EN SOMRIG BILD!!!
DIKTATUR!
Beslutet är taget, oåterkallerligt och faktiskt även med en rejäl dos förnöjsamhet. Har ju försökt i parti och minut men på något sätt alltid återkallat det "oåterkallerliga" beslutet men nu är det rätt läge... Har helt enkelt inte tid eller lust att formulera ned vad som sker i familjen zoo´s liv. När så bokstaven S på tangentbordet sa upp sig så var väl även det ett tecken som något om att det är dags att gå vidare...
Har ju en grandios hockeykarriär på gång och detta i kombination med den så viktiga fikarehabiliteringen gör ju att det kommer att ta all kraft. Så som den enväldiga härskare jag är över denna blogg så har jag nu bestämt att bloggen upphör och detta med så kallad omedelbar verkan. Demonstrationer, såsom i Egypten, är icke nödvändiga eftersom här har ju faktiskt "diktatorn" hoppat av. He! He!
Ni som har ett behov av att följa Areks vedermödor i sin jakt på pension kan då helt enkelt få lite bekymmer med detta eftersom mediabevakningen där är något skral. Är man i stället nyfiken på att följa Husses framgångssaga i hockeyrinken så torde väl inte det bli några problem. Antar att TV, reportageteam och övrig media kommer följa sagan om den fula ankungen som blommade ut till att bli rinkarnas nya superstar....
I vilket fall som helst så vill jag rikta ett mycket stort TACK till de få men ändock så trogna läsarna av denna blogg. Det som började med att Husse inte ens visste hur en blogg fungerade har ju sedan slutat med 16 prövohundar, författande av bok samt även uppvaktning i tidningar. Under dessa år har jag inte fått en enda dum kommentar utan bara positiva, roliga och hjälpsamma inlägg.
Nu behöver ni inte skriva en massa inlägg om att bloggen ska vara kvar för ni är så att säga på ungdomsspråk "rökta" på Polishunden Areks blogg. Arek vann duellen mot sin Husse och då i jakten på en ny arvtagare. Det fanns helt enkelt ingen värdig efterträdare och dom som hade en viss potential - ja dom bröt Arek helt enkelt ned till spillror...
Nu avlsutar vi sista månaden med att jaga lite bus och sedan ser vi fram emot vargens pension och mys-pys på tomten. Var Husse tar vägen i arbetslivet råder det väl lite delade meningar om men egentligen spelar det ju ingen roll för jag ska ju bli hockeyproffs. ;)
Må nu gott!
Ett stort tack från familjen zoo
VILKEN FEST!!!
I bland lämnar ju Husse sitt näste för att bli som en vanlig man. I går var en sån dag och då för att Husse med fru blivit inbjuden på fest. Inbjudan riktade sig förmodligen mer till lilla mattis, men för att inte grannsämjan skulle bli försämrad så hade arrangören troligen även skrivit dit Husses namn på inbjudan... Husse något obekväm i de kläder han var tvungen att bära och då framförallt den skjorta som höll på att kväva honom.
Mattis är ju den som är social i familjen zoo varvid planen om att mattis hela tiden skulle vara vid Husses sida smeds. Detta för att undvika att Husse skulle sitta o morra i ett hörn alternativt kasta ur sig olämpliga kommentarer vid försöken att socialisera under mingeldelen av kalaset... Planen gick skitbra i typ 30 minuter för sedan var det ju dags att sätta sig till bords. Det visade sig att arrangören delat in vem och var man skulle sitta med och den indelningen gick ju inte av för hackor. Vid mattis bord satt ju ett antal verbala människor i samma ålder som hon själv. Vid Husses bord såg indelning dock något annorlunda ut...
Huset festen förlagts till var byggt på 1800 talet och jag tror att majoriteten av dom som satt vid mitt bord var födda på samma århundrade. Vid varje plats satt en namnlapp och mina bordskamrater var ju för fan så gamla att dom inte kunde läsa sina egna namnlappar. Näe - det virrades runt i lokalen som om man roat sig med att sno myrstacken för myrorna.... Husses tankar skenade direkt iväg och mentalt förbereddes även åtgärderna vid hjärt lungräddning eftersom en viss osäkerhet fanns gällande deras hälsa...
