NEDRÄKNING!!!
Semstern börjar lida mot sitt slut och sett till hur vädret var i går så hade man väl rätt så gott om tid till att reflektera över positivt och negativt.... Väljer att vara positiv eftersom vädret totalt sett varit sjukt bra. Så soligt och varmt att även den mest bleka hundförarkroppen fått medelhavsfärg på bringan...
Valde att avsluta veckan med att besöka en festplats för att så att säga "skjuta" ut årets semester. Slog nytt rekord genom att denna gång få i mig 3 hela öl. Omdömet grumlades väl något i samband med detta intag varvid Husse även gav sig på att dricka Whiskey. När kvällen drog sig mot sitt slut så hade Husse ätit vansinnigt god mat, dock i allt för stora mängder, och så även fyllt på med mjöd och drycken som smakar som bensin.... När mattis körde hem Husse i skottkärran så kändes det ta mig f-n som om någon tryckt ned en luftballong i magen och nu gasade på för att fylla upp och göra den större....
Vaknade ett tiotal gånger under natten och för varje besök på toaletten så ångrade Husse sitt beslut att vara en partypojke.... Planen för denna dag var att aktivera Alzheimershunden med lite vindmarkeringar, spår och saksök. Kroppen vädjade dock om vila, men efter att ha sett ADHD hunden så var det bara att klä på sig och åla sig ut.... När jag kom åter för att hämta min kära hund så var väl pulsen uppe i 200 slag trots att jag bara promenerat i sakta mak... Svetten lackade som på en klimakteriekossa och f-n va jag ångrade att jag druckit mjöd....
Har ju kommit igång så bra med träningen och känt mig stark och snabb som en gladiator. När jag nu kollade mig i spegeln kändes det mer som om här stod en snigel som under lång tid kämpat sig fram längs en väg, men därefter lyfts tillbaka till startpositionen igen....
All egoistisk sorgsamhet förbyttes dock till glädje när fet-Arek fick genomföra sina övningar. Redan här jag letade upp min klicker så visste han vad som var på gång. Under glitter och glamour, skall och snurrningar så drog han iväg ut mot skogen.... Här hittades en gömd ryggsäck, en dold tröja upphängd i ett träd, ett spontanspår med godis i slutet och en yta försedd med gömda små patroner. När hårbollen sen fick sin belöning i form av en tennisboll - ja då var det som att se en valp fara runt....
Fick otrolig glöd att köra igång och jobba igen när jag såg Areks entusiasm och nu är det bara några dagar kvar innan vi kör igen... NICE!!!
Har lagt in lite foton att titta på oxå så passa på och njut!
Må gott!
Husse och Arek
Valde att avsluta veckan med att besöka en festplats för att så att säga "skjuta" ut årets semester. Slog nytt rekord genom att denna gång få i mig 3 hela öl. Omdömet grumlades väl något i samband med detta intag varvid Husse även gav sig på att dricka Whiskey. När kvällen drog sig mot sitt slut så hade Husse ätit vansinnigt god mat, dock i allt för stora mängder, och så även fyllt på med mjöd och drycken som smakar som bensin.... När mattis körde hem Husse i skottkärran så kändes det ta mig f-n som om någon tryckt ned en luftballong i magen och nu gasade på för att fylla upp och göra den större....
Vaknade ett tiotal gånger under natten och för varje besök på toaletten så ångrade Husse sitt beslut att vara en partypojke.... Planen för denna dag var att aktivera Alzheimershunden med lite vindmarkeringar, spår och saksök. Kroppen vädjade dock om vila, men efter att ha sett ADHD hunden så var det bara att klä på sig och åla sig ut.... När jag kom åter för att hämta min kära hund så var väl pulsen uppe i 200 slag trots att jag bara promenerat i sakta mak... Svetten lackade som på en klimakteriekossa och f-n va jag ångrade att jag druckit mjöd....
Har ju kommit igång så bra med träningen och känt mig stark och snabb som en gladiator. När jag nu kollade mig i spegeln kändes det mer som om här stod en snigel som under lång tid kämpat sig fram längs en väg, men därefter lyfts tillbaka till startpositionen igen....
All egoistisk sorgsamhet förbyttes dock till glädje när fet-Arek fick genomföra sina övningar. Redan här jag letade upp min klicker så visste han vad som var på gång. Under glitter och glamour, skall och snurrningar så drog han iväg ut mot skogen.... Här hittades en gömd ryggsäck, en dold tröja upphängd i ett träd, ett spontanspår med godis i slutet och en yta försedd med gömda små patroner. När hårbollen sen fick sin belöning i form av en tennisboll - ja då var det som att se en valp fara runt....
Fick otrolig glöd att köra igång och jobba igen när jag såg Areks entusiasm och nu är det bara några dagar kvar innan vi kör igen... NICE!!!
Har lagt in lite foton att titta på oxå så passa på och njut!
Må gott!
Husse och Arek
FET-AREK HAR MÖBLERAT OM....
NÅGON VILL HA GLASS!!!
AREK VILAR FÖR EN GÅNGS SKULL!!
HÄR LÄGGS GRUNDERNA I SKYTTET!!!!
TROTS TUMMEN MITT I HANDEN - MITT NYA STAKET!
AREKS NYA BUR - VÄRLDENS KLIPP - 400 KR
HUSSE BACKAT UNDER OKONCENTRATION!
FAMILJEN ZOO´S MYSIGA UTEPLATS!
PROSIT!!!
Alltid är det något! Har man djur så har man aldrig tråkigt heter det va? Allt kan rulla på, men så plötsligt så har något hänt det lilla "barnet". När barnen var små och inte kunde artikulera sig utan i stället skrek så att trumhinnorna höll på att lossna - ja då visste man att det var något tok. Var dom inte hungriga, nedpissade eller trötta så var det typ bara att åka till vårdcentralen för ännu en kur antibiotika. Hundjäveln däremot gnäller ju aldrig utan ska "fixa" allting själv. Är han halt och lytt så syns det ju väldans tydligt. Har han ett sår så blir ju tungan som besatt i sin iver att tvätta fint osv.
