BRA OCH DÅLIGT!
Dagens höjdpunkt i antågande när väckarklockan sprider sitt fruktansvärda ljud 06.00. Mörkt, regnigt men just denna dag spelar det ingen roll eftersom det är dags för hockey-bockeyn. Lederna kraschar och gnisslar när Husse lämnar det varma och goa täcket kvar medans han själv haltar in för att tvätta bort lite rynkor. Arek lika glad när han möter upp eftersom han har lite dålig koll på veckans schema. Han tror alltid att han är prio 1 och är den som skall underhållas, men just i dag är det Husses dag och hårbollen får avvakta ytterligare ett par timmar innan det är hans tur.... Klarar aldrig av att titta bakåt när jag låser dörren eftersom skådespelaren då står med sina ledsna ögon och då undrandes över varför inte han fick följa med.... Jävla hund!
Väl i ishallen så väljer Husse att ta sina nya skridskor. Dom är en gåva och av riktigt vass modell. Knyter snabbt ihop det hjälpmedel som skall göra Husse blixtsnabb framåt, bakåt och i sidled. Plockar upp trollspöet som med ett annat ord kallas för klubba och är beredd att göra entré på arenan. Skickar en riktigt fin spottloska på golvet som för att verkligen visa att Husse har rätt inställning till hur denna idrott skall utövas. Kanar ut på isen och känner för fan direkt att grillerna sitter asdåligt....
Vänstra skridskon är knuten lika bra som om någon med förlamade fingrar dragit en söt rosett vars enda uppgift var att vara just "söt". Höger skridsko däremot är lika hårt dragen som när man var liten och pappa skulle visa hur man snörde rören. Absolut inget blod kvar i den foten och då i kombination med att vänster skridsko liksom släpade med skinnet i isen.... Borde knutit om men då måste man ju gå ut i avbytarbåset och alltså inte BÖRJA spela..... Bestämde mig dumt nog för att köra på trots att jag åkte med ett släpande ben och ett med en fot som saknade känsla och förmåga att böja sig i svängarna....
Det första som hände var ju typ att banans bästa hockeysnubbe kommer i friläge mot Husse. Baklängesåkningen har ju aldrig varit bra och den blev ju inte bättre med två osynkade skridskofötter. Mycket riktigt! Husse så jävla uppsnurrad att han nästan blev yr och svimfärdig. The Legend var ju inte direkt sen med att håna Husse vilket fick till följd att Husse åkte för att byta skridskor - och då till sina gamla, snabba och följsamma. Trots bytet så sammanfattar jag min hockeytimme så här: FUCK!
Hur fan kan det vara så att Husse typ sköt 500 skott med resultatet 0 mål. Medans det i andra laget fanns en snubbe, som inte kan ha sett ett skit på grund av sina immiga glasögon, sköt/passade 6 fladdrande skott och alla satt... AHHHH! Hatar orättvisa....
I går däremot så tjänstgjorde team Arek och Husse i den vanliga jakten på ära och berömmelse. Efter att ha försökt spåra upp en kommande fängelsekund i spöregn så var väl varken Husse eller Arek så där jävla sugna på att fortsätta tjänstgöra. Vi var blöta och kalla och det var fortfarande typ 5 timmar kvar av passet. Ingen gripen blev det heller men det kanske inte var så konstigt när spårvittringen regnade bort i ösregnet...
Vi drog vidare i vår jakt på adrenalin och det dröjde inte länge förräns vi åter var i actionlandet. Bara en liten bit från där vi nu var så ringdes det in om skottlossning och explossioner. När vi var typ en km ifrån så var banditerna fortfarande kvar och vi verkligen öste på för att hinna dit. Precis innan vi var framme så lämnade typerna o nu var frustrationen hos Husse stor.... Det dröjde inte länge innan några andra poliser följde efter en bil som man trodde hade med händelsen att göra. Biljakten var igång och den pågick under lång tid. Busarna lyckades smita undan men deras bil hittades väldigt snabbt krockad i ett träd... En annan hundförare började spåra från platsen och team Husse och Arek försökte gissa var banditerna skulle dyka upp....
Efter ett tag så anträffades en klart suspekt person som verkligen visade att man inte var intresserad av att träffa polis. Arek tog befälet och så var den diskussionen slut. Denna filur körde med fula trix och bar ett vapen men va fan - Arek skiter väl i det.... Efter en liten stund dök hundföraren upp och så kunde man med säkerhet säga att den bandit som Arek nu stod med även varit med i den bil som smitit från polisen.
Tog därefter med Arek på en promenad längs med den väg som hundföraren spårat. Planen var att leta lite gods eller annat som kunde ha med utredningen att göra. Efter en stunds vandrande så blir Arek plötsligt mycket intensiv. Han vindar upp mot skogen och börjar att springa rakt ut i mörkret. Eftersom jag ansvarar för allt han gör så var det ju bara att hänga med ut i klorofyllen. En bit ut mörka skogen så hörs då plötsligt en röst:
Okay! För f-n! Jag ger upp!
Och simsalabim så hade hårbollen hittat bandit nummer två. High five Arek!
Till fängelset det blev med båda... Som sagt! Det händer både bra och dåliga saker i Husses liv. Väljer att glömma den jävla hockey-bockeyn och i stället njuta av Areks arbete....
Må gott!
Husse
FÖRARENS FEL...
Har funderat lite! Kom ganska snart till insikt om vems fel det var att uppvisningen igår blev lite sådär kaosartad... Kan nog f-n inte lägga skulden på hårbollen eftersom han inte hade en aning om att det var showtime under ordnade former. Jag har ju i alla fall vetat i två veckor att jag skulle visa upp fyrbentingen om än att jag missat att vi skulle visa hundenhetens krav och kunskaper på sina ekipage...
Planerade ihop ett program på typ tre sekunder som handlade om att områdets alla barn skulle få klappa min schakal. Arek är ju as-bra på att bara stå och bli klappad så där såg jag inga större problem. Att Husse glömt att det kan vara bra att vara kreatör till en plan B fanns ju inte ens i tombolan där jag sammanställde programpunkterna. Eftersom jag haft prövohundar i typ 3 år så har ju Areks dressyr blivit sådär lagom bortglömt. Har ju haft den vanliga vardagslydnaden och när han agerat motorsåg vid sina gripanden så har jag ju faktiskt fått loss honom utan några större bekymmer....
