POLISHUNDEN AREK

Måste få berätta lite om nöjet att vara del av det team som Husse så fint kallar oss. Alfahannen som han så fint kallar sig är ju lika roande att umgås med som att se en bättre film. Här händer det något varje dag som gör att man förundras över hur:

1 Mattis orkar leva med honom.
2 Hur grabben klarade skolan med godkända betyg.
3 Hur i tusan han fick ett jobb...

Han har ju inte förstått att den förmyndare som är utsedd till honom är jag utan han har ju av någon outgrundlig anledning fått för sig att teamet består av insatschef Husse och sheriffbiträdet Arek. Skulle kunna ägna 150 sidor åt att förklara alla tokigheter han står för, men jag nöjer mig med att beskriva senaste dygnet. Inget speciellt dygn utan en helt vanlig dag i Husses torftiga liv....

Husse jobbar kväll och med den vanliga oturen som han dagligen lever med så ingår ingredienserna i passet bland annat 25 graders kyla, nordlig vind som gör att snön faller vågrätt... Torde ju vara en dröm för oss som lever på att spåra, men jag kan ju meddela att med detta snöfall samt ingredienser av Sibiriska vindar förstör mer än det hjälper till. Trots bitande kyla så bjöd Husse mig på ett jobb i alla fall. Två klottrare hade avvikit och nu önskade man biträde av det något åldersstigna teamet.

Till och med Husse kunde ju spåra första biten, men efter 500 meters "följa John" så var spåren plötsligt som upplösta. Jag tog då tag i taktpinnen och visade Husse vilken väg vi skulle ta och efter några minuter anträffades ytterligare en nedklottrad plats. Medans Husse kollade om färgen torkat (smart gjort när han sedan torkdade bort svetten i pannan) så fortsatte jag spåra. Ser i backspegeln hur den förvirrade Alfahannen undrar vart jag tagit vägen varvid jag fick avbryta och hämta upp miffot.

Tog honom med längs några gator och fram till ett hyreshus. Visade honom tydligt vilken dörr vi borde göra entré i, men Mr osäker ville först kolla in genom fönstret. Hörde honom muttra över att det nog var fel, men att vi kanske kunde knacka på för att kolla om dom möjligtvis åxå varit ute.... När dörren väl öppnades så var Husse fortsatt osäker över vart jag fört honom. Detta trots följande rekvisit på att vi kommit rätt:

1 Spåret ledde dit.
2 När dörren öppnades så fanns ingen förvåning utan endast ett antal mycket bra skådespelare.
3 Boende där dömda för klotter.

Husse fortsatt osäker varvid jag ånyo fick ta kommandot. Klev in i lägenheten för att nästan peka med nosen på den silverfärg som fortarande fanns på männens händer och handleder. Då föll poletten ned på Husse oxå. Han höll ju på att förstöra allt, men när han skrev ned vad som hänt så fick han det att låta som att han gjort huvudjobbet.... Pajas!

Under kvällen sen så glömde Husse stänga grinden till mitt fina residens. Eftersom han ej tagit med mig till sista träningen så var det ju dags för pay-back. 04.15 började jag störa honom i hans djupsömn. Husse mycket irriterad, men jag vet ju att han inte orkar resa sig upp och stänga in mig. Fortsatte var 5 minut med att väcka honom och vid 06.00 gav han upp..... 

Morgonen gick åt till att besöka veterinären för kontroll av trasig klo. Husse smått listig. Tog av sig så mycket kläder han kunde eftersom han vet att svetten kommer att lacka när han ska ha koll på mig i lokalerna. När vi lämnade kliniken så luktade Husse väldigt illa under armarna. Under tiden vi var där så hann Husse bli utskälld av en gammal tant för att jag morrade på kärringens lilla hund. Vad som sedan hände under själva undersökningen får väl Husse berätta själv, men man kan väl sammanfatta det med att han inte var nöjd med hur jag uppförde mig. He! He! He!

Och sedan till den stora showen. Finalen på dagen och just det som är signifikativt för hur Husse är.

Husse hade fått energi eftersom solen lyste samt att veterinären fann Arek frisk. Husse bestämde sig för att skotta ned snö från taket. Husse monterar upp stegen mot taket och påbörjar sin klättring mot toppen. Man behövde ju inte vara hjärnkirurg för att se att stegen stod något dåligt mot den isiga trallen på altanen. När Husse tog det sista stora steget för att nå upp på taket så gled ju stegen undan och föll platt till marken....

Nu ser jag i fönstret hur den medelålders mannen använder all sin livserfarenhet för att på en microsekund rädda situationen. Han säger ju jämt att han är smidig som en katt och nu fanns ju stora möjligheter att visa detta. Husse föll rakt mot taket, fällde ut sina späda klor och då för att klänga sig upp till räddningen. Icke!!!

Husse saknade de 9 liv som en smidig katt har utan han föll i en bakåtvolt de 3 metrarna ned mot altangolvet. I stället för att landa på fötterna ( som nog var målet) så verkar han spela medvetslös i luften och då hoppas på ren och skär tur. Husse föll med axel och nacke rakt ned på stegen som nu låg på marken..... Det var då det visade sig hur uppskattad Husse är rent socialt. För att få en klar bild så används följande förkortningar:

(H) Husse. Huvudrollen i såpoperan.
(G) Grannjäveln.
(U) Ungjäveln.
(A) Arek

A ser från fönstret hur Husse dammar ned i stegen som ligger på altangolvet. Hastighet ca 30 km i timmen och Husse dämpar fallen med ansikte och axel. Strax efter landar även höger ben på stegen...

G rusar ut och frågar om Husse fallit igenom taket. H svarar liggandes på stegen att han ej fallit igenom taket utan AV taket. G mumlar då något ohörbart, vänder åter till brevlådan och stiger sedan in i sitt hus. Detta utan att kolla om H har någon hel del kvar i kroppen.

H ålar sig upp, mumlar könsord och vankar fram som en böjd makaron. H tar sig in i villen och ser då U som ligger i soffan och spelar data. H söker tröst och berättar vad som hänt. U säger att han sett hur H fallit ned från taket, men fått för sig att det var snöskyffeln och inte H som fallit ned. Därav ointresset av att lämna datan och kolla ut varför det small så hårt i altangolvet...

H nu mycket skör. Tröstar sig med att falla ned i ett varmt bad och där sms a till mattis för att om möjligt få lite stöd och tröst. A ser från håll hur H hela tiden sneglar på sin mobil för att få uppleva den trösten. A lägger sig för att sova och när ögonlocken slår igen så har Husse ännu inte fått något svar....

Håller på att skratta mig harmynt....

Må gott!

Arek