Fet-Arek har lagt till ytterligare ett epitet på sitt visitkort i samband med skada och det är att han om möjligt blir ännu mer sur och butter. Den ludne började plötsligt tvätta sin ena tass såsom att han fått en nyfödd valp att ta hand om och då vaknar ju varningssignalerna direkt. Vargättlingen är ju inte direkt samarbetsvillig utan morrar, spottar och fräser så fort man ens viker ögat ned mot hans kära tass. Efter ett par dagars husmanssjukvård utan resultat så var det då dags att ånyo besöka våra vänner veterinärerna.
Vis av erfarenhet över hans osportsliga uppträdande så vägdes han bara in innan han ånyo förpassades ut i bilen i avvaktan på just sin tur. Detta för att min hårige vän är dålig på att ha ett kommunikativt förhållninssätt gentemot personalen... När det så är Areks tur att göra entré så är han som vanligt ståtlig och visar med all önskvärd tydlighet att har integritet och stolthet. Den som vill utmana ödet genom att pilla på honom skall oxå veta att det kommer att kosta i form av blod, svett och tårar....
Denna gång skulle han ju bara visa upp en tass så jag såg väl inga större problem just för dagen... FEL!!!
Bemötande av veterinär: Not so good! Arek gjorde utfall och veterinären såg något osäker ut. Önskade munkorg på.
Undersökning av hjärta och lungor: Mission failed. Arek morrade så att veterinären fick tinnitus efter att ha använt stetoskopet.
Undersökning av skadeområde: Katastrof. Här såg man tydligt vem som var chef i teamet. Hade Arek varit människa hade han nu varit misstänkt för våldsamt motstånd. Morrade, visade sina dåliga tänder och tandkött samt undanhöll sin tass konstant. Det krävdes tre personer för att undersöka tassjäveln och när fet-Arek började förstå att loppet var kört så bytte han taktik... Så fort veterinären böjde sig fram för att titta på tassen så nös min fina hund. Snoret flög genom gallerkorgen och vidare mot veterinärens ansikte.... Inte en gång, inte två gånger utan typ 20 gånger....
Veterinären dock uthållig och tuff vilket ju är en förutsättning för att klara av just hennes jobb. Efter färdigställd undersökning så skenade vildhösten ut genom lokalerna i sträckt koppel. Inte ett uns av lydnad under färden genom hundar och personal utan bara järnet framåt....
Inga större skador kunde dock konstateras vilket ju är det positiva man får ta med sig från denna dag....
Må gott!
Husse
Fet-Arek har lagt till ytterligare ett epitet på sitt visitkort i samband med skada och det är att han om möjligt blir ännu mer sur och butter. Den ludne började plötsligt tvätta sin ena tass såsom att han fått en nyfödd valp att ta hand om och då vaknar ju varningssignalerna direkt. Vargättlingen är ju inte direkt samarbetsvillig utan morrar, spottar och fräser så fort man ens viker ögat ned mot hans kära tass. Efter ett par dagars husmanssjukvård utan resultat så var det då dags att ånyo besöka våra vänner veterinärerna.
Vis av erfarenhet över hans osportsliga uppträdande så vägdes han bara in innan han ånyo förpassades ut i bilen i avvaktan på just sin tur. Detta för att min hårige vän är dålig på att ha ett kommunikativt förhållninssätt gentemot personalen... När det så är Areks tur att göra entré så är han som vanligt ståtlig och visar med all önskvärd tydlighet att har integritet och stolthet. Den som vill utmana ödet genom att pilla på honom skall oxå veta att det kommer att kosta i form av blod, svett och tårar....
Denna gång skulle han ju bara visa upp en tass så jag såg väl inga större problem just för dagen... FEL!!!
Bemötande av veterinär: Not so good! Arek gjorde utfall och veterinären såg något osäker ut. Önskade munkorg på.
Undersökning av hjärta och lungor: Mission failed. Arek morrade så att veterinären fick tinnitus efter att ha använt stetoskopet.
Undersökning av skadeområde: Katastrof. Här såg man tydligt vem som var chef i teamet. Hade Arek varit människa hade han nu varit misstänkt för våldsamt motstånd. Morrade, visade sina dåliga tänder och tandkött samt undanhöll sin tass konstant. Det krävdes tre personer för att undersöka tassjäveln och när fet-Arek började förstå att loppet var kört så bytte han taktik... Så fort veterinären böjde sig fram för att titta på tassen så nös min fina hund. Snoret flög genom gallerkorgen och vidare mot veterinärens ansikte.... Inte en gång, inte två gånger utan typ 20 gånger....
Veterinären dock uthållig och tuff vilket ju är en förutsättning för att klara av just hennes jobb. Efter färdigställd undersökning så skenade vildhösten ut genom lokalerna i sträckt koppel. Inte ett uns av lydnad under färden genom hundar och personal utan bara järnet framåt....
Inga större skador kunde dock konstateras vilket ju är det positiva man får ta med sig från denna dag....
Må gott!
Husse
KANONVÄDER...
En vecka! Det är vad det tog innan ADHD barnen hade tråkigt hemma igen... Vi hade ju precis varit iväg en vecka, bestämt att vi skulle jobba på tomten en vecka för att sedan dra vidare till Gotland på solsemester. Planering är ju inte direkt Husses starka sida utan allt sker ju mer impulsivt... För er som hyrt stuga på Gotland så förstår ni kanske bryderiet när Husse sökte hus typ 2 dagar innan det var dags att åka dit. Ska inte klaga - det fanns hus - men då i storleken 20-30 kvadratmeter. Långt långt ute på stäppen och då på någon villatomts norra ände så fanns det faktiskt små lekstugor att hyra. Priset gick inte av för hackor det heller, men det som avgjorde var nog ändå erfarenhet och rutin. Har hyrt ett sådant sommarparadis förut och då hade man på något jävla sätt fått in fyra bäddar i ett dockhus. Varmt så in åt helvete och typ en km för att pinka in revir eller lägga en nödvändig nr 2.
