POLISHUNDEN AREK

Vecka två enligt kalendern och team Arek/Husse har ånyot anslutit till K9 enheten i Stora Staden. Första skarpa passet börjar i morgon, men vi har tjuvtränat där sedan i måndags. Förmiddagarna har förlagts på dressyrplatsen och då med inriktning att hitta balans och harmoni mellan hårboll och Alfahanne. Allt har gått kanon och min fyrbente vän har levt loppan. All lydnad satt som förr, angrepp och släppanden så att man blev tårögd av lycka.

Vi har även hunnit med fikapaus innan vi ånyo dragit tillbaka för att testa spårförmågan. Alla signaler verkar sitta kvar och när kvällen väl infunnit sig så har faktiskt Geten varit riktig fräsch i kroppen. Vet inte om det har att göra med all smärtlindring, hälsokost eller fikabrödet men pigg som en mört har han varit. Glada skall och backhoppning ut över snönejderna under promenaderna.....

Vid två tillfällen har min ludne vän dock fallit in i deppressionens värld. Sjunkit som Titanic mot botten och med steg tunga som hos en överviktig fyllerist när denne tar sitt sista steg framåt för att därefter handlöst falla till marken.... Dessa tillfällen har infallit när arvtagaren kommit på besök hos familjen zoo. Oj! Oj! Oj! Vad synd det är om farbror Arek. Någon som hela tiden vill leka, ta den gamle mannens leksaker och hela tiden pockar på uppmärksamhet..... När så gästen återgår till sin riktiga mattis så vaknar den otroligt torra blomman till liv. Får som en energikick och blommar ut till en riktigt fin solros.... Han är väl en pajas!

I dag hade vi sällskap av ungtiken som skall bli Areks tänkta efterträdare. Den lilla hönan är snart 11 månader, men har mycket trevliga egenskaper. Det lilla monstret har inga problem i miljöer, kampar som besatt, är allmänt odräglig och skall enligt uppgift spåra med mycket stor energi... Nice!!! Har varvat miljöträningen med den lilla flickan med att förberreda Arek för det prov som åter skulle sätta honom i tjänst. Areks eftermiddagsuppdrag var att göra ettans prov och på så sätt få jobba i två månader innan han måste göra det stora provet....

Var inte det minsta orolig eftersom Arek följt sin Husse som en cirkushund under de tre dagarnas träning. Provet i sig är ju oxå väldigt enkelt och består endast av enkel lydnad, ett mindre skyddsmoment, en platsliggning och därefter ett spår.... Förmiddagsträningen hade ju gått galant så här fanns så att säga "no worrys".

Fel! Fel! Fel! Min falska vän gjorde entré i hallen. Uppvärmningen för den gamle gick galant och när instruktören gjorde entré så var Husse i balans och med stort självförtroende. Då flög champagnekorken ur flaskan och Arek mindes mycket väl hur en provtagning går till. Den halte mindes väl att han kunde göra precis som han ville eftersom Husse inte kan påverka Tysken på annat sätt än med nedåtvridna mungipor och väsande ljud.....

Den jäveln! Började redan på lydnaden. Husse tilltalade hårbollen med ett "fot" och förväntade sig följdaktligen en fin kontakt. Geten sket helt i sin Husse utan var mållåst på det skyddsarbete som fortskred längre ned i dressyrhallen. Husses mage smärtade som efter en tarmomvridning när han förstod att Geten hade en helt annan plan än sin förare.... Betygen för Husses lydnad var allt annat än fina, men ändock godkända. När det var dags för inkallningen - ja då gjorde min falske vän denna till en helt egen gren. Så fort Husse lämnade sin "gode kamrat" så började hårbollen att ta mark. Som om han hade analsäckproblem så drog han sig närmare och närmare sin Husse. Som om inte det vore nog så ställde han sig upp för att sedan börja att ta små små myrsteg mot sin Alfahanne..... När Husse vände sig om och såg eländet så dök två alternativ upp:

