret!!! Då plötsligt skulle han vara före cykeln. Detta innebar ju att Husse drogs med i jakten mot den andra hunden och trots svordomar och försök till att bromsa in så gick färden i god fart fram emot den andra hundägaren. Som en liten överraskning på motionsrundan så vek min unge nykomling in framför framdäcket och då var det ju riktigt kört..... Efter en halsbrytande vobblingstur så fick Husse stopp på velocopeden. Dock med kraftig smärta i pungpåsen efter att ha hoppad ned på ramen i ett försök att bromsa med fötterna.

Jävla Emo! Efter lite praktisk diskussion om hur vi skall hantera motionen på cykeln så drog vi vidare i spåret.....

I dag är det söndag. Då ska vi ha en vilodag. Emo o jag ska bara spela fotboll på tomten och kanske köra ett litet lydnadspass på en 10 minuter. Motionen kommer han dock inte ifrån och dagen till ära skall Husse flexa musklerna och glida fram på sina rollerblades....

Må gott!

Husse

Familjen Zoo har nu haft långledigt och vädret kan man ju i alla fall inte klaga på. Strålande sol och späckat schema som i sin tur gjort att alla däggdjuren somnat gott på kvällarna. Trots uttag av semestertimmar så handlar ju det mesta ändå om att träna hund samt våra egna kroppar. Husse har fått ett nytt ryck och ämnar trotsa naturens lagar för typ den 1000 e gången under sin livstid. Gymet har ånyo fått flitigt med besök och allt för att Husse ska få många magrutor och stora biceps inför beach 2009. För 1000 e gången så kommer jag att konstatera att när man rullat ut garnnystanet så syns ändå inga knutar, men det sista som överger en är ju som tur är hoppet.....

Husse tror ju på mirakel och önskar inget hellre än att få lite synlig muskulatur. En vanlig vecka kan därför innehålla två pass fotbollsträning, tre pass på gymet och ett fruktansvärt pass så kallad spinning. Själva fotbollsträningens första pass körs ju på måndagen och sedan är ju för f-n hela veckan förstörd. 14 åringarna som Husse försöker knäcka blir ju bara snabbare o starkare för varje vecka så Husse får ju slita hund för att hänga med.... Timmarna i gymet är mer harmoniska för då kan man ju vika ned sig när det börjar smärta lite i senorna.... Spinningen däremot!!! En timmes tortyr där kommandorskan som kallas instruktör verkar göra allt för att man skall gråta om nåd.... Efter att timmen är slut så haltar samtliga deltagare ut och det ser ut som om man varit med i en flygkrasch.....

Med insjukna kindknotor, puckel på ryggen och ett uppdämt behov av att vila så haltar man ut mot bilen. Öppnar dörrarna för att då se ett antal blodhundshängande ögon som tigger om att få vara med.... Shit! Ingen vila utan bara att ta tag i fyrbentingarnas kroppar oxå. Temat denna vecka har varit att lära albinon att spåra. Till och från har han gjort det okay, men jag har saknat det där riktiga klippet i spåret. Vi har därför haft hjälp av en instruktör och då börjat med grunderna i motivationsspår. Albinon har verkligen viljan, men alla bitar har inte riktigt kommit på plats. Instruktören ser dock inga problem utan tror att albinon kommer att spåra alldelels utmärkt.... Motivationsspåren med Emo har i alla fall gjort att Husse fått se/flyga fram i skogen samt verkligen fått användning för sin Deo.

Även skogens konung, alias den haltande fyrbentingen, Schakalen, den tandlöse hårbollen Arek har fått leka av sig. Husse har utnyttjat barnen och mattis för att "die alte" ska få ha lite roligt. Det är å andra sidan lika roligt att titta på när han visar sina talanger....