Familjen zoo valde då utflykt i Sverige och då hotellvistelse med alla dess bekvämligheter. Dusch, sköna sängar och förmånen att slippa duka av sin morgonfrukost. Grabbarna slet sitt hår när vi valde pensionärsorterna:
Jönköping: Pingstvännernas mecka vilket borde innebära lugn och ro när det var dags för familjen att somna in och träffa John Blund. Anledningen till just valet av ort var för att utorska det stora köpcentret längs med E4. Borde dock ha anat ugglor i mossen när det ganska högt upp på hotellbeskrivningen stod att man hade egna vakter på hotellet. När vi klev in på det fina hotellet sammanfattade grabbarna det med ett ord. "Gay". Man gillade inte dom glada färgerna med mattis och Husse tyckte det var fint. Rummen otroligt fina, men var det inte JÄVLIGT VARMT! När klockan slagit 01.00 så började man väl så smått fundera på om inte kylanläggningen packat ihop. Sängen även så mjuk att de omslöt lilla Husse som en stor hungrig bläckfisk... Då startade kylanläggningen. Inte med önskad effekt för det var fortarande så jävla varmt att svetten porlade på Husses (önskade) magrutor. Den anordning som vi trodde var kylanläggningen måste i så fall ha drivit en större fabrik för helvete vad den lät....
Det som till slut gjorde att propparna gick var ändå Arek. Den stackaren har ju en skada på tassen så han vandrade runt i den tropiska värmen bärandes på sin strut. Parabolen snodde väl allt syre i rummet för helvete vad han flåsade... Mattis var den som fick ta emot Husses omogna beteende kl 03.00 på natten. Utan sömn blev den 5 åriga Husse förvandlad till ett omoget skrikande barn. Under höjludda protester klädde han på sig för att gå ut i natten på en avkylande promenad....
När vi kom ut så möttes vi väl av ett slagfält. Den kyrkliga staden visade sig vara ett Mecka för alkoholtörstande ungdomar och jävlar vilket liv det var. Flaskor och skräp överallt. Ungdomar som for runt kring kyrkorna och förde liv. Nu fanns det dock en individ som uppskattade slagfältet utanför hotellet. Typ Arek! Han var nog helt övertygad om att vi var på jobbet för shit va han tog tag i situationen. Arek skapade fina ytor för Husse att röra på sig genom att göra bettutfall mot skränande ungdomar....
Sov inget på hela den natten! När vi sedan drog vidare så var nästa manliga mål på resan:
Ullared: Tonårsgrabbarna kved och vi fick lova att inte berätta att vi ämnat åka hit. Det sjuka var att den som föreslagit skiten faktiskt var Husse själv.... Mattis var den som var eld och lågor medans tonåringarna fasade för att det skulle vara som att åka till ett jättestort lågprisvaruhus. När vi, trötta och hålägda efter natten i spritnästet, anlände till Ullarad så kan jag väl sammanfatta det med att vi inte var ensamma. Sjukt mycket folk som var där och då folk i alla åldrar. Vi mötte bilar som var fullproppade med gula kassar efter shoppingen så förväntansfulla kastade vi oss in i butiken....
När vi kom ut hade mattis köpt en jacka för 200 spänn, lite hårvårdsprodukter för 50 spänn och Husse storhandlat ett grillset för 9:90 kr. Trot eller ej, men allt fick plats i en kasse.... Nu hade vi varit där i alla fall och nästa mål på resan var lillgrabbens önskemål:
Borås Djurpark: Vi hade kartlagt väderfenomenen och kommit fram till att lämpligaste dagen för djurparken var på söndagen. Då skulle det bli fint väder och en perfekt dag att gå i djurparken. När vi vaknade på det fina hotellet och öppnade gardinerna så hade något blivit mycket fel... - Det spöregnade!
Packningen som vi genomfört i Stora Staden, under tropisk värme, var ju nu minst sagt lite tunn. Här fanns inga regnkläder, inga bra vattentåliga skor och så vidare.... Efter två timmar på djurkparken hade vi fått nog. Blöta och kalla satte vi oss i bilen - typ 50 mil hemmifrån. Ännu ett snabbt och impulsivt beslut tog oss ut på stora vägen och i riktning hem. Nu hade vi fått nog av den här jävla kortsemestern och ville bara hem. Mattis tog tag i ratten och krävde att få köra. Grabbana och Husse gjorde korstecknet och hoppades att resan ändå skulle gå bra och så var vi iväg.
Grejen när mattis kör är att det blir otroligt mycket stopp. Vi hann åka fyra mil så var hon så himla trött att hon ville byta plats. Det passade sig så bra att det var ett matställe där så då passede vi även på att fylla på magsäcken med lite innehåll. Efter att ha slösat en halv månadslön så var alla mätta och vi drog vidare igen.... Denna gång hann vi två mil innan mattis meddelade att hon måste göra nummer 2. Ingen ville ju ha nr 2 i bilen så det var bara att stanna igen......
Till slut kom vi i alla fall hem och man får väl sammanfatta det så här:
"Borta bra, men hemma bäst".
Nu är snart semesterna slut, men jag ger mig tusan på att vi hinner en utflykt till innan dess.
Må gott!
Husse
Familjen zoo valde då utflykt i Sverige och då hotellvistelse med alla dess bekvämligheter. Dusch, sköna sängar och förmånen att slippa duka av sin morgonfrukost. Grabbarna slet sitt hår när vi valde pensionärsorterna:
Jönköping: Pingstvännernas mecka vilket borde innebära lugn och ro när det var dags för familjen att somna in och träffa John Blund. Anledningen till just valet av ort var för att utorska det stora köpcentret längs med E4. Borde dock ha anat ugglor i mossen när det ganska högt upp på hotellbeskrivningen stod att man hade egna vakter på hotellet. När vi klev in på det fina hotellet sammanfattade grabbarna det med ett ord. "Gay". Man gillade inte dom glada färgerna med mattis och Husse tyckte det var fint. Rummen otroligt fina, men var det inte JÄVLIGT VARMT! När klockan slagit 01.00 så började man väl så smått fundera på om inte kylanläggningen packat ihop. Sängen även så mjuk att de omslöt lilla Husse som en stor hungrig bläckfisk... Då startade kylanläggningen. Inte med önskad effekt för det var fortarande så jävla varmt att svetten porlade på Husses (önskade) magrutor. Den anordning som vi trodde var kylanläggningen måste i så fall ha drivit en större fabrik för helvete vad den lät....