Att då helt plötsligt köra en uppvisning med krav, lydnad, bett och släppanden inför en fanatisk publik var ju liksom som att be om trubbel. Att jag då paniktränat en kvart innan uppvisningstiden och då med mattis i polisgaraget ändrar ju liksom inget som Arek sluppit i typ 3 år. Uppladdningen innan panikträningen var väl inte optimal eftersom Husses polisfordon blivit placerat mitt framför Stora Scenen. Här hölls tal, sång och uppträdanden. En halv miljard människor passerade även förbi Areks bur vilket ju gjorde att hårbollen gjorde sitt bästa för att städa runt eget hus. Han kastade sig mot gallret och försökte bita allt och alla som gick förbi....
Tog ut honom för att han skulle lugna sig. Precis då, bakom vår rygg, kör den lokala teatergruppen igång med sitt program på scenen. Det var någon form av drama med gap och skrik och trots att det var barngruppen som körde så var Arek på väg upp för att bringa ordning i leden. Efter att jag säkrat upp den tyska Tigern så kunde barnens skräckfyllda skrik av rädsla för Arek förbytas till den vanliga skönsången som var planerad från början....
Sen var det glass o ballonger ett tag. Massa barn och vuxna som rörde om i getens päls. Blir inte förvånad om en eller annan utav dom allra nyfiknaste kom hem med en fästing som gåva från den ullige gullige Arek. Samtidigt som Arek pysslades om så svarade Arek på nyfikna frågor gällande hundförarens liv inom organisationen. Allt flöt på så bra tills Arek helt plötsligt gurglar till och gör ett utfall in i folkhopen. Lyckas bromsa ned honom innan han fick tag i den han retat sig på. Det visade sig vara en man i 60 årsåldern. Helt vanligt klädd med shoppingpåsen i höger hand. Fattade inte varför Arek valt ut honom men ställde mig ändå för att granska hund och motståndare en stund.
Det visade sig att mannen verkligen utmanade Arek. Han böjde sig mot Arek och spände ögonen i honom. FEL! Arek tog ett nytt försök att skapa intimitet med geniet framför mig. Talade vänligt men bestämt om för den knepiga besökaren att han nog gjorde bäst i att låta bli att leka utmanarleken. Mannen svarade med att slå sin påse mot Areks huvud och då bröt väl helvetet lös.... Efter ett tag verkade vår nye lekkamrat dock förstå att utmanarleken var slut.... Vad tänkte han på?
Arek är ju inte långsur utan snodde läskflaskor av förbipasserande flanörer. Dom skrek av skräck och inte en enda av dom tre som förlorade sina flaskor - antydde att dom önskade ersättning för förlorat gods. När det så var dags för själva uppvisningen så borde ju Husse ha gjort följande brott mot Djurskyddslagen:
Sträcka upp hundjäveln med ett par koppelryck bakom bilen!
Hade jag gjort det så hade vi ju haft en helt annan ordning och reda på uppvisningen. Då hade vi inte talat om den show som nu blev utan då hade vi verkligen visat hur fint vi kan hantera våra vargar. Hade Husse även använt den lilla del av hjärnan som fortfarande är aktiv efter alla kortslutningar, så hade han ju även ställt sig så att högtalaren och Husse var på samma sida....
Som sagt! Lätt att vara efterklok. Hade fett svårt att sova ordentligt i går kväll eftersom jag aldrig kom till ro på grund av alla mardrömmar gällande hunduppvisningen. HUUUUGAAA AREK!!!!
Må nu gott!
Husse
Planerade ihop ett program på typ tre sekunder som handlade om att områdets alla barn skulle få klappa min schakal. Arek är ju as-bra på att bara stå och bli klappad så där såg jag inga större problem. Att Husse glömt att det kan vara bra att vara kreatör till en plan B fanns ju inte ens i tombolan där jag sammanställde programpunkterna. Eftersom jag haft prövohundar i typ 3 år så har ju Areks dressyr blivit sådär lagom bortglömt. Har ju haft den vanliga vardagslydnaden och när han agerat motorsåg vid sina gripanden så har jag ju faktiskt fått loss honom utan några större bekymmer....
Att då helt plötsligt köra en uppvisning med krav, lydnad, bett och släppanden inför en fanatisk publik var ju liksom som att be om trubbel. Att jag då paniktränat en kvart innan uppvisningstiden och då med mattis i polisgaraget ändrar ju liksom inget som Arek sluppit i typ 3 år. Uppladdningen innan panikträningen var väl inte optimal eftersom Husses polisfordon blivit placerat mitt framför Stora Scenen. Här hölls tal, sång och uppträdanden. En halv miljard människor passerade även förbi Areks bur vilket ju gjorde att hårbollen gjorde sitt bästa för att städa runt eget hus. Han kastade sig mot gallret och försökte bita allt och alla som gick förbi....
Tog ut honom för att han skulle lugna sig. Precis då, bakom vår rygg, kör den lokala teatergruppen igång med sitt program på scenen. Det var någon form av drama med gap och skrik och trots att det var barngruppen som körde så var Arek på väg upp för att bringa ordning i leden. Efter att jag säkrat upp den tyska Tigern så kunde barnens skräckfyllda skrik av rädsla för Arek förbytas till den vanliga skönsången som var planerad från början....
Sen var det glass o ballonger ett tag. Massa barn och vuxna som rörde om i getens päls. Blir inte förvånad om en eller annan utav dom allra nyfiknaste kom hem med en fästing som gåva från den ullige gullige Arek. Samtidigt som Arek pysslades om så svarade Arek på nyfikna frågor gällande hundförarens liv inom organisationen. Allt flöt på så bra tills Arek helt plötsligt gurglar till och gör ett utfall in i folkhopen. Lyckas bromsa ned honom innan han fick tag i den han retat sig på. Det visade sig vara en man i 60 årsåldern. Helt vanligt klädd med shoppingpåsen i höger hand. Fattade inte varför Arek valt ut honom men ställde mig ändå för att granska hund och motståndare en stund.
Det visade sig att mannen verkligen utmanade Arek. Han böjde sig mot Arek och spände ögonen i honom. FEL! Arek tog ett nytt försök att skapa intimitet med geniet framför mig. Talade vänligt men bestämt om för den knepiga besökaren att han nog gjorde bäst i att låta bli att leka utmanarleken. Mannen svarade med att slå sin påse mot Areks huvud och då bröt väl helvetet lös.... Efter ett tag verkade vår nye lekkamrat dock förstå att utmanarleken var slut.... Vad tänkte han på?
Arek är ju inte långsur utan snodde läskflaskor av förbipasserande flanörer. Dom skrek av skräck och inte en enda av dom tre som förlorade sina flaskor - antydde att dom önskade ersättning för förlorat gods. När det så var dags för själva uppvisningen så borde ju Husse ha gjort följande brott mot Djurskyddslagen:
Sträcka upp hundjäveln med ett par koppelryck bakom bilen!