Har ju alltid haft en fördom om att gamlingar snackar sjukdomar och döden, men tänkte att detta nog borde utebli eftersom det var en fest i glädjens tecken. Efter 30 sekunder hörde jag i bakgrunden att någon försökte dra igång snacket om sjukdomar, men då blev avbruten på grund av välkomst-talet. Stämingen vid bordet var väldigt uppsluppen och glad och då mycket för att kärringarna fick gratis rödvin... Efter ett glas var dom igång och man fick väl samma budskap rabblat tre gånger eftersom dom precis glömt vad dom sagt... Det var dock skratt och härlig stämning i över 5 minuter innan favoritämnet ånyo dök upp. "Sten Nilsson e död". Effekten av orden som uttalats helt plötsligt gick inte av för hackor. Det var som om du varit uppe på scenen och dansat dig svettig till den nyaste pop-musiken när någon plötsligt drog ur sladden ur musikanläggningen och tände upp ljuset med lika starka lampor som på en fotbollsarena... Stämningen bara dog och så snackade vi döden i 3 minuter innan stämningen återkom i takt med att vinet flödade....
Tävling! Inget samkväm utan lite tävling och så även nu... Nu skulle man samarbeta lite i ett par uppgifter och den första var en frågesport gällande födelsedagsbarnen. Jävligt kul om man hade haft kunskap om huvudpersonerna förståss. Kunde inte en jävla fråga utan fick i stället vandra runt bordet och läsa frågorna eftersom dom åldriga hade glömt sina förstoringsglas.... Nästa uppgift var att länka ihop slangord med vad dom betyder i vanligt språkbruk. Kan säga som så att på Gustav Wasas tid verkar inte slang ha funnits för kärringarna kunde inte ett enda av dom 30 orden man skulle länka ihop. Inga sorgsna miner för det utan nu var ju Husse lite av en hjälte....
Och ju mer vin som halsades desto yngre verkade Husse bli i deras ögon och när klockan slog hemgång så var ju min ålder ganska hanterbar.... När så mattis och Husse lämnade partyt så visade det sig att vi talat om olika saker under kvällen men att det sammantaget var en mycket trevlig kväll...
Sammanfattar kvällen med att den var mycket trevlig men att Husse nog gör sig bäst ensam med Arek ute i skogen.
Må gott!
Husse
Mattis är ju den som är social i familjen zoo varvid planen om att mattis hela tiden skulle vara vid Husses sida smeds. Detta för att undvika att Husse skulle sitta o morra i ett hörn alternativt kasta ur sig olämpliga kommentarer vid försöken att socialisera under mingeldelen av kalaset... Planen gick skitbra i typ 30 minuter för sedan var det ju dags att sätta sig till bords. Det visade sig att arrangören delat in vem och var man skulle sitta med och den indelningen gick ju inte av för hackor. Vid mattis bord satt ju ett antal verbala människor i samma ålder som hon själv. Vid Husses bord såg indelning dock något annorlunda ut...
Huset festen förlagts till var byggt på 1800 talet och jag tror att majoriteten av dom som satt vid mitt bord var födda på samma århundrade. Vid varje plats satt en namnlapp och mina bordskamrater var ju för fan så gamla att dom inte kunde läsa sina egna namnlappar. Näe - det virrades runt i lokalen som om man roat sig med att sno myrstacken för myrorna.... Husses tankar skenade direkt iväg och mentalt förbereddes även åtgärderna vid hjärt lungräddning eftersom en viss osäkerhet fanns gällande deras hälsa...