Det som till slut gjorde att propparna gick var ändå Arek. Den stackaren har ju en skada på tassen så han vandrade runt i den tropiska värmen bärandes på sin strut. Parabolen snodde väl allt syre i rummet för helvete vad han flåsade... Mattis var den som fick ta emot Husses omogna beteende kl 03.00 på natten. Utan sömn blev den 5 åriga Husse förvandlad till ett omoget skrikande barn. Under höjludda protester klädde han på sig för att gå ut i natten på en avkylande promenad....
När vi kom ut så möttes vi väl av ett slagfält. Den kyrkliga staden visade sig vara ett Mecka för alkoholtörstande ungdomar och jävlar vilket liv det var. Flaskor och skräp överallt. Ungdomar som for runt kring kyrkorna och förde liv. Nu fanns det dock en individ som uppskattade slagfältet utanför hotellet. Typ Arek! Han var nog helt övertygad om att vi var på jobbet för shit va han tog tag i situationen. Arek skapade fina ytor för Husse att röra på sig genom att göra bettutfall mot skränande ungdomar....
Sov inget på hela den natten! När vi sedan drog vidare så var nästa manliga mål på resan:
Ullared: Tonårsgrabbarna kved och vi fick lova att inte berätta att vi ämnat åka hit. Det sjuka var att den som föreslagit skiten faktiskt var Husse själv.... Mattis var den som var eld och lågor medans tonåringarna fasade för att det skulle vara som att åka till ett jättestort lågprisvaruhus. När vi, trötta och hålägda efter natten i spritnästet, anlände till Ullarad så kan jag väl sammanfatta det med att vi inte var ensamma. Sjukt mycket folk som var där och då folk i alla åldrar. Vi mötte bilar som var fullproppade med gula kassar efter shoppingen så förväntansfulla kastade vi oss in i butiken....
När vi kom ut hade mattis köpt en jacka för 200 spänn, lite hårvårdsprodukter för 50 spänn och Husse storhandlat ett grillset för 9:90 kr. Trot eller ej, men allt fick plats i en kasse.... Nu hade vi varit där i alla fall och nästa mål på resan var lillgrabbens önskemål:
Borås Djurpark: Vi hade kartlagt väderfenomenen och kommit fram till att lämpligaste dagen för djurparken var på söndagen. Då skulle det bli fint väder och en perfekt dag att gå i djurparken. När vi vaknade på det fina hotellet och öppnade gardinerna så hade något blivit mycket fel... - Det spöregnade!
Packningen som vi genomfört i Stora Staden, under tropisk värme, var ju nu minst sagt lite tunn. Här fanns inga regnkläder, inga bra vattentåliga skor och så vidare.... Efter två timmar på djurkparken hade vi fått nog. Blöta och kalla satte vi oss i bilen - typ 50 mil hemmifrån. Ännu ett snabbt och impulsivt beslut tog oss ut på stora vägen och i riktning hem. Nu hade vi fått nog av den här jävla kortsemestern och ville bara hem. Mattis tog tag i ratten och krävde att få köra. Grabbana och Husse gjorde korstecknet och hoppades att resan ändå skulle gå bra och så var vi iväg.
Grejen när mattis kör är att det blir otroligt mycket stopp. Vi hann åka fyra mil så var hon så himla trött att hon ville byta plats. Det passade sig så bra att det var ett matställe där så då passede vi även på att fylla på magsäcken med lite innehåll. Efter att ha slösat en halv månadslön så var alla mätta och vi drog vidare igen.... Denna gång hann vi två mil innan mattis meddelade att hon måste göra nummer 2. Ingen ville ju ha nr 2 i bilen så det var bara att stanna igen......
Till slut kom vi i alla fall hem och man får väl sammanfatta det så här:
"Borta bra, men hemma bäst".
Nu är snart semesterna slut, men jag ger mig tusan på att vi hinner en utflykt till innan dess.
Må gott!
Husse
VINNA ÄR INTE ALLT!
Vinna är inte allt! Så säger alla pedagogiska mödrar och eftersom jag är dokumenterat konflikträdd och kappvändare så håller jag ju alltid med face to face. Så fort dom asen lämnat arenan så är dock tävlingsmänniskan tillbaka och jag är tyvärr beredd att gå över lik för att vinna.
Eftersom vi är på fotbollscup så kan man ju inte påverka allt som coach vilket innebär att vi kommer att spela match om typ 12 plats i stället för att spela om pokaler, ära och berömmelse. För att få utlopp för frustrationen så bestämde jag mig för att ställa upp i den årliga ledarmatchen. Där får alla tränare och ledare med vinnarambitioner ställa upp och omsätta sitt teoretiska tänk till reality. Så även jag...
Självklart en fortsättning på det pedagogiska skitsnacket om att man ska bygga broar och lära känna varandra. Varför i hel-te då? Jag ville peka ut dom som skulle vara i mitt lag och då företrädesvis atleterna från Brasilien, Uganda och Mexico. I stället hade någon vän av världen lottat in lagen och när "mitt" gäng anlände så höll jag på att börja gråta...
Här var en karikatyr av Långben, iklädd en sverigetröja. Här fanns 6 överviktiga och minst sagt överåriga män från bergen i Sydamerika. Med en cig i käften posterade dom ut var man skulle spela och på något jävla sätt hamnade stjärnan, typ jag, posterad som vänsterback..... När man sedan såg indelningen i dom andra lagen så visade det sig att vi troligen stod i begrepp att möta:
1 Ugandas landslag förstärkt med en världsmålvakt. Snittåldern var typ 40 år mindre än vårat lag.
2 Ett svenskt lag där alla kände varandra och hade spelat boll tillsammans i minst 10 år.
3 Ett lag där snittlängden låg på 2.05 meter.
Alla lag hade riktiga målvakter och så även vi. Skillnaden var att vår målvakt vägrade stå. Han tyckte det var roligare att spela ute. På bred dalmål lät han meddela att vi bara behövde sparka långa bollar så fixade han resten. Det gjorde han inte....
