POLISHUNDEN AREK

Då är utflykten slut och man är åter tillbaka i Stora Staden. Sportlovsresa till fjällen och då en härlig samvaro med lilla familjen. Bilen fullastad med packning, ungar och hundar då färden styrdes norrut. Redan vid första stoppet var vi osams på grund av sockerfall. En arg pojke utan energi samt en tvärilsk pappa med kraftigt sockerfall. Två energisökande som var i kraftigt behov av mat rök i hop i matsalen. Den andra pojken tog rollen om medlare medans kära lilla sambon var arg som ett bi och skulle byta bord.... Kanon!!! Efter påfyllnad av behållarna så var alla glada igen....

Mooooot fjällen!!! Men var fan är snön??? När det var typ 8 mil kvar så syntes det knappt någon snö i terrängen. Regnet slog mot rutan och frustrationen började att stiga.... GPS én körde ett eget race och ville att vi skulle svänga av in mot en frikyrka!!! Vi skippade rådet från roboten och fortsatte följa köerna mot fjällen. Sista stoppet och nu var det dags att köpa en bulle och ta en kopp kaffe. Grabbarna och jag stod och valde i disken då Herr Östermalm dånade in med sina två bortskämda barn. På en sekund stod han FRAMFÖR oss och ålade ut den bullen som min grabb skulle ha.... Skickade i väg en spydig kommentar, men bratzpappan verkade döv.... Fick frispel och skulle precis ta direktören i kalsongreppet. Såg lilla pojkens ögon och förstod att detta kanske inte var hans önskan. Som tur var fanns en bulle kvar till grabben varvid jag räknade till 10 och lät saken bero.... Noterade dock hans bil och smed en plan som innebar att jag skulle preja hans Jeep av vägen så fort jag fick chansen....

Nu plötsligt började snön dyka upp. Dock fortsatte det regna och det tog lite udden ur det goda humöret. Det ändrades då vi upptäckte vår fina stuga. Kanonfin med alla tänkbara nödvändigheter. Nu var vi lite trötta ville bara gå och sova.. Sista rundan med hundarna och som en bonus så började det hagla.... För er som inte fått hagel på näsan så kan jag säga att det gör ont. Har man dessutom uppåtnäsa så gör det skitont....

Vaknade till en underbar dag. Strålande sol och över en meter snö. Ned för att hyra skidor och köpa liftkort. Nu skulle bondpojkarna visa hur man dominerar i backen. Har ju sett på TV hur man gör så hur svårt kan det vara? Efter att ha blivit halvt ruinerad vid köpet av nödvändiga ting så stod vi nu längst ned i backen.

Stora grabben kastade på sig utrustningen, gled in i liftkön och var om uppslukad. Lillgrabben kom i pjäxor och skidor med lite hjälp, men var sedan helt utlämnad till snöns glidmassa i kombination med vinden. Han hittades gråtandes i höjd med parkeringen. Orden "suger", "skitsport" dök upp mellan tårarna och jag förstod då att det här kan ta tid.... Efter 15 minuter hade grabben lärt sig åka slalom och lift. Helt otroligt vad snabblärda dom är. Tack gode Gud då för det goda skrattet!

Lilla sambon bjöd på en underbar show då hon skulle ut på sin tur. Efter någon form av ofrivillig dans i pjäxorna så hade hon fått på en skida. Därefter ett fall likt en landsatt krabba på rygg och vykortet var fulländat. Jag har det dokumenterat på foto, men är förbjuden att visa upp det. Jag skrattade så jag hade skrattkramp. Här kom bönderna från Södra delen av Stora Staden och kom knappt fram till liftkön ens....

Till slut gick allt bra och samtliga åkare har alla kroppsdelar hela.

Vi fick några härliga dar däruppe, men man kan sammanfatta det med följande ord:
Skitdyrt
Dryga 08
Mycket snö

Allt som allt en grymt skön resa som vi gärna gör om. Självklart tävlade vi också. De tre männen i familjen gjorde upp i Skotercross. En tuff bana där man tävlar i att köra snöskoter så fort som möjligt. Gissa vem som vann?