Hade jag gjort det så hade vi ju haft en helt annan ordning och reda på uppvisningen. Då hade vi inte talat om den show som nu blev utan då hade vi verkligen visat hur fint vi kan hantera våra vargar. Hade Husse även använt den lilla del av hjärnan som fortfarande är aktiv efter alla kortslutningar, så hade han ju även ställt sig så att högtalaren och Husse var på samma sida....
Som sagt! Lätt att vara efterklok. Hade fett svårt att sova ordentligt i går kväll eftersom jag aldrig kom till ro på grund av alla mardrömmar gällande hunduppvisningen. HUUUUGAAA AREK!!!!
Må nu gott!
Husse
VEM ÄGER VEM!
Influensakänning! Vaknar och känner mig helt jävla sänkt... Känns som kroppen är helt slut, tung och oförmögen att agera på kommando. Märker även på hockeyn att klippet saknas i skridskoåkningen vilket ju inte är en fördel när explosivitet är en bra egenskap i denna actionsport. Blir retad hela dagen via SMS av The Legend och då endast för att han forcerade in två skitmål medans alla andra var och drack vatten... Att man själv matade genomskärare till fria lagkamrater verkar ha gått The Legend helt förbi. Allt han messade om var att landslagstränaren troligen skulle ringa inom mycket snar framtid... Jo tjena!!!
Även dag nummer två i samma jävla töcken. Kände mig astung och oförmögen att ta tag i ett skit. Utbränd var ett ord som nog stämde rätt bra in på det lik som ålade sig ur sängen för att ta tag i en dag som ej kändes så där jävla välkommen. Efter att ha stirrat med tom blick ett antal timmar så började verkligheten så sakta komma ifatt den käre Husse. Kraften började komma åter och analysen blev då lika enkel som självklar....
Två dagar innan var jag tvungen att lämna ifrån mig Areks arvtagerska till kenneln. Instruktörerna hade då upptäckt vissa egenskaper som man i framtiden trodde skulle ställa till det. Man önskade därför inte att Husse skulle satsa på unghunden utan i stället invänta en annan hund... Bara att åka och lämna tillbaka min prinsessa och när jag väl gjort det så visade kroppen tydligt vilket högvarv den gått på sedan jag hämtat hem hyenan... All den tid och kraft som jag lagt ned på att träna och anpassa hyenan till polislivet hade väl varit nog. Att sedan under övrig ledig tid hela tiden ha koll och passa det snabba djur som jag försetts med visade sig ha tagit all överbliven kraft. Hon var ju så jävla snabb, nyfiken och jaktinstresserad så att Husse fick gå på högvarv under den tid vi ej förlade på träning... När hon sedan lämnades åter så meddelade kroppen att den önskade få ett par dagars vila och då utan någon som helst aktivitet. Puhhh! Va sliten Husse var....
Efter två dagars rehab så var ånyo Husses tunna kropp redo för träning och äventyr igen. Hade i ett svagt ögonblick lovat att delta i en centrumdag. Uppdraget i Husses värld var att låta barn och pensionärer få klappa hårbollen samt ställa nishade frågor till den som höll i hans koppel... Arrangören hade dock andra planer och hade basunerat ut att kl 14.00 så var det hunduppvisning vid stora scenen. Blev kallsvettig och försökte få dom andra hundförarna, med unga och duktiga hundar, att ställa upp på evenemanget. Svaren blev ungefär följande:
Fy f-n! Aldrig! Det där får du sköta själv!
Då började paniken krypa närmare. Kollade in fet-Arek och värderade chanserna för att han skulle göra en seriös uppvisning i polistaktik. Hade inget val utan fick panikträna i garaget för att kolla om han om möjligt kom ihåg att man skall stanna och skälla när figuranten står still. När jag kommit loss från Areks våldtäktsförsök i sin jakt på skyddarmen så förstod jag att polisens goda rykte låg riktigt dåligt till....
Ringde in lilla mattis för att få en figurant som fet-Arek kände till. Körde ett par övningspass i garaget och det gick ju riktigt bra. Fick lite bättre självförtroende inför vad som komma skulle varvid team Arek och Husse drog ned till festivalområdet. Här stod nu uppskattningsvis 150-200 förväntansfulla männsiskor och väntade på den hunduppvisning som skulle komma. Planen Husse hade var lika enkel som genial och allt för att inte visa vilken pajas Arek är.
1 Lydnad. Enkel lydnad där vi skulle visa vilken fin lydnad som krävs av förare och hund. Ett par vändningar, ett läggande, sättande och framåtsändande var planen. Hårbollen tog alla i publiken för fiender vilket gjorde att det såg ut som clownen Manne snott en hund och nu skulle skoja till lite lydnad. Arek var sen i vändningarna, tittade bara på köttmassan framför sig, men lyckades väl efter ett par kickar åtmindstonde gå åt samma håll som sin Husse. När han sedan även lade sig på kommando - ja då verkade publiken tycka han var riktigt grym.
2 Knarksök. Husse hade gömt knark på polisbilen och planen var att Arek skulle anträffa skiten och då skälla. Dunbollen genomförde momentet galant och så där lagom olydigt till publikens jubel. Husses självförtroende något stärkt inför nästa moment.
3 Saksök. Husse tvingade ut två små skitungar för att hjälpa till. Glädjen i deras ansikte påminde om någon som förlorat sin gose-nalle i en villabrand men dom la i alla fall ut en patronhylsa mitt på gatan. Areks uppdrag var att hitta patronen och då lägga sig med godset mellan sina ben. Alfahannen letade och letade, trampade en gång på patronen utan att hitta den och först typ när jag pekade på hylsan så fick hjärnan kontakt med nosen. Av någon konstig anledning verkade publiken tycka att han gjorde det bra för applåderna var många....
4 Personsök. Arek skulle berätta för Husse att han hittat en skadad person i "skogen" och då skälla. Väljer att inte berätta hur illa det gick men om någon sett skiten från håll så hade den nog antagit att vargen mitt i centrum blivit skadeskjuten och nu skenade runt och skällde i alla riktningar... Kände ett akut behov av att få ta time-out och hälla på mer Deo under armarna. Men nu var det ju liksom kört så det var bara att ösa på...
5 Civilsändande. Husse berättade tydligt att fettot till hund nu hade i uppdrag att sätta sig och skälla framför den "bandit" som nu stannat på tillsägelse. Figuranten stannade och Arek skenade i dennes riktning. Här dök det upp ett felbeteende från hårbollens sida och der var definitivt inte så vi tränat innan uppvisningen. Trots att figuranten stod helt jävla stilla så satt 40 kg Arek i fullbett.... Blev lite lite grinig på honom och kommenderade loss och hit. Då började väl den riktiga showen...
