GRINOLLE...
Arek här igen! Kul att ni läser om våra äventyr, om ni nu gör det. Hoppas i alla fall att ni följer vårt arbete och träning lite då och då för annars skulle det vara lite segt att skriva om våra vardagssysslor. Husse och jag har ju kört igång efter semestern och det har rullat på rätt bra. Sista nattpasset så hade husse på känn att vi skulle få jobba på den norra sidan av den stora staden. Husse avskyr den delen av länet och brukar kalla den för "norra helvetet". Vet inte varför för det händer nog lika mycket där som på den södra sidan.
Det husse avskyr mest med den sidan är att det alltid kommer ett jobb i slutet av nattpasset. När man är som tröttast. Det jobbet är alltid långt bort så möjligheterna till att håva ín en fånge brukar vara begränsad. Mycket riktigt så fick vi köra på norra sidan och husse försökte hålla god min mot övriga turlaget. Dom vet dock har barnsligt grinig han blir. Husse brukar försöka lura någon annan att jobba i norra helvetet, men det brukar väl inte gå så där jättebra....
En gång på fem år har husse lyckats tjata sig tillbaka till den södra delen.
På nattpasset så var det ju så klart tvärdött. Inga jobb där jag kunde använda mina sinnen och inga vidare jobb där husse kunde glänsa med sina kunskaper. (som är rätt så begränsade...) Men, som vanligt, kl 05.40, så kom det förbannade jobbet långt upp i norr. En försvunnen självmordsbenägen man hade skuttat rakt ut i skogen på fyllan. Husse torkade tröttheten ur ögonon och började köra mot glesbygden. Snittfarten låg på ca 200 km/h och efter ett tag började jag undra varför husse inte skulle bromsa ned. Det visade sig att surgubben glömt exakt var denna stad i glesbygden låg varvid vi kom insladdande där med full gas. Som tur var fick husse stopp på ekipaget om mumlade samtidigt något om att man måste ha byggt ut centrumdelen, för den hade aldrig legat där förut... Visst!!!!
Väl där så visade det sig att mannen skuttat till skogs ca 3 timmar innan vi kommit dit vilket gav honom ett hyfsat försprång. Jag fick dock ett fint spårupptag som ledde ut i skog, ängar, grusvägar och fält. Husse var glad och trodde med säkerhet att vi snart skulle hitta denna ledsna människa. Efter några km spårande så meddelade man att den försvunne var hittad vid liv. Han var då ca 500 meter ifrån där vi nu var. Synd att inte vi fick hitta honom så att grinollen i linan där bak fick bli glad igen. Husse var ändå väldigt upprymd och mumlade något om att det var tack vare vårat spår och riktningsbestämmelse som mannen kunde hittas. Visst!!!
På kvällspasset sedan så var husse laddad igen. Han skulle jaga allt och alla och mina egenskaper skulle användas. Annars fick det vara nog. Det började med två ungdomar utan hjälm på en moped. Husse bestämde sig för att den mopeden måste vara stulen. Ungdomarna var inte sena att försvinna, men husse kände sig listig. Han följde dom på håll, utan att jaga dem, och till slut vek chipparna ut i skogen. Vad är hunden och förarens hemmaplan? Jo skogen så klart! Husse ålade ut mig och jag ville göra honom tillfreds. Jag sprang i vindtunneln, upp för en lång backe, och plötsligt kände jag mänsklig vittring i min nos. Jag skuttade en bit ut i skogen och vem låg där och väntade? Jo mopedföraren och den fina mopeden.
Husse blev glad och mopedisten ledsen. Det slutade med att mopedföraren fick dyra, dyra böter med sig hem för alla felbeteenden han gjort. Husse var nöjd eftersom det var jag som hittat föraren. Allt annat hade inte räknats....