Lägger ut lite bilder under morgondagen!

Må så gott!

Husse

hEj! Mit nammn e Bus! Ja é snart 7 monader o jag vil bli Pollishund.....

Huse är min Huse, men bara på papperet. Ja é så liten at jag göl som jag vil..... HussE vill tlo att ja kan Alt som Arek kan. Hul ska jA kuna allt som hann kAn? Ja é liten o hann é gamal.... Ja é polishund iNom mej o ska visa Huse det senarre.....

Nu vil jA belätta hul min dag kan se ut:

Morgonkiss med mattis. Mattis tlåkig! Fål aldrig gå lös. Bala i koppel... Skiitmatte.... Morgonlek med Huse på polisstattionen. Kul med bol och dlagkamp i trasa. Kul, menn Huse altid sur föl att JAg innte vill koma till honom med leksakken....

Luncshprommenad o sedan spåla upp min mat i skogen. Kuuuul tyker jag.. o gott!!! Lek i dlessyrtältet....- Huse alltid sur föl att jag inte komer med bollen.... Plomenad igen...... Hem till barnen o lek i huset... O sedan kvällsplommenader.....

I dag hal jag haft lite tlåkigt, men okså kul.... Först sita i bilen o sen massa plommenad. Sett foglar i vattnet som jag ville jaga. Foglarna blev inte räd så då blev jag räd.... Morra o skälde, men fogeln hela tiden kvar.... Roligast ida var när Huse satt på toa... Ja tog tag i hans tlöja o drog... Huse glad först, men arg då jag drog loss honom från toastollen.... He! He!He! Dlagkamp é roligt....

Hitade även gul snö idag. Mumsss!!! På sena plomenaden hittadde ja också en plåtburk med gult vatten i... Huse arg, men jag var snabb.... Huse sa "loss", "ge fann i ölen". Ja hann drika jätemycket innan Huse hann fram.... He! He! He!

I molgon komer HuSse bli arg näR han ska gå ut.... - Ja har bittit av hans skosnörren...He! He! He!

Hej Då!

buS

Mitt jobb är kul! Mitt jobb är flexibelt och varierande.... Tack vare mitt jobb så får jag vara med om en hel del annorlunda saker, typ gå på nakenshower....  I Statens tjänst så är man ju tvungen att genomföra vissa jobb även om dom kan anses som (o)trevliga.... Under nattpasset så gled jag och fyrbentingen in i Stora Staden. Detta då en driven man bestämt sig för att råna en butik. Mannen, initiativfull, men ej så intelligent, började med att berätta lite om sig själv inför rånoffret. Därefter lämnade han sin urdruckna ölburk kvar då han påbörjade sin flykt. Signalementen gick inte av för hackor eller vad säjs om följande attribut:

Kryckor och enorma hörlurar.

Lägg därtill till en haltande gång och ett smått säreget utseende. Trots alla hinder så lyckades denna brottsling ta sig igenom polisens finmaskiga nät. Tack vare uppmärksamma nattvandrare så kunde man åtminstonde få en riktning på den flyende, haltande rånaren. Då insatsledningen lade ihop pusselbitarna så dök ideén upp om att mannen kanske haltat in för att se en damshow på en känd dansteater..... Jag och geten var först på plats och träffade mannen som skötte kassan.

My God! När jag såg kassamannens biceps så höll jag på att flippa totalt. Sjukt stora och avundsjukan stegrades rejält. Glömde nästan ärendet eftersom jag helst av allt ville känna och klämma. Sansade mig och lyckades till slut ställa frågan:

Har du en gäst som är halt, bär kryckor och har ett litet säreget utseende?