Husse hade ju en mikrofon som han talade i. Problemet var bara att högtalarna var placerade på andra sidan uppvisningsplanen så när Husse ropade loss och hit så blev det ju helt tillt i Areks hjärna. Han släppte jättefint - sprang mot högtalarna men kunde ju av förklarliga skäl inte hitta Husse där. Min gode vän såg nu helt jävla förvirrad ut i sin iver att följa ljudet från högtalarna trots att han såg att Husse var på en helt annan plats.... Vi gjorde om och nu gick det som det skulle men herregud vad jobbigt det var att vara på scenen just nu...
Vi avslutade med något som hårbollen utmindstonde verkar ha hajat. Ett fasttagande. Arek fick avsluta SIN show med att bita sig fast i skyddsärmen och på så sätt fånga boven. Efter att vi tvingat mattis att krypa på marken så visste inte publiken till sig av jubel. Applåderna verkade aldrig ta slut och min gissning är att samtliga där aldrig kommer att våga gå nära en polishundförare med hund igen. Risken att bli slaktad verkade nog för dem vara mer än uppenbar efter vår uppvisning i olydnad. Herregud Arek! Den här gången slog du alla rekord och vi kommer inte att kunna visa oss ute på en lång lång tid....
Må nu gott!
Husse och Pajas Arek
Även dag nummer två i samma jävla töcken. Kände mig astung och oförmögen att ta tag i ett skit. Utbränd var ett ord som nog stämde rätt bra in på det lik som ålade sig ur sängen för att ta tag i en dag som ej kändes så där jävla välkommen. Efter att ha stirrat med tom blick ett antal timmar så började verkligheten så sakta komma ifatt den käre Husse. Kraften började komma åter och analysen blev då lika enkel som självklar....
Två dagar innan var jag tvungen att lämna ifrån mig Areks arvtagerska till kenneln. Instruktörerna hade då upptäckt vissa egenskaper som man i framtiden trodde skulle ställa till det. Man önskade därför inte att Husse skulle satsa på unghunden utan i stället invänta en annan hund... Bara att åka och lämna tillbaka min prinsessa och när jag väl gjort det så visade kroppen tydligt vilket högvarv den gått på sedan jag hämtat hem hyenan... All den tid och kraft som jag lagt ned på att träna och anpassa hyenan till polislivet hade väl varit nog. Att sedan under övrig ledig tid hela tiden ha koll och passa det snabba djur som jag försetts med visade sig ha tagit all överbliven kraft. Hon var ju så jävla snabb, nyfiken och jaktinstresserad så att Husse fick gå på högvarv under den tid vi ej förlade på träning... När hon sedan lämnades åter så meddelade kroppen att den önskade få ett par dagars vila och då utan någon som helst aktivitet. Puhhh! Va sliten Husse var....
Efter två dagars rehab så var ånyo Husses tunna kropp redo för träning och äventyr igen. Hade i ett svagt ögonblick lovat att delta i en centrumdag. Uppdraget i Husses värld var att låta barn och pensionärer få klappa hårbollen samt ställa nishade frågor till den som höll i hans koppel... Arrangören hade dock andra planer och hade basunerat ut att kl 14.00 så var det hunduppvisning vid stora scenen. Blev kallsvettig och försökte få dom andra hundförarna, med unga och duktiga hundar, att ställa upp på evenemanget. Svaren blev ungefär följande:
Fy f-n! Aldrig! Det där får du sköta själv!
Då började paniken krypa närmare. Kollade in fet-Arek och värderade chanserna för att han skulle göra en seriös uppvisning i polistaktik. Hade inget val utan fick panikträna i garaget för att kolla om han om möjligt kom ihåg att man skall stanna och skälla när figuranten står still. När jag kommit loss från Areks våldtäktsförsök i sin jakt på skyddarmen så förstod jag att polisens goda rykte låg riktigt dåligt till....
Ringde in lilla mattis för att få en figurant som fet-Arek kände till. Körde ett par övningspass i garaget och det gick ju riktigt bra. Fick lite bättre självförtroende inför vad som komma skulle varvid team Arek och Husse drog ned till festivalområdet. Här stod nu uppskattningsvis 150-200 förväntansfulla männsiskor och väntade på den hunduppvisning som skulle komma. Planen Husse hade var lika enkel som genial och allt för att inte visa vilken pajas Arek är.
1 Lydnad. Enkel lydnad där vi skulle visa vilken fin lydnad som krävs av förare och hund. Ett par vändningar, ett läggande, sättande och framåtsändande var planen. Hårbollen tog alla i publiken för fiender vilket gjorde att det såg ut som clownen Manne snott en hund och nu skulle skoja till lite lydnad. Arek var sen i vändningarna, tittade bara på köttmassan framför sig, men lyckades väl efter ett par kickar åtmindstonde gå åt samma håll som sin Husse. När han sedan även lade sig på kommando - ja då verkade publiken tycka han var riktigt grym.
2 Knarksök. Husse hade gömt knark på polisbilen och planen var att Arek skulle anträffa skiten och då skälla. Dunbollen genomförde momentet galant och så där lagom olydigt till publikens jubel. Husses självförtroende något stärkt inför nästa moment.
3 Saksök. Husse tvingade ut två små skitungar för att hjälpa till. Glädjen i deras ansikte påminde om någon som förlorat sin gose-nalle i en villabrand men dom la i alla fall ut en patronhylsa mitt på gatan. Areks uppdrag var att hitta patronen och då lägga sig med godset mellan sina ben. Alfahannen letade och letade, trampade en gång på patronen utan att hitta den och först typ när jag pekade på hylsan så fick hjärnan kontakt med nosen. Av någon konstig anledning verkade publiken tycka att han gjorde det bra för applåderna var många....
4 Personsök. Arek skulle berätta för Husse att han hittat en skadad person i "skogen" och då skälla. Väljer att inte berätta hur illa det gick men om någon sett skiten från håll så hade den nog antagit att vargen mitt i centrum blivit skadeskjuten och nu skenade runt och skällde i alla riktningar... Kände ett akut behov av att få ta time-out och hälla på mer Deo under armarna. Men nu var det ju liksom kört så det var bara att ösa på...
5 Civilsändande. Husse berättade tydligt att fettot till hund nu hade i uppdrag att sätta sig och skälla framför den "bandit" som nu stannat på tillsägelse. Figuranten stannade och Arek skenade i dennes riktning. Här dök det upp ett felbeteende från hårbollens sida och der var definitivt inte så vi tränat innan uppvisningen. Trots att figuranten stod helt jävla stilla så satt 40 kg Arek i fullbett.... Blev lite lite grinig på honom och kommenderade loss och hit. Då började väl den riktiga showen...
