POLISHUNDEN AREK

Måste medge att sista dagarna varit liiiiteee sega. Blev tacklad av lagets största kille på fotbollsträningen och detta gav till följd att nacken inte riktigt varit i balans. Kulmen nåddes under torsdagens dagpass så nacken skrek om nåd. Det gick inte att titta vänster, höger eller rakt upp. Det passade i och för sig ganska bra då att vi hade trafikdag med massa kontroller av fordon. Då tittar man ju nedåt och in i bilen... Efter maten så var jag så stel att jag för ett ögonblick trodde jag blivit puckelrygg. Ledsnade på att bara se nedåt och beställde tid hos en kiropraktor. Vill inte prata om den behandlingen, men det var inte skönt. Gick därifrån med recept på Voltaren och förbud att jobba.

Då det var fredagsnatt så bröt jag förbudet och åkte till jobbet ändå. Olyckan grinade mig fortsatt i ansiktet då chefen tvingade mig att åka på norra sidan om stora staden. Regnade hela natten, hade ont i nacken och värst av allt. Otroligt få hundjobb. Två stycken hundjobb var allt vi fick och körtiden fram till dessa var 1 timme... Till och med en snigel hade hunnit undan polisen på en timme.. Gammelgeten såg bara förvånad ut då jag tog ut honom och förevisade spårlinan. Geten sniffade lite lätt i asfalten och begav sig sedan tillbaka in i buren igen.....

På lördagen hade vi sedan besök. För ca 8 månader sedan hade vi en valp hemma. Valpens kullsyster var nu uppe i stora staden och passade då på att hälsa på oss. Arek kunde uppföra sig ganska bra, men skulle hela tiden stjäla uppmärksamheten från den andra hunden. Som en äggsjuk höna, alternativt en instängd utråkad isbjörn, vankade Arek runt med sin leksak. Kom hela tiden fram och skulle kampa med leksaken. Därefter vandrade han ett varv runt bordet innan leken började igen. Och igen! Och igen!

Till slut kastade jag in geten i bilen och åkte till jobbet i stället. Inget spännande på hela kvällen och fortfarande grymt ont i nacken.

I dag däremot, så var det en stor dag för den lilla cirkushunden Arek. Polismuseét hade invigningshelg och skulle då ha hunduppvisning. Utvald var: Arek!. Ingen av de andra ville göra uppvisningen så vi fick göra det. Det var i alla fall en som uppskattade showen. Det var gammelgeten själv. Som han showade. Han fick visa hela sitt register. Pigg lydnad, saksök, narkotikasök, bita en flyende person, vakta en fångad person m.m. Jag tycker själv att uppvisningen var mycket bra tills Arek tog ett eget beslut.....

Arek låg placerad på marken och hade fått behålla bitarmen. Jag stod med mikrofonen och berättade lite om Arek för de uppskattningsvis 300 personerna som nu tittade på. Sorlet steg då plötsligt och en liten kille frågade: Varför juckar han med den?

Då jag vänder mig om så är geten i full gång med att försöka penetrera och göra valpar med skyddsarmen.... Såg inte helt bra ut då de flesta som var där var barnfamiljer. Nåja! Försökte förklara att Arek tyckte så mycket om armen och att han visade sin uppskattning på detta sätt.

Efter det fick man i stället klappa alla polishundar som var där och sen var showen över...

Nu går vi på fridagar igen. Ser fram emot att träna Arek lite på dessa för att sedan om möjligt få gripa en och annan tjuv då vi börjar jobba igen..

Må gott!

Husse

Husse har spelat fotboll hela livet, vill alltid vara bäst och har mången god ursäkt om segern glider över till någon annan. Husses kropp börjar ta stryk! Inte blev det bättre när jag var och tittade på honom för två veckor sedan. Husse och hans lagkamrat kunde inte enas om vem som skulle ta bollen och framförallt om man tillhörde samma lag. Konsekvens av oenigheten blev en krock. Från håll hördes det hur husses nackkotor flyttades som ett radband för att sedan eventuellt hamna tillbaka i hyfsat rätt läge.