Strax efter var det dags att åka långt, långt söderut för att jaga båttjuvar. Det visade sig att tjuvarna blivit skrämda, hoppat av båten mitt i sjön och simmat till andra sidan. Där skuttade man upp i skogen. Husse fick med sig en ljushårig poliskvinna och vi satte igång att spåra. Spåret gick rakt upp för en lång uppförslöpa. Den ljushåriga ville plötsligt att vi skulle stanna så att hon kunde telefonera. Husse blev överraskad över tilltaget och stannade först till. Sedan vinkade han irriterat till henne att hon skulle komma. Sen såg man hur grinolle vaknade till och han kommenderade mig att ösa på. Sen var hon borta....
Spåret fortsatte i tuff terräng i någon km. Där kände jag mänsklig vittring och bestämde mig för att kolla upp vem det var. Då jag kom upp för ett berg så visste jag att vi var mycket nära. Väl i skogen, på en sten, satt en polis! Husse blev nu riktigt riktigt irriterad och började att skälla ut den stackars polismannen. Men allsköns svordomar undrade grinolle vad denna polis gjorde i skogen när dom visste att polishunden skulle komma dit... Den lilla polismannen på stenen stammade fram att han inte gått i spåret, men grinolle lyssnade dåligt. Han skällde och skällde på den späda polismannen och tvingade honom att följa med i spåret för att visa var han gått. Detta för att undvika att vi skulle spåra honom i stället för båttjuvarna.
Jag orkade inte höra på husse utan jag gick tillbaka en bit och fortsatte spåra efter båttjuvarna. Husse sprang efter och malde på om att polismannen var näst intill oduglig. Plötsligt är vi ifatt tjuvarna och husse byter skepnad. Plötsligt var alla kompisar och nu skulle här fångas tjuvar. Han anropade tjuvarna och dessa stannade omedelbart till och började att krama varandra!!!! Husse såg lite konfunderat ut då vi kom fram. Det visade sig vara två 14 åriga flickor, dyngblöta och frusna som nu stod och grät och kramade varandra. Sminket rann längs kinderna och ångern var stor... Det visade sig att dessa stortjuvar varit vilsna och hungriga och nu bestämt sig för att låna en båt för att ta sig hem....
Nu fick man åka polisbil hem istället....
Husse fick börja svansa runt bland poliserna och be om ursäkt för sitt griniga beteende. Han är för patetisk.....
Arek
GETENS NOS ÄR HET....
Geten har lite svårt att koppla av utan tror att vi alltid skall göra något. Även efter en långpromenad så springer han och hämtar sin fotboll. Om jag försöker ta en kopp kaffe och lata mig lite i solen, så kommer han direkt och läggar bollen i knät. Lite jobbigt blir det ibland, men jag föredrar ju att ha en sån här hund så det är väl bara att le och se glad ut....
Under promenaderna nu så har han som sagt varit väldigt laddad. Han hittar saker och hittar på bus i parti och minut. Under ena promenaden så vindar han in varenda svamp och bärplockare och speciellt har han riktat in sig på en blåbärsförsäljare från Estland. Denna försäljare sitter dold i skuggan av en p-plats och är i stort sett osynlig. Geten glömmer bort honom varje dag, men då vi går förbi så känner han vittringen i vinden och skall absolut dit. Detta innebär att jag måste ryta till geten och detta får till följd att mannen från Estland alltid drar ihop sig till en boll och försöker gömma undan sig i sin campingsstol. Enkelt sagt: Estländarn är livrädd för geten.
Vidare på promenaden så dök Arek 10 meter ut i skogen och svansen gick för fullt. Ut kom geten och i gapet höll han en utfällbar batong!!!! Alltid bra att ha vilket gjorde att jag gav honom beröm. Denna batong bars ju runt av den stolta jägaren och jag kan säga att folk vi mötte höjde på ögonbrynen lite extra när dom såg vad polishunden bar runt på.