Husse hade ju en mikrofon som han talade i. Problemet var bara att högtalarna var placerade på andra sidan uppvisningsplanen så när Husse ropade loss och hit så blev det ju helt tillt i Areks hjärna. Han släppte jättefint - sprang mot högtalarna men kunde ju av förklarliga skäl inte hitta Husse där. Min gode vän såg nu helt jävla förvirrad ut i sin iver att följa ljudet från högtalarna trots att han såg att Husse var på en helt annan plats.... Vi gjorde om och nu gick det som det skulle men herregud vad jobbigt det var att vara på scenen just nu...
Vi avslutade med något som hårbollen utmindstonde verkar ha hajat. Ett fasttagande. Arek fick avsluta SIN show med att bita sig fast i skyddsärmen och på så sätt fånga boven. Efter att vi tvingat mattis att krypa på marken så visste inte publiken till sig av jubel. Applåderna verkade aldrig ta slut och min gissning är att samtliga där aldrig kommer att våga gå nära en polishundförare med hund igen. Risken att bli slaktad verkade nog för dem vara mer än uppenbar efter vår uppvisning i olydnad. Herregud Arek! Den här gången slog du alla rekord och vi kommer inte att kunna visa oss ute på en lång lång tid....
Må nu gott!
Husse och Pajas Arek
HÖSTEN ÄR HÄR...
Kallt, blåsigt och helt jävla omöjligt att klä sig rätt. Antingen bjuder man på en svettodör på grund av att man skuttat ut och genomfört ett långspår med allt för mycket kläder på sig eller så fryser man nästan arslet av sig för att klädseln var för tunn för att stoppa Arktiska vindar. Det första, av två, nattpass var inget undantag. När Husse klev ur bilen för att om möjligt hjälpa till att föra en utredning till framgång så blåste det så förbannat att man knappt fick luft. Kippandes efter syre krävde man ändå underverk av den hårige och hans spårförmåga, men 10 åringen är ju allt för rutinerad för att stressas upp av alla krav... Resultat på detta jobb: Husse troligen förkyld - Arek sket i att spåra.
När man så närmade sig småtimmarna och jobben uteblev så fanns ju en tendens till att ögonlocken blev sjukt tunga. Frusen och trött tog Husse upp sin nappflaska med vatten för att trösta sig själv i sin ensamhet. Meningen var ju att få lite energi av vattnet, men då jag glömt fästa korken till flaskan enligt föreskrifterna så rann en rejäl dos iskallt vatten innanför jackan... IIIIHHHH! Va kallt. Effekten blev ju till en början mycket bra eftersom Husse blev sjukt pigg. När den känslan förlorade sin makt över tröttheten så blev ju inte kroppen varmare i alla fall... När ökenpasset var avslutat och Husse äntligen fick krypa ned i sin säng så gissar jag att det tog 3 sekunder innan han sov... Vaknade till en ny härlig dag, men då inte av att jag var utsövd. Näe! Intill mig i sängen låg Dingon och tvättade sig fin. Försökte vända mig om för att finna ny sovtid men nakenhunden var av en helt annan uppfattning.... Resultat av återhämtningssömnen: Amira utsövd och arbetssugen - Husse fick 5 nya åldersfåror i ansiktet och nu kan Börje Salming nog anse sig passerad i antalet ärr och rynkor fördelade över ett ansikte.
När så nattpass två startades upp så var ju Husse fortfarande rätt sliten. Planen blev att försöka träna spår med Dingon under natten eftersom jag gissade att det skulle vara sparsamt med jobb även denna regntunga natt. Fel!
Passet startade med att Husse gjorde statistikerna glada genom att upprätta en rapport över ett trafikbrott. Den drabbade visade ingen sorgsamhet när han mottog sina böter utan var nog närmast glad över att polismannen inte klippte sönder hans körkort på plats...
Blåljusen blinkade ju så fint i mörkret, men ändå kom en till Mr fartglad och drog förbi i allt för hög fart. Här fick man köra 70 men när hastigheten var uppe i 170 så tyckte till och med Husse att det var dags för ytterligare en rapport. Inte fan ville föraren stanna heller utan det blev en sådär lagom liten jakt innan Husse stod som vinnare i rallytävlingen. När den lilla hundföraren öppnade dörren till fartdårens bil så blev man väl inte ledsen över att just denna färd stoppats. Föraren var så påverkad av alkohol och droger att han nästan somnade när jag tilltalade honom. Han tittade framåt men såg liksom inget.... Jävla tur att han inte krockat med någon i alla fall.
Sen fortsatte natten i rasande fart. Arek hittade knark, var med på en inbrytning och var ännu mer involverad i gripandet genom sitt sätt att vara så DJÄVLA olydig. Han ska bara fram och smaka lite.... Även Amira fick känna på hetluften genom att få vara med och leta efter en försvunnen dement farbror. Söket skedde i kulvertar och långa gångar, trapphus och tvättstugor. Dingon är ju för f-n självmordsbenägen när hon springer i trappor och jag är mer än nöjd med att inte ha anträffats av någon boende då jag låg med ett lårbensbrott efter att hon dragit omkull mig i sin jakt på att vara först överallt.... Under de få stunder som vi ej var på jobb så passade Husse på att lägga spår till nykomlingen. Hon har helt klart potential och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur spårningen går. Även om vi så klart har bakslag oxå på grund av att hon har ett popcorn till hjärna....
Under kvällen nu så hade Husse lagt ett spår som gick på stigar, grusvägar, sanddynor, dagisgården och vidare ned på en skogs/grusväg. Spåret var ju inte mer än 5-10 minuter gammalt men oj oj vad bra det gick High-five Amira!
Må gott!
Husse
När man så närmade sig småtimmarna och jobben uteblev så fanns ju en tendens till att ögonlocken blev sjukt tunga. Frusen och trött tog Husse upp sin nappflaska med vatten för att trösta sig själv i sin ensamhet. Meningen var ju att få lite energi av vattnet, men då jag glömt fästa korken till flaskan enligt föreskrifterna så rann en rejäl dos iskallt vatten innanför jackan... IIIIHHHH! Va kallt. Effekten blev ju till en början mycket bra eftersom Husse blev sjukt pigg. När den känslan förlorade sin makt över tröttheten så blev ju inte kroppen varmare i alla fall... När ökenpasset var avslutat och Husse äntligen fick krypa ned i sin säng så gissar jag att det tog 3 sekunder innan han sov... Vaknade till en ny härlig dag, men då inte av att jag var utsövd. Näe! Intill mig i sängen låg Dingon och tvättade sig fin. Försökte vända mig om för att finna ny sovtid men nakenhunden var av en helt annan uppfattning.... Resultat av återhämtningssömnen: Amira utsövd och arbetssugen - Husse fick 5 nya åldersfåror i ansiktet och nu kan Börje Salming nog anse sig passerad i antalet ärr och rynkor fördelade över ett ansikte.