När så turneringen var slut så stod man ju inte direkt på vinnarpodiet och tog emot pokalen. Näe. Däremot lite längre bak, vid bajamajorna, för att mottaga sin frees-bee och svettband. Hatar att förlora!
En av dagarna bestämdes det ju även att vi skulle socialisera inom de två lag som åkt på cupen. Här blandade man upp i lagen för att köra Laserdome. Ett sorts krigsspel där man skall skjuta laser mot motståndarnas blinkade västar. Blir man träffad är man "död" i 3 sekunder och västjäveln blinkar så att man nästan får epilepsianfall. 13 åringarna och 15 åringarna verkar vara födda i fuskandets tecken och inte i krigets ädla konst gällande heder och moral. Dom små jävlarna sköt igång blinkfyren, stod intill och väntade tills julgranen släckts och sköt sedan igen. För att komma undan fick man ju löpa gatlopp i mörkret och då bara för att möta en ny 30 kg grabb. Första vändan lyckades jag hålla humöret och kom på en hedrande 3 plats.
Nästa vända gick väl mindre bra eftersom en av 15 åringarna lade till epitetet "fusk" på sitt visitkort. Trots att jag var helt ensam flipprade västjäveln hela jävla tiden. Fattade ingenting förräns jag observerade att aset satt ute i omklädningsrummet och sköt på sin tränare.... Då hade jag väl blivit dödad typ 20 gånger och stod väl på - 1000 poäng. När adrenalinet gått ned lite så fungerade väl automatvapnet sisodär. När Husse, likt en panter, smög sig på ett av dom små asen bakifrån och matade 400 skott i ryggen på honom så hände ingenting. När 130 cm pojken vänder sig om och ser att Husse matar skott mot honom så rättar han bara till dom små glasögonen och lägger av ett skott... Blink! Blink! Blink! Husse död. Hur i helvete går det till?
Började tappa fattningen, skrika könsord och uppföra mig allmänt illa. Blev skjuten igen och då gick propparna helt. Skenade genom lokalen för att "döda" allt och alla och när tiden tog slut så sprutade svetten ur pannan... Gick ut mot resultattavlan för att se vilken topposition jag hamnat på denna gång.....
15:e plats! Fan vad jag hatar att förlora. Fick vandra ut ur lokalen samtidigt som dom små asen uttalade följande arroganta mening: " Det luktar torsk" Lägg därtill till deras spruckna pubertetsskratt när dom förnöjt spatserade förbi coach Husse....
Efter att, ännu en gång, bett om ursäkt för det olämpliga uppträdandet så berättade jag för grabbarna att vi bara ser framåt - aldrig bakåt....
Må gott!
Husse
Eftersom vi är på fotbollscup så kan man ju inte påverka allt som coach vilket innebär att vi kommer att spela match om typ 12 plats i stället för att spela om pokaler, ära och berömmelse. För att få utlopp för frustrationen så bestämde jag mig för att ställa upp i den årliga ledarmatchen. Där får alla tränare och ledare med vinnarambitioner ställa upp och omsätta sitt teoretiska tänk till reality. Så även jag...
Självklart en fortsättning på det pedagogiska skitsnacket om att man ska bygga broar och lära känna varandra. Varför i hel-te då? Jag ville peka ut dom som skulle vara i mitt lag och då företrädesvis atleterna från Brasilien, Uganda och Mexico. I stället hade någon vän av världen lottat in lagen och när "mitt" gäng anlände så höll jag på att börja gråta...
Här var en karikatyr av Långben, iklädd en sverigetröja. Här fanns 6 överviktiga och minst sagt överåriga män från bergen i Sydamerika. Med en cig i käften posterade dom ut var man skulle spela och på något jävla sätt hamnade stjärnan, typ jag, posterad som vänsterback..... När man sedan såg indelningen i dom andra lagen så visade det sig att vi troligen stod i begrepp att möta:
1 Ugandas landslag förstärkt med en världsmålvakt. Snittåldern var typ 40 år mindre än vårat lag.
2 Ett svenskt lag där alla kände varandra och hade spelat boll tillsammans i minst 10 år.
3 Ett lag där snittlängden låg på 2.05 meter.
Alla lag hade riktiga målvakter och så även vi. Skillnaden var att vår målvakt vägrade stå. Han tyckte det var roligare att spela ute. På bred dalmål lät han meddela att vi bara behövde sparka långa bollar så fixade han resten. Det gjorde han inte....
När så turneringen var slut så stod man ju inte direkt på vinnarpodiet och tog emot pokalen. Näe. Däremot lite längre bak, vid bajamajorna, för att mottaga sin frees-bee och svettband. Hatar att förlora!
En av dagarna bestämdes det ju även att vi skulle socialisera inom de två lag som åkt på cupen. Här blandade man upp i lagen för att köra Laserdome. Ett sorts krigsspel där man skall skjuta laser mot motståndarnas blinkade västar. Blir man träffad är man "död" i 3 sekunder och västjäveln blinkar så att man nästan får epilepsianfall. 13 åringarna och 15 åringarna verkar vara födda i fuskandets tecken och inte i krigets ädla konst gällande heder och moral. Dom små jävlarna sköt igång blinkfyren, stod intill och väntade tills julgranen släckts och sköt sedan igen. För att komma undan fick man ju löpa gatlopp i mörkret och då bara för att möta en ny 30 kg grabb. Första vändan lyckades jag hålla humöret och kom på en hedrande 3 plats.