Husse körde vidare, men har malt om att han haft ont i nacken och ej velat nicka. Husse är dock envis och har fortsatt träna trots att nacken inte är vad den borde har varit. Under denna tid så har jag observerat hur husse masserat och gnidit sin ömma hals, men ändå kört på i jobb och träning med mig. Tills för tre dagar sedan.... Plötsligt var husse sned i nacken. Konsekvens av detta: Kunde ej träna, har ej kunnat sova, men har ändock tränat med mig. Tills idag.....

Vi har haft trafikdag i idag. Det betyder att jag inte får göra ett skit. Husse får stoppa massa vanliga människor, mala samma ramsa om att dom skall visa körkort och blåsa i en alkometer. Husse har haft ont. Mycket ont, men ändå kört på. Vid lunch såg han inge smidig ut och tog därför beslut om att besöka kotknäckaren.... Återkommer om det.

Innan dess så var vi på jobb. Man misstänkte inbrott då en typisk tjuv, hur nu dom ser ut, hade lämnat sin bil och gått upp i skogen. Man misstänkte att han tog en runda för att göra inbrott längre bort i ett hus. Med sig hade han en ryggsäck. Vi var jättenära den platsen och jag blev hyperglad när husse svarade att vi skulle dit. Det betyder ju att jag skulle få göra något istället för att bara ligga i bilen....

Vi var först där och hade bara haft en framkörning på 2 minuter. Busen hade gått upp i skogen så det skulle vara en peace och cake för lilla mig. När husse lastade ur mig så lät anmälaren meddela att han var mycket glad över att vi kunde komma, men undrade varför det tagit nästan en timme innan vi kom dit????? Nu var husse förbannad. Inte på anmälaren, inte på banditen, men på polisradion. Varför i h--v..te larmade dom ut detta så sent... Det visade sig även att banditen ej gått upp i skogen utan längs med en gångväg...

När vi ändå var där så ville husse ändå att vi skulle köra på. Eftersom han tog med spårlinan så förstod ju även jag att det var jobb på gång. Då kopplar jag på stora nosen.

Vi följde gångvägarna och husse läste mig bra måste jag säga. Varje gång jag vindade in något mot stora skogen så gick han efter mig dit. Vi träffade på flera hundrastare och vandrare. Efter typ den 10 vindmarkeringen så for vi ånyo upp i skogen och vem kom där? Jo den utpekade banditen och han såg mycket överraskad ut. Husse domderade och beordrade den stackars kraken. Han fick vända ut och in på det mesta han bar med sig, men vi kunde inte bevisa något brott. Dock fanns han med i många dåliga register, så det var nog mer en slump att han inte hunnit göra något än.

En rolig grej som jag och husse tränat på är att då vi träffar på någon misstänkt person då vi är ensamma, så är planen att jag skall vara lite olydig. Jag skall försöka komma åt banditen och husse skall då skrika åt mig att jag skall ligga kvar. Husse säger alltid: Ligg ner nu för f-n! Vi ska inte ha några onödiga bett!. Det brukar göra att banditerna kraftigt lugnar ned eventuella planer på att försöka fly eller anfalla husse... Hur kul som helst att se!

Det sista banditen frågade innan han gick var om husse hade nackspärr. Vi vandrade sedan tillbaka till anmälaren och berättade om vårt lilla äventyr. Han tackade så mycket och innan vi åkte frågade han husse om husse hade nackspärr. Då åkte husse direkt till polisstationen, ställde in all utrustning och åkte ned mot kotknäckaren.

Innan vi fick komma in till Herr Tortyr så tog husse med mig på en promenad. Där träffade vi på ett av de finaste djuren jag vet. Kottätaren! Dom är så fina och luktar så gott. Så roligt att se dom klättra. Jag brukar bli så fin när jag ser dom säger husse. Svansen och öronen rakt upp samtidigt som jag bjuder på ett litet "Voff". Undrar hur dom smakar?