Ungarna ombads bland annat lägga ett lite längre skogsspår för att Geten skulle få njuta av lite drag i linan samt fräsch skogsluft. Att han sedan tränade uthålligheten lite gör ju ingen heller. Hade flera kontakter med den lilla sonen under det att bröderna gick ut spåret. Han lät meddela att promenaden gick bra, men att det kanske blev lite väl långt. Han och brodern hade dock hittat ett bra gömställe och väntade nu bara på att favorithunden skulle "rädda" dom. Arek tog upp spåret galant och Husse släpades med ut i den skog som låg huller och buller på marken. Efter ca 150 meters spårande så började Geten att vinda in något och gick med mycket hög nos.... Shit! Var det någon annan som gick här i ödemarken eller hade Geten nosat in något från Fablernas värld... Lät min inspirationskälla sköta spårandet och hängde bara på. Nu var det full galopp i ca 150 meter till innan jag hörde ett skällande i en sänka.... Den röda bollen kastades till Geten och upp dök två små grabbar som hävdade att dom vara mina barn.... Spåret blev hela 300 meter långt så man kan väl sammanfatta det med att vi alla bedömer avstånd lite olika.... Tackade ändå trollen för hjälpen....

Även Emo fick njuta av dessa motivationsspår och gjorde det bra. Som avslutning skulle dock min käre kollega Arek få ett spår med ett bettvinst i slutet. Planen var att mattis skulle gå ut och vandra på en stor äng, därefter upp i skogen och då hitta ett bra gömställe. När Geten anträffat henne så skulle han skälla och Husse skulle ge beröm. Därefter en liten visitation av den anträffade och sedan skulle mattis överraska Husse med att försöka slå skyddsarmen i huvudet på sin kära sambo.... Då skulle förhoppningsvis helvetet braka lös och Geten bita sönder nidingskvinnan som anfallit Husse....

Planen gick galant! Arek tog upp språret hur bra som helst. Det var ca 30-40 minuter gammalt, men Geten spårade som om det var ett flyktspår. Efter det stora fältet vek han upp i skogen och fortsatte sitt näsarbete en stund till. Svansen rakt upp och bakom ett träd såg jag hur mattis gömt sig för att undvika upptäckt.... Stannade till och väntade på att min tyske vän skulle skälla, men inget kom. Kikade mot anträffandeplatsen och såg hur hårbollen klättrade över mattis rygg, bet tag i skyddsärmen och bet väl sedan åt hårt så in åt helvete..... Kvinnan som tituleras min sambo skrek så att det ekade över hela kommunen. Geten sket fullständigt i hennes fruktlösa försök att glida ur skyddsärmen. Han bet bara åt hårdare å hårdare....

Husse förstod att övningen spruckit lite i slutet och att "någon" glömt att man måste skälla innan man får bita. Husse förstod oxå att mattis redan var sur så loppet var liksom kört. Berömde därför min kompis rejält medans jag skrattade gott.... He! He! He! MIn gode vän sköter ju allt själv så det var liksom inte läge att lägga sig i.....

Nu blir det långpromenad, lite mat och vila och sedan ska Husse ut och cykla med Albinon och Geten!

Fuck va vi har det bra!

Må gott!

Husse

Tonåringen stod så där lite lagom arrogant och självgod. Lät meddela att han ej accepterade sådant beteende och att han krävde sin rätt att få anmäla. Det späda lilla aset var så präktig i sin demokratiska rätt att utnyttja rättssystemet och spetsade sin hånfullhet genom att tala om att hans speciella önskan var att söka till polisskolan..... MEN JAG DÅ!!!! Den lilla räkan framför mig verkade inte förstå vilken specialenhet och kompetens som nu stod framför honom. Kunde han inte förstå att jag knappt visste var f-n mitt block var och att pennan i innefickan i stort sett hade intorkad bläck? Allt jag gjort var ju att köra som ett svin för att om möjligt få spåra upp och mässa den utlarmade sexualbrottslingen som visat sig som Gud skapat honom inför ungdomarna. Att han därtill gjort ett antal rörelser med sin manick gjorde ju bara uppdraget än mer viktigt....