Har ju alltid haft en fördom om att gamlingar snackar sjukdomar och döden, men tänkte att detta nog borde utebli eftersom det var en fest i glädjens tecken. Efter 30 sekunder hörde jag i bakgrunden att någon försökte dra igång snacket om sjukdomar, men då blev avbruten på grund av välkomst-talet. Stämingen vid bordet var väldigt uppsluppen och glad och då mycket för att kärringarna fick gratis rödvin... Efter ett glas var dom igång och man fick väl samma budskap rabblat tre gånger eftersom dom precis glömt vad dom sagt... Det var dock skratt och härlig stämning i över 5 minuter innan favoritämnet ånyo dök upp. "Sten Nilsson e död". Effekten av orden som uttalats helt plötsligt gick inte av för hackor. Det var som om du varit uppe på scenen och dansat dig svettig till den nyaste pop-musiken när någon plötsligt drog ur sladden ur musikanläggningen och tände upp ljuset med lika starka lampor som på en fotbollsarena... Stämningen bara dog och så snackade vi döden i 3 minuter innan stämningen återkom i takt med att vinet flödade....
Tävling! Inget samkväm utan lite tävling och så även nu... Nu skulle man samarbeta lite i ett par uppgifter och den första var en frågesport gällande födelsedagsbarnen. Jävligt kul om man hade haft kunskap om huvudpersonerna förståss. Kunde inte en jävla fråga utan fick i stället vandra runt bordet och läsa frågorna eftersom dom åldriga hade glömt sina förstoringsglas.... Nästa uppgift var att länka ihop slangord med vad dom betyder i vanligt språkbruk. Kan säga som så att på Gustav Wasas tid verkar inte slang ha funnits för kärringarna kunde inte ett enda av dom 30 orden man skulle länka ihop. Inga sorgsna miner för det utan nu var ju Husse lite av en hjälte....
Och ju mer vin som halsades desto yngre verkade Husse bli i deras ögon och när klockan slog hemgång så var ju min ålder ganska hanterbar.... När så mattis och Husse lämnade partyt så visade det sig att vi talat om olika saker under kvällen men att det sammantaget var en mycket trevlig kväll...
Sammanfattar kvällen med att den var mycket trevlig men att Husse nog gör sig bäst ensam med Arek ute i skogen.
Må gott!
Husse
EN VECKA I MÄNGDEN...
Har den här veckan ens existerat? Kan inte komma på att jag gjort något som kommer att sätta avtryck i historieböckerna i alla fall. Är ju inne i en idrottsperiod och hade ju självklart hoppats på framgång, klang och jubel från publiken samt en återhämtningsperiod mellan passen som skulle vara normalt för en toppidrottsman... Jo tjena! Har spelat tre matcher i hockeybockey denna vecka och samtliga tänkta uppvisningar har slutat med förlust. Har just nu en målskillnad på - 22 mål och då har jag ändå en uppvisning kvar att genomföra i ishockey....
Den mängd Tigerbalsam som smörjts in på Husses späda kropp har väl gjort att Apotekets vinst har stigit med minst 20 procent för helvete vad ljumskarna har varit busiga... Det enda positiva jag kan komma på så här på lördagsmorgonen är väl att jag inte har blivit skadad i alla fall. Så: High five!
På jobbet har väl succén inte duggat tätt heller. Fettot Arek och jag hugger på alla jobb som kan tänkas bli lite roliga men påfallande ofta så uteblir ära och berömmelse även här. Eller vad sägs om följande uppdrag:
Inbrott: Tjuvarna lämnat huset och rundat ett hörn. Husse och Arek kommer dit och upptäcker att hörnet på huset leder ut på en gångväg intill en skola och ett centrum. Gångvägen och parken runtomkring är lika packade med folk som en Japanskt tunnelbaneperrong är i rusningstid... Ungefär 100 barn ville klappa hårbollen medans en icke ansenlig del även sjöng ramsor om Husse och någonting om "polis, polis potatisgris!"