Under en annan promenad så mötte vi en mor med sina två små barn. Ett av barnen satt i barnvagn så vi gick försiktigt förbi. Efter 100 meter så dök geten ut i skogen igen och uppvisade nu en inte alltför tuff uppsyn. Arek bar nu en barnnapp mellan läpparna och det såg väl lite sådär ut om man vill ha en macho-hund. Det var inte allt för svårt att förstå var nappen kom ifrån så vi gick tillbaka till den bärplockande mamman och hennes barn. Hon blev jätteglad och jollrade lite med geten. Husse försökte också jollra lite, men då såg hon mer besvärad ut.....
Det sista geten och jag såg når vi gick vidare var hur tacksam det lilla barnet var över att geten hittat hennes napp. Ett kast i världsklass så var nappen förlagd i skogen igen....
Under kvällen idag så la jag ut lite övningar till geten. Därefter gick vi på promenad och då ut mot en golfbana. Intill golfbanan finns ett hus och där började Arek ånyo vinda efter något föremål. Då jag vill uppmuntra detta så berömde jag honom och frågade om han "hittat något". Geten blev exalterad och ställde sig på bakbenen. Därefter dubbelknuffade han soptunnan så att den föll till marken med ett brak... Vad i he--te gör du skrek jag och sprang fram för att resa upp den. Trodde geten fått tokspel, men då jag tittade i soptunnan så låg där flera par skor. Det var ju jättebra och som att förstärka detta så ropade jag "bra" rakt ut. Problemet i röran som nu uppstått var att den som bodde i huset nu tittade ut genom fönstret. Och vad såg han? Jo en filur som stod och höll i hans soptunna och ett par skor samtidigt som han ropar "bra" rakt ut. Han såg ju aldrig vad som hänt och ej heller geten som nu stod bakom buskarna.
Jag skämdes rejält, men hade åtminstonde vett nog att lätta från platsen snabbt. Undrar vad han i fönstret tänkte?
I morgon får vi åka och jobba igen. Då är det träning och vi är på inhägnat område. Då skall väl inget gå fel.....
Husse
DEN LILLA FALSKA TYPEN...
Tyvärr kunde jag väl inte glänsa så mycket under sista passen. Det hade ju varit bra att visa husse att ingen annan get kan slå mina meriter. Denna gång fixade husse nästan allt jobb själv. Det var en rattfyllerist i bil, en biltjuv som satt kvar i bilen samt en inbrottstjuv som stannade då husse anmanade honom. Jag fick bara sitta bak i bilen och lida och ha trist. Inte kul!
Endast en gång kom mina tjänster till användning. Det var två förvirrade människor som bestämt sig för att plocka svamp. Då man gått vilse tidigare så bestämde man sig nu för att åka rakt ut i vilda skogen, men då med regeln att endast vara precis vid vägkanten och dess närområde.
Det tog inte länge förräns en av de förvirrade saknades i storskogen. Efter fyra timmar ringde man husse och mig varvid vi for ned till stora svampskogen. Husse mumlade något om att det kunde vara svårt att få upp ett spår efter så lång tid. Samt att det vid tillfället var väldigt varmt och fuktigt ute. Jag bestämde mig för att motbevisa den lilla besserwissen och fick ett bra spårupptag direkt.
Husse var grymt nöjd och pratade i positiva ordalag under resans gång. Gubben som nu var borta var 83 år gammal, han skulle enligt uppgift knappt kunna gå samt att han var rätt överviktig. Jo tjena! Efter en kilometer i skogen och då med en svamplockares typiska virrande, så började både husse och jag undra om gubben verkligen var så gammal som man sagt. Efter en stunds spårande till så uppgav man över radion att gubben kommit tillrätta och då ca 2 km från där vi var.
Det visade sig att gubben var i toppform och på strålande humör. Han tyckte det var kul att jag visade på vilka svampar han rört med händerna. Eftersom gubben nu var åter så fanns det ju ingen större mening med att jag och husse stampade på ute i skogen, så spårningen avbröts. Efter det blev det inga mer hundjobb...
