AREK V.S FUL FILUR
Geten verkar ju till och från hanka runt enbart på dieselångorna men så fort det vankas snutjobb så fylls reservtanken på med arbetslust, drifter och motivation. När vi nu jobbade senast så önskades biträde av team Arek/Husse och då eftersom flera kvinnor blivit ofredade av en otäck man... När mannen förstod att oddsen för att bli gripen av farbror blå var större än möjligheterna att få till det med dom utsatta damerna så fann han det för gott att lägga benen på ryggen...
Flyktvägen kanske inte var planerad i detalj och under flera dagar eftersom han valde att fly in i ett stort parkeringshus. P-huset var sjukt stort och trots att poliserna letat runt lite granna så verkade mannen som borttrollad. Nu fanns det ju faktiskt flera utgångar ut mot friheten så mina förhoppningar var väl inte allt för stora om att den "otäcka" mannen skulle finnas kvar där men när vi ändå var där så var det ju bara att köra på...
Min ludne vän lider ju inte av några fördomar och en del av förklaringen kan ju vara att han lider av kraftig Alzheimers. I vilket fall som helst så skenade vildhästen in i garaget och det rådde liksom inga tvivel om att han visste vad uppdraget gick ut på.
Husses arbetsbeskrivning såg ut som följer:
Med hjälp av sina egna sinnen och under biträde av den fyrbente om möjligt anträffa den eftersökte personen. Om den sökte anträffades om möjligt säkra upp denne och lämna över honom till dom skrivsugna poliserna som stod utanför. Helst, och om möjligt, skall detta ske utan våldsanvändning....
Jag vet ju att Arek har en annan uppfattning om textens tolkning. Där ingår ju en form av "stalker-beteende" eftersom han alltid skall ha med sig något föremål från den anträffade och gärna då genom taktiken att slita/bita/dra av det föremålet....
På dom första 4 våningarna var det mest glass o ballonger. Arek visade inget som tydde på att någon filur undanhöll sig lagföring i garaget. Inga ledsna miner trots det eftersom Husse visste att den eftersökte troligen var mer än en mil från den plats där det statliga teamet tränade sök och förväntningarna på vinst därför var väldigt små... Arek inte ledsen eftersom han alltid tror att han skall få någon form av belöning....
På våning fem så märktes det dock tydligt på vargen att han fick något i sin nos. Han drog sig bort mot garagets kortsida och hans stora nos jobbade för att komma närmare "källan" som luktade. Jag såg banditen först, men sa inget till Mr Starr. Jag tittade på busen och busen såg mig. Han såg även Arek och det skulle vara roligt att ta busens puls i just det ögonblick när han såg Arek skena upp till våningen ovanför och i riktning mot den bil där banditen gömt sig under....
Arek skällde så fint och jag kallade in honom för att slippa stölden av egendom från banditen. Min arbetsbeskrivning följdes perfekt och banditen var som en nicke-docka i våra händer. Visa händerna-backa mot mig-lägg dig ned... Allt fungerade så fint tills Arek beslöt sig för att han skulle ha mannens fingervantar.... Ja herregud va rörigt det blev....
Till slut var busen överlämnad till dom riktiga poliserna och som tur var endast med lite blöta fingrar i stället för avbitna... Jävla Arek! Köttbullen fick en leksak från Husses ficka i stället och så var allt liksom glass o ballonger igen...
High-five Arek! Ännu ett bra jobb!
Må gott!
Husse
Flyktvägen kanske inte var planerad i detalj och under flera dagar eftersom han valde att fly in i ett stort parkeringshus. P-huset var sjukt stort och trots att poliserna letat runt lite granna så verkade mannen som borttrollad. Nu fanns det ju faktiskt flera utgångar ut mot friheten så mina förhoppningar var väl inte allt för stora om att den "otäcka" mannen skulle finnas kvar där men när vi ändå var där så var det ju bara att köra på...
Min ludne vän lider ju inte av några fördomar och en del av förklaringen kan ju vara att han lider av kraftig Alzheimers. I vilket fall som helst så skenade vildhästen in i garaget och det rådde liksom inga tvivel om att han visste vad uppdraget gick ut på.
Husses arbetsbeskrivning såg ut som följer:
Med hjälp av sina egna sinnen och under biträde av den fyrbente om möjligt anträffa den eftersökte personen. Om den sökte anträffades om möjligt säkra upp denne och lämna över honom till dom skrivsugna poliserna som stod utanför. Helst, och om möjligt, skall detta ske utan våldsanvändning....
Jag vet ju att Arek har en annan uppfattning om textens tolkning. Där ingår ju en form av "stalker-beteende" eftersom han alltid skall ha med sig något föremål från den anträffade och gärna då genom taktiken att slita/bita/dra av det föremålet....
På dom första 4 våningarna var det mest glass o ballonger. Arek visade inget som tydde på att någon filur undanhöll sig lagföring i garaget. Inga ledsna miner trots det eftersom Husse visste att den eftersökte troligen var mer än en mil från den plats där det statliga teamet tränade sök och förväntningarna på vinst därför var väldigt små... Arek inte ledsen eftersom han alltid tror att han skall få någon form av belöning....
På våning fem så märktes det dock tydligt på vargen att han fick något i sin nos. Han drog sig bort mot garagets kortsida och hans stora nos jobbade för att komma närmare "källan" som luktade. Jag såg banditen först, men sa inget till Mr Starr. Jag tittade på busen och busen såg mig. Han såg även Arek och det skulle vara roligt att ta busens puls i just det ögonblick när han såg Arek skena upp till våningen ovanför och i riktning mot den bil där banditen gömt sig under....
Arek skällde så fint och jag kallade in honom för att slippa stölden av egendom från banditen. Min arbetsbeskrivning följdes perfekt och banditen var som en nicke-docka i våra händer. Visa händerna-backa mot mig-lägg dig ned... Allt fungerade så fint tills Arek beslöt sig för att han skulle ha mannens fingervantar.... Ja herregud va rörigt det blev....
Till slut var busen överlämnad till dom riktiga poliserna och som tur var endast med lite blöta fingrar i stället för avbitna... Jävla Arek! Köttbullen fick en leksak från Husses ficka i stället och så var allt liksom glass o ballonger igen...
High-five Arek! Ännu ett bra jobb!
Må gott!
Husse
KANSKE TUR ATT SÄSONGEN NU ÄR SLUT...
Husses första hockeysäsong har ju varit lite av en kamp. Varje träning har inneburit ofrivillig vila, smärstillande stimulantia och dåligt med sömn. Betygssättningen från äldste sonen har troligen varit väldigt rättvis, men ändå väldigt hård att höra eftersom viljan att bli superstar verkar vara bra mycket större än talangen.... När så sista hockeyträningen tog sin start under gårdagskvällen så borde egentligen Husse inte varit där.... Magmuskulaturen och till viss del ljumskarna fick ju nog redan efter det första ispasset för typ 3 månader sedan. Att Husse sedan struntat i den välbehövliga vilan har ju inte gjort saken bättre....
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
MR 100 PROCENT!
Har ju sett vintern som en tillgång i Arek´s och min jakt på ära och berömmelse. Lite pudersnö så att även Husse kan följa tjuvarnas flyktväg när världens äldsta polishund haft lite krångel med att anträffa och berätta om hur tjuven dragit från platsen.... Kylan har ju inte direkt gjort att team Arek och Husse njutit av årstiden och av antalet hundjobb att döma så verkar inte heller fackförbundet för dom kriminella ha släppt ut sina medarbetare allt för ofta heller....
När så vårsolen börjat att skina och snön smält bort så verkar förbundets blockad ha släppts för nu har tjuvarna dykt upp igen. Häromdagen grep vi ju två stycken inbrottstjuvar så när vi ånyo jobbade natt i går så var ju förhoppningarna stora om ytterligare hjältedåd. Uppehållet verkar ha gjort tjuvarna något ringrostiga eller så blir dom bara så överförtjusta över årstidens förändring att man slarvar lite med kartläggning och säkerhetstänkande. Det kan ju oxå ha gått slentrian i beteenden, men i vilket fall som helst så blev två banditer upptäckta när man bröt sig in i någon annans egendom. Team Arek/Husse var ju fullpumpade av självförtroende varvid vi anmälde oss att delta i jakten på dom kriminella. För att komma till själva "jaktområdet" var vi ju tvungna att köra en liten bit och av naturliga skäl så vill man ju komma dit fort. Årstidens väder är ju dock lite nyckfullt eftersom det är typ 15 grader varmt på dagen och minusgrader på natten.
Man behöver ju egentligen inte ha doktorerat i ämnet för att veta att smält snö innebär isbana vid snabb väderförändring. Detta glöms dock lätt bort under det att adrenalinen börjar att pumpa under färden fram mot brottsplatsen.... Att köra fort på raksträcka i 200 km i timmen är ju inga problem men när vägen svänger och du mitt i kurvan upptäcker att det är en mindre ishinna på vägbanan - ja då ändras adrenalinpåslaget till att övergå i så kallad " Operasång".
Oooooooh! Aaaaaaaah! Shiiiiiit! Dessa är stycken ur den föreställning som fortgår igenom hela kurvan när Husse upptäcker att det finns en spökförare som bestämmer över färdvägen. När så allt ordnat upp sig så övergår det till det så avslappnade ljudet: " PUUUUUUHHHH!!!! (OBS! Ej fisljud utan ett avslappnat utryck!)
Helvete vad äckligt det är att inte ha full koll på sin statliga maskin.... Nåväl! Vi kom fram och blev förevisade en plats där tjuvarna lämnat sitt stöldgods. Poliserna hade även stoppat två personer längre bort som man trodde kunde ha med tjuveriet att göra. Hårbollens uppgift blev då att bevisa, genom att spåra från godset, att de personer polisen stoppat varit de som genomfört inbrottet. Ingen press på hundföraren va?
Alzheimers-Arek är ju i en fortmtopp just nu så han såg liksom inga bekymmer eller farhågor. Själv hade jag förberett ett antal ursäkter för att förklara ett misslyckat spår, men idag behövde jag liksom inte oroa mig... Vargen skenade iväg i spårlinan och då i mycket god fart. Från stöldgods, via gångvägar in i bostadsområdet. Efter en stund upptäcker jag att det sticker ut någon från Areks gap. Upptäcker att han hittat en stor jävla skruvmejsel som han nu bär med sig samtidigt som han spårar vidare efter tjuvarna.... Skiter i att avbryta honom utan han får köra på som han vill... Hårbollen spårar ända fram till tjuvarna och då med mejseln fortfarande i gapet... Tjuvarna verkade inte förstå konsekvenserna av att Arek spårat från brottsplatsen ända fram till där dom stod för det utrycktes stor beundran över hur "söt" och "duktig" hunden var när den kom spårandes med mejseln i munnen... Tror dom kanske fattade själva slutprodukten av spårandet när som ombads sätta sig i polisbilen för färd mot fängelset....