Inbrott: Villaområde och förutsättningarna betydligt bättre. Om inte jobbet visat sig vara 30 minuter gammalt. Även om tjuven brutit benet i det isiga väglaget så hade han kunnat släpa sig ned till centrum och ändå hunnit ta pendeltåget därifrån....
Försvunnet barn: Förutsättningarna grymma. Jobbet 20 minuter gammalt och Husse först på plats. 4 åring borta i mörkret och närområdet mest villaotomter, skog och sjöar. Då avbryter det lilla aset sin flykt från sin mor och återkommer självmant precis när hårbollen ska påbörja sin jakt på ära och berömmelse. Det tandlösa lilla aset ( 4 åringen alltså) flinade upp sig och sa att hon gömt sig i kojan för att hon var sur på mamma. Kunde inte det 96 cm långa trotsåldersbarnet kunnat hänga kvar i kojan en 10 minuter till så att hundenheten kunde fått lite positiv statistik att förse cheferna med? Näe! Icke! Deras uppfart var sedan som en jävla rodelbana så både jag och Arek åkte väl kana ned mot bilen när vi skulle därifrån. Skitbra för ljumskarna.....
I dårhuset hemma är allt sig likt i alla fall. Arek blev besatt häromdagen när han upptäckte att det var köttbullar kvar efter middagen. Han lämnade inte köket på 24 timmar och först då han ätit upp alla kvarvarande bollar. Dagen efter hade mattis bakat en god sockerkaka och skulle man göra ett diagram över vem som åt mest av den så skulle svaret bli att just denna var hårig och hade fyra ben... Helvete vilket food-face han är...
När så familjen zoo drar till övervåningen för att spela pingis så kommer geten upphaltandes även dit. Han lägger sig under pingisbordet som ett rovdjur och så fort den äldsta sonen ska hämta bollen under sängen så dyker han upp som ett rovjur ur sin gömma. Kastar sig fram och påbörjar "juckardansen" mot den utsatte bollhämtaren... Likadant varje gång... Som för att förstärka att detta är ett dårhus så dyker inte sällan jamaren upp under matchspelet och sätter sig vid nätet för att hantera bollen även hon... Ja jisses!!!
Har nu en och en halv månad kvar innan Arek går i pension. Ska inte ha någon mer hund nu utan letar febrilt efter en ny tjänst där mina förmågor att agera hjälte kan tas tillvara... Den tid som är kvar ska vi i alla fall utnyttja till max. Vi ska lämna enheten på topp och Areks liv som polishund ska vara fortsatt glass o ballonger den sista tid vi nu har kvar...
Har även sett i kommentarerna att ni tror och hoppas att bloggen fortsätter leva efter Areks pension!!! Sammanfattar era förhoppningar med dessa tre ord:
Ha! Ha! Ha!
Mitt bloggande upphör så fort Areks karriär är slut. Har ju helt enkelt inte tid eftersom jag nu är mitt uppe i min hockeykarriär... :)
Må nu så gott!
Husse
Den mängd Tigerbalsam som smörjts in på Husses späda kropp har väl gjort att Apotekets vinst har stigit med minst 20 procent för helvete vad ljumskarna har varit busiga... Det enda positiva jag kan komma på så här på lördagsmorgonen är väl att jag inte har blivit skadad i alla fall. Så: High five!
På jobbet har väl succén inte duggat tätt heller. Fettot Arek och jag hugger på alla jobb som kan tänkas bli lite roliga men påfallande ofta så uteblir ära och berömmelse även här. Eller vad sägs om följande uppdrag:
Inbrott: Tjuvarna lämnat huset och rundat ett hörn. Husse och Arek kommer dit och upptäcker att hörnet på huset leder ut på en gångväg intill en skola och ett centrum. Gångvägen och parken runtomkring är lika packade med folk som en Japanskt tunnelbaneperrong är i rusningstid... Ungefär 100 barn ville klappa hårbollen medans en icke ansenlig del även sjöng ramsor om Husse och någonting om "polis, polis potatisgris!"