Nåja! Det kommer fler pass så " I will be back ".
Tills dess får ni ha det så gott!
Arek
GPS-RUNDA I SKOGEN...
Gammelgeten älskar att bada. Han kastar sig hej vilt ut i vattnet. Sen är proceduren att man skall säga "varsegod" 10 000 gånger till honom. För varje gång man säger "varsegod" så kastar han sig ut som en torped.....
Vi har även tränat lite sökträning, spår och saksök denna vecka. Det har gått bra tycker jag. Gammelgeten sköter sig själv och löser de flesta uppgifterna med bravur.Vi har även jobbat lite aktivt mot tjuvarna och även det har gått ganska bra. Ett par fina spår efter tjuvar, men där vi tyvärr aldrig kom ikapp. Det är nackdelen med att det tar så lång tid för allmänheten att komma fram till polisen när man behöver hjälp. Sedan därifrån till att en polisbil skickas till platsen. Då rinner tiden iväg.....
Under nattens spårning så var vi ute i skogen. Det var kolsvart och vi visste att vi jagade efter två inbrottstjuvar. Arek hade god fart och vi for fram längs med en stig omgärdat av högt gräs. Plötsligt hade stigen planerat en fälla för polismannen och hans hund. Gammelgeten hade uppfattat stocken som låg över stigen, men ej den blinde föraren. Som tur var höll jag ganska låg fart vid tillfället, men jag stöp i marken som en fura. Spårlinan lindades runt stocken och mitt fina hölster. Arek drog för att spåra vidare och jag ramlade på polisradions larmknapp. Kaoset var totalt och jag satt verkligen fast..... Efter en långs stunds kämpande så lyckades jag ta mig loss ur fällan och jakten gick vidare... Tyvärr förlorade vi matchen mot tjuven denna gång, men spåret var långt och gammelgeten jobbade på bra.
Fick dock känslan att tjuven fanns kvar varvid jag och Arek planerade en fälla för dom. Vi gömde undan polisbilen och ställde oss på lur. Efter bara några minuter anlände tre ungdomar på cykel. Dom såg aldrig oss då vi stod i mörkret utan cyklade sakta fram. Plötsligt bestämde sig ungdomarna för att krossa en busskur av glas. Ett öronbedövande krossljud uppstod i natten och därefter cyklade grabbarna iväg....
Gammelgeten och jag tog upp jakten i polisbilen. Efter ett kort tag observerades skitungarna och jakten var igång. Då Arek skällde som besatt så bestämde sig en av gossarna för att stanna och ge upp. De andra två cyklade iväg som besatta Tour De France deltagare. När förstärkningen anlänt och tagit över den gripne så gjorde vi ett försök att spåra upp de två andra cyklisterna. Tanken var att dom bara skulle ha cyklat en bit för att sedan gömma sig.
Arek tog direkt upp ett spår som ledde längs med villagatorna. Efter några korsningar så vindade Arek så fint in mot en tomt. Femtio meter in på tomten ställde sig gammelgeten för att skälla och då jag anlände dit så satt två gossar och försökte gömma sig bakom en stor sten. Polisen vann denna match och grabbarna kan se fram emot ett stort skadestånd samt en notering i brottsregistret. Tack Arek!
I övrigt var natten rätt lugn. Vi fångade en husvagnstjuv samt en kvinna som visat upp rumpan mot en annan kvinna. Nu är vi lediga ett par dagar, men sedan jobbar vi helg. Det är roligast att jobba fredag och lördag natt tycker geten och jag. Det händer alltid mer vilket innebär mer jobb för oss.
Under dagen idag har vi vilat lite. Vi tog dock beslutet att ge oss ut i vilda skogen. Tanken var att gå rakt ut i skogen och med hjälp av en GPS navigera oss fram i otillgänglig terräng. Efter klättring i berg, dalar och genom mossa och blåbärsris så kom vi ut på en stig. Där kom även två joggare som vi känner väl. Det visade sig att vi ej riktigt hamnat i vilda skogen utan på en stig vi gått på ungefär 500 gånger. Vilket äventyr va?
