POLISHUNDEN AREK

I bland blir det inte som man vill.... Dock är det ofta ambitionen och viljan som gör det lilla extra i vardagen och så även för en hundförare. En kollega till mig är urtypen för hur en hundförare ska vara. Då menar jag inte just bitter, ilsken, egoistisk, besserwisseraktig eller facit för all verksamhet. Näe! Snarare ambitiös, hårt jobbande och i tron att hunden skall fixa allt. Exemplet han bjöd på är lite typiskt för hur det kan bli....

Bilburen bandit lämnar bilen till fots. Den godsinte hundföraren kan springa ifatt honom, men väljer att spåra upp honom med hund. Hunden ut, tar upp ett fint spår och korsar en hel del svårigheter. Hundföraren skymtar banditens ryggtavla och är väl medveten om att segern snart skall firas.... Hunden, som för övrigt är mycket duktig, passerar förbi en dam med en liten hund. Spårhunden noterar ej mötet förräns man passerat med ca 5 meter. Ett lappkast från spårhunden och då utan att den ambitiöse hundföraren hinner reagera.... Nästa sekund slickar polishunden den lilla tiken ren och fin!!! Hundföraren blir bestört, men samlar i hop linan och rycker sin hund tillbaka... Ber damen och den lilla hunden om ursäkt och försöker ånyo få upp ett nytt spår.... Icke!!!! Bandtiten borta och ännu ett spår bortkastat. Jag skrattade så jag låg dubbelvikt när kollegan målade upp bilden framför mig. Förstod nu mycket väl att hunden drivs av mer än en drift....

Sista veckan har varit bra för Husse och hans gammelget. Många gripna, men även prövningar på andra sätt. På kvällen före dressyrdagen fick Husse ett samtal från högsta ledningen. Informationsgruppen på enheten var utslagen och enda alternativet för föreläsningen i morgon var just Husse. Föremålen för föreläsningen var poliser..... Tjänsteåldern var blandat mellan 5-30 år och över hälften av dem var dittvingade. Upplagt för succé då jag varken gjort detta förut eller hade något material färdigt. Jag tackade nej, men dom orden kom tydligen inte fram i telefonen. Jag hade förmodligen tänkt säga nej, men sagt JA!!!!!

Upp till stationen för att förberreda lite material. Det skulle finnas en pärm med material. Detta i skåpet längst till vänster. Öppnade och kunde lättad konstatera att där fanns en pärm. Kastade mig över innehållet, men upptäckte till min fasa att där bara fanns utvärderingar från tidigare föreläsare. Ögnade igenom vad poliserna lämnat för feed-back till de hundförare som tidigare varit där. Oh! My God! - Ingen munter läsning. Man kan sammanfatta det med att säga att där fanns en och annan sågning av föreläsaren... Fan! Vad har jag gett mig in på.... Hittade en data med ett power-point program. Satt i flera timmar, åkte hem, kunde inte sova för i morgon var det min tur att bli sågad.... Äh! Va fan! Ringde min bästa hundkollega och bad honom vara lite bollplank. Vi planerade även att köra en liten hunduppvisning för att få tiden att gå.....

Timmen slagen: Gick in i klassrummet. Här fanns alla typer av människor. Några genuint intresserade, några apatiska och så dom med 30 års tjänst som var dittvingade.... Jippie!!! Körde den humoristiska stilen och bjöd på lite roliga historier från verkligheten. Detta blandat med information, taktiska tips m.m. Tror dom uppskattade historien om när Arek juckade på min polishjälm inför TV 4 as kameror.... Inte roligt då, men mycket roligare nu...

Stämningen på topp och då hade vi inte ens kört hunduppvisningen. När även denna var gjord och de allra bittraste fått klappa hund så slutade vi. Feed-backen lät inte vänta på sig. Vi var välkomna tillbaka. Det var bland det bästa man sett... Otroligt kul!!! Tills jag kom ut i bilen och upptäckte vad lilla Bus och Arek haft för sig. Arek hade skött sig och endast vilat sin gamla kropp. Bus däremot hade slaktat mellanväggen, vält ut sin vattenskål samt gjort en stor urbiten måne i sin filt.... Troligen hans sätt att visa sitt missnöje.....

Bus har ju fått vila en hel del. Han har ju inte riktigt uppfyllt mina önskemål om hur en polishund skall vara. Tycker han har vaknat till lite, men det är inte bra. En kollega på jobbet hade en rätt passande sammanfattning om hur Bus är. Den lyder:

Fin kamp! - Har är ju som apatisk!

Inga roliga ord att höra. Ironiskt, men ändå rätt träffande..... Blängde på Bus och lät meddela honom att det gäller att skärpa upp sig om han vill vara kvar i verket.....

I morgon får ni höra lite mer om våra sista gripanden i området kring den Stora Staden.

Må gott!

Husse