Kotnäckarn då! Jo han höll husse fången en timme ungefär. Husse kom tillbaka rosenröd, men lika sned som förut. Husse mumlade något om att kotknäckarn tyckt att husse var omedgörlig. Husse fick några rosa tabletter som skulle göra gott samt  en lapp. Lappen visade tid för kotknäckarens revansch. Vi får se om husse vågar gå dit igen...

Nu var det tänkt att vi skulle jobba natt i morgon. Kotknäckaren har förbjudit husse att jobba på grund av nacken. Jag sätter dock 10 hundkex på att vi stämplar in på jobbet som vanligt i morgon. I alla fall om jag känner husse rätt.

Kan avsluta med en kul grej som hände på trafikkontrollen. Husse hade stoppat tre husbilar som nu stod på rad. Han malde sin ramsa om körkort, men fick bara ett ansikte som utstrålade ett frågetecken. Husses första impuls var nog att använda pepparsrpayen, men han backade undan och tittade på registreringsskyltarna till bilarna i stället. Tyskar! Vad i hel--vete heter körkort på tyska? Husse tittade vädjande på mig, men jag bara flinade. På något sätt fick han fram ett papper och verkade nöjd. Han vandrade bak till nästa bil och upptäckte att även dom var från Tyskland. Husse mumlade något om att vi var invaderade och nöjde sig sedan med att bara låta dom blåsa i alkometern. Nu hörde jag inte vad han sa för att få dom att blåsa i alkometern, men jag kan gissa att det inte var klockren tyska då det enda språk han behärskar är Rövarspråket....

Må gott!

Arek

Åh vad jag vill kunna snacka med hunden och få ett vettigt svar! För det mesta rullar det på utan att det dyker upp allt för mycket frågetecken, men vissa dagar så vill jag bara veta... Tänk att få krypa geten under skinnet, veta vad han tänker, vad han spårar och hur han funderar. Får väl bli i mitt andra liv då, men önska kan man ju....

Anledning till att jag vill veta denna gång är ett jobb vi var på under helgpasset. Tre tjuvar hade lämnat en villa efter inbrott. Två sprang åt ena hållet och den tredje i andra riktningen. En annan hundförare, för övrigt årets polishund, kom till platsen först. Polishunden tog upp ett spår från fönstret där tjuvarna hoppat ut och spårade iväg längs med villagatorna. En stund senare kom jag och Arek till platsen och vår uppgift blev att spåra efter gärningsman nummer 3. Till en början hade Arek ingen spår tyckte jag, men efter en 30 meter så hade han fäst upp i något som han drog iväg på. Och som geten spårade. Vidare in på lokalgatorna i hundra knyck, vinklade och vred bland bilar och tomter innan han helt plötsligt gjorde ett utfall mot en mörk buske!!!!!

Jag trodde först han hittat något gods, men då han kastade sig mot busken en gång till och numera även skällde så förstod jag att någon låg gömd där. Jag tilltalade busken och från andra sidan staketet så reste sig en skugga och började löpa som Susanna Kallur. Jag och geten stod som fån då staketet var dårhögt och vi inte skulle komma över. Intill låg ett helt kvarter med lägeheter som vi nu var tvungna att springa runt.

Då hörnet rundades så syntes den springande tjuven vika in på en annan tomt. Vi var då ca 100 meter bakom och kände att vi nu skulle vinna. Arek vek in på tomten, fortfarande med spårlinan och husse i släptåg, och ut på gräsmattan. Ingen buse syntes till och spårlinan fastnade i en husvagn. Arek gjorde utfall mot husvagnen, men kom ju ingenstans då linan satt fast. Efter att Arek kastat sig under husvagnen en tredje gång så förstod även den tröge hundföraren att något fanns där under.

Det visade sig att tjuven, som var lite stor om magen, kastat sig under husvagnen i sin iver att komma undan från polishunden. Det bar sig inte bättre än att han fastnade och nu hade stora svårigheter att andas. Arek gjorde sitt bästa för att "hjälpa" mannen ut, men som tur var satt han fast i spårlinan. Vi vann och jag kände mig grymt nöjd med att Arek spårat så bra... Frågan visade sig vara vem han egentligen spårat....