Kan väl nämna att en mindre hobby är att spela golf. Har inget kort, men brukar spela mot sambon och en kamrat som är duktig i den ädla sporten. Han brukar alltid håna mig för att jag förlorar, men nu har det vänt. Sista rundan så fullkomligt krossades han. Hans tidigare smeknamn är The Legend! Det känns som om han nu får använda ett annat alias när vinststatistiken vänt till hans nackdel.
Har ni ork och vilja så kommer ni att få följa den fortsatta kampen oss emellan....
Husse
VILKET BARN HAN ÄR...
En liten reflektion från en fyrbent varelse med extremt liten hjärna: Husse är ett barn! Har varit en ganska lugn arbetsperiod så jag har haft lite tid att reflektera och analysera husse. Sammanfattningen får bli att han är extremt hyperaktiv men med ett barns intellekt. Några exempel på saker som hänt denna vecka är till exempel då hela familjen befann sig hemma i vardagsrummet. Stora sonen, 12 år, läste sportbilagan, lilla sonen, som är 10 år, läste kvällstidningen. Husse då! När jag flyttade nospartiet åt hans håll så låg han och tittade på en ungdomsserie från High-School i USA. Det handlar om barn i 15 års åldern och om deras skolmiljö..... Han låg med ett flin på läpparna och var helt inne i ungdomsvärlden. Allt medans barnen läste om verklighetens händelser med allt vad det innebär...
Sen skulle husse spela golf igen. Han tror alltid att han ska vinna och denna gång skulle kamraten Mr T och sambon få stryk. Husse var på bra humör fram tills första hålets första slag. Det slaget flög hela 30 meter.... Slag nummer två gick snett bakåt.... Slag nummer tre hamnade i en sandbunker..... Redan hör började husse bli lite oharmonisk.
Hål nummer två: Slag nummer 1 for ca 20 meter. Enligt reglerna skulle dessa dåliga slag straffas med att husse skulle få bjuda på öl. Slag nummer två for rakt ut i skogen och det var nu det brast för barnet.... Husse tog sin finaste klubba och gjorde om det till spjut. Efter ett kast, som var lite längre än hans golfslag, så hämtade han upp klubban för att göra ett nytt försök. När även detta slag gick åt pipan så vände husse sig om och började att lämna golfbanan. Efter två hål!!!
De andra försökte stoppa honom, men husse är envis. Efter en liten promenad så hade ändå husses lilla hjärna vridits i rätt läge varvid han kom lommandes tillbaka igen. Husses enda regel nu var att ingen fick prata med honom.... Kul o spela golf med honom va?
Husses slagserie på de fem första hålen blev: 7, 8, 9, 10, 9...... Som tur var körde man bara 9 hålsbanan annars hade nog husse slagit banans rekord. I flest slag/hål. Det sista jag hörde var att husse skulle sluta med golf och att banditerna skulle få sota för hans spel under kommande nattpass.
När vi så på kvällen fick åka till jobbet så var vi laddade båda två. Vi hade jobb hela tiden, men husses otur bara fortsatte. Vi var hela tiden på helt fel ställe när jobben kom ut. Oftast hade vi mellan 20-30 minuters framkörning innan vi ens kom fram till platsen där tjuven sprungit ifrån. Även en som är halvt lam hinner ju en bra bit på 30 minuter. Och inte nog med det: Vid ett ställe så var det inbrott i villa. Två gärningsmän fanns kvar och en lyckades farbror blå fånga på platsen. Man var helt säker på att den andra var inne i villan varvid jag och Husse skulle söka igenom den. Jag försökte tala om för husse direkt vi kom in att det inte fanns någon kvar där. Det kändes direkt på vittringen att man redan lämnat, men barnet husse envisades med att vi skulle leta igenom varenda liten låda i jakt på fantasitjuven. Jag lät honom hållas och efter ett längre tag kunde vi äntligen gå ut för att söka spår.
