HUSSE KAN VA GRINIG HAN....
Tjena! Tjänstehunden Arek här! Tänkte berätta lite om hur det är att åka med grinollen husse ibland. Jag vet att han brukar gnälla på att jag sitter och morrar åt honom, men en liten beskrivning av mannen med två identiteter kanske kan förklara ett och annat....
När husse får åka på den södra sidan om staden under sina arbetspass så är allt frid och fröjd. Inga bekymmer på himlen och husse blir aktiv som bara den. När husse får åka på den norra sidan om staden så byter han natur och blir grinig och sur. Anledning är att han hittar dåligt där och inte hinner komma först till jobben som ropas ut. Detta gör gubben irriterad och så sitter han och muttrar och skäller mot mig, men då genom att tala med backspegeln. Jag brukar morra åt honom för att han skall haja hur lättläst han är. Vem orkar höra gnatet om att södra sidan är 10 gånger bättre än norra sidan?
Och när vi väl är på södra, ja då ska husse pussa och gosa med mig vid alla tillfällen och lägen. Hallå! Jag är snart 50 år! Inte vill väl jag att en skäggig gubbe ska kladda mig i pälsen. Då brukar jag morra åt gubben också. Det är väl därför gubben tror att jag är sur både på norra sidan och södra sidan om staden. Allt man vill ha är ju lite integritet!
Vi har jobbat ett par pass nu sedan helgen och var på den tråkiga "norra" sidan. Inga speciella hundjobb, men jag tänkte berätta lite om ett lyckat jobb som mina hundkollegor gjorde under nattpasset. Självklart var det på södra sidan och jag och husse satt och lyssnade på deras arbetskanal. Vi var lite avundsjuka kan jag lova.
Det började med att någon ringt in om att två personer gjort inbrott i bilar. Då polisen kom dit så sprang dessa banditer till skogs varvid hundpatrull kallades till platsen. Man började spåra och det visade sig bli ett bra spår. Det var flera polisbilar där och bland annat fyra stycken hundbilar. Man började spåra vid 04.00 på morgonen och efter flera hundbyten ute i skogen, så anlände hundbil nummer 5 dit. Under spårningen hade man sett två personer ute på isen till en sjö, vid två tillfällen hade hundförarna sett ryggarna på banditerna, men ej riktigt kommit ikapp. En av hundförarna plumsade i en å när han spårade vilket fick till följd att han blev blöt ända upp till kalsongerna....
När hundbil nummer fem nästan var framme för att byta av hund nummer 4 så hade man varit ute och spårat i fem timmar. Hundförare nummer fem såg då de två banditerna skutta över vägen precis innan han skulle ut och spåra. Han anropade dem att stanna, men flykten fortsatte. Hundförare nummer 5 skickade då sin hund för att bita sig fast i banditerna och hunden gjorde som han blivit lärd.... Det visade sig vara två banditer som kommit hit från ett annat land. Efter fem timmars spårning genom tuff terräng så var dom nu fångade.
Jag och husse var mycket avundsjuka på alla hundar som fått vara med, men man kan ju inte vara med på allt... Vi var dock överrens om att dom gjort ett mycket bra jobb och att dom nu var värda att få vila och sova lite.
På kvällspasset var vi på ett narkotikasök. Husse tycker det är jättetråkigt, men jag finner det ganska roligt. Jag visade husse på två gömmor och i den ena, en jacka, hittade vi amfetamin. I den andra kände jag jättetydligt att det fanns något i tvättmaskinen. Husse monterade ned halva maskinen innan det ramlade ned en pytteliten bit hasch ur innandömet. Knarkpoliserna som var där såg lite besvikna ut. Dom hade nog väntat sig största fyndet där. Husse däremot var rent utav lyrisk. Han tyckte jag hade varit jätteduktig som hittat den lilla, lilla biten som var gömd i maskinen. Kul att han någongång blir nöjd. Men som sagt! Knarksöket var ju på södra sidan om staden och detta i sig gör ju att husse blir på gott humör.
I morgon ska vi träna lite skyddsträning och på torsdag är det dags att åka till jobbet igen. Då har vi två dressyrdagar. Därefter kommer ett lördag nattpass och dessa brukar vara roliga att jobba. Jag återkommer med rapporter om hur detta gått.
Hunden Arek
MÅSTE JAG KOLLA HUSSE?