Nästa vända gick väl mindre bra eftersom en av 15 åringarna lade till epitetet "fusk" på sitt visitkort. Trots att jag var helt ensam flipprade västjäveln hela jävla tiden. Fattade ingenting förräns jag observerade att aset satt ute i omklädningsrummet och sköt på sin tränare.... Då hade jag väl blivit dödad typ 20 gånger och stod väl på - 1000 poäng. När adrenalinet gått ned lite så fungerade väl automatvapnet sisodär. När Husse, likt en panter, smög sig på ett av dom små asen bakifrån och matade 400 skott i ryggen på honom så hände ingenting. När 130 cm pojken vänder sig om och ser att Husse matar skott mot honom så rättar han bara till dom små glasögonen och lägger av ett skott... Blink! Blink! Blink! Husse död. Hur i helvete går det till?
Började tappa fattningen, skrika könsord och uppföra mig allmänt illa. Blev skjuten igen och då gick propparna helt. Skenade genom lokalen för att "döda" allt och alla och när tiden tog slut så sprutade svetten ur pannan... Gick ut mot resultattavlan för att se vilken topposition jag hamnat på denna gång.....
15:e plats! Fan vad jag hatar att förlora. Fick vandra ut ur lokalen samtidigt som dom små asen uttalade följande arroganta mening: " Det luktar torsk" Lägg därtill till deras spruckna pubertetsskratt när dom förnöjt spatserade förbi coach Husse....
Efter att, ännu en gång, bett om ursäkt för det olämpliga uppträdandet så berättade jag för grabbarna att vi bara ser framåt - aldrig bakåt....
Må gott!
Husse
TYPISKT!
Semestern har startat, men det går f-n inte att koppla av ändå. Första veckan går ju till fotbollscup med grabbarna. Lägerliv i skolsal med fisar, svettdoft och ett minimum av sömn. Vaknade i gryningen på grund av att ryggen värkte, blåsan höll på att sprängas samt för att en ålderskull i rummet intill skrek i falsett. Eftersom samtliga undgått att hamna i målbrottet så var det som att en hysteriskt kvinna stått inuti örat, inttill trumhinnan, och där skrikit hjärtskärande....
När jag ändå var vaken så kändes det rätt naturligt att insuga lite friskt syre. Gick därför ut och det var då den uppenbarade sig. Schäfern tonade upp sig en bit bort och då tillsammans med en man samt en kvinna med barnvagn. Trodde först att det var en ung Arek som ståtligt vandrade emot mig. Såg hur hundjäveln bar på något föremål samtidigt som han blåste upp sig mot en bil som kom åkandes. Hela kroppspråket talade om att: Kör här, men du kommer att slaktas om du kommer inom min auras avstånd.
Direkt när jag såg vargen så ville jag ha honom. Såg ut som att hundjäveln hade hur mycket i sig som helst och min första tanke var att köra över vargens familj och på så sätt få tillgång till honom. Kom sedan på att det var en barnfamilj som hade hunden och att Husses koppel var virat trippla varv runt handen för att hålla hårbollen under kontroll. Började direkt smida på en plan som gick ut på att vädja till kvinnans moderkänslor och risken för barnets hälsa på grund av vargens närvaro i familjen. Avvaktade dock på grund av hälsoskäl och då mina egna. Husse var ju typ 2 meter lång och hade biceps som en kroppsbyggare. Valde därför att bida min tid och vänta på ett bättre tillfälle.
Eftermiddag! Hade spridit ut till laget, samtliga föräldrar samt tränare och lagledare att hålla utkik efter min nästa tjänstehund. Vid 15 tiden hade djungletrumman meddelat att familjen med hund ånyo var ute på promenad. Sökte upp dom, avvaktade från håll och väntade på rätt tillfälle... Mr Biceps kärring gick in i affären och då slog jag till. Närmade mig hunden och såg direkt att ett lämpligt avstånd från min kommande hund var ca 3 meter om jag skulle kunna använda armarna till framtida koppelkorrigeringar... Märkte även tyvärr att Husse inte var det minsta orolig över min bestämda gång mot ekipaget....
Trots min sociala fobi så lyckades jag etablera kontakt utan att få stryk. Troligen på grund av att Mr Biceps visade sig vara hundförare även han. Det visade sig att MIN kommande tjänstehund redan var upptagen av honom. Den lycklige lät meddela att hans varg var 2.5 år gammal och han var mycket nöjd med sin fyrbenting. Typiskt. Planen att lura honom på hunden gick ju liksom i stöpet...
Sökte upp fet-Arek och tog ut honom på en promenad. Där vilade ingen sorgsamhet utan han visade direkt Husse var ett par nedbajsade kalsonger var gömda i buskarna. High-five Arek!
Lovade ju att inte skriva under semestern, men tyckte ändå det var värt att nämna att jag nästan fann min blivande tjänstehund...
Må gott!
Husse
När jag ändå var vaken så kändes det rätt naturligt att insuga lite friskt syre. Gick därför ut och det var då den uppenbarade sig. Schäfern tonade upp sig en bit bort och då tillsammans med en man samt en kvinna med barnvagn. Trodde först att det var en ung Arek som ståtligt vandrade emot mig. Såg hur hundjäveln bar på något föremål samtidigt som han blåste upp sig mot en bil som kom åkandes. Hela kroppspråket talade om att: Kör här, men du kommer att slaktas om du kommer inom min auras avstånd.
Direkt när jag såg vargen så ville jag ha honom. Såg ut som att hundjäveln hade hur mycket i sig som helst och min första tanke var att köra över vargens familj och på så sätt få tillgång till honom. Kom sedan på att det var en barnfamilj som hade hunden och att Husses koppel var virat trippla varv runt handen för att hålla hårbollen under kontroll. Började direkt smida på en plan som gick ut på att vädja till kvinnans moderkänslor och risken för barnets hälsa på grund av vargens närvaro i familjen. Avvaktade dock på grund av hälsoskäl och då mina egna. Husse var ju typ 2 meter lång och hade biceps som en kroppsbyggare. Valde därför att bida min tid och vänta på ett bättre tillfälle.
Eftermiddag! Hade spridit ut till laget, samtliga föräldrar samt tränare och lagledare att hålla utkik efter min nästa tjänstehund. Vid 15 tiden hade djungletrumman meddelat att familjen med hund ånyo var ute på promenad. Sökte upp dom, avvaktade från håll och väntade på rätt tillfälle... Mr Biceps kärring gick in i affären och då slog jag till. Närmade mig hunden och såg direkt att ett lämpligt avstånd från min kommande hund var ca 3 meter om jag skulle kunna använda armarna till framtida koppelkorrigeringar... Märkte även tyvärr att Husse inte var det minsta orolig över min bestämda gång mot ekipaget....
