UPP SOM EN SOL -NED SOM EN....

Hallo igen! Gammelgeten Arek här igen. Nu var det länge sedan jag tog mig ton här på sidan. Det har att göra med att husse fört loggbok medans jag endast fått ligga på golvet nedanför datan och briefa honom om detaljer i arbetet. Husse har ju varit rätt nöjd med mig sista tiden och det känns ju rätt så bra. Det är ju alltid lite roligare att campera ihop med någon som är positiv än någon som är stram i mungipan.....

Vi har faktiskt haft rätt så mycket flyt sista tiden. Hittat bandit efter bandit, räddat borttappade personer samt skrämt en och annan pensionär. Något som jag och husse lärt oss, som tur är, är att flytet går i vågor. Ungefär som med konjuktuererna i Sverige. Vi var uppe på toppen, men nu kan man väl lugnt säga att vi är på väg ned i en dal igen.... Vissa veckor är som förgjorda. Man är på fel plats vid fel tillfälle. Eller som fallet varit sista veckorna. Skitväder! När vi varit lediga så har det varit fint väder, men då vi börjat att jobba så har vädret skojat till det rejält. Nu sist var det snöblandat regn och otroligt kraftig blåst hela natten. Det roligaste vi gjorde var att försöka ta oss ut ur polisbilen i motvind.... Inte helt lätt när det blåser orkanvindar.....

Vi skulle även ha deltagit i en stor trafikrazzia sista passet. Det brukar vara så att husse och jag då får vara jaktbil. Det betyder att vi är den bil som tar upp jakten om någon inte vill stanna i trafikkontrollen. Det brukar alltid vara någon som vill pröva sina vingar och tanken är då att husse skall köra ikapp dem, tvinga dem att lämna bilen springandes, för att sedan överlämna dom till mig.... Kul!

Tyvärr han vi bara ta smörgåsen på utsättningen innan vi blev tagna till ett annan ärende. Det var ett viktigt, prioriterat, allvarligt ärende som slutade med att jag och husse satt i skogen och tittade på en elstolpe. I tre timmar! Sen slutade vi och gick hem....

Som sagt! Upp som en sol, men sedan kraftigt ned som en pannkaka....

Men som vi också lärt oss efter alla år: Det kommer alltid en vändning och flytet kommer att komma åter. Det är det som gör det så kul. Nu åker jag och husse iväg på träningsläger en bra bit norr om staden. Det gör vi varje år och det brukar vara väldigt kul. Mycket spårande, mycket bitande och en hel del fysisk träning. Meningen är att man skall kontrollera av alla ekipagen och se hur man står sig....

Nu blir vi borta en vecka och rapporterna om detta äventyr får vänta tills vi kommer hem.

Ha det nu bra!

Arek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback