KANSKE TUR ATT SÄSONGEN NU ÄR SLUT...
Husses första hockeysäsong har ju varit lite av en kamp. Varje träning har inneburit ofrivillig vila, smärstillande stimulantia och dåligt med sömn. Betygssättningen från äldste sonen har troligen varit väldigt rättvis, men ändå väldigt hård att höra eftersom viljan att bli superstar verkar vara bra mycket större än talangen.... När så sista hockeyträningen tog sin start under gårdagskvällen så borde egentligen Husse inte varit där.... Magmuskulaturen och till viss del ljumskarna fick ju nog redan efter det första ispasset för typ 3 månader sedan. Att Husse sedan struntat i den välbehövliga vilan har ju inte gjort saken bättre....
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hockeyproffset här hemma hälsar att det är träning igen på onsdag... Ska du banga den?
Postat av: Josefine
Nu när det är vila från hockeyn så kommer du snart inse att du måste fylla ut tiden med nått annat smärtsamt och ger adrenalinet ett påslag....En unghund kanske;)
Postat av: Annica
Ligger i sängen med hög feber, influensan glömde inte mig den här gången.., surfar in på den här underbara bloggen, ser att det har kommit ett nytt inlägg igen till min glädje, först trodde jag att det var febertopparna som gjorde att jag såg i syne, är glad att det inte var en synvilla ;)
Min första tanke är att gör det du är bäst på - Köra hund! Tack för uppiggande läsning!
Trackback