Det visade sig att den andra hundföraren kommit samma väg som vi nu kommit, varit inne vid huset där banditen satt gömd och då vid en trappa ca 10 meter från den plats där Arek hittade tjuven. Har Arek spårat den andra hundföraren? Eller har Arek spårat rätt spår och nu kommit ifatt tjuven? Eller vad f-n har hänt? Jag vill verkligen kunna fråga geten hur i tusan detta gick till. Signalementet på den som jag skulle spårat stämde väl in på den som nu var gripen, men stämde även hyfsat på en av de två som den andra hundföraren spårat. Då jag frågade banditen hur han sprungit så uppgav han en tredje väg. En väg som ingen utav oss hade spårat!!!!

Tänk om man kunde få svar....

Vi han även med en insats av större mått då en person observerade en man med pistol. Mannen hade gått in på en villagata och var sedan som försvunnen. Det var vid tillfället mycket folk ute och spårning skulle därför kunna bli lite svårt. Det hade nu även gått över 30 minuter sedan man såg den pistolbeväpnade mannen, men tanken var att Arek skulle få göra ett försök i alla fall.

Arek hade svårt att få spår, men vi fortsatte gatan uppåt. Efter ett tag vek Arek in till vänster av vägen verkade spåra. Arek puttrade på längs med villagatan och efter ca 150 meter så vek han in på en tomt och fram till entrén. Efter samtal med grannar så kunde dom uppge att en person, men liknande signalement, faktiskt bodde i det hus som nu geten spårat fram till. Man kunde nu även se att en person med likadana kläder som pistolmannen rörde sig runt i huset. Efter en bunt med polisiära beslut och planer för en säker inbrytning så kontaktades mannen i huset. Det visade sig vara flera personer i huset och dessa berordrades ut och säkrades upp. Allt till grannarnas stora glädje....

Efter ett genomsök i huset så anträffades en: Luftpistol!!!

Inte vad man trodde, men å andra sidan så vet man ju aldrig. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Åh andra sidan - vad gör en vuxen man ute med ett pistolliknande föremål i byxlinningen?

Geten har även bjudit på sig själv också. Han är ju inte alltid så fräsch kan man ju säga.  Arek måste ha fått något i halsen för han började plötsligt att harkla sig rejält bak i buren. Vi hade precis tackat ja till att åka på ett jobb där en misstänkt tjuv höll på att sno en motorcykel. Då jag tittade bak i buren så hade geten precis påbörjat att slakta sin matta som han brukar ligga på. Han slet den i bitar och förskte svälja den. Jag han avbryta Mr aggressiv och han tackade mig genom att morra och kasta sig mot burgallret. Då jag släppte ut honom så for han ut i klorofyllen där han började äta gräs såsom en hel ko. Efter en spya och ännu mer gräs så var han sig lik igen.....

Men vad händer om man äter mycket gräs och gräsbitarna dessutom är rätt långa? Jo gräset måste ju komma ut någonstans. Kommer allt gräs ut då det är långt eller fastnar det någonstans? Ni får gissa själva, men jag kan meddela att han inte klarade av att "klippa" gräset själv..... Mer säger jag inte....

I dag har jag varit på utbildning och Arek har legat hemma hela dagen själv. Han har bara fått vara ute en stund på dagen och oj så synd det var om honom. När jag kom hem. Så sent som kl 15, så var det en hund som var så laddad och sugen på att göra saker. Efter långpromenad och fotboll på tomten, så är han nu åter i balans. Nu får vi se vad morgondagen har att erbjuda, men vi är i alla fall lediga.

Husse

Har ju hela tiden trott att jag skrivit denna blogg utan att någon läst den. Ja! Möjligtvis sambon och några föräldrar i fotbollslaget. Eftersom dom verkat uppskatta Areks och min verklighet så har vi författat vidare i liten skala. Det har nu visat sig att jag haft kraftigt fel. Det har varit en hel del som varit inne och läst om oss och det känns riktigt roligt. Ännu roligare är att det blivit en ökning av folk som lämnat ett tassavtryck eller en liten mening om hur man uppfattat bloggen. Riktigt roligt, så fortsätt med det....