Jag hittade ett spår direkt och drog iväg. Rakt över tomten, genom att par buskar och ut på en annan tomt. Därefter vidare på vägarna i en ordentlig vända. Därefter ända fram till polisbilarna, fram till villan igen och därefter igenom buskarna på ett annat ställe. Efter hopp och skutt så var vi åter framme vid samma villa som vi först kommit till. Där stod nu en man i kalsonger och t-shirt..... Det visade sig att vi spårat två varv efter den nyfikna grannen. TACK FÖR DET!
Nu var inte husse i harmoni. Med rätta kanske då han nyss frågat grannen om denne hade varit ute och gått något. Denne svarade då att han ej varit ute. Då hunden visade på annat så föll han till föga och berättade om sin vandring i grannskapet. Vi gick tillbaka till brottsplatsen, men nu hade värdefull tid gått till spillo. Detta plus att jag var lite trött efter allt onödigt spårande. Jag kände i alla fall ett nytt spår som vek av över tomten och vidare över ett staket. Vi följde detta spår över en hel del hinder, staket parkeringar och villagator. Till slut var jag lite för trött för att orka varvid bandit nummer två tyvärr kom undan. Hade vi inte haft så mycket strul i början så tror jag att vi tagit nummer två till slut.
Natten fortsatte på samma sätt och nu var husse uppgiven. Han vill alltid ta tjuvar. Dels för att han tycker att tjuvarna skall till finkan samt att han vill visa alla på jobbet hur duktig jag är. Husse tycker att jag är bästa polishunden i hela sverige och han vill att alla ska veta det. I all sin uppgivenhet så började vi att åka mot stationen. Vi var långt på södra sidan då man ropade ut att man behövde hund långt upp på den norra sidan om staden. Barnet husse morrade över att det skulle ta väldigt lång tid att ta sig dit, men började ändå att köra mot banditerna.... När vi väl kom till världens ände (norra sidan) så hade det gått ca 45 minuter sedan poliserna där blivit frånsprungna av tre biltjuvar.
Husse försökte visa gott humör och tog ut mig för att sela på spårgrejorna. Redan när jag kom ut så kände jag att banditerna var väldans nära. Även husse verkade förstå det på mitt beteende varvid vi satte av i galopp längs med gångvägarna. Efter bara 200 meter kom vi fram till ett hus som jag rundade. Jag kände så väl att någon fanns gömd där, men jag kunde inte riktigt säga var. Jag ville tala om detta för husse och gjorde det genom att skälla och kasta mig mot ett staket. Husse förstod, men såg inget han heller. Vi stod och diskuterade lite och husse sade åt mig att göra som jag ville. Jag började då att gräva mig under staketet och då såg vi att på andra sidan fanns en husvagn. Och under husvagnen stack ett par skor fram......
Husse grattade mig hjärtligt och jag försökte belöna mig själv med ett litet bett i banditen. Husse stoppade mig och banditen var tacksam för det. Alla banditer är inte smarta. Då jag försökte äta upp nummer ett så vart nummer 2 o 3 nyfikna. Dessa hade klättrat upp på ett tak, menvar nu så nyfikna över vad som hände att dom kände sig tvungna att titta fram för att se.... Så var dom gripna också.... Efter detta så ville poliserna att vi skulle bevisa att banditerna sprungit från den stulna bilen och fram till den plats där dom senast setts.
Spåret var långt och klurigt samt ca 1 timme gammalt. Ändock löste jag detta utan större problem och husse var på mycket gott humör. Som sagt! Ge barnet godis, så blir barnet på gott humör. Detta gäller husse i allra högsta grad....
Ha nu en fortsatt bra vecka!
Gammelgeten Arek