UPP SOM EN SOL -NED SOM EN....
Vi har faktiskt haft rätt så mycket flyt sista tiden. Hittat bandit efter bandit, räddat borttappade personer samt skrämt en och annan pensionär. Något som jag och husse lärt oss, som tur är, är att flytet går i vågor. Ungefär som med konjuktuererna i Sverige. Vi var uppe på toppen, men nu kan man väl lugnt säga att vi är på väg ned i en dal igen.... Vissa veckor är som förgjorda. Man är på fel plats vid fel tillfälle. Eller som fallet varit sista veckorna. Skitväder! När vi varit lediga så har det varit fint väder, men då vi börjat att jobba så har vädret skojat till det rejält. Nu sist var det snöblandat regn och otroligt kraftig blåst hela natten. Det roligaste vi gjorde var att försöka ta oss ut ur polisbilen i motvind.... Inte helt lätt när det blåser orkanvindar.....
Vi skulle även ha deltagit i en stor trafikrazzia sista passet. Det brukar vara så att husse och jag då får vara jaktbil. Det betyder att vi är den bil som tar upp jakten om någon inte vill stanna i trafikkontrollen. Det brukar alltid vara någon som vill pröva sina vingar och tanken är då att husse skall köra ikapp dem, tvinga dem att lämna bilen springandes, för att sedan överlämna dom till mig.... Kul!
Tyvärr han vi bara ta smörgåsen på utsättningen innan vi blev tagna till ett annan ärende. Det var ett viktigt, prioriterat, allvarligt ärende som slutade med att jag och husse satt i skogen och tittade på en elstolpe. I tre timmar! Sen slutade vi och gick hem....
Som sagt! Upp som en sol, men sedan kraftigt ned som en pannkaka....
Men som vi också lärt oss efter alla år: Det kommer alltid en vändning och flytet kommer att komma åter. Det är det som gör det så kul. Nu åker jag och husse iväg på träningsläger en bra bit norr om staden. Det gör vi varje år och det brukar vara väldigt kul. Mycket spårande, mycket bitande och en hel del fysisk träning. Meningen är att man skall kontrollera av alla ekipagen och se hur man står sig....
Nu blir vi borta en vecka och rapporterna om detta äventyr får vänta tills vi kommer hem.
Ha det nu bra!
Arek
ACK SÅ LITEN HJÄRNA....
Glad påsk kanske man skall börja med att skriva. Inte alla tar ledigt under påsken vilket jag och Arek tackar alla ödmjukast för. Man skall inte önska andras olycka, men det är ju så roligt att använda hunden i samhällets tjänst. Vi har nu kört två pass under påsken. Dom första påskkycklingarna som hamnat på den kriminella sidan träffade vi på dagpasset. Det började som vanligt med en hel del dressyr där jag lade tonvikten på spår och saksök. På eftermiddagen så larmades det dock ut att man observerade hur tre personer gjorde inbrott i ett hus på södra sidan av staden.
Jag och Arek åkte dit och var först där. Vi smög upp till huset, men det visade sig att de kriminella påsktjuvarna haft god överblick och därför sett oss komma. Arek visade dock tydligt att någon nyss varit där varvid vi påbörjade spårsök. Efter endast 150 meters spår så var den första kycklingen infångad. Han försade sig och lät meddela att två kycklingar till varit på platsen, men lyckats rymma.
Arek visade även här tydligt i vilken riktning man gett sig av. Efter att vi fått förstärkning av ytterligare poliser så kunde jag och Arek ge oss av i spårandets värld igen. Det visade sig att det var pigga påskkycklingar vi nu jagade. Man hade sprungit över stock och sten, tomter och berg, vidare över gator och därefter ut på stora fält. Efter ca 2 km spårandes så var vi i stort sett tillbaka på samma ställe där vi började fast nu på andra sidan gatan. Arek spårade runt ett hus och vidare ut i skogen och vips! - Bakom en stor sten så stack ett par smala ben fram. Påskkycklingen tilltalades och han visade sig vara på ett alldeles roligt humör. Efter lite skojandes och hejarop om hur fin hunden var så kom ytterligare en polisbil och hämtade upp denna filur. Lite roligt var att jag lagt ned Arek ca 15 meter från banditen, men för varje gång jag tittade bort så skyndade sig Arek närmare banditen.