1 Skratta åt eländet och därefter kasta en liten slängkyss mot charmören som just nu höll på att stjälpa Husses karriär.

2 Skjuta kråkan som sakta flaxade mot sin Husse.

Valde alternativ tre. Kalla in pajasen, spela oförstående till bristerna och hoppas på ett mirakel i betygsväg. Då var det bara skyddet kvar. Visste att jag skulle få kallsvettas eftersom Geten redan höll på som han gjorde under den enkla lydnaden. Mycket riktigt! När skyddsarmen dök upp på arenan så växlade Schäferhannen till att bli en ylande varg. Loppälsen ylade så jävla högt och ljudligt att jag hade starka funderingar på om han fått en hjärnblödning. Hal som en jävla havsål genomförde han sedan transporten och när väl överfallet skedde så trodde jag Arek skulle slakta bytet helt. Med morr och aggression kastade han sig över figuranten och när jag väl fått loss honom så lackade svetten i pannen.

Tog en läkerol för att lindra hesheten efter panikanropen. Vände mig sedan mot instruktören och hoppades vid Gud att han vaknat på sitt allra bästa humör. Och det hade han. Med mycket svaga betyg drar vi nu ut i verkligheten för att jaga bus, ära och berömmelse....

Fan va jobbig han är....

Husse

En rolig historia kan ju vara trevlig att lyssna på. En bra berättare, en god historia och sedan ett glatt skratt. Andra roliga saker kan ju till exempel vara att spela boll, åka go-kart, umgås med vänner etc. Alla uppskattar ju som bekant inte samma saker och då kan man ju roa sig på eget sätt. Ett sätt som Husse råkade ut för i en av Stora Stadens förorter var kanske inte i Husses smak, men säkert småkul för den som genomförde det lilla sprattet.....

Den lilla skojaren kontaktade polisen via larmnummer och lät berätta att några nidingar gjorde inbrott i en skola. Husse är upplärd med att " på brott skall straff följa" så Husse körde i god fart sin polisbil mot objektet. Det som ingick i detta lilla skämt var att skojaren och hans vänner lagt sig i försåt och då för att skjuta grön laser mot polismannens ögon. För er som inte vet vad detta innebär så kan jag meddela att dessa laserpekare bränner igenom en telefonkatalog, bränner hål i väggar, når flera kilometer och det skojigaste av allt: Får man det i ögonen så riskerar man att bli blind!

Eftersom strålen riktades mot förarplatsen på Husses bil så antog jag att det i skämtet ingick att Husse skulle bli blind. Partygänget tyckte nog det var kul, men hade ju inte tillfrågat Husse om han var med på skämtet och om han om möjligt kunde ställa upp på att bli blind.... Att inte bli tillfrågad om något så roligt gjorde ju i stället att Husse sköt sina säkringar i huvudhöjd och i stället ville ha hämnd..... Partygänget hade ju så klart en back-up plan och denna innehöll ju att skjuta sönder Husses ögon, springa från platsen och sedan njuta av sitt roliga skämt genom att titta på mobilinspelningarna.

Alla planer har ju dock oftast en liten brist och så även denna. Det skämtsamma gänget hade ju glömt att Husse hade en hund med sig. Dom hade ju glömt att vargen var arbetssugen och då med en något snedtänd förare med sig. Geten drog iväg i god fart efter skojarna och efter en jakt via gångvägar, gårdar och gräsmattor så stod dom då plötsligt framför oss.

Nu hade ju planen plötsligt gått lite fel. Här fanns ingen back-up för hur man hanterar en ilsken man och dennes varg. Arek gjorde Husse tårögd genom att hantera sällskapet på bästa sätt. En av gossarna försökte ta sig undan, men Arek meddelade ljudligt att han mer än gärna såg fram just mot det. Grabben fann det säkrast att göra sig av med skämtattributet, en laserpekare, och trodde sig ha klarat sig undan med det....

Det tog Arek typ 10 sekunder att leta upp hans lilla trollstav av grön laser.....

Till fängelset det blev! Alla skämt är ju inte roliga, men jag måste säga att jag till slut i alla fall skrattade gott!

Må gott!