Den, troligen, groteskt starke kassören lät meddela att så var fallet och att vi var välkomna ned och titta på honom. Trappan ned i showrummet, ut genom dörren och där satt den flyende rånaren. Och som han satt!!! Mannen satt tillbakalutad i en skön stol, med en grogg i ena handen och en öl i den andre. Själva showen kanske jag inte behöver beskriva, men jag kan meddela att jag fick ta till mitt allra proffsigaste yrkesknep för att inte glömma bort varför jag var där.... Rånaren hade bränt hela sitt byte på denna show och han såg inte ångerfull ut kan jag säga..... Hans harem för natten bestod av ca 8 mycket lättklädda damer. Polismannen med hund var också rätt nöjd, men funderade på om jag nu var tvungen att ta upp detta som en skattepliktig förmån.....

Banditen till fängelset, men ändå med ett smile på läpparna.... Vilken plan va? Rån-flykt-nakenshow-pengar slut-infångad av farbror blå.

När vi ändå befann oss i Stora Staden så passade vi på att titta runt lite på allt folk och de fina neontavlorna. En taxichaffis avbröt landsortspolisen och lät meddela att tre män nu slog ned en ensam man bakom vår polisbil. Shit! Dags att agera lät jag meddela Arek.

Rundpall och 300 meter bort så stod de tre hjältarna. Fortfarande kvar hos den medvetslöse mannen. Då de såg polisbilen så lade man så klart på en rem. Vägrade, trots den myndiga stämman, att stanna varvid jag fick kalla på min medhjälpare Arek. Geten förstod att om det skulle bli något bett så var han tvungen att bogsera Husse mot de flyende banditerna.

Morr och skall gjorde att de tre vände sig om. Man såg nu klart besvärade ut och funderade kraftigt på hur man skulle lösa situationen. Geten for fram i natten med kampskall och en blek förare i kopplet. De tre lät sig infångas och var klart hanterbara när dom såg hur nära det var att geten skulle slita sig från den senige mannen i polisuniform. Strax efter kom lite uppbackning och det visade sig att de tre varit beväpnade samt burit tandskydd... Till fängelset det blev....

I övrigt så var natten rätt lugn varvid vi ej lyckades få tag i någon att spåra upp. Kvällspassets stora mål för Husse var ju självklart att kunna vara med på hockeyn. Fått ledigt av chefen och drog mig inåt polisstationen. Väl inne så hade vädret förbytts till att bjuda på isgator och kraftiga snöbyar. Då slog rånaren till söder om söder och den nu lite besvikne Husse fick dra ditåt. Otjänligt att använda hund varvid jag ånyo kunde dra mig mot hockeyn. Nu var det dock kraftig tidspress kan jag säga. Då jag bytt om och lämnat polisstationen i min sunkiga Volvo så var det bråååååtooooom...

Isigt väglag, snöstorm och tidsbrist är ingen bra kombination, men Volvon fick jobba. Efter ett antal okontrollerade sladdar så var man äntligen framme hel och ren. Rusch ned till ishallen och snabbt ombyte. Matchen hade redan dragit igång, men nu var man i alla fall där. Första byten och svetten lackade.... Fan! Hade glömt ta av mig långkalsongerna. Höll på att svettas ihjäl..... Efter matchen, vinst med 8-4, så tror jag att jag tappat 8 liter i vätska. Vad lär man sig av det då?

Troligen ingenting!

Ha det nu så gott!

Husse

Geten och jag begav oss till nattpasset med lagom stora förväntningar. Har ju varit dåligt med jobb nu sista tiden och en torsdag i februari gjorde väl inte att vi trodde på en vändning just då.... Som vanligt norra sidan mot södra sidan i statistikjakten. Geten och hans bäste hundvän Kurre på södra och våra motståndare var polishundarna Eddie och Arrack på norra sidan.

Började med ett knarksök mitt i Stora Staden. De aktiva poliserna hade redan hittat narkotika, men nu ville man att Gammelgeten skulle finna mer. Geten älskar ju denna aktivitet. Arek verkar tro att lydnadsbiten läggs åt sidan när det är knarksök och att han då är den som sköter ALLT. Sammanfattningsvis så kan man säga att han är jobbig att hantera. Detta redan då man anländer mot trapporna...