Inbrott: Villaområde och förutsättningarna betydligt bättre. Om inte jobbet visat sig vara 30 minuter gammalt. Även om tjuven brutit benet i det isiga väglaget så hade han kunnat släpa sig ned till centrum och ändå hunnit ta pendeltåget därifrån....
Försvunnet barn: Förutsättningarna grymma. Jobbet 20 minuter gammalt och Husse först på plats. 4 åring borta i mörkret och närområdet mest villaotomter, skog och sjöar. Då avbryter det lilla aset sin flykt från sin mor och återkommer självmant precis när hårbollen ska påbörja sin jakt på ära och berömmelse. Det tandlösa lilla aset ( 4 åringen alltså) flinade upp sig och sa att hon gömt sig i kojan för att hon var sur på mamma. Kunde inte det 96 cm långa trotsåldersbarnet kunnat hänga kvar i kojan en 10 minuter till så att hundenheten kunde fått lite positiv statistik att förse cheferna med? Näe! Icke! Deras uppfart var sedan som en jävla rodelbana så både jag och Arek åkte väl kana ned mot bilen när vi skulle därifrån. Skitbra för ljumskarna.....
I dårhuset hemma är allt sig likt i alla fall. Arek blev besatt häromdagen när han upptäckte att det var köttbullar kvar efter middagen. Han lämnade inte köket på 24 timmar och först då han ätit upp alla kvarvarande bollar. Dagen efter hade mattis bakat en god sockerkaka och skulle man göra ett diagram över vem som åt mest av den så skulle svaret bli att just denna var hårig och hade fyra ben... Helvete vilket food-face han är...
När så familjen zoo drar till övervåningen för att spela pingis så kommer geten upphaltandes även dit. Han lägger sig under pingisbordet som ett rovdjur och så fort den äldsta sonen ska hämta bollen under sängen så dyker han upp som ett rovjur ur sin gömma. Kastar sig fram och påbörjar "juckardansen" mot den utsatte bollhämtaren... Likadant varje gång... Som för att förstärka att detta är ett dårhus så dyker inte sällan jamaren upp under matchspelet och sätter sig vid nätet för att hantera bollen även hon... Ja jisses!!!
Har nu en och en halv månad kvar innan Arek går i pension. Ska inte ha någon mer hund nu utan letar febrilt efter en ny tjänst där mina förmågor att agera hjälte kan tas tillvara... Den tid som är kvar ska vi i alla fall utnyttja till max. Vi ska lämna enheten på topp och Areks liv som polishund ska vara fortsatt glass o ballonger den sista tid vi nu har kvar...
Har även sett i kommentarerna att ni tror och hoppas att bloggen fortsätter leva efter Areks pension!!! Sammanfattar era förhoppningar med dessa tre ord:
Ha! Ha! Ha!
Mitt bloggande upphör så fort Areks karriär är slut. Har ju helt enkelt inte tid eftersom jag nu är mitt uppe i min hockeykarriär... :)
Må nu så gott!
Husse
HOCKEYDRÖMMEN...
Under typ 20 år så har ju Husse tjatat om att han har Västvärldens finaste hockeyhandleder, tillräckligt snabb skridskoåkning samt förmågan att kunna dominera hockeyvärlden om han fått chansen. Helt plötsligt dök då möjligheten upp och då i form av så kallad veteranhockey. Det innebär krasst att man måste ha fyllt 35 år för att få vara med samt att tacklingar är förbjudna på grund av benskörhet och den stora risken för lårbensbrott. Visste ju att detta var min chans till att göra karriär trots att den grundläggande hockeyskolningen i form av skridskoåkning, tacklingar, skott och övrig kuriosa saknades. Införskaffade nödvändig utrustning och när det var ett par dygn kvar till nedsläpp så fanns fortfarande den där drygheten och överlägsenheten kvar som utstrålning....