Trots min sociala fobi så lyckades jag etablera kontakt utan att få stryk. Troligen på grund av att Mr Biceps visade sig vara hundförare även han. Det visade sig att MIN kommande tjänstehund redan var upptagen av honom. Den lycklige lät meddela att hans varg var 2.5 år gammal och han var mycket nöjd med sin fyrbenting. Typiskt. Planen att lura honom på hunden gick ju liksom i stöpet...
Sökte upp fet-Arek och tog ut honom på en promenad. Där vilade ingen sorgsamhet utan han visade direkt Husse var ett par nedbajsade kalsonger var gömda i buskarna. High-five Arek!
Lovade ju att inte skriva under semestern, men tyckte ändå det var värt att nämna att jag nästan fann min blivande tjänstehund...
Må gott!
Husse
NU TAR VI SOMMARUPPEHÅLL...
Årstiderna flyger iväg och nån deppig jävel nämnde att vi gått mot mörkare tider och stormar mot vintern igen... Hmmm! Väljer att vara lite mer positiv och i stället njuta utav den härliga årstiden vi nu befinner oss i. Nu lägger Arek löständerna i bokhyllan för ett sommaruppehåll med bad, vila och fika. Detta eftersom vi nu endast har ett par arbetspass kvar innan semestern. Även knäppandet på datans tangentbord kommer att upphöra under denna fina period, men jag är väl rätt övertygad över att ni överlever utan att läsa om hur familjen zoo bedriver sin ledighet....
Trots att hela team Arek och Husse suktar lite efter semesterledigheten så var vi ju tvungna att tjänstgöra lite under helgen. Som vanligt är det dårarnas paradis i Stora Staden, men tyvärr så haglade inte spårjobben in. Vi gjorde dock vårt bästa för att förstöra ozonlagret lite mer genom att köra genom hela jävla länet för att hjälpa och ställa tillrätta. Trots att vi åker en sketen dieselbil med låg bränsleförbrukning så kändes det som om jag stod och tankade mest hela tiden....
Det närmaste vi kom hjälteskap denna gång var i samband med att en självmordsbenägen kvinna lämnat sitt hus för att taga sig av daga. Tunt klädd och endast med en pillerburk som attribut trodde man att hon dragit iväg för att taga sig av daga. Poliserna hade varit där i några timmar när man kom på att det kanske inte skulle vara så tokigt att ha en hund där. Där fanns nämligen ett större skogsområde och man kunde inte utesluta att hon vandrat ut där.... Uppdraget gick till hårbollen och hans chaufför och det var med stort engagemang vi anlände till platsen. Har ju sagt det förut - gillar ju verkligen dessa jobb - och vi har haft många anträffade personer i våra sök. Tog mig en lite kaxig ton när jag meddelade yttre befälet att team Arek/Husse är grymt bra på dessa uppdrag och att prognosen var god för ett anträffande. Befälet såg väl inte helt övertygad ut när vargen slet iväg sin Husse upp mot stora skogen, men han tyckte i alla fall att det var positivit med engagemang....
Stannade till på vägen som delade upp skogen i två lika stora delar. Talade om för Arek att han fick välja vilken sida vi skulle börja söka på. Med tungan på sned utanför den stängde munnen så såg han väl inte så där vansinnigt intelligent ut, men efter ett par sekunders beslutsvånda så drog han höger.....
Har ju känt Fet-Arek några år nu och vet att han alltid väljer fel håll. Så eftertsom han nu valde höger så kallade jag tillbaka honom och tog över befälsskapet genom att gå ut på den vänstra sidan. Arek är ju inte långsint utan hängde med ut i den skogen med glada skällanden och sprattliga ben. GPS´en meddelade att skogen var rätt stor och vi nog skulle ha lite att göra en stund. Vi fortsatte ett par 100 meter ut och använde vinden som hjälpmedel när Arek plötsligt bli så där ståtlig... Öronen och svansen rakt upp när han med drar iväg med bestämda steg upp i skogen. Försökte hänga med så gått det gick och efter 100 meters ytterligare löpning så hörde man det så bekanta skallet från vargen. Voff! Voff! Med kläderna på sned anlände även Husse fram för att se att Arek ånyo vunnit kurragömmaleken och nu anträffat den vi sökte....
Tror att det gått 5 minuter sedan vi kaxigt meddelat befälet att jakten var igång och fram till det att tanten var anträffad. Tror faktiskt han var lite imponerad och då var det väl ingen idé att säga att det mest var tur.... He! He! He!
Under helgen har vi även fått känna på njutningen av polisens pepparspray. Detta då en klart ofrisk individ hotade allt och alla med kniv. När han väl anträffades så fick han ju en dusch av polisens starka deodorant. Så fick ju även den rent taktiskt oskickliga, men ack så impulsive Husse. Redan när duschen kom så var jag ju halvt i tagen med att brotta ned den dumme och då var det ju liksom för sent.... I polisens värld heter det att man blir kontaminerad och det kan man väl lugnt säga att jag blev.....
Märkte det inte först, men när jag lämnade platsen för att åka in till station för att sluta så var det ju i slutet av nattpasset. Som ett litet trött barn började ju Husse gnugga sig i ögonen för att torka bort all trötthet och det var ju inte det bästa jag gjort.... Dom som såg Husse nästan köra av vägen med gråt i ögonen kunde väl föga ana att det hade med pepparspray att göra.... Lyckades ta mig in till stationen och då hade ju det mesta släppt... Packade ihop mina grejor och åkte hem. Allt som hänt var då glömt och efter frukost var det ju dags att borsta tanden för att sedan hoppa i säng....