Arek kände sig inte färdig ännu utan han for iväg in på den plats där tjuvarna gjort inbrott. Där sniffade K9 stjärnan runt och visade sin Husse precis var tjuvarna rört sig... Fan va bra du kan va Arek!!! Husse sjukt nöjd med hårbollens insats så nu kändes det mer än okay att ta ett par dagarars ledighet för att vila upp batterierna på hundarnas svar på Stålmannen.
När det är så här så önskar man att tiden skulle stå still. Vill aldrig sluta jobba med Arek!
Må nu gott!
Husse
När så vårsolen börjat att skina och snön smält bort så verkar förbundets blockad ha släppts för nu har tjuvarna dykt upp igen. Häromdagen grep vi ju två stycken inbrottstjuvar så när vi ånyo jobbade natt i går så var ju förhoppningarna stora om ytterligare hjältedåd. Uppehållet verkar ha gjort tjuvarna något ringrostiga eller så blir dom bara så överförtjusta över årstidens förändring att man slarvar lite med kartläggning och säkerhetstänkande. Det kan ju oxå ha gått slentrian i beteenden, men i vilket fall som helst så blev två banditer upptäckta när man bröt sig in i någon annans egendom. Team Arek/Husse var ju fullpumpade av självförtroende varvid vi anmälde oss att delta i jakten på dom kriminella. För att komma till själva "jaktområdet" var vi ju tvungna att köra en liten bit och av naturliga skäl så vill man ju komma dit fort. Årstidens väder är ju dock lite nyckfullt eftersom det är typ 15 grader varmt på dagen och minusgrader på natten.
Man behöver ju egentligen inte ha doktorerat i ämnet för att veta att smält snö innebär isbana vid snabb väderförändring. Detta glöms dock lätt bort under det att adrenalinen börjar att pumpa under färden fram mot brottsplatsen.... Att köra fort på raksträcka i 200 km i timmen är ju inga problem men när vägen svänger och du mitt i kurvan upptäcker att det är en mindre ishinna på vägbanan - ja då ändras adrenalinpåslaget till att övergå i så kallad " Operasång".
Oooooooh! Aaaaaaaah! Shiiiiiit! Dessa är stycken ur den föreställning som fortgår igenom hela kurvan när Husse upptäcker att det finns en spökförare som bestämmer över färdvägen. När så allt ordnat upp sig så övergår det till det så avslappnade ljudet: " PUUUUUUHHHH!!!! (OBS! Ej fisljud utan ett avslappnat utryck!)
Helvete vad äckligt det är att inte ha full koll på sin statliga maskin.... Nåväl! Vi kom fram och blev förevisade en plats där tjuvarna lämnat sitt stöldgods. Poliserna hade även stoppat två personer längre bort som man trodde kunde ha med tjuveriet att göra. Hårbollens uppgift blev då att bevisa, genom att spåra från godset, att de personer polisen stoppat varit de som genomfört inbrottet. Ingen press på hundföraren va?
Alzheimers-Arek är ju i en fortmtopp just nu så han såg liksom inga bekymmer eller farhågor. Själv hade jag förberett ett antal ursäkter för att förklara ett misslyckat spår, men idag behövde jag liksom inte oroa mig... Vargen skenade iväg i spårlinan och då i mycket god fart. Från stöldgods, via gångvägar in i bostadsområdet. Efter en stund upptäcker jag att det sticker ut någon från Areks gap. Upptäcker att han hittat en stor jävla skruvmejsel som han nu bär med sig samtidigt som han spårar vidare efter tjuvarna.... Skiter i att avbryta honom utan han får köra på som han vill... Hårbollen spårar ända fram till tjuvarna och då med mejseln fortfarande i gapet... Tjuvarna verkade inte förstå konsekvenserna av att Arek spårat från brottsplatsen ända fram till där dom stod för det utrycktes stor beundran över hur "söt" och "duktig" hunden var när den kom spårandes med mejseln i munnen... Tror dom kanske fattade själva slutprodukten av spårandet när som ombads sätta sig i polisbilen för färd mot fängelset....
Arek kände sig inte färdig ännu utan han for iväg in på den plats där tjuvarna gjort inbrott. Där sniffade K9 stjärnan runt och visade sin Husse precis var tjuvarna rört sig... Fan va bra du kan va Arek!!! Husse sjukt nöjd med hårbollens insats så nu kändes det mer än okay att ta ett par dagarars ledighet för att vila upp batterierna på hundarnas svar på Stålmannen.
När det är så här så önskar man att tiden skulle stå still. Vill aldrig sluta jobba med Arek!
Må nu gott!
Husse
VI HAR ETT KUL JOBB!
Arek vaknar upp efter en natts nödvändig sömn. Börjar med att sträcka ut sin vargakropp samtidigt som han gäspar. Tar ut underverket på en morgonrunda i solen och möts av ännu en gäspning. När frukosten serveras är det inga trötta miner utan den alltid så hungrige statsanställde tjänstehunden kastar sig över sin så estetiskt tråkiga frukost för typ 8000 ende gången i sitt liv och ändå med samma glädje...
Under den så härliga dag som ger en försmak av våren så fortsätter den gamle att typ gäspa 20 gånger till och hans Husse ställer sig liksom frågan huruvida fyrbentingen överhuvudtaget kommer att orka jobba det nattpass som nu vankas.... När så jobbväskan plockas fram och promenaden innan avfärd tar sitt slut - ja då ser det ut som om den gamle ånyo försöker smita in till sin bädd för en god natts sömn.
Efter lite kamp är tjockisen dock inmonterad i bilen och färden kan påbörjas mot polisstationen och det väntande tjuvjagarpasset. Väl på jobbet så vaknar den ullige till liv och blir valpig igen. I omklädningsrummet buffar han alltid på vänster byxficka med sin svarta nos. Vis av erfarenhet så vet han att där ligger ju "husses nöd-belöning" och den skall Arek alltid leka med medans Husse byter om....