Lite förundrad är jag dock. Det finns en statistikruta för hur många som varit inne och läst om oss. Det verkar vara rejäla toppar när det är hundj---eln som skriver sina inlägg. Desto sämre statistik när det är husse som författar. Vill tillägga att jag står för sanningen. Gammelgeten ska ni inte lita för mycket på. Tänk på att han sitter och åker baklänges i bilen. Hur mycket hinner han uppfatta?

Vi har ju jobbat ett par pass nu och insatserna verkar ha gått i våldets tecken. Det började lite stillsamt med en bilförare som allmänheten ringt om. Bilisten körde konstigt och man misstänkte rattfylleri. Jag och geten låg riktigt bra till så vi stod på i hög fart för att hinna ifatt. Strax därefter kom vi ifatt och jag måste tillstå att körningen inte var så där jättebra ur trafiksäkerhetssynpunkt. Gammelgeten och jag bestämde oss för att ingripa varvid blåsljus och sirén användes flitigt. Kvinnan i bilen vägrade stanna utan fortsatte i ryckig fart och då över flertalet filer på den stora vägen. Jag åkte upp jämsides och blängde mitt allra argaste ögonkast, men även det utan resultat. Då det stod uppenbart att föraren nog var påverkad och absolut inte ville stanna, så tvingades vi använda en annan taktik. - Att prejas! Tur man spelat Play-station med barnen för manövern gick kanon och det blev till slut stopp. Föraren visade sig vara mycket, mycket berusad varvid hon skulle få följa med till polisstationen för provtagning.

Det var då problemen började. Som en bångstyrig get stretade damen emot på den stora motorvägen. Tilläggas kan att det vid tillfället var rusningstrafik varvid brottningen nu tog fart med en hel del publik. Jag tror att jag blev biten två gånger, sparkad i skrevet en gång och hotad till livet oräkneliga gånger innan föraren var placerad i polisbilen. Svetten lackade, men jag vandrade runt till Arek och visade honom V-tecknet. V står för vinst och vi vann....

Därefter behövde en annan polispatrull hjälp med en bångstyrig man som skulle in för vård. Min och Areks uppgift var att bevaka baksidan på huset ifall han skulle få snabba fötter vid ingripandet. Då poliserna ingrep så visade det sig att mannen man skulle ta med var rätt så stark. Typ som Stålmannen. Jag kände mig därför manad att hjälpa till i brottningen och lade ned geten utanför med orderna att "stanna kvar". Därefter kastade jag mig in i högen för att få grepp på en arm. Mannen skrek som en stucken gris vilket fick till följd att vi fick sällskap av en till i brottningsmatchen. Gammelgeten hade tagit sig in i lägenheten och var nu mycket hjälpsam. Efter lite tillrättavisning och dressyr så var både Arek och den bångstyrige mannen inlåsta i varsin cell. Tur att geten är så pass snäll att han mest var nyfiken. Han hade ju kunnat kasta sig in i leken för att smånypas och bitas lite också....

Lagom till smutsen var bortplockad från kläderna så ropade man ut att det var stöld från en bil. Arek och jag kom som första bil dit och enligt en anmälare så var det fyra stycken killar som slaktade en dyr bil. Tanken var att vi åtmindstonde skulle fånga en av banditerna eftersom dom nog skulle börja springa då vi kom. Banditerna hade en annan plan och kastade sig i stället in i den dyra bilen, som även visade sig vara mycket snabb, och körde från platsen. En jakt inleddes där vi i slutändan fick sluta jaga banditerna eftersom dom utsatta andra människor för sån stor fara. Detta genom att köra genom centrumanläggningar och på gångvägar i mycket hög fart. Dom kom undan, men vad dom inte vet är att jag kände igen den som körde bilen... Han kommer att kallas till förhör och i slutändan få sitt straff för bilstöld, vårdslös körning m.m. Känns skönt... Hade inte varit lika roligt om dom var okända....

