POLISHUNDEN AREK

Under typ 20 år så har ju Husse tjatat om att han har Västvärldens finaste hockeyhandleder, tillräckligt snabb skridskoåkning samt förmågan att kunna dominera hockeyvärlden om han fått chansen. Helt plötsligt dök då möjligheten upp och då i form av så kallad veteranhockey. Det innebär krasst att man måste ha fyllt 35 år för att få vara med samt att tacklingar är förbjudna på grund av benskörhet och den stora risken för lårbensbrott. Visste ju att detta var min chans till att göra karriär trots att den grundläggande hockeyskolningen i form av skridskoåkning, tacklingar, skott och övrig kuriosa saknades. Införskaffade nödvändig utrustning och när det var ett par dygn kvar till nedsläpp så fanns fortfarande den där drygheten och överlägsenheten kvar som utstrålning....

När så dagen för debut äntligen var där så var känslan något annorlunda. En viss ödmjukhet inför uppgiften började dyka upp och magen spelade Husse ett par nervositetsspratt vilket föranledda akuta besök på WC´n. Mattis ville fika innan premiären, men allt Husse fick ned var en slät kopp tea. Fikabröd var inte aktuellt eftersom Husse nästan kände sig lite illamående av nervositet...

Hade bestämt mig för att vara där i god tid så att man liksom satt på sin plats när dom andra dök upp. Redan där sket sig allt eftersom jag missat tiden och istället fick bli ditringd som sista man. Shit! När Husse klev in i genom entrén till ishallen så tolkade jag omklädningsrumstavlan såsom mycket positiv eftersom vårat omklädningsrum var uppmärkt med "pensionärshockey".

När så den något nu bleke hockeyprofeten klev in genom omklädningsrummet så hade jag ju ändå målbilden av att ett gäng halvfeta gubbar skulle sitta där med problem som:

Småtjocka farbröder i samma livskris som mig.
Magen i vägen för att kunna knyta skridskor.
Blandad utrustning som var ihoplånad av grannarnas hockeytonåringar.
En back med öl.

Det som mötte mig var en smärre chock. Samtliga i det där jävla rummet var du deffade som ett jävla NHL gäng. Kände tyvärr igen flertalet som väldigt duktiga hockeyspelare som jag alldeles nyss kollat på när dom lirat elithockey.
I stort sett samtliga var fullutrustade med alla jävla skydd man kan ha, hockeytröjor med riktiga lagnamn på samt vader och lår som var lika grova som min överkropp. Tror ju ändå att jag är sjukt bra i hockey så dum i huvudet som jag var så fortsatte jag byta om... Väl ute på isen så blev det liksom bara värre.... Under uppvärmningen upptäckte dom andra att min klubba var av juniormodell. Typ en sådan som små barn spelar med....

När dom sedan började skjuta slagskott runt rinken så fick man ju liksom låtsas stå vid sargkanten och stretcha baksidan av lårmuskulaturen för att slippa visa sina egna projektiler. När proffsen tittade bort så var man ju ändå tvungen att testa och helvete vad min stora son (publik) skrattade. Han låg nästan dubbelvikt när han såg att mina skott knappt lyfte sig över isen... Ungjävel...

Sen drog väl matchen igång. Det visade sig att dom jävlarna inte bara klädde sig som proffs utan även körde hockey som sådana. Min hockeybockeydans gick ju sisodär när 110 kg hockeyspelare helt enkelt körde över rookien och tog puckjäveln. Innan den lilla hundföraren riktat upp hjälmen tillbaks på huvudet så var ju liksom spelet på andra sidan rinken.... Och så där höll det på i en och en halv timme. Deras passningar var som mina skott och så fort Husse fick en diagonalpassning över isen och skulle ta emot den tegelsten som anlände i 200 km i timmen så var det som om dom späda handlederna var gjorda av gelé... Fuck va dåligt det gick....

Kommentaren från sonen efter träningen tog rätt bra den oxå. Eller vad sägs om följande dräpare:

"Pappa! Det här säger jag inte för att vara elak - men du var sämst på plan!"

När halvtimmen var kvar så kände jag att ljumskarna tagit mig till en annan nivå. Alltså inte + 35 hockey utan snarare +100 ljumskar. Dum som en hare framför en bil så fortsatte Husse ändå sin jakt på respekt och när tiden var slut så var även dennes ljumskar det.... Har nu gått två dar och jag rör mig fortfarande som om jag precis fött ett gäng trillingar på 8 kg/st. Borde vila, men i morgon är det ju hockey igen. Prisa Tigerbalsam....

Borde jag ge upp min hockeykarriär: Ja
Ger jag upp min hockeykarriär: Nej
Varför: Så jävla enkelt svar på det. Tror fortfarande att jag med lite träning kommer att nå en dimension som genererar ära och berömmelse i annat än att förstöra hundar.

Må gott!

Husse