Plötsligt gasar husse upp Volvon i maklig takt. Husse tycker själv att han kör våldsamt fort, men jag är inte lika imponerad. Jag förstod dock att vi var på väg mot ett jobb. Husse förklarade i backspegeln att ett par väktare låg bakom en stulen bil och att vi nu skulle försöka jaga ikapp dom. Under resan fram så visade det sig att banditerna kört ifrån väktarna och nu var spårlöst borta. Nu var jag riktigt förbannad, men husse gjorde sitt bästa för att försöka hitta bilen igen. Efter ca 30 minuter så hade några andra hittat den stulna bilen och den stod nu parkerade utanför några hus. Ingen fanns kvar i bilen och den stod parkerad intill några kända tjuvars hus. Husse muttrade om att det inte var någon idé att spåra eftersom det var självklart att tjuvarna gått in i huset.
Husse ville storma huset och tvinga dom att erkänna, men han är ju lite för feg för att gå in själv. Husse ålade ut mig som försvar och tog även med sig spårlinan ifall att.... Jag kände ju direkt att spåret gick förbi husen och vidare ut i skogen. Jag tassade därför på i god fart och husse i släptåg. Det är ju lite då som showen drar igång. Husse är ju inte lika snabb som jag och hänger därför som ett ankare i spårlinan. Detta gör ju att tempot dras ned en del samt att jag får kämpa för två.
Efter drygt en kilometer så syntes en manlig siluett en bit bort, och tyvärr var det husse som såg honom först. Jag hade ju nosen i backen, men då husse anropade tjuven att stanna så upptäckte ju även jag vad som fanns därframme... Banditen hade tydligen stannat till och gett upp. Det hann jag aldrig uppfatta eftersom jag tog fart som en tok i syfte att sänka tjuven till markläge. Husse hann tyvärr upptäcka vad som hände för han band fast spårlinan i sin egen arm. Smart! Det fick till följd att husse fick ett par kotor sneda och jag fick ta ett bett i tomma luften...
Banditen däremot, uppvisade ett par ögon stora som meloner, samtidigt som han gapade rakt ut i dödsförakt. Han babblade dock friskt om att han ej kört utan endast åkte med. Föraren skulle ha sprungit vidare strax innan vi kom dit. Kul tänkte jag!
Husse rättade till sin sneda mössa, lämnade över banditen till en halvt överviktig polis som kom dit i bil. Därefter körde vi på igen. Samma taktik som förut. Jag drog husse över villagator, tomter, bergsknallar och dalar. Vi kom fram till ett dagis där det fanns ett högt staket. Husse vill inte att jag ska hoppa för högt eftersom jag är lite taskig i ryggen. Han stod där i valet och kvalet om han skulle klippa ett hål i barnens staket. Medans gubben funderade så hoppade jag över i stället.
Oj! sa husse och sen körde vi vidare. Spåret var lite roligt. Över tomter, berg, staket och vidare in i ett bostadsområde. Genom kvarteren där och vidare ut i mörkret. Nu kändes det att jag var nära, men bandit nr två visade sig ha stannat till i mörkret och gömde sig där i en bergsskreva. Jag upptäckte det lite sent, men ändå två timmar innan husse. Husse dånade förbi banditen på ett avstånd av ca 50 cm. Hade banditen varit lite elak så hade han sänkt husse med en höger. Nu fick jag visa husse ordentligt var han stod. Jag fick klättra ned från berget och börja skälla intill husse. Husses min var obetalbar att se då han upptäckte att han stod så nära banditen. Efter att husse satt handbojor på banditen och vi började gå mot upplysta vägar, så raljerade banditen över om husse var blind....
Husse var ej helt nöjd med banditens beteende, mest för att han inte sett banditen innan banditen sett honom.
Dock var husse mycket nöjd med mig. Han gav mig sin handske så att jag kunde få leka av mig. Banditen själv var lika glad han. Uppgav att det var den bästa polishund han hade blivit jagad av....Lite kul att höra husses historier sen. Han berättar för andra poliser om hur bra VI spårat! Så vitt jag vet så gjorde jag allt jobb medans husse agerade ankare....
Nu ser vi fram emot nästa pass...
Polishunden Arek
VÄLKOMNA!