När så dagen för debut äntligen var där så var känslan något annorlunda. En viss ödmjukhet inför uppgiften började dyka upp och magen spelade Husse ett par nervositetsspratt vilket föranledda akuta besök på WC´n. Mattis ville fika innan premiären, men allt Husse fick ned var en slät kopp tea. Fikabröd var inte aktuellt eftersom Husse nästan kände sig lite illamående av nervositet...
Hade bestämt mig för att vara där i god tid så att man liksom satt på sin plats när dom andra dök upp. Redan där sket sig allt eftersom jag missat tiden och istället fick bli ditringd som sista man. Shit! När Husse klev in i genom entrén till ishallen så tolkade jag omklädningsrumstavlan såsom mycket positiv eftersom vårat omklädningsrum var uppmärkt med "pensionärshockey".
När så den något nu bleke hockeyprofeten klev in genom omklädningsrummet så hade jag ju ändå målbilden av att ett gäng halvfeta gubbar skulle sitta där med problem som:
Småtjocka farbröder i samma livskris som mig.
Magen i vägen för att kunna knyta skridskor.
Blandad utrustning som var ihoplånad av grannarnas hockeytonåringar.
En back med öl.
Det som mötte mig var en smärre chock. Samtliga i det där jävla rummet var du deffade som ett jävla NHL gäng. Kände tyvärr igen flertalet som väldigt duktiga hockeyspelare som jag alldeles nyss kollat på när dom lirat elithockey.
I stort sett samtliga var fullutrustade med alla jävla skydd man kan ha, hockeytröjor med riktiga lagnamn på samt vader och lår som var lika grova som min överkropp. Tror ju ändå att jag är sjukt bra i hockey så dum i huvudet som jag var så fortsatte jag byta om... Väl ute på isen så blev det liksom bara värre.... Under uppvärmningen upptäckte dom andra att min klubba var av juniormodell. Typ en sådan som små barn spelar med....
När dom sedan började skjuta slagskott runt rinken så fick man ju liksom låtsas stå vid sargkanten och stretcha baksidan av lårmuskulaturen för att slippa visa sina egna projektiler. När proffsen tittade bort så var man ju ändå tvungen att testa och helvete vad min stora son (publik) skrattade. Han låg nästan dubbelvikt när han såg att mina skott knappt lyfte sig över isen... Ungjävel...
Sen drog väl matchen igång. Det visade sig att dom jävlarna inte bara klädde sig som proffs utan även körde hockey som sådana. Min hockeybockeydans gick ju sisodär när 110 kg hockeyspelare helt enkelt körde över rookien och tog puckjäveln. Innan den lilla hundföraren riktat upp hjälmen tillbaks på huvudet så var ju liksom spelet på andra sidan rinken.... Och så där höll det på i en och en halv timme. Deras passningar var som mina skott och så fort Husse fick en diagonalpassning över isen och skulle ta emot den tegelsten som anlände i 200 km i timmen så var det som om dom späda handlederna var gjorda av gelé... Fuck va dåligt det gick....
Kommentaren från sonen efter träningen tog rätt bra den oxå. Eller vad sägs om följande dräpare:
"Pappa! Det här säger jag inte för att vara elak - men du var sämst på plan!"
När halvtimmen var kvar så kände jag att ljumskarna tagit mig till en annan nivå. Alltså inte + 35 hockey utan snarare +100 ljumskar. Dum som en hare framför en bil så fortsatte Husse ändå sin jakt på respekt och när tiden var slut så var även dennes ljumskar det.... Har nu gått två dar och jag rör mig fortfarande som om jag precis fött ett gäng trillingar på 8 kg/st. Borde vila, men i morgon är det ju hockey igen. Prisa Tigerbalsam....
Borde jag ge upp min hockeykarriär: Ja
Ger jag upp min hockeykarriär: Nej
Varför: Så jävla enkelt svar på det. Tror fortfarande att jag med lite träning kommer att nå en dimension som genererar ära och berömmelse i annat än att förstöra hundar.
Må gott!