Väl på plats så var det ingen tvekan om att Arek förstod vilket typ av polisuppdrag som nu väntade. Däremot blev jag överraskad då jag upptäckte att kopplet, livlinan, säkringspunkten mellan förare och get var kvarglömd på polisstationen. Nåja! Ett par grepp i vargens ryggrad och ljumske så hade vi åtminstonde kommit in med hyfsad lydnad i trapphuset. Ett sök på en innergård gav till handen att Arek höll på att penetrera två cyklar innan han kom på sitt ursprunsuppdrag. Vidare in i lägenheten och nu med mycket hög motivation. Tror jag upprepade getens namn ett tiotal gånger utan att få respons från de håriga öronen....

Frustration! Det är Getens paroll när han inte hittar narkotika. Frustrationen tar sig olika utseenden och en av dessa är att slakta gods. Typ skor! En garderob full med skor och geten valde ut ett par dyra cowboyboots. Lekte lite med godset innan husse fick tag i getens slappa skinn. En uppsträckning senare och vi var på banan igen. Inga markeringar, men dock intresse i en garderob. Där anträffades även mer narkotika så lite bra var det väl. Vidare till nästa lägenhet för nästa knarksök, men nu med koppel. Gick mycket bättre att hantera vargen då.....

Ut ur fastigheten, fyll på vattenbalansen i den fyrbenta varelsen och sedan in i burens trygga vrå. Tittade Geten djupt i ögonen och han kastade sig mot burdörren i morr och skall. Härligt! Nu förstod jag att han fortfarande var mycket laddad för nattens aktiviteter....

Direkt vidare längre söderut där en man roade sig med att slå sönder en bil. På plats så fanns ingen kvar, men jag tog ut Geten för att söka spår. Geten visade dock tydligt att här inte behövdes leta. Geten for in mellan två baracker och påbörjade sitt arga skall. I mörkret satt den skyldige.... Han fick samarbeta med Arek och då genom att gymnastisera i följande mönster: Händerna på huvudet, två steg bakåt, ligg ned.... Han jobbade i god takt och då med Areks saliv droppandes i nacken... Han förnekade brott, men Arek for in där han gömt sig. Kom ut med två bildelar. Båda bildelarna visade sig höra till den nu krossade bilen. En av delarna stod det "återvinning" på. Banditen kanske missförstod reklamdekalen och i stället trott att han skulle återvinna bilen..... Fel blev det och till finkan fick han gå...

Kollegan Kurre hade även han varit med och tagit två tjuvar som låg och gömde sig på taket på östra sidan om den stora staden. 3-0 till södra sidan alltså och kvällen som bara börjat....

Nästa uppdrag för Gammelgeten slår nog alla rekord vad gäller sannolikhetslära.

Inbrott i bil. Tre gärningsmän lämnat springandes då man blivit upptäckt. Geten på plats och tar upp ett fint spår längs med gångvägen. Vidare över gångvägar, parklekar, gator, berg, skog, fabriksområden och vidare ut på gator och torg. Efter ett par km spårande så var vi bakom ett hus och Geten var grymt intensiv. Från andra sidan huset hörs då hur polisen anropar en person att stanna.

Geten hörde livet som blev och verkade flyktspåra runt huset. Väl där så fanns bara en polisbil och en taxi. I övrigt inga personer. Geten galopperade ut på gatan, vek vänster upp på en gångväg och drog runt Husse på gatorna. Geten slog plötsligt halt och for runt, runt en parkering. Förstod att tjuven nu var fångad och att Arek endast skulle binda upp på vilket gömställe han lagt sig på....

1 minut senare så for han ned i en källartrapp och började att skälla... Yes! Där låg ynglingen, svettig och fin! Jag fiskade in Arek och lät meddela tjuven att han var misstänkt för inbrott i bil och att Polisen vunnit matchen mot just honom. Ynglingen förstod ingenting och nekade i sten. Arek firade fångsten med att hämta en stor pinne. For runt och lattjade med allt och alla. Signalementet stämde dock inte på inbrottstjuvarna.... Shit! Vad fan har geten hittat på nu tänkte jag....