När så nattpass två startades upp så var ju Husse fortfarande rätt sliten. Planen blev att försöka träna spår med Dingon under natten eftersom jag gissade att det skulle vara sparsamt med jobb även denna regntunga natt. Fel!
Passet startade med att Husse gjorde statistikerna glada genom att upprätta en rapport över ett trafikbrott. Den drabbade visade ingen sorgsamhet när han mottog sina böter utan var nog närmast glad över att polismannen inte klippte sönder hans körkort på plats...
Blåljusen blinkade ju så fint i mörkret, men ändå kom en till Mr fartglad och drog förbi i allt för hög fart. Här fick man köra 70 men när hastigheten var uppe i 170 så tyckte till och med Husse att det var dags för ytterligare en rapport. Inte fan ville föraren stanna heller utan det blev en sådär lagom liten jakt innan Husse stod som vinnare i rallytävlingen. När den lilla hundföraren öppnade dörren till fartdårens bil så blev man väl inte ledsen över att just denna färd stoppats. Föraren var så påverkad av alkohol och droger att han nästan somnade när jag tilltalade honom. Han tittade framåt men såg liksom inget.... Jävla tur att han inte krockat med någon i alla fall.
Sen fortsatte natten i rasande fart. Arek hittade knark, var med på en inbrytning och var ännu mer involverad i gripandet genom sitt sätt att vara så DJÄVLA olydig. Han ska bara fram och smaka lite.... Även Amira fick känna på hetluften genom att få vara med och leta efter en försvunnen dement farbror. Söket skedde i kulvertar och långa gångar, trapphus och tvättstugor. Dingon är ju för f-n självmordsbenägen när hon springer i trappor och jag är mer än nöjd med att inte ha anträffats av någon boende då jag låg med ett lårbensbrott efter att hon dragit omkull mig i sin jakt på att vara först överallt.... Under de få stunder som vi ej var på jobb så passade Husse på att lägga spår till nykomlingen. Hon har helt klart potential och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur spårningen går. Även om vi så klart har bakslag oxå på grund av att hon har ett popcorn till hjärna....
Under kvällen nu så hade Husse lagt ett spår som gick på stigar, grusvägar, sanddynor, dagisgården och vidare ned på en skogs/grusväg. Spåret var ju inte mer än 5-10 minuter gammalt men oj oj vad bra det gick High-five Amira!
Må gott!
Husse
HIMMEL O HELVETE...
Husse och Amira leker lydnad på dressyrplanen och då vad vi tror i vår ensamhet. Ingång till fot, fritt följ, vänster/hägersvängar, sättanden, språngmarch, inkallning och läggande under gång. Allt går fint och Husse känner sig nöjd med att Dingon verkar tycka det är roligt... Avslutar med att ta leksaken och låtsas kasta den framåt. Gör bara rörelsen och då utan att kasta, men av oss två så är det bara en som fattar att leksaken aldrig flög iväg.... Amira skenar iväg över fältet och då i mycket god fart. Ropar tillbaks henne men någon form av kortslutning har skett...
Amira har nu fått för sig att jag kastat den lastbil som kör 500 meter bort på vägen och i riktning söderut. Ropar mer och mer paniksslagen för att få stopp på spånet som nu ska ingripa mot 24 ton lastbil. Först när jag ropat tre gånger och busvisslat i panik så hamnar alla facken rätt igen... Amira vänder åter och något mer kallsvettig men glad över att hon kom åter lämnar Husse arenan för att ta en fika....
Väl i fikarummet, som ligger intill dressyrplanen, så befinner sig flera hundförarindivider. Någon uttalar att lydnaden såg "trevlig" ut och riktar orden mot Husse.
Vet ni vad dom orden betyder? Att få höra att det såg trevligt ut betyder att lydnaden var mer än bra. Att få beröm inom vårat verk är lika sannorlikt som att vinna på Lotto. Vår art har otroligt svårt att ge positiv feed-back så fattar ni vad denna ordalydelse innebär... Typ succé på lydnadsplanen! Kul!
Denna dag befann sig även en av dom berömda instruktörsguruna på dressyrplatsen. Han ville se Amira spåra och erbjöd sig att lägga ett litet spår till hönan. Är ju väldigt nöjd med Amira och hennes potential, men när en sådan vandrande kunskapsbank ska granska - ja då ville ju tarmarna direkt gå till toan för att tömma sin nervositet.
Spåret var bara 20 minuter gammalt och förlagt till skogen. Amira tog direkt upp spåret och for ut i bra fart mot skogen. Flera vinklar men inget kunde lura Dingon. Nu närmade vi oss en asfaltväg och jag trodde så klart att vi missat slutet... Hundgurun instruerade den numera bleka Husse att släppa ut mer lina och låta hunden lösa spårningen själv. Kände mig som en jävla nybörjare men hade i alla fall vett att inte opponera mig och ifrågasätta. Amira spårade ut på asfalten - vek 90 grader vänster - och fortsatte spåra längs med vägen. En bit längre fram vek hon höger i ytterligare en 90 graders sväng och sedan en till vänster. Därefter några meters spårande och så den väntande leksaken som symboliserade slutet.... Fantastiskt. Amira - 12 månader - som aldrig spårat på asfalt - löste uppgiften galant. Så jävla nöjd med nakenhunden och hjälpen från hundgurun.
Senare under dagen så bjöd hon på ännu en uppvisning. I kraftig blåst löste hon ett grusspår som ledde över en stor plan och vidare upp på en grusväg. Därefter igenom en korsning och ut till nästa väg... HIGH FIVE AMIRA!
Hade även lagt ett litet skogsspår åt Amira och Arek ute i djungeln. Medans det låg och väntade lite så passade Husse på att rasta sina djur. Från ingenstans dök det då upp två hundar som var som hämtade från en tecknad äventyrsfilm. Den ena så sjukt jävla stor och den andra pytteliten. I sällskap kom dom springandes lösa och jag förbannade den ägare som inte kunde hålla mer koll på sina djur. Kollade runt om för att om möljigt upptäcka en mattis eller Husse men icke... Avståndet nu ca 20 meter och jättehunden tittade utforskande på oss. Arek var den som löste stiltjen genom att försöka dra igång lite action. Med ett skall hämtat långt ned från magtrakten så lät det som om han var stor som en isbjörn.... Dom två andra hundarna vände och drog åt andra hållet i god fart.