Husse

Plötsligt är schakalen inget fyrbent djur som ständigt är i vägen, dreglar eller droppar kiss. Näe!! Tvärvändningen var total när mattis fick vara med i verkligheten och se hur Geten far runt i sin bur som om han torktumlades efter en bättre tvätt. Anledningen till hennes protester över att ömsom se Areks öron i backspegeln för att i nästa kurva endast se hårbollens tassar i takhöjd... Så är det att åka utryckning försökte jag förklara, men se det gick inte hem utan Husse fick förhållningsorder om hur kurvor och rondeller skall tas under färd med hund i bil. Ja jisses! Försökte ånyo förklara att jag kör försiktigt i svängarna, men det var som att tala med en stubbe - svaren studsade tillbaka. Ända skillanaden gentemot att diskutera körfaktan var att stubben ej bjuder arga ögon tillbaka.....

Rätt skönt var det ändå när vi låg i 230 på en rätt så smal väg och då på väg för att undsätta folk i nöd. Då höll lilla mattis knäpp tyst och höll sig så fint i pensionärshandtaget i takhöjd... He! He! He! Mattis är inte åkrädd i vanliga fall, men troligen såg hon Husses trötta jack till ögon och ställde sig väl då frågan om ögats Iris kunde hantera kurvorna i denna fart eller om mattis skulle hittas en kilometer ute på ett fält efter att Husse kört av vägen.....

Kan väl säga så hör oxå! Är Husse labil mot folk som uppträder obegåvat så visade väl hon att Husse är på rookienivå. Shit! Att möta en ilsken mattis är inte att leka med. Busarna stod som uppradade för att be om ursäkt för sitt beteende efter att radiobilshäxan fostrat dem i vett och etikett. Nice!!!!

När hon blev allt för otrevlig kastade vi ut henne. Vill ju inte riskera att bli allt för social och Arek höll med i den diskussionen med ett samstämmigt morr.... Jobbmässigt har ju denna helg inte varit allt för exalterande i alla fall. Hundjobben har i stort sett uteblivit trots tre fina nattpass i Stora Staden. Har väl använt hunden en gång under denna tid och då för ett saksök. Geten hittade det han skulle och var grymt motiverad. Härligt att se när han som en engagerad polisaspirant kastar sig ut i terrängen i jakten på att tillfredsställa sin Husse. Vi har i alla fall gjort våra försök för att få hundjobb, men tyvärr utan någon vidare respons från den kriminella världen. Finns väl ett par på ekonomiavdelningen som kommer att slita sitt hår när bensinräkningen från polisbilen ramlar in. Herregud! Vet inte hur många tankar vi körde slut på i helgen för att få chansen att visa fyrbentingens kunskaper....

Har väl under denna helg kommit fram till att mitt beslut att sluta som hundförare inte är fel. Hundjobben minskar mer och mer vilket ju gör att frustationen över att inte få använda hund blir enorm. Ser fram emot mitt nya jobb, om jag nu får det förstås, med allt vad det innebär i omställning från mitt nu så bekväma liv....

Har ju varit en hel del hot från vissa håll att jag skall få massa skitjobb om jag slutar blogga... Hmm!!! Inte lätt att blogga vidare på Areks och hans hundförares hemsida om vi inte jobbar som ett team längre.... Arek ska ju gå i pension! Geten ska bara mysa hemma på tomten, spela lite fotboll och vidareutveckla sitt sinne för att tigga mat. Det känns som att det inte kommer att finnas så mycket att skriva om va????

Just nu håller dock Geten mig sysselsatt. Inte på det sätt som jag önskar, men på hans eget lilla vis. Geten är nämligen smått risig i magen, typ han sprutlackerar, vilket ju gör att Husse får dåligt med sömn... Inte blir han mer harmonisk av att det då är matpaus.... Nu har han hållit magen i styr sista 12 timmarna så förhoppningsvis är vi snart i harmoni. Den som lever får se......

Må gott!

Husse

Man brukar jämföra en hunds hjärna med storleken på en hockeypuck. Det kan av förklarliga skäl då bli lite för mycket info som skall matas in, sorteras, bearbetas och sedan omsättas. Så även för den så rutinerade polishunden Arek. Förutom alla djävla kommandon han varit tvungen att lära sig, så skall ju även olika signaler registreras för att sedan även utnyttjas. Hos Arek har vi bland annat:

Sida: Betyder att han ta mig f-n ska gå som i fotkommando, men han får ha ögonen i valfri riktning.
Tjack: Startordet som skall få honom att leta efter knark och vapen.
Sök:  Koppla om systemet och börja leta människa. Att observera är att egen belöning ej innefattar ett bett.
Apport: Leta gömt gods samt hämta in eventuella fynd till Husse
Hopp och lek: Kommentarer överflödiga....