När så larmet kommer om att tjuven håller på att göra inbrott så byter hårbollen skepnad från myshund till att bli lite mer grabbig med bus i blicken. När vi anländer till den enormt stora villan som haft inbrott så önskar poliserna på plats att vi börjar med att göra ett genomsök i huset. Detta eftersom man inte är helt säker på att tjuven hunnit lämna innan poliserna säkrat upp huset i avvaktan på Stora Stadens hjälte och hans Husse. (Var det oklart så är det jag och Arek)
Arek börjar med att skrämma skiten ur väktaren som är på plats eftersom Arek liksom vill vara först in i byggnaden.... Fyrbentingen hjälper till att buffa på nycklar, lås och dörr vilket ju gör att även den mest luttrade person lätt kan få Parkinsonliknande beteende när han skall låsa upp.... Till slut kom vi i alla fall in och efter fyra våningars sökande så kunde vi bara konstatera att tjuven lämnat innan vi hann dit... Team Arek och Husse bestämde sig ändå för att göra ett försök till att spåra efter tjuven varvid vi gick ut igen.... Den olydige (Arek) skenade direkt iväg ut mot tomten och ned mot en större häck. (Buskar alltså - ingen rumpa...) Där började han fiffla med något och vis av erfarenhet ropade jag till den olydiga att lägga av eftersom jag misstänkte att tjuvgodset var gömt där...
Mycket riktigt! Efter gymnastiska övningar, vädjandet och hot så fick jag bort Arek från en stor jävla TV som han höll på att penitrera. Precis då ropar en annan polis att tjyven springer.... Någon rikting kom det aldrig över radion och sen hörde vi inget mer av den jagande polismannen. Arek hade dock en egen plan för han hade börjat att spåra från TV´n. Spåret ledde vidare bakom huset och fram till ett träd. Här kunde man tydligt se att tjuven gömt sig genom att leka kurragömma men att hans flyktvägar var något begränsade. När han sett hunden komma galopperande utan något direkt ledarskap så fann han nog för gott att chansa på att springa från platsen...
Arek spårade ifatt polismannen som nu stod och hade tappat bort sin flyende tjuv. Hårbollen visade inga sorgsna miner utan skenade igenom lite buskar, tomter och över ett par staket innan vi var inne på en stor tomt med uppställda båtar.... Till och med föraren till Arek, typ jag, kunde se på schakalen att tjuven nu var väääääldiiiigt nära. Areks svans stod rakt upp och han sprang runt runt som ett vettvilling samtidigt som han skällde. Efter en liten stund hade min gode vän ringat in var Mr tjuv låg gömd varvid han meddelade sin Husse detta genom att skälla.
Husse berömde sin duktige vän vilket gjorde att Arek besökte sin nyfunna vän väldigt närgånget. Vad som sedan hände under båten kan nog bara Arek och hans leksak berätta, men biten blev tjuven i alla fall. Tjyven var dock ingen sorgsen typ utan han var nästan med och gjorde high-five´s med oss poliser som var där.
När vi stod där och hyllade varandra för ett fint arbete så var det ju någon som kom på att det saknades en tjuv samt att vi kanske skulle ta hand om det anträffade tjuvgodset. Arek var väääldiiigt ivrig att komma tillbaka till sin hittade TV och vi blev ånyo osams när han absolut skulle in bakom TV jäveln och trixa.... Medans jag läxade upp hårbollen så knackade den försynte poliskvinnan Husse på armen. Hon meddelade att hon fick känslan av att det låg en människa bakom TV´n.... Jo tjena!!! Kröp in bakom TV´n och lyste med ficklampan. Men va f-n!!! Det var ju en människa som låg där. Bakom TV´n - inrullad som en kokong - låg den andra tjuven och gjorde sitt bästa för att inte andas.... Inte konstigt att Arek ville in där hela tiden... Tänk om även hans Husse ibland kunde lita lite på sin hund i stället för att nästan strypa honom när han gör sitt jobb... Sorry Arek!
Även denna tjuv var smått positiv till att ha blivit anträffad så även denne fick vara med och göra high-five för att fira fångsten.... Den historia som tjuven sedan berättade om hur denne hamnat på en tomt som haft inbrott och då gömd bakom stöldgodset skulle vara värd en Oskar om den berättades offentligt. Det kan jag ju inte göra förstås, men sjukt rolig var den...
Som sagt! Vargen kan fortfarande jaga bus och att vi har kul på jobbet - ja det kan nog även en ointresserad hålla med om. Vad tror ni fettot Arek gör nu då? Jo han sitter framför sockerkakan i köket och väntar på ett underverk. Typ att allt skall falla ned på marken... Ändå har han fått två bitar redan...
Må nu gott!
Husse
Under den så härliga dag som ger en försmak av våren så fortsätter den gamle att typ gäspa 20 gånger till och hans Husse ställer sig liksom frågan huruvida fyrbentingen överhuvudtaget kommer att orka jobba det nattpass som nu vankas.... När så jobbväskan plockas fram och promenaden innan avfärd tar sitt slut - ja då ser det ut som om den gamle ånyo försöker smita in till sin bädd för en god natts sömn.
Efter lite kamp är tjockisen dock inmonterad i bilen och färden kan påbörjas mot polisstationen och det väntande tjuvjagarpasset. Väl på jobbet så vaknar den ullige till liv och blir valpig igen. I omklädningsrummet buffar han alltid på vänster byxficka med sin svarta nos. Vis av erfarenhet så vet han att där ligger ju "husses nöd-belöning" och den skall Arek alltid leka med medans Husse byter om....