Vi han knappt varva ned innan nästa våldsdåd larmades ut. Bara en bit från platsen visade det sig att en man blivit knivskuren och nu låg och väntade på hjälp. Jag och Arek var först på plats och mycket riktigt så låg han där i mycket dåligt skick. Lite ABC vård och sedan ett försök att spåra efter knivmännen. Spåret gick väl sådär kan man säga.... Tur i oturen var att den utsatte mannen kunde uppge vem som gjort honom detta, så även denna gärningsman kommer att förlora i slutändan...

Vi han även med att hjälpa till att fånga en efterlyst person. Vår uppgift var även denna gång att vakta baksidan av en restaurang medans polisen gick in för att hämta den efterlyste. Tanken var att Arek skulle få fånga honom om han smet ut på baksidan. Mannen han inte undan, men var mycket bångstyrig mot poliserna. Han spottade och svor, krängde och försökte ta sig loss. Jag lät Arek flina lite mot honom och plötsligt fick han en helt annan aproach. Mannen blev mycket samarbetsvillig och satte sig mer än vänligt i polisernas bil. Tack Arek för en fin insats!

I övrigt så har vi tränat en hel del spår, skydd och lydnad. Det har gått mycket bra och jag är nöjd med geten. En liten prick i protokollet är dock att han nog gjort sig lite illa idag. Geten uppvisar en liten hälta på ett framben. Vi får se under morgondagen om det har blivit bättre.

Ha det nu gott!

Husse

Som polis och hundförare så känner jag mitt behov av att kunna hjälpa människor på olika sätt och då främst med hunden som redskap. Att hjälpa kan ju vara av olika natur. Exempelvis att hitta försvunnet gods, anträffa bortsprungna personer samt fånga banditer på flykt. Jag och Arek har ju haft bra flyt sista tiden och lyckats med en hel del jobb. Den sista veckan så har vi jobbat väldigt intensivt och gjort många och långa arbetspass.

Tyvärr, eller kanske bra, så har det varit otroligt lite jobb för mig och Arek under denna period. Min förhoppning var ju att få använda hunden så mycket det bara går, men jag är inte helt nöjd med hur det förlöpt....

Lite har vi väl dock lyckats med och då bland annat att infånga två inbrottstjuvar samt tre personer som gjort sig skyldig till misshandel. Vi, eller framförallt jag, har väl också klantat mig lite vilket gjort att vi även missat en inbrottstjuv.... Detta redovisas sist och då kanske med mycket mycket liten text.....

Det började dock bra med ett inbrottslarm från en firma. En ägare satt i Örebro!!! och såg i en övervakningskamera hur någon gjorde inbrott i bilar på hans företag på södra sidan om den stora staden. Flera poliser begav sig dit och så även jag och Arek. Trots att poliserna som var först där visste att jag och geten var på väg, så kopplade en ung konstapel ur sin hjärna och slutade tänka... Denne konstapel, klättrade in på det inhägnade området och vandrade runt där med förhoppningen att gripa tjuven med handen i kakburken. Då vi kom dit så visste jag inte om att någon polis fanns inne på området. Efter en gymnastisk övning för att passera in på området, så såg jag på geten direkt att där fanns mycket färsk vittring och då troligen någon person. Arek for in och efter typ 2 sekunder så anträffade han det lilla aset till polis. Denne ursäktade sig på 100 olika sätt och jag orkade inte ens skälla ut honom....

Vi hittade den bilen som tjuven varit inne i och påbörjade lite spårsök därifrån. Spåret gick förbi polismannen och ut mot ett staket. Det gick inte att få ut hunden genom staketet varvid vi fick åla oss tillbaka samma väg som vi först kommit. Därefter en språngmarsch runt halva kvarteret innan vi ånyo befann oss där spåret slutat vid staketet.

Under tiden jag blängde på den ivrige polismannen så framkom det att en polispatrull stoppat två personer en bit från platsen. De stämde in på signalementet och förhoppningen nu var att Arek skulle kunna spåra ända fram till dom och på så sätt bevisa att man var de som gjort inbrottet.