För att djävlas ytterligare med min stjärna så skall även följande sorteras:
Vid anträffande av vapen och knark så skall han inget röra utan bara uppmärksamma Husse genom att skälla.
Vid anträffande av patroner/hylsor så skall han lägga sig med godset mellan framtassarna.
Gods anträffat under spårning skall påvisas för svansföraren genom att Arek lägger sig vid godset.

Har man då som Arek även ADHD i kombination med Alzheimers så förstår ni att pucken till hjärna får arbeta hårt och att information ibland tränger ut utanför puckens ramar....

Ett exempel på detta var väl i helgen när teamet skulle ut och jaga en pistolman som sprungit iväg. Platsen att anses som idealisk eftersom det var gräs och asfaltsgångbanor som ledde vidare ut mot ett parkområde. Arek som vanligt het... Tog upp ett spår med god intensitet och Husse flög glad efter i linan. I typ 100 meter.... Sedan kom vi fram till en öppning i parkområdet och tro det eller ej, men ta mig fan så hade man anordnat ett jätteparty med tält, eldar och hela djävla balunsen.....

Här var säkert 150 personer med blandad berusningsgrad. Jag lade ned Arek en bit därifrån och gick fram för att prata med packet. En hade sett allt jag ville se. Här var pistolmän, flyende män på moped, han hade hört pistolskott, automateld - ja allt du kunde begära av en person med 3 promille i blodet.... Medans jag försökte sortera all överskottsinfo jag fått av fyllepacket så ser jag plötsligt hur Arek promenerar förbi mig och i riktning mot festplatsen. Något förvånad ser jag även att en 7 åring med Mohikanfrisyr är den som nu är ute och övningsspårar med hårbollen och att han ej verkar ha något emot detta.....

Återtar kommandot över Arek och ljuger friskt om att grabben nu hade en jävla tur som inte blev biten. Vet ju lika väl som att tomten är fake,  att Arek är som en snäll nallebjörn....

Gav upp spårandet och gick tillbaka till platsen där skjutningen skulle ha ägt rum. Upptäckte att gräsmattan var lika stor som nationalarenan i fotboll, men tänkte att jag väl ändå får ge det ett försök. Kanske kunde vi hitta en patronhylsa att överlämna till insatschefen....

SITUATION ETT:
Arek glömt vad saksök innebar. Husse meddelade "apport" och Arek började skälla an och springa runt som en vildhäst på grönbete. Dock utan att använda sin nos... Trots flera kommandon så var det vakum i hundens huvud. Bara att stega upp ett område och då föll infon på plats. Geten letade plötsligt som besatt!

SITUATION TVÅ:
Plötsligt stannar han upp. Ser ut som han ställt sig på en trampmina alternativt att han plötsligt blivit en Pointer. Han tittar ned på marken, tittar upp igen och sedan ned igen. Man riktigt ser hur hjärnan jobbar på honom, men han är ju inlärd på att lägga sig ned om han hittar patronen så jag blir lite villrådig.... Frågar honom om han hittat något och då går pop-cornmaskinen igång igen....

Voff! Voff! Skäller han glatt. Men va f-n! Fattar ingenting, men går ändå fram för att se om han hittat något. Då ligger ju den lilla lilla patronhylsan där... Bra jobbat Arek! Glatt ropar jag ut min glädje vilket framkallar nästa felbeteende. Plötsligt är det byteskamp om den lilla hylsdjäveln... Jag skall i lagens namn beslagta godset medans hundjäveln hävdar sin anträffanderätt....

Efter mindre smickrande verbalt och fysiskt arbete så är hylsan bärgad...

Ja herregud! Hade det inte varit lättare om han bara gjorde som han skulle. Typ lägga sig ned med hylsan mellan tassarna?

Må gott!

Husse