När så larmet kommer om att tjuven håller på att göra inbrott så byter hårbollen skepnad från myshund till att bli lite mer grabbig med bus i blicken. När vi anländer till den enormt stora villan som haft inbrott så önskar poliserna på plats att vi börjar med att göra ett genomsök i huset. Detta eftersom man inte är helt säker på att tjuven hunnit lämna innan poliserna säkrat upp huset i avvaktan på Stora Stadens hjälte och hans Husse. (Var det oklart så är det jag och Arek)
Arek börjar med att skrämma skiten ur väktaren som är på plats eftersom Arek liksom vill vara först in i byggnaden.... Fyrbentingen hjälper till att buffa på nycklar, lås och dörr vilket ju gör att även den mest luttrade person lätt kan få Parkinsonliknande beteende när han skall låsa upp.... Till slut kom vi i alla fall in och efter fyra våningars sökande så kunde vi bara konstatera att tjuven lämnat innan vi hann dit... Team Arek och Husse bestämde sig ändå för att göra ett försök till att spåra efter tjuven varvid vi gick ut igen.... Den olydige (Arek) skenade direkt iväg ut mot tomten och ned mot en större häck. (Buskar alltså - ingen rumpa...) Där började han fiffla med något och vis av erfarenhet ropade jag till den olydiga att lägga av eftersom jag misstänkte att tjuvgodset var gömt där...
Mycket riktigt! Efter gymnastiska övningar, vädjandet och hot så fick jag bort Arek från en stor jävla TV som han höll på att penitrera. Precis då ropar en annan polis att tjyven springer.... Någon rikting kom det aldrig över radion och sen hörde vi inget mer av den jagande polismannen. Arek hade dock en egen plan för han hade börjat att spåra från TV´n. Spåret ledde vidare bakom huset och fram till ett träd. Här kunde man tydligt se att tjuven gömt sig genom att leka kurragömma men att hans flyktvägar var något begränsade. När han sett hunden komma galopperande utan något direkt ledarskap så fann han nog för gott att chansa på att springa från platsen...
Arek spårade ifatt polismannen som nu stod och hade tappat bort sin flyende tjuv. Hårbollen visade inga sorgsna miner utan skenade igenom lite buskar, tomter och över ett par staket innan vi var inne på en stor tomt med uppställda båtar.... Till och med föraren till Arek, typ jag, kunde se på schakalen att tjuven nu var väääääldiiiigt nära. Areks svans stod rakt upp och han sprang runt runt som ett vettvilling samtidigt som han skällde. Efter en liten stund hade min gode vän ringat in var Mr tjuv låg gömd varvid han meddelade sin Husse detta genom att skälla.
Husse berömde sin duktige vän vilket gjorde att Arek besökte sin nyfunna vän väldigt närgånget. Vad som sedan hände under båten kan nog bara Arek och hans leksak berätta, men biten blev tjuven i alla fall. Tjyven var dock ingen sorgsen typ utan han var nästan med och gjorde high-five´s med oss poliser som var där.
När vi stod där och hyllade varandra för ett fint arbete så var det ju någon som kom på att det saknades en tjuv samt att vi kanske skulle ta hand om det anträffade tjuvgodset. Arek var väääldiiigt ivrig att komma tillbaka till sin hittade TV och vi blev ånyo osams när han absolut skulle in bakom TV jäveln och trixa.... Medans jag läxade upp hårbollen så knackade den försynte poliskvinnan Husse på armen. Hon meddelade att hon fick känslan av att det låg en människa bakom TV´n.... Jo tjena!!! Kröp in bakom TV´n och lyste med ficklampan. Men va f-n!!! Det var ju en människa som låg där. Bakom TV´n - inrullad som en kokong - låg den andra tjuven och gjorde sitt bästa för att inte andas.... Inte konstigt att Arek ville in där hela tiden... Tänk om även hans Husse ibland kunde lita lite på sin hund i stället för att nästan strypa honom när han gör sitt jobb... Sorry Arek!
Även denna tjuv var smått positiv till att ha blivit anträffad så även denne fick vara med och göra high-five för att fira fångsten.... Den historia som tjuven sedan berättade om hur denne hamnat på en tomt som haft inbrott och då gömd bakom stöldgodset skulle vara värd en Oskar om den berättades offentligt. Det kan jag ju inte göra förstås, men sjukt rolig var den...
Som sagt! Vargen kan fortfarande jaga bus och att vi har kul på jobbet - ja det kan nog även en ointresserad hålla med om. Vad tror ni fettot Arek gör nu då? Jo han sitter framför sockerkakan i köket och väntar på ett underverk. Typ att allt skall falla ned på marken... Ändå har han fått två bitar redan...
Må nu gott!
Husse
HERR STARR KLAR FÖR ETT ÅR TILL...
För fem år sedan började jag jaga en arvtagare till en av världens bästa snuthundar.... Fet-Arek var då 6 år och min tanke var att träna upp en hjälte som skulle axla Areks jobb efter ungefär två år. Idén var att låta unghunden sakta men säkert växa in i uppgiften att vakta Husse i Stora Staden. Hårbollen Arek har blåst oss alla genom att dupera Husse, bryta ned arvtagarna och med hjälp av medicin lura kroppen att köra på.... Efter 16 hundar stod plötsligt Husse stilla en dag, oförmögen att finna energin till att träna upp nummer sjutton. Arek skulle gå i pension och Husses plan var att luta sig tillbaka och bli en vanlig polis utan fyrbent back-up.