- Jo min kära, fyrbente vän, spårade ju så fint bakom huset. Då det blev livat bakom huset så bestämde sig geten för att ordna upp även denna lilla händelse. Därav fri fart med Husse i snöre runt huset. Då var ju ingen där varvid geten kopplade på lilla nosen igen. Efter ett lyckat spår så visade sig följande händelse ha utspelat sig:

Yngling åkt taxi. Stannat precis där Husse och geten spårade. I fyllan och villan bestämt sig för att löpa från betalningen. Polisen var ju precis där och anmanade ynglingen att stanna. Ynglingen stannade ej utan löpte för fullt. Arek hört ljud, blivit hjälpsam och då spårat upp taxibedragaren i stället..... Uhhhh!! Vad att säga! 4-0 till södra sidan... Inbrottstjuvarna då! Dom såg vi aldrig röken utav....

Lite inomhussök och rastning senare så ropade man på hjälp igen. Denna gång hade poliserna blivit frånsprungna av två stycken som lämnat en bil. Arek och jag först där och Areks kollega Kurre där strax efter. Geten fick spåra föraren och for iväg i rungande fart. Över tomter, staket, genom buskar och långt framme på en väg så syntes han... Föraren vek in på en tomt och jag och Geten for efter. Geten for upp i skall mot car-porten. Jag var iskall och meddelade banditen att det var dags att ge upp.... Inget svar. Nytt självsäkert anrop, men fortfarande utan gensvar..... Då for geten vidare genom buskarna intill och jag hade inget att sätta emot.... 30 rivsår senare så var vi ute på en stig. 200 meter bort så observerades den flyende ånyo. Han såg inte lika rapp ut längre utan haltade som en skadeskjuten kråka....

Polisen! Stanna eller jag skickar hunden!

Mannen ignorerade anropet varvid jag kopplade loss geten. Getens uppdrag var nu att slakta banditen och på så sätt bromsa upp flykten. Detta förstod nog banditen för han ångrade sig och fällde upp sina armar i luften. Vandrade tillbaka mot oss och då med orden: "Hunden gör inget va?"

Vi måste träna sa jag: Upp med händerna, ligg ned, händerna på ryggen. Var ett tag sedan jag fick boja upp någon så denna hundrädde jätte fick bli träningsobjekt. Infångad och klar så ropade man på lite förstärkning. Bra jobbat Arek! Då visar det sig att även Kurre spårat upp den andra och att även denne försökt springa. Han kom dock på bättre tankar, men då var hunden redan skickad.... " En skjuten kula är en skjuten kula". Kurre visade sig dock vara väluppsfostrad. Satte sig i fin anskällning i avvaktan på husse....

6-0 till Södra sidan, men nu kom det tråkiga.... - Allt skrivjobb!

Nåja! Det går bra det också. Nu vill vi bara att flytet ska fortsätta.

Den som lever får se....

Husse

I bland blir det inte som man vill.... Dock är det ofta ambitionen och viljan som gör det lilla extra i vardagen och så även för en hundförare. En kollega till mig är urtypen för hur en hundförare ska vara. Då menar jag inte just bitter, ilsken, egoistisk, besserwisseraktig eller facit för all verksamhet. Näe! Snarare ambitiös, hårt jobbande och i tron att hunden skall fixa allt. Exemplet han bjöd på är lite typiskt för hur det kan bli....