När den engagerade anmälaren viftade in min fina hundbil så ville jag ju bara få en plats varifrån teamet kunde börja spåra.

"Han är där inne i lägenheten!" Orden träffade mig som en brandyxa i bakhuvudet. Det önskade spåruppdraget sjönk som en sten i havet då jag med tom blick stirrade anmälaren i ögonen. Nu anlände hissen ända upp till övervåningen hos Husse och bitarna började falla på plats. Husse skulle inte få spåra! Husse skulle få ta upp en anmälan och då tillika behöva prata vänligt med en människa. Husse skulle även behöva söka upp lägenhetsinnehavaren och även prata med denna. Allt skulle ju sedan in i Statens jävla datasystem..... Började flacka lite med blicken för att om möjlligt hitta lite hundbajs som jag kunde mosa i ynglingens ansikte. Hittade inget och kom i stället på den galanta idén att vara vänlig och tillmötesgående, att för en gångs skull följa mallen för hur vi skall uppträda. Så att säga bättra på vår image lite....

När uppdraget var färdigt kände jag mig helt tom i huvudet. Det visade sig att jag trodde lika mycket på den som anmält som på den som skulle vara skyldig. Tur som f-n att man inte är utredare! Hade jag fått ett ärende som detta att hantera en måndagmorgon så hade nog chansen att Husse varit alkis varit rätt så stor.... Men nu är inte Husse utredare utan får vara ute och socialisera med folk i stället. Hurra!!!

Passet i övrigt bjöd på en del jobb i alla fall. Både Arek o Emo fick vara med och leta efter en mystisk man som vandrade runt med ett automatvapen. Först ut var Arek som fick göra själva grovjobbet. När området var så att säga "säkrat" så kunde även Emo få komma ut och känna på hetluften. Det var ett helvete att hålla reda på nykomlingen eftersom han skulle spåra överallt där Arek gått.... Vi var även på ett par andra jobb där hundarna ej behövde användas, men där det kändes som om vår insats ändå var lite viktig.

Resten av tiden tränades Arek o Emo. Emo börjar bli varm i kläderna nu och det ser faktiskt väldigt bra ut. Har stora förhoppningar om att han kommer att bli grymt bra. Bland annat har han nu klarat två viktiga test som är av yttersta vikt. Det ena var att spela fotboll på tomten. Provet bestod i att kunna dribbla, men framför allt att inte lämnat tomtområdet. Emo höll världsklass så som det ser ut nu kan hundarna leka på tomten och Husse fika på altan. Uppdrag nummer två var att hjälpa  till och tvätta polisbilen. Här finns stora utrymmen att utforska, mycket folk som passerar samt en och annan polishund som påkallar uppmärksamheten. Även här klarade Emo testet bra och var mycket delaktig i saneringen av bilen.

Arek brukar ju vara med och tvätta bilen även han, men denna gång fick han avstå. Den tandlöse gör dock sitt till för att visa att han håller världsklass. Hade lagt varsitt spår till dessa två hjältar. Först ut var Emo och eftersom han är nybörjare så var spåret endast ca 30 minuter gammalt och då i skog. Spåret var bara 300 meter och gick som i en fyrkant. Emo gjorde det mycket bra och avslutades med en ordentlig byteslek.

Sen var det pensionärens tur. Han spår var lika långt, men med bra mycket mer svårigheter. Många vinklar, återgångar och ett par sköna uppförs och nedförsbackar. I sin panik att visa att han ännu inte är slut så drog han väl med Husse ut på en resa i benbrottens värld. Herregud! Höll på att slå ihjäl mig när han drog mig runt i sin iver att visa hur duktig just han är....

Efter lek och stoj så vandrade vi åter mot bilen i vår iver att agera hjältedåd.

Nu har vi en veckas semester..... Skönt!!!

Må gott!

Husse