Arek var het och fortsatte spåra längs med bilvägen. Efter ett tag dök Arek ut i buskarna och hämtade två handskar, därefter en skruvmejsel. Detta visar på att det finns försk mänsklig vittring på godset och att det härrör från tjyven. Arek fortsatte spåra längs med vägarna och efter två kvarter så var vi plötsligt framme vid banditerna. Bingo!!! Polisen vann igen!

Under vägen tillbaka till polisbilen så gick vi samma väg som vi tidigare spårat. Arek dök plötsligt in i buskarna och kom ut med en väska. Denna väska kom från bilinbrottet och tjuven hade troligen kastat den ifrån sig då han såg polisen. Jag blev mycket nöjd, tog väskan under armen och meddelade högsta befälet vad vi funnit. Under det att jag höll sändningstangenten intryckt och glädjerusande beskrev Areks fynd, så bytte gammelgeten plötsligt skepnad....

Geten kastade sig över mig för att vinna tillbaka väskan. Sakerna flög och jag svor ut min frustration över getens beteende. Bland annat skreks din j--vla idiot m.m. Dock glömde jag släppa sändningstangenten på polisradion vilket fick till följd att ett 10 tal poliser samt eventuellt medhörande intressenter, fick höra mitt beröm till Arek. Ja! Ja! Sånt får man ta....

Kan väl nämna att vi även varit på jakt efter en inbrottstjuv som krossat en ruta på en bil. Arek fick ett bra spår och vi formligen flög iväg längs med villagatorna. Efter 500 meter blev geten otroligt intensiv och vek in på en grusväg. Där började han snurra och vinda och jag meddelade högljutt till de andra poliserna att vi nog var grymt nära banditen. Då plötsligt ser jag vem vi är på väg att fånga. Hoppe Haren! Den lilla haren formligen löpte amok för att komma undan och jag fick meddela de andra att vi fått ett litet stando i spårningen, men snart skulle vara tillbaka på rätt väg... Ville inte tala om att vi höll på att få en harstek med oss in i stället för tjuven. Arek vred hjärnan på plats igen och började spåra tjuv. Tillbaka upp på villagatorna och strax efter syntes banditen ca 250 meter framför oss. Jag tyckte mig se han vinkla in till höger bland några bilar och nu visste jag att vi skulle vinna.

Precis i höjd med var han försvann så mötte vi en flicka. I stället för att fråga henne om hon sett något så stormade jag in bland bilarna. Arek ville däremot fortsätta, men jag hindrade honom då jag trodde att han ändrat till att bakspåra tjejen. Jag försökte forcera geten att spåra in bland bilarna, men han verkade helt nollställd. Efter ett allt för långt stando så lät jag geten fortsätta göra så som han ville istället.

Arek spårade i världsrekordfart vidare längs med gatorna, men efter någon km så var vi nere i ett centrum och där tappade han spåret. Troligen hade banditen hört den flåsande polismannen och hans varg och då lagt benen på ryggen. Alltså inte stannat där jag trodde han var.... Lär dig lita på hunden husse!!!!

Man kan ju inte vinna alla gånger. (försökte jag intala mig under resan tillbaka mot bilen)

Vi vann i alla fall en gång till. Efter en misshandel där två personer blivit sönderslagna så hade tre gärningsmän sprungit från platsen. Jag kom dit ca 20 minuter efter händelsen och hade väl inga större förhoppningar på att hinna ifatt dessa våldsmän. Jag tog ändå ut Arek och han for iväg längs med vägen i en hiskelig fart. Efter 200 meter vek han in på nästa gata, vidare fram till ett hus och där rundade han hörnet. Väl runt hörnan så började Arek att skälla. Jag höll emot för att han inte skulle bita någon oskyldig. Detta då jag ej såg vad som fanns bakom hörnet. Då även Husse nu rundat hörnet så syntes tre livrädda män i dörröppningen till höghuset. Dom stämde väl in på killarna jag letade efter, men tyvärr han man slå igen dörren innan jag och geten han fram.

Huset visade sig vara 8 våningar och det var två hus som satt ihop. Jag svor över min seghet och när jag väl fått tag i en nyckel för att komma in så var grabbarna som bortblåsta. Någonstans hade man tagit hissen upp för att därefter trycka hissen vidare till bottenplan.