Min gamla familj hade ingen möjlighet att ha mig kvar. Jag erbjöds att bli polishund och tänkte att jag kunde pröva det ett tag. Jag hade ju sett ett och annat program på Tv och att åka runt med en tuff polis i en fin bil kunde jag faktiskt tänka mig. Döm om min förvåning när det var dags för äventyret. Mattis ropade ut mig och meddelade att min nya familj kommit. Jag hade precis fått pedikyr och våpet som klippte klorna gjorde det lite väl aktivt.... Jag blödde lite från pulpan, men var ändå rätt så laddad över att träffa min nya husse. Jag skuttade ut i full fart för att göra ett bra intryck, men blev mäktigt förvånad då jag såg packet som stod där och väntade. Grabben, husse, var bland det tunnaste jag sett och frugan såg inte allt för tuff ut hon heller. Dom hade även med sig två små tvåbentinga, men dom kastades in i bilen blixtsnabbt.
Den bleka, tunna killen, som nu skulle bli min husse svalde djupt flera gånger. Jag fick hjälpa honom fram och in i bilen så att vi kunde åka. På vägen mot mitt nya hus så verkade vi leka tysta leken. Efter ett tag så fick jag komma ut och den tunna grabben, min husse, släppte mig till och med lös. Det visade sig vara värsta busgrabben och vi hade riktigt roligt på promenaden hem.
Nya huset visade sig vara helt okay och så även min nya familj.
Sedan dess har åren gått och jag och husse har haft riktigt trevligt. Han är inte fullt så mesig som han ser ut. Påminner lite om Dr Jekyl and Mr Hyde måste jag säga. Ena sekunden trevlig och nästa full av svordomar. Jag skulle kunna berätta 100 saker om den mannen, men jag tycker vi ser framåt istället för bakåt....
Under åren har vi haft en hel del roliga jobb och det är inte alltid tack vare husse som vi lyckats kan jag säga. Jag kommer att berätta lite om ett par roliga händelser och så även om hur jag har det när jag inte är på jobbet.
Ha det nu bra så hörs vi!
Arek
VÄLKOMMEN TILL VÅR BLOGG!
Hej och varmt välkomna till min och Arek lilla blogg. Denna blogg är tänkt att handla lite om vad en polishund kan tänkas råka ut för under sina arbetspass. Den är även tänkt att berätta lite om vilken typ av träning och prov en tjänstehund genomför för att nå målet att bli en så duktig polishund som möjligt.
Tänkte börja med att berätta lite om Arek. Han är snart 7 år gammal och har varit polishund sedan han var 3 år gammal. Innan han blev polishund så bodde han söderut i landet där han tränats i lydnad och skydd av sin gamla mattis. Hans nya husse, jag, var helt ny som hundförare då jag fick uppdraget av cheferna att åka och hämta min blivande tjänstehund. Jag hade ingen hundvana och då jag, med familj, åkte norr om Stockholm för att se underverket så måste jag säga att jag blev lite tveksam....
Det var snö på marken och då vi anlände till tomten där Arek fanns, så steg hela familjen ur bilen för att se underverket. Kvinnan som nu hade Arek öppnade en dörr och ut kom en varg farande. Vargen var mörk och stor som ett hus. Han for över snötäcket och blödde som en stucken gris från tassarna. Vi kastade in barnen i bilen och stod sedan som förstenade, beredda på att möta döden som nu kom farande emot oss. Vargen gjorde halt och vi fick reda på att detta var hunden vi skulle hämta....
Instinktivt kände jag att vi borde ljuga och säga att vi åkt fel. Att vi egentligen var på väg till ett annat ställe en bit härifrån. Trots den första tanken tog jag kopplet till hunden, lastade in honom i bilen för att sedan börja åka hemåt. Det sista jag hörde innan jag stängde dörren var kvinnan som ropade: "han kan endast franska".
Hela familjen satt knäpptysta i bilen. Varje gång någon vände sig om för att titta på honom så morrade monstret därbak. En bit från Areks nya bostad så bestämde jag mig för att gå hem med honom. Jag kopplade upp honom, gick en bit ned mot ett stort grustag och tittade sedan Arek i ögonen. Jag kände direkt att det fanns något där emellan oss och som i trans tog jag av honom kopplet och släppte honom lös. Arek sprang direkt iväg, hämtade en stor stock och kom därefter tillbaka för att kampa. Därefter kampade han och jag hela vägen hem och det är ingen kort väg kan jag säga.
Efter det har vi varit som bästa kompisar. Vi har genomgått en hel del prövningar och äventyr och jag måste säga att han är fantastisk. Jag kommer att berätta lite om en del gamla roliga händelser som hänt, samtidigt som ni kommer att få följa aktuella händelser och vardagliga episoder. Jag hoppas ni ska tycka det är roligt att följa Areks framfart och vi ser fram emot att få lite inlägg och frågor.
Husse