Husse
När så dagen för debut äntligen var där så var känslan något annorlunda. En viss ödmjukhet inför uppgiften började dyka upp och magen spelade Husse ett par nervositetsspratt vilket föranledda akuta besök på WC´n. Mattis ville fika innan premiären, men allt Husse fick ned var en slät kopp tea. Fikabröd var inte aktuellt eftersom Husse nästan kände sig lite illamående av nervositet...
Hade bestämt mig för att vara där i god tid så att man liksom satt på sin plats när dom andra dök upp. Redan där sket sig allt eftersom jag missat tiden och istället fick bli ditringd som sista man. Shit! När Husse klev in i genom entrén till ishallen så tolkade jag omklädningsrumstavlan såsom mycket positiv eftersom vårat omklädningsrum var uppmärkt med "pensionärshockey".
När så den något nu bleke hockeyprofeten klev in genom omklädningsrummet så hade jag ju ändå målbilden av att ett gäng halvfeta gubbar skulle sitta där med problem som:
Småtjocka farbröder i samma livskris som mig.
Magen i vägen för att kunna knyta skridskor.
Blandad utrustning som var ihoplånad av grannarnas hockeytonåringar.
En back med öl.
Det som mötte mig var en smärre chock. Samtliga i det där jävla rummet var du deffade som ett jävla NHL gäng. Kände tyvärr igen flertalet som väldigt duktiga hockeyspelare som jag alldeles nyss kollat på när dom lirat elithockey.
I stort sett samtliga var fullutrustade med alla jävla skydd man kan ha, hockeytröjor med riktiga lagnamn på samt vader och lår som var lika grova som min överkropp. Tror ju ändå att jag är sjukt bra i hockey så dum i huvudet som jag var så fortsatte jag byta om... Väl ute på isen så blev det liksom bara värre.... Under uppvärmningen upptäckte dom andra att min klubba var av juniormodell. Typ en sådan som små barn spelar med....
När dom sedan började skjuta slagskott runt rinken så fick man ju liksom låtsas stå vid sargkanten och stretcha baksidan av lårmuskulaturen för att slippa visa sina egna projektiler. När proffsen tittade bort så var man ju ändå tvungen att testa och helvete vad min stora son (publik) skrattade. Han låg nästan dubbelvikt när han såg att mina skott knappt lyfte sig över isen... Ungjävel...
Sen drog väl matchen igång. Det visade sig att dom jävlarna inte bara klädde sig som proffs utan även körde hockey som sådana. Min hockeybockeydans gick ju sisodär när 110 kg hockeyspelare helt enkelt körde över rookien och tog puckjäveln. Innan den lilla hundföraren riktat upp hjälmen tillbaks på huvudet så var ju liksom spelet på andra sidan rinken.... Och så där höll det på i en och en halv timme. Deras passningar var som mina skott och så fort Husse fick en diagonalpassning över isen och skulle ta emot den tegelsten som anlände i 200 km i timmen så var det som om dom späda handlederna var gjorda av gelé... Fuck va dåligt det gick....
Kommentaren från sonen efter träningen tog rätt bra den oxå. Eller vad sägs om följande dräpare:
"Pappa! Det här säger jag inte för att vara elak - men du var sämst på plan!"
När halvtimmen var kvar så kände jag att ljumskarna tagit mig till en annan nivå. Alltså inte + 35 hockey utan snarare +100 ljumskar. Dum som en hare framför en bil så fortsatte Husse ändå sin jakt på respekt och när tiden var slut så var även dennes ljumskar det.... Har nu gått två dar och jag rör mig fortfarande som om jag precis fött ett gäng trillingar på 8 kg/st. Borde vila, men i morgon är det ju hockey igen. Prisa Tigerbalsam....
Borde jag ge upp min hockeykarriär: Ja
Ger jag upp min hockeykarriär: Nej
Varför: Så jävla enkelt svar på det. Tror fortfarande att jag med lite träning kommer att nå en dimension som genererar ära och berömmelse i annat än att förstöra hundar.
Må gott!
Husse