Jag tog geten och gick upp för trapporna. Det var korridorer åt två håll på varje våningsplan, men min förhoppning var att man stod gömd i trapphuset någonstans. På fjärde våningen blev Arek otroligt intensiv och for in i en korridor. Jag förstod att busarna varit här och troligen bodde i någon utav de 6 lägenheterna. Men vilken? Arek for längst in i korridoren och började att krafsa mot en av dörrarna. Då jag tittade på golvet så syntes färska bloddroppar och även dessa ledde in genom den dörr Arek visat på.

Under det att vi väntade på fler poliser så öppnades denna dörr och en man tittade ut. Det var samma man som smitit in i trapphuset då vi kom. Arek började skälla och mannen for in igen och låste alla lås han kunde hitta. Efter lite överalning så kom männen ut och kunde transporteras till fängelset. Rätt härligt med hundens sinnen....

Under denna period var vi även med på ett narkotikatillslag. Geten är ju helt besatt av att leta knark vilket gjorde att han fick ett och annat överslag i sin iver att leta. Ett axplock av hans beteende är: Uppäten sovsäck, slaktad kudde, stöld av hylsnyckelsats och kniv samt skadegörelse i bil. Detta genom att krafsa som besatt i alla bilars säten.... Vet inte om de andra spanarna och poliserna på plats var imponerade av Areks och mitt arbete. Fann det bäst att inte fråga....

Nu ser vi bara framåt....

Husse

Husse här igen efter en veckas semester. En härlig vecka med sol och bad kring Medelhavet. God mat, kanske en och annan god dryck samt en hel del vattenlek och skoteråkande. Väldigt härligt måste jag säga! Om det inte vore för en sak... Var tvungen att lämna gammelgeten hemma då han skulle föra sig rätt dåligt på ett flygplan. Geten har dock haft det bra då han har fått vara hos en familj som skämt bort honom rejält under denna vecka. Mycket promenader, god mat och inte allt för mycket krav på bra lydnad.

Så när vi nu äntligen skulle komma hem igår så mötte geten mig i dörröppningen. Hade förvarnat honom innan genom att vissla och ropa hans namn från tomtområdet. Detta då jag bär med mig hans förra uppträdande då vi var bortresta. Då såg han ut som om han skulle slakta mig. Det tog då ca 30 minuter innan han funnit så pass bra balans att han slutat morra.

I går var det lite annorlunda. Först såg han ut som ett fån då han såg familjen. Sedan började svansen att vifta. Geten lockades ut från huset och jag vågade till och med röra honom. Besten morrade och gurglade om vartannat. Kroppen vibrerade och var stenhård. Efter bara fem minuter så var all ilska som bortblåst och vi kunde gå en promenad. Han har lite svårt att förlåta mig då jag är ifrån honom.

Enligt hundvakten så har han dock varit underbar. Man ville ej lämna tillbaks geten och husmor i familjen hade blivit helt frälst. Hon hade varit jätterädd för schäfrar innan, då hon som liten blivit hundbiten. Nu var allt förändrat. Kul att geten kan göra någon glad....

Skoja bara! Idag har jag och Arek försonats. Vi har tränat lite upptagsträning samt ängs och skogsspår. Däremellan blandat med lite byteslek. I början verkade det som om geten glömt allt jag lärt honom. Efter ett par lyckade övningar samt lite byteslek så var han tillbaka in action igen. Ängs och skogsspåret gick som en dans och vi formligen flög fram. Jag ville att vi skulle ta det lite lugnare, men geten hade andra planer. Arek verkade ha längtat efter lite övningar så det verkade som om han njöt i fulla drag....

I natt kör vi igång och börjar jobba igen. Ska bli kul! Hoppas det blir mycket att göra så vi får visa världen hur duktig geten är. Om inte, så kommer det alltid en ny dag, med nya uppdrag..... Jag hoppas bara att det inte blir regn i natt. Just nu ser det inte så lovande ut när man kollar genom fönstret. Spöregn och åska! Inte bra! Men som sagt! Efter regn kommer sol...

Husse