Kom på den eminenta idén att rädda dom två disneyhundarna från ödet att vandra runt i stora skogen. Satte in Dingon och blind-Arek i bilen. Tog mig mod att gå fram mot hundarnas David och Goliat. Jättehunden blev asglad över sällskap och kom skuttandes i god fart mot Husse. När han var framme vid mig så visade det sig att det inte skillde så där jättemycket i höjd mellan oss. Försökte rädda situationen med att säga sitt och ta fram korven som var ämnad för spårläggningen.... Jättehunden satte sig ned men satte även sin ena tass i bröstkorgen på den som bar korven... Var som att bli träffad av en karatespark från Superman och det var nog bara slumpen och överlevnadsinstinkten som gjorde att jag behöll mig själv i stående läge.... Hunden var inte elak - bara sjukt sugen på korv....
Lyckades fängsla upp hundarna med mina koppel och som en gåva från Gud så bar dom ett märke med ägarens telefonnummer. Efter ett tag kom en glad man i en liten golfbil. Han pratade bara engelska och det gick väl bra tills jag skulle fråga honom om han behövde låna mitt koppel... Vad fan heter koppel på engelska? Har inte kommit på det än....
Han behövde dock inget. Disneyhundarna sprang efter hans golfbil och dom försvann i horisonten. Ett lyckligt slut - precis som det ska vara i en bra film...
Må gott!
Husse
Amira har nu fått för sig att jag kastat den lastbil som kör 500 meter bort på vägen och i riktning söderut. Ropar mer och mer paniksslagen för att få stopp på spånet som nu ska ingripa mot 24 ton lastbil. Först när jag ropat tre gånger och busvisslat i panik så hamnar alla facken rätt igen... Amira vänder åter och något mer kallsvettig men glad över att hon kom åter lämnar Husse arenan för att ta en fika....
Väl i fikarummet, som ligger intill dressyrplanen, så befinner sig flera hundförarindivider. Någon uttalar att lydnaden såg "trevlig" ut och riktar orden mot Husse.
Vet ni vad dom orden betyder? Att få höra att det såg trevligt ut betyder att lydnaden var mer än bra. Att få beröm inom vårat verk är lika sannorlikt som att vinna på Lotto. Vår art har otroligt svårt att ge positiv feed-back så fattar ni vad denna ordalydelse innebär... Typ succé på lydnadsplanen! Kul!
Denna dag befann sig även en av dom berömda instruktörsguruna på dressyrplatsen. Han ville se Amira spåra och erbjöd sig att lägga ett litet spår till hönan. Är ju väldigt nöjd med Amira och hennes potential, men när en sådan vandrande kunskapsbank ska granska - ja då ville ju tarmarna direkt gå till toan för att tömma sin nervositet.
Spåret var bara 20 minuter gammalt och förlagt till skogen. Amira tog direkt upp spåret och for ut i bra fart mot skogen. Flera vinklar men inget kunde lura Dingon. Nu närmade vi oss en asfaltväg och jag trodde så klart att vi missat slutet... Hundgurun instruerade den numera bleka Husse att släppa ut mer lina och låta hunden lösa spårningen själv. Kände mig som en jävla nybörjare men hade i alla fall vett att inte opponera mig och ifrågasätta. Amira spårade ut på asfalten - vek 90 grader vänster - och fortsatte spåra längs med vägen. En bit längre fram vek hon höger i ytterligare en 90 graders sväng och sedan en till vänster. Därefter några meters spårande och så den väntande leksaken som symboliserade slutet.... Fantastiskt. Amira - 12 månader - som aldrig spårat på asfalt - löste uppgiften galant. Så jävla nöjd med nakenhunden och hjälpen från hundgurun.
Senare under dagen så bjöd hon på ännu en uppvisning. I kraftig blåst löste hon ett grusspår som ledde över en stor plan och vidare upp på en grusväg. Därefter igenom en korsning och ut till nästa väg... HIGH FIVE AMIRA!
Hade även lagt ett litet skogsspår åt Amira och Arek ute i djungeln. Medans det låg och väntade lite så passade Husse på att rasta sina djur. Från ingenstans dök det då upp två hundar som var som hämtade från en tecknad äventyrsfilm. Den ena så sjukt jävla stor och den andra pytteliten. I sällskap kom dom springandes lösa och jag förbannade den ägare som inte kunde hålla mer koll på sina djur. Kollade runt om för att om möljigt upptäcka en mattis eller Husse men icke... Avståndet nu ca 20 meter och jättehunden tittade utforskande på oss. Arek var den som löste stiltjen genom att försöka dra igång lite action. Med ett skall hämtat långt ned från magtrakten så lät det som om han var stor som en isbjörn.... Dom två andra hundarna vände och drog åt andra hållet i god fart.
Kom på den eminenta idén att rädda dom två disneyhundarna från ödet att vandra runt i stora skogen. Satte in Dingon och blind-Arek i bilen. Tog mig mod att gå fram mot hundarnas David och Goliat. Jättehunden blev asglad över sällskap och kom skuttandes i god fart mot Husse. När han var framme vid mig så visade det sig att det inte skillde så där jättemycket i höjd mellan oss. Försökte rädda situationen med att säga sitt och ta fram korven som var ämnad för spårläggningen.... Jättehunden satte sig ned men satte även sin ena tass i bröstkorgen på den som bar korven... Var som att bli träffad av en karatespark från Superman och det var nog bara slumpen och överlevnadsinstinkten som gjorde att jag behöll mig själv i stående läge.... Hunden var inte elak - bara sjukt sugen på korv....
Lyckades fängsla upp hundarna med mina koppel och som en gåva från Gud så bar dom ett märke med ägarens telefonnummer. Efter ett tag kom en glad man i en liten golfbil. Han pratade bara engelska och det gick väl bra tills jag skulle fråga honom om han behövde låna mitt koppel... Vad fan heter koppel på engelska? Har inte kommit på det än....
Han behövde dock inget. Disneyhundarna sprang efter hans golfbil och dom försvann i horisonten. Ett lyckligt slut - precis som det ska vara i en bra film...
Må gott!
Husse
KNEPIG DAG....
Skyddad dressyrdag skulle innebära att Husse inte behövde byta om till uniform utan att han kunde åka direkt till dressyrplatsen för att leka med sina hundar. Hundbefälet tyckte annorlunda eftersom det kunde tänkas bli lite stök i Stora Staden för där skulle Riksdagsfolket installera sig....