Det visade sig ganska snart att ingen annan myndighet verkade vilja ha Husse vilket ju endast gav det alternativ att låta den åldrige hårbollen göra ytterligare ett tjänstbarhetsprov för att få köra på som polishund ett år till. Gjorde några enkla test innan jag bestämde mig för ett år till:
Penntricket: Dra en penna framför ögonen på Arek för att se om det fanns någon som helst kontakt. Responsen var lika med noll, men efter samma test med en köttbulle så kunde man tydligt se att nos i kombination med dom starriga ögonen faktiskt gav samma funktion.
Rädda späd man med gråt i mungipan: Testades på så sätt att Arek fick munkorg. Planen var så verklighetstrogen som det bara kunde bli - det vill säga: Husse darrade på rösten och ombad grannens otäcka 5 åring avlägsna sig från platsen. 5 åringen visade sig ha oanade skådespelartalanger och uppförde sig som en dryg tonåring på fyllan. Arek klarade övningen galant eftersom han tydligen mindes varför han hade munkorg. Han var precis så olydig och bitsk som han varit i sin glans dagar så även detta prov utföll positivt. Grannens skådelspelartalang till avkomma övertalad till att inte skvallra till pappa och då för den enkla kostnaden av en godisklubba...
Spår på hårt underlag: 300 meter långt spår på asfalt. Areks snart 11 åriga lungor verkade drivas runt med respirator för spåret gick galant. Åldringen dock inte helt sugen på att dela med sig av sin leksak utan min gode vän nöjde sig med att lägga sig i snön och flåsa...
Sagt och gjort! Arek fick testa att genomföra alla polisens hårda test för att få tjänstgöra som Stora Stadens hjälte ytterligare ett år. Efter pajaskonster, egna regisseringar av övningarna och ett par omtagningar så var divan godkänd. Nu kör vi på över sommaren i alla fall och förhoppningsvis överlever min hjälte alla strapatser vi brukar råka in i....
Det som faktiskt är positivt i tragiken att stackars Arek måste fortsätta va polishund är ju att Husse får massa tid över till annat. Är ju som bekant numera aktiv hockeyspelare och jag har väl sett i kommentarsfältet att vissa tvivel kvarstår. Sa ju innan att jag har en exeptionell talang och den håller nu på att ta form även ute på isen... Klubban trollar även med pucken och skridskorna åker till och från åt samma håll som hjärnan önskar så här finns goda chanser till ett NHL kontrakt vad det lider.... Ljumskar och magmuskler får dock lida lite över Husses engagemang för natten efter träning så blir det liksom ingen sömn. Trots smärtstillande så gör det sjuuuukt ont och sömnen blir liksom lite drabbad av det...
Har även fått njuta lite av hockeyns baksida. Det vill säga att bli träffad av puckar, krockat med gigantiska män samt även snubblat på nån linje och fallit handlöst till isen... Inga ben är ännu brutna och alla tänder är kvar så det är liksom bara positivt med att leka på is... Tog ju med The Legend till isbanan och jag önskar att han kunde intyga hur Husses utveckling från nykläckt fågelunge till att bli hockeymonster gått till. Dock dök ju isprinsessan The Legend ned endast vid ett tillfälle. Efter att han fått en puck i nyllet och blev harmynt på köpet så drog han sig ur isleken och säger sig hela tiden vara upptagen i stället.... Hmmm! Får spöa han i golv till sommaren i stället...
I morgon är det träning igen och jag liksom bara läääääängtaaaar dit. Känner att jag är sjukt mycket på G.
p.s Försök inte hetsa mattis eller någon annan som känner Husse att fabricera upp någon historia. Den här bloggen skall ju dö ut...
Må gott nu!
Husse o Arek
HOCKEYN HAR FÖRÄNDRAT MIG...
Va fan har hänt med den försynte lille Husse? Har ju varken haft spelstil eller kropp för att ge mig in i närkampsspelet eller det tillhörande gruffet. Kaxigheten har nog funnits där, men det har ju räckt att motståndaren puttat till Husse så har det ju sett ut som en väderkvarn under en orkan... Armarna har ju fladdrat runt runt för att återfå balansen så det har ju liksom inte varit läge att " ge tillbaka"... Det har ju inte direkt underlättat att vara kortare än genomsnittslängden för svensken och för alla er som kollat in hockey så tycker jag mer måtten för en spelare låter så här:
195 cm och 100 kg.
Eftersom mina mått inte riktigt är som ovanstående riktmärken utan mer som en dvärgclown på cirkus så har Husse anpassat spelet till att vara graciöst, vackert och mer i publikens smak för hur en artist skall uppträda. Men för ca 2 månader sedan så meddelade hela partiet runt underlivet, typ mage och ljumskar, att Husse nog borde vila. Gjorde han det? Näe! Det har ju medfört att Husses skridskoåkning inte har blivit direkt bättre vilket i sig inneburit en viss frustration. När så motståndarna i denna match försökte hugga ved och leka hängbrottning i stället för att lira boll - ja då ändrade Husse av någon anledning karaktär till att bli djävulen på is...
Hade tyvärr med mig min son så jag kan liksom inte låtsas att något hänt. Sonen hann knappt hem innan mattis fått reda på att Husse varit dum på planen så nu har jag spelförbud... Nåja! Följande hände:
Första perioden:
Husse driver runt och trollar med motståndarna. Motståndarna hugger vilt och Husse får frislag. ( Hockey-bockey)
Trots att Husse fått frislag och att det gått typ 5 sekunder sedan händelsen utspelar sig så vänder sig hjärnan ett halvt varv i Husses huvud. Husse åker fram till 190 cm mannen, tittar honom i ögonen och hoppar sedan in en crosschecking i brösthöjd. För er som inte känner till hockeytermer så innebär det helt krasst att jag mosar klubban i bröstkorgen på motståndaren.... Kan väl säga att det blev hyfsat turbulent runt Husse men domaren lyckades väl få ordning på oredan och otroligt nog fick Husse ingen utvisning...