Ett manligt, dock genetiskt, beteende ställde då ånyo till det. Husse rättade till sitt lilla manliga paket och lade det till rätta innanför kalsongen. Tvättade och borstade precis som han lärt sig och gick sedan till sängs. Då jävlar..... Sved väl så in i helvete från underlivet att jag var helt övertygad om att jag drabbats av en bättre infektion... Medans det kändes som om hela attributet höll på att slitas itu så kom jag ju på vad f-n det var som hänt.... Pepparsprayen! Hade ju fortfarande partiklar kvar sedan brottningsmatchen och dessa hade nu hälsat på innanför en viss skinnbit.... Fuck va ont det gjorde!!!
För er som funderar på att göra något liknade så kan jag säga att det ändock gick över väldigt fort. Tog kanske 10 minuter så var svedan borta, men usch vad jag svettades under den tiden....
Ja! Det blir inte alltid så bra i Husses värld, men allt ordnar sig ändå till slut. Ha nu en riktigt bra sommar så kanske vi hörs till hösten....
Må gott!
Husse och Arek
Trots att hela team Arek och Husse suktar lite efter semesterledigheten så var vi ju tvungna att tjänstgöra lite under helgen. Som vanligt är det dårarnas paradis i Stora Staden, men tyvärr så haglade inte spårjobben in. Vi gjorde dock vårt bästa för att förstöra ozonlagret lite mer genom att köra genom hela jävla länet för att hjälpa och ställa tillrätta. Trots att vi åker en sketen dieselbil med låg bränsleförbrukning så kändes det som om jag stod och tankade mest hela tiden....
Det närmaste vi kom hjälteskap denna gång var i samband med att en självmordsbenägen kvinna lämnat sitt hus för att taga sig av daga. Tunt klädd och endast med en pillerburk som attribut trodde man att hon dragit iväg för att taga sig av daga. Poliserna hade varit där i några timmar när man kom på att det kanske inte skulle vara så tokigt att ha en hund där. Där fanns nämligen ett större skogsområde och man kunde inte utesluta att hon vandrat ut där.... Uppdraget gick till hårbollen och hans chaufför och det var med stort engagemang vi anlände till platsen. Har ju sagt det förut - gillar ju verkligen dessa jobb - och vi har haft många anträffade personer i våra sök. Tog mig en lite kaxig ton när jag meddelade yttre befälet att team Arek/Husse är grymt bra på dessa uppdrag och att prognosen var god för ett anträffande. Befälet såg väl inte helt övertygad ut när vargen slet iväg sin Husse upp mot stora skogen, men han tyckte i alla fall att det var positivit med engagemang....
Stannade till på vägen som delade upp skogen i två lika stora delar. Talade om för Arek att han fick välja vilken sida vi skulle börja söka på. Med tungan på sned utanför den stängde munnen så såg han väl inte så där vansinnigt intelligent ut, men efter ett par sekunders beslutsvånda så drog han höger.....
Har ju känt Fet-Arek några år nu och vet att han alltid väljer fel håll. Så eftertsom han nu valde höger så kallade jag tillbaka honom och tog över befälsskapet genom att gå ut på den vänstra sidan. Arek är ju inte långsint utan hängde med ut i den skogen med glada skällanden och sprattliga ben. GPS´en meddelade att skogen var rätt stor och vi nog skulle ha lite att göra en stund. Vi fortsatte ett par 100 meter ut och använde vinden som hjälpmedel när Arek plötsligt bli så där ståtlig... Öronen och svansen rakt upp när han med drar iväg med bestämda steg upp i skogen. Försökte hänga med så gått det gick och efter 100 meters ytterligare löpning så hörde man det så bekanta skallet från vargen. Voff! Voff! Med kläderna på sned anlände även Husse fram för att se att Arek ånyo vunnit kurragömmaleken och nu anträffat den vi sökte....
Tror att det gått 5 minuter sedan vi kaxigt meddelat befälet att jakten var igång och fram till det att tanten var anträffad. Tror faktiskt han var lite imponerad och då var det väl ingen idé att säga att det mest var tur.... He! He! He!
Under helgen har vi även fått känna på njutningen av polisens pepparspray. Detta då en klart ofrisk individ hotade allt och alla med kniv. När han väl anträffades så fick han ju en dusch av polisens starka deodorant. Så fick ju även den rent taktiskt oskickliga, men ack så impulsive Husse. Redan när duschen kom så var jag ju halvt i tagen med att brotta ned den dumme och då var det ju liksom för sent.... I polisens värld heter det att man blir kontaminerad och det kan man väl lugnt säga att jag blev.....
Märkte det inte först, men när jag lämnade platsen för att åka in till station för att sluta så var det ju i slutet av nattpasset. Som ett litet trött barn började ju Husse gnugga sig i ögonen för att torka bort all trötthet och det var ju inte det bästa jag gjort.... Dom som såg Husse nästan köra av vägen med gråt i ögonen kunde väl föga ana att det hade med pepparspray att göra.... Lyckades ta mig in till stationen och då hade ju det mesta släppt... Packade ihop mina grejor och åkte hem. Allt som hänt var då glömt och efter frukost var det ju dags att borsta tanden för att sedan hoppa i säng....
Ett manligt, dock genetiskt, beteende ställde då ånyo till det. Husse rättade till sitt lilla manliga paket och lade det till rätta innanför kalsongen. Tvättade och borstade precis som han lärt sig och gick sedan till sängs. Då jävlar..... Sved väl så in i helvete från underlivet att jag var helt övertygad om att jag drabbats av en bättre infektion... Medans det kändes som om hela attributet höll på att slitas itu så kom jag ju på vad f-n det var som hänt.... Pepparsprayen! Hade ju fortfarande partiklar kvar sedan brottningsmatchen och dessa hade nu hälsat på innanför en viss skinnbit.... Fuck va ont det gjorde!!!
För er som funderar på att göra något liknade så kan jag säga att det ändock gick över väldigt fort. Tog kanske 10 minuter så var svedan borta, men usch vad jag svettades under den tiden....
Ja! Det blir inte alltid så bra i Husses värld, men allt ordnar sig ändå till slut. Ha nu en riktigt bra sommar så kanske vi hörs till hösten....
Må gott!
Husse och Arek