Denne fick större och större ögon och visslade ut sin oro mellan gliporna som förr hade kallats tänder. Arek var ej ond utan var endast ute efter att få tillgång till banditens medhavda ölburk. Arek är väldigt förtjust i ölburkar och handskar. När jag sedan sade varsegod till Arek så drog han mot banditen i rask takt. Där framme hämtade han upp banditens burk under det att denne skrek gällt.....
Nu var det ju en kvar att fånga, men det tog sin tid innan jag fick Arek att släppa ölburken och koncentrera sig på jobbet.
Efter ett längre spår så närmade vi oss nu ett större centrum. Tyvärr började gammelgeten bli trött och ju närmare centrumet vi kom desto segare jobbade han sig framåt. Två av tre var väl inte så dåligt ändå......
På nattpasset sedan hade jag stora förhoppningar om att få spåra ifatt banditer igen. Dock var nattpasset lugnare än vanligt och inga hundjobb alls. Förräns 05.00 när ögonlocken var tunga som bly. Polisradion lät meddela att två personer höll på att bryta sig in i bilar varvid vi genast begav oss dit. Under vägen fram fick vi fina rapporter om vad banditerna pysslade med. Tyvärr missförstod vi positionen lite varvid tjuvarna än en gång upptäckte oss före vi upptäckte dem. Det visade sig att dom gjort inbrott i många, många bilar och sedan lagt benen på rygg.....
Arek var dock ytterst laddad och så även den kollega som hängde med oss. Ett tag trodde jag att det var han som spårade eftersom han låg så långt fram. Spåret var av flyktkaraktär och vi kom snart in på ett dansbaneområde. Här visade det sig att tjuven klättrat över ett ca 3 meter högt staket. På andra sidan staketet kunde vi se honom springandes en bit bort, men omöjlig att nå på grund av staketet.
Det var här den gode Arek visar vilken otroligt liten hjärna han har att tillgå. Min tanke var att vi snabbt skulle springa tillbaka och runda staketet. Därefter återuppta spåret på andra sidan staketet. Areks tanke var att vi skulle springa igenom staketet, vilket var omöjligt. Efter lite disciplinärt snack så kom vi äntligen runt och på rätt sida. Jag var då smått arg då jag trodde att den ambitiösa kollegan skulle ha sprungit ifatt banditen och fångat honom.
Tur som bara den var att banditen var snabbare och hade lyckats öka avståndet. Den ambitiösa kollegan hade då kopplat på sin hjärna och stannat där han sist såg banditen. Bra! Arek tog direkt upp spår och nu gick det undan kan jag säga. Efter ca 500 meters sprintande i världsrekordtempo så vände Arek och vindade upp mot en villa. Bakom villan satt banditen och försökte gömma sig.
Till fängelset med honom och en ordentlig kram till Arek.
En var ju dock kvar och vi hade inte en aning om var han tagit vägen. Jag gick tillbaka med Arek och han tog ånyo upp ett spår som vek av åt ett annat håll. Efter häcklöpning över tomter, jakt på gångvägar, gräsmattor, bostadsområden så började Arek ånyo bli lite sliten. Det visade sig att banditen löpt på bra utan att stanna och efter ca 3 km spårandes i bostadsområdet så kom vi fram till en parkering. Här låg en rattkåpa till en bil samt att just den p-platsen var tom. Troligen, dock inte säkert, så hade tjuven tillgripit en bil och snabbt åkt från detta område....
Dock otroligt bra jobbat av gammelgeten och jag är mycket stolt över honom. Att spåra flera km på hårt underlag kan vara rätt så jobbigt för hundarna. Så jag måste säga att han gjorde det bra. Och en bandit är ju bättre än noll.