Vilopaus:
Husse meddelade domaren att han ej kände igen sig i den händelse som utspelat sig på isen i period nummer ett. Husse lovade att sköta sig...
Andra perioden:
Husse driver runt och trollar igen. Tre motståndare försöker våldta Husse och Husse får ett nytt frislag. En av motståndarna ropar att Husse "filmar" och att han f-n borde stå upp. Uhhh! Uh! Husses hjärna känner sig orättvist påhoppad varvid han svarar upp mot det falska påhoppet. Husses trollspö (klubban) visar sig leva ett eget liv för helt plötsligt rappar Husse moståndaren över benet och då avsevärt hårt... Nu blev det ju jävligt rörigt kan jag säga och Husse fick väl även tillbaka lite av sin egen medicin samtidigt som han bjöd på ett par boxslag själv oxå... Som för att riktigt visa att om det ska va utvisning så ska det väl va det rejält. Ånyo bjöd Husse en motståndare på en riktigt fin bröstvärmare med klubban efter att ha granskat motståndaren med arga ögat ett tag....
Tog för givet att jag var utvisad och drog mot båset.... Av mina medspelares utryck så kan jag nog tolka det som att dom undrade vad fan som hänt med den späde, vänligte och försynte spelaren som kallas för Husse. Nu satt det en riktigt grining jävla gubbe i utvisningsbåset som verkade påverkad av anabola stereoider....
När vi åkte hem så skämdes jag rejält men var ändå sjukt nöjd med att jag inte ramlat en ända gång i samband med gruffen. High-five Husse! Hockeyn har gett resultat....
Får se nu hur länge mattis ger mig spelförbud och hur lååååååång tid det tar tills jag får vara med i laget igen...
Hmmmmm!
Må gott!
Husse
MATTIS TAR SIG TON...
Hmmm! Märker ju att bloggen ta mig f-n är omöjlig att ta död på och att skribenterna lever vidare i kommentarsfälten. Det må väl va okay, men jag har oxå noterat att fru zoo, alias mattis, nu även tagit sig lite ton... Bloggen är ju som sagt nerlagd och allt till förmån för Husses nya hockeykarriär. Det är ju allmänt känt att precis vid uppstarten så gör spelaren fina insatser, men sen kommer liksom en liten dip efter några träningar och matcher. Husse är ju just nu vid den avgrunden som alla journalister kallar för "dip" och självklart ifrågasätts då idrottaren och rannsakas från alla håll och kanter.... Men att mattis, Husses största fan, nu tar sig ton och ifrågasätter Husses val av proffskarriär känns ju inte så bra.... Husse är ju bara 40 + och så att säga i startgroparna för en framgångssaga som mycket väl kan dokumenteras i film i framtiden.... När så stålarna börjar hagla in i form av sponsorkontrakt och lönemedel - ja då ska vi se om inte frun i huset har fått en lite mer ödmjuk inställning till den saga som nu skapas...
Det är ju inga duvungar Husse dribblar runt med. En av deltagarna har faktiskt spelat TV pucken samt kört hockey på elitnivå. I ett av dom byten där dom två nyss nämnda stjärnorna insöp lite syrgas i avvaktan på nästa show på isen, så uttalade TV puckstjärnan följande:
Du har grymt bra klubbhantering men din skridskoåkning ser lite skum ut... Har du verkligen spelat hockey förut?
Rosig av allt beröm meddelade jag TV puckstjärnan att detta var fjärde gången Husse hanterade puck och klubba och att stjärnan hade helt rätt i att Husse hade en väldigt egenlärd skridskostil. Stilen har sin grund i att Husse i sin barndom hasade runt på insidan av skinnet på dom skridskor han fått i julklapp från mor och far. Stjärnan då mycket imponerad över Husse och Husse väldigt motiverad att bli bättre till nästa träning.
När så träningen var slut så kom det andra lagets stjärna fram och överlämnade en hockeyklubba till Husse. På grund av mitt yrkesval så blev jag ju sjukt misstänksam om godset möjligtvis kunde vara stulet. Efter en stunds funderande huruvida jag skulle ta emot det misstänkta godset ( en sekund ) så förstod jag att det faktiskt var av ren vänlighet som den andra hockeystjärnan nu överlämnat den fina presenten till Husse....
Husse hade nu fått en riktigt hockeyklubba och då av det mest moderna snitt. Glad som ett barn skyndade jag mig från träningen innan gåvogivaren fått nytt syre i lungorna och då möjligtvis ångrat sig... Betygsmässigt denna träning så fanns väl en hel del att önska, men jag ser det som så att jag kommit i en liten svacka formmässigt, men att då halva nöjet är att arbeta sig ur denna och återkomma och då i en högre dimension...
Det är dock efter träningen som problemen börjar... Det var väl inte helt smart att köra en timme innebandy precis innan för helvete vad ljumskarna kändes knepiga efter ytterligare en timmes hockey... När Husse väl kommit i säng så kände han rätt så snart att det skulle bli något svårt att sova eftersom allt runt underlivet skrek om nåd... Ljumskarna och magmuskulaturen meddelade tydligt att utan droger så kunde Husse glömma sömn. Kom på att alla hockeylirare ju för f-n lever på Voltaren. Sken upp och bestämde mig för att leta upp lite medikament för att lindra smärtan och då om möjligt få sova lite....