Bilburen bandit lämnar bilen till fots. Den godsinte hundföraren kan springa ifatt honom, men väljer att spåra upp honom med hund. Hunden ut, tar upp ett fint spår och korsar en hel del svårigheter. Hundföraren skymtar banditens ryggtavla och är väl medveten om att segern snart skall firas.... Hunden, som för övrigt är mycket duktig, passerar förbi en dam med en liten hund. Spårhunden noterar ej mötet förräns man passerat med ca 5 meter. Ett lappkast från spårhunden och då utan att den ambitiöse hundföraren hinner reagera.... Nästa sekund slickar polishunden den lilla tiken ren och fin!!! Hundföraren blir bestört, men samlar i hop linan och rycker sin hund tillbaka... Ber damen och den lilla hunden om ursäkt och försöker ånyo få upp ett nytt spår.... Icke!!!! Bandtiten borta och ännu ett spår bortkastat. Jag skrattade så jag låg dubbelvikt när kollegan målade upp bilden framför mig. Förstod nu mycket väl att hunden drivs av mer än en drift....

Sista veckan har varit bra för Husse och hans gammelget. Många gripna, men även prövningar på andra sätt. På kvällen före dressyrdagen fick Husse ett samtal från högsta ledningen. Informationsgruppen på enheten var utslagen och enda alternativet för föreläsningen i morgon var just Husse. Föremålen för föreläsningen var poliser..... Tjänsteåldern var blandat mellan 5-30 år och över hälften av dem var dittvingade. Upplagt för succé då jag varken gjort detta förut eller hade något material färdigt. Jag tackade nej, men dom orden kom tydligen inte fram i telefonen. Jag hade förmodligen tänkt säga nej, men sagt JA!!!!!

Upp till stationen för att förberreda lite material. Det skulle finnas en pärm med material. Detta i skåpet längst till vänster. Öppnade och kunde lättad konstatera att där fanns en pärm. Kastade mig över innehållet, men upptäckte till min fasa att där bara fanns utvärderingar från tidigare föreläsare. Ögnade igenom vad poliserna lämnat för feed-back till de hundförare som tidigare varit där. Oh! My God! - Ingen munter läsning. Man kan sammanfatta det med att säga att där fanns en och annan sågning av föreläsaren... Fan! Vad har jag gett mig in på.... Hittade en data med ett power-point program. Satt i flera timmar, åkte hem, kunde inte sova för i morgon var det min tur att bli sågad.... Äh! Va fan! Ringde min bästa hundkollega och bad honom vara lite bollplank. Vi planerade även att köra en liten hunduppvisning för att få tiden att gå.....

Timmen slagen: Gick in i klassrummet. Här fanns alla typer av människor. Några genuint intresserade, några apatiska och så dom med 30 års tjänst som var dittvingade.... Jippie!!! Körde den humoristiska stilen och bjöd på lite roliga historier från verkligheten. Detta blandat med information, taktiska tips m.m. Tror dom uppskattade historien om när Arek juckade på min polishjälm inför TV 4 as kameror.... Inte roligt då, men mycket roligare nu...

Stämningen på topp och då hade vi inte ens kört hunduppvisningen. När även denna var gjord och de allra bittraste fått klappa hund så slutade vi. Feed-backen lät inte vänta på sig. Vi var välkomna tillbaka. Det var bland det bästa man sett... Otroligt kul!!! Tills jag kom ut i bilen och upptäckte vad lilla Bus och Arek haft för sig. Arek hade skött sig och endast vilat sin gamla kropp. Bus däremot hade slaktat mellanväggen, vält ut sin vattenskål samt gjort en stor urbiten måne i sin filt.... Troligen hans sätt att visa sitt missnöje.....

Bus har ju fått vila en hel del. Han har ju inte riktigt uppfyllt mina önskemål om hur en polishund skall vara. Tycker han har vaknat till lite, men det är inte bra. En kollega på jobbet hade en rätt passande sammanfattning om hur Bus är. Den lyder:

Fin kamp! - Har är ju som apatisk!

Inga roliga ord att höra. Ironiskt, men ändå rätt träffande..... Blängde på Bus och lät meddela honom att det gäller att skärpa upp sig om han vill vara kvar i verket.....

I morgon får ni höra lite mer om våra sista gripanden i området kring den Stora Staden.

Må gott!

Husse