För att fira händelsen så sökte vi semester. Allt i syfte att spela fotboll hemma på tomten i stället för att ligga i bilen under kvällspasset. Så det är vad vi gjort idag....
Husse
HAN VAR SOM GALEN....
Mitt lilla lag fick äran att delta i en cup med lite äldre gossar. Det var tuffa dagar, men grabbarna gjorde det kanon och vi kom till och med hem med en liten pokal. Kul! På söndagen var jag dock rätt så sliten, men ändå så var det dags för ett nattpass där. Förstod då jag gäspande åkte till jobbet att det kunde bli lite tunga ögonlock under natten. Men ack så fel man kan ha....
Det började redan på uppvärmningen inför nattpasset. Jag skulle väcka Arek lite genom att lägga ett par korta jaktspår och han visade direkt att han var att räkna med. När nattpasset sedan drog igång så visade det sig att Arek blivit som galen. Analysen blir att han fått vila för mycket och på så sätt fått otroligt mycket energi. Det var bara att tacka och ta emot, samt försöka hänga med i gammelgetens tempo.
Vi hade jobb hela natten och många trevliga spårjobb. Först blev vi stoppade av en taxichaufför som blivit lurad på sin betalning. Kunden hade skuttat iväg och chauffören stod där med lång näsa då jag och Arek dök upp. Enligt chauffören var vi ca 10 minuter efter då jag tog ut min käre kamrat Arek.
Som jag sagt tidigare! Gammelgeten hade energi och det blev en spår i jaktens tecken. Jag formligen flög fram längs med gångvägar och bostadsområden. Efter ett längre spår så vek geten in i en mörk vrå. Där stannade han upp och tittade på mig innan han skällde till en gång. Härligt tänkte jag! Vi har hittat banditen, men då jag rundade hörnet så fanns ingen där.... Dock stod banditen innanför en glasdörr precis där Arek skällt. Här gällde det att lura ut banditen och geniet öppnade faktiskt dörren. För att han inte skulle kunna dra igen dörren då han såg att farbror blå stod där, så tog jag tag i hans arm. En mindre dragkamp uppstod då banditen trodde han höll på att bli rånad. Innan jag riktigt analyserat läget så ordnade Arek upp ärendet genom att bita banditen i armen....
Man kan lugnt säga att dragkampen upphörde och den snyftande banditen tyckte att detta var djupt orättvist. Man kan säga att straff utdömdes på plats och det var riktigt bra gjort av geten att ta tag i situationen. Han gjorde precis som han lärt sig.....
Nu var man lite smånöjd och tänkte att Arek inte skulle orka så mycket mer efter det långspåret. Ack så fel man kan ha. Vi hade flera små spårjobb och personsök i skogen och Arek körde på i samma stil. Full galopp! Så kom då ytterligare ett inbrottslarm och vi åkte från ganska långt håll. Trots detta var vi först på plats och kunde konstatera att det varit inbrott. Ägaren var uppgiven då detta var det 13 inbrottet på kort tid. Först hade jag inte tänkt använda Arek då jag trodde att han var trött, men då ägaren såg så ledsen ut så bestämde jag mig för att göra ett försök.
Arek körde samma stil som innan. Han formligen flög fram och jag efter med spårlinan lindad runt armen. Full fart längs med gångvägar innan han tvärt vek av höger, förbi en stor parkering och därefter vänster och fram till en garageinfart. Arek visade tydligt att han ville in där, men den var ju låst. Det fanns dock en glipa i porten och man kunde se in. Döm om min förvåning då banditerna stod i godan ro innen i garaget. Man höll som bäst på att dela bytet och skrävla om hur lyckat inbrottet varit.
Efter ett tag kom en utav dem för att öppna garageporten. Då han såg vargens hungriga ögon så uppvisade han en mycket uppgiven attityd. Efter lite utredning och säkrande av bevis så fick banditerna hänga med till fängelset. Ett fantastiskt pass med många härliga spår. Jag tackar Arek för hans entusiasm och glädje i arbetet och längtar redan till nästa pass.....
Husse