Klockan var nu 02.00 på natten och en som inte har sömnproblem låg i vägen för resvägen mot medicinskåpet. Han är luden, har fyra ben, trasiga tänder, är blind och döv och sov nu som en däckad fyllerist. Trots Husses haltande steg över parketten samt att lika många lampor tändes som på en fotbollsarena en sen höstkväll så märkte fet-Arek inte att jag kom.... När jag skulle vandra förbi hårbollen så upptäckte vi varandras status ungefär samtidigt. Medans jag sa "Hej Arek" så flög fettot upp och gick till anfall med morr och skall. Helvete!!! Alzheimersdjuret hade ju sovit som en däckad gris och inte alls fattat att hockey-Husse behövde medicin... Polishunden hade plötsligt fått för sig att det var pågående inbrott i hans stuga varvid hans naturliga snutinstinkter tog över... Arek´s bettförsök fick ju då den halte Husse att fly inåt huset, livrädd över att även behöva amputera något, varvid även mattis nu vaknade upp...
Ljumskarna blev inte bättre efter flykten men jag blev i alla fall inte biten....
Efter lite intag av stimulantia så vart det väl i alla fall någon timmes sömn... Sen tar det typ 3 dar att återhämta sig och då är det ju liksom dags för nästa träning så allt är som en ond cirkel. Njutning-smärta-återhämtning-njutning...
Ger inte upp för det utan jag kör på enligt plan... H.O.C.K.EY = Hockey!!!
OBS! Bloggen har inte återuppstått. Detta var bara en liten protest mot mattis påhopp i kommentarsfältet.
Må gott!
Husse
Det är ju inga duvungar Husse dribblar runt med. En av deltagarna har faktiskt spelat TV pucken samt kört hockey på elitnivå. I ett av dom byten där dom två nyss nämnda stjärnorna insöp lite syrgas i avvaktan på nästa show på isen, så uttalade TV puckstjärnan följande:
Du har grymt bra klubbhantering men din skridskoåkning ser lite skum ut... Har du verkligen spelat hockey förut?
Rosig av allt beröm meddelade jag TV puckstjärnan att detta var fjärde gången Husse hanterade puck och klubba och att stjärnan hade helt rätt i att Husse hade en väldigt egenlärd skridskostil. Stilen har sin grund i att Husse i sin barndom hasade runt på insidan av skinnet på dom skridskor han fått i julklapp från mor och far. Stjärnan då mycket imponerad över Husse och Husse väldigt motiverad att bli bättre till nästa träning.
När så träningen var slut så kom det andra lagets stjärna fram och överlämnade en hockeyklubba till Husse. På grund av mitt yrkesval så blev jag ju sjukt misstänksam om godset möjligtvis kunde vara stulet. Efter en stunds funderande huruvida jag skulle ta emot det misstänkta godset ( en sekund ) så förstod jag att det faktiskt var av ren vänlighet som den andra hockeystjärnan nu överlämnat den fina presenten till Husse....
Husse hade nu fått en riktigt hockeyklubba och då av det mest moderna snitt. Glad som ett barn skyndade jag mig från träningen innan gåvogivaren fått nytt syre i lungorna och då möjligtvis ångrat sig... Betygsmässigt denna träning så fanns väl en hel del att önska, men jag ser det som så att jag kommit i en liten svacka formmässigt, men att då halva nöjet är att arbeta sig ur denna och återkomma och då i en högre dimension...
Det är dock efter träningen som problemen börjar... Det var väl inte helt smart att köra en timme innebandy precis innan för helvete vad ljumskarna kändes knepiga efter ytterligare en timmes hockey... När Husse väl kommit i säng så kände han rätt så snart att det skulle bli något svårt att sova eftersom allt runt underlivet skrek om nåd... Ljumskarna och magmuskulaturen meddelade tydligt att utan droger så kunde Husse glömma sömn. Kom på att alla hockeylirare ju för f-n lever på Voltaren. Sken upp och bestämde mig för att leta upp lite medikament för att lindra smärtan och då om möjligt få sova lite....
Klockan var nu 02.00 på natten och en som inte har sömnproblem låg i vägen för resvägen mot medicinskåpet. Han är luden, har fyra ben, trasiga tänder, är blind och döv och sov nu som en däckad fyllerist. Trots Husses haltande steg över parketten samt att lika många lampor tändes som på en fotbollsarena en sen höstkväll så märkte fet-Arek inte att jag kom.... När jag skulle vandra förbi hårbollen så upptäckte vi varandras status ungefär samtidigt. Medans jag sa "Hej Arek" så flög fettot upp och gick till anfall med morr och skall. Helvete!!! Alzheimersdjuret hade ju sovit som en däckad gris och inte alls fattat att hockey-Husse behövde medicin... Polishunden hade plötsligt fått för sig att det var pågående inbrott i hans stuga varvid hans naturliga snutinstinkter tog över... Arek´s bettförsök fick ju då den halte Husse att fly inåt huset, livrädd över att även behöva amputera något, varvid även mattis nu vaknade upp...
Ljumskarna blev inte bättre efter flykten men jag blev i alla fall inte biten....
Efter lite intag av stimulantia så vart det väl i alla fall någon timmes sömn... Sen tar det typ 3 dar att återhämta sig och då är det ju liksom dags för nästa träning så allt är som en ond cirkel. Njutning-smärta-återhämtning-njutning...
Ger inte upp för det utan jag kör på enligt plan... H.O.C.K.EY = Hockey!!!
OBS! Bloggen har inte återuppstått. Detta var bara en liten protest mot mattis påhopp i kommentarsfältet.
Må gott!
Husse