Bara för Husse att montera på sig Stålmannenklädseln och dra ut i verkligheten. Den skyddade dressyrdagen torde dock innebära att Husse skulle få träna hund om INGET hände i Stora Staden. Husse fick därför lägga ett par tjänsbarhetsspår åt två hundförare som skulle göra sina prov. Medans jag väntade så hade Husse lagt ut ett spår till unga hönan. Fet-Arek var utlånad till en rookie som var på besök på Hundenheten så hårbollen lekte runt på dressyrplatsen medans Husse och Amira befann sig i stora skogen en bra bit därifrån...
Då ropar polisradion ut att tjuven gjort ett ovälkommet besök i en villa. Han hade blivit upptäckt och körde därefter ett bättre häcklopp över villaområdets staket innan han var spårlöst försvunnen. Eftersom Husse hade skyddad dag så var det andra hundförare som skulle ta alla jobb under dagen. Icke! Inte en jävel svarade och Husse fick typ värsta dåliga samvetet.... Eftersom jag flög runt i spåret med Amria så lät väl svaret lite halvkonstigt i polisradion:
Pust! Eh! Husse är i skogen...Pust! Men kan snart åka fastän jag inte har utryckningen idag. Ska bara...Pust! Stånk! hitta min tjänstehund som är typ utlånad... Pust... Kan åka typ om 10 minuter....
Polisradions röst lät konstigt nog inte det minsta förvånad över det ansträngda och något kryptiska svaret att hundföraren utan hund skulle åka inom 10 minuter... När Husse till slut anlände till tjuvnästet så hade det gått 45 minuter. Arek tog upp ett spår över tomtområdet och vidare upp mot ett bostadsområde. Här såg min tjänstehund något uppgiven ut. Han visade tydligt att han sket i busen eftersom denne var en mil bort ändå. Hårbollen satte sig i stället och gjorde sin nummer två samtidigt som han gnisslade en aluminiumburk mellan tänderna. Han blir kraftigt avbruten i sin mysstund och då av en dam med en tax.
Kvinnan skanderade ut följande fråga: Löper din tik?
Kollade in Fet-Arek där han satt och krämade och så vitt jag kunde se så hade han båda sina kulor kvar mellan benen. Att han typ väger 40 kg och ser ut som en varg gjorde väl inte tveksamheten mindre tyckte i alla fall jag. Ritade och berättade för damen att hanhunden är normaltskapt och har alla rekvisit en handhund ska ha. Hon såg ändock tveksam ut när jag lämnade platsen....
Han bara veva in linan när man önskade hund ånyo. Denna gång långt ut i djungeln och en bra bit ifrån där vi var. Anmälaren som upptäckt tjuven visade sig vara en rätt käck kille. Glad i hågen mötte han upp Husse och berättade vad han sett. Helt plötsligt bad han Husse att inte bli rädd - därefter drog han upp en stor jävla silverfärgad pistol som suttit gömd bak på ryggen... Han meddelade glatt att han för f-n inte kan gripa galan tjuvar utan sin Magnumpuffra. Tog skiten ifrån honom, tömde den på alla skott och lämnade över den till dom andra poliserna som nu kommit till platsen. Det fick bli deras sak att reda ut, men som sagt: Var förberedd på allt!!!!
Arek tog direkt upp ett spår som vek ut i djungeln. GPS én låg i bilen och jag orkade inte vända för att hämta den. Det ångrade jag lite sen kan jag säga. Det visade sig att den jag nu spårade troligen var sjukt van att röra sig i terrängen. Alla gånger hade han en GPS för hur han annars hittade det fattar jag inte...
Spårade runt i skogen i nästan två timmar. Upp för berg, ned för berg, genom tät granskog, över ris, och genom vattenfyllda diken. På vissa ställen visade Arek att den vi följde setat dolt och vilat/gömt sig innan han dragit vidare. När vi spårat i nästan två timmar så började jag se på Arek att han var rätt sliten. Helt plötsligt vänder han sig om - tittar på mig - och lägger sig sedan ned. Nu hade den gamle fått nog... Trots att vi vilat flera gånger under spårningen och så även nu så orkade han aldrig dra igång igen... Tjuven kom undan, men det var ändå ett bra spår av en hund som är så gammal som Arek. Ville inte pressa honom eftersom jag är så rädd om honom....
Sammanfattar ändå dagen med att den faktiskt var rätt knepig. Fysisk träning fick vi så att det räckte i alla fall och inte blev vi skjutna med en Magnumpistol heller. Hade varit intressant att se vilket hål en sån kula gjort i Husses späda kropp. Hade väl sett ut som om jag blivit träffad av kula från en pansarvagn. He! He! He!
Må gott!
Husse
Bara för Husse att montera på sig Stålmannenklädseln och dra ut i verkligheten. Den skyddade dressyrdagen torde dock innebära att Husse skulle få träna hund om INGET hände i Stora Staden. Husse fick därför lägga ett par tjänsbarhetsspår åt två hundförare som skulle göra sina prov. Medans jag väntade så hade Husse lagt ut ett spår till unga hönan. Fet-Arek var utlånad till en rookie som var på besök på Hundenheten så hårbollen lekte runt på dressyrplatsen medans Husse och Amira befann sig i stora skogen en bra bit därifrån...
Då ropar polisradion ut att tjuven gjort ett ovälkommet besök i en villa. Han hade blivit upptäckt och körde därefter ett bättre häcklopp över villaområdets staket innan han var spårlöst försvunnen. Eftersom Husse hade skyddad dag så var det andra hundförare som skulle ta alla jobb under dagen. Icke! Inte en jävel svarade och Husse fick typ värsta dåliga samvetet.... Eftersom jag flög runt i spåret med Amria så lät väl svaret lite halvkonstigt i polisradion:
Pust! Eh! Husse är i skogen...Pust! Men kan snart åka fastän jag inte har utryckningen idag. Ska bara...Pust! Stånk! hitta min tjänstehund som är typ utlånad... Pust... Kan åka typ om 10 minuter....
Polisradions röst lät konstigt nog inte det minsta förvånad över det ansträngda och något kryptiska svaret att hundföraren utan hund skulle åka inom 10 minuter... När Husse till slut anlände till tjuvnästet så hade det gått 45 minuter. Arek tog upp ett spår över tomtområdet och vidare upp mot ett bostadsområde. Här såg min tjänstehund något uppgiven ut. Han visade tydligt att han sket i busen eftersom denne var en mil bort ändå. Hårbollen satte sig i stället och gjorde sin nummer två samtidigt som han gnisslade en aluminiumburk mellan tänderna. Han blir kraftigt avbruten i sin mysstund och då av en dam med en tax.
Kvinnan skanderade ut följande fråga: Löper din tik?
Kollade in Fet-Arek där han satt och krämade och så vitt jag kunde se så hade han båda sina kulor kvar mellan benen. Att han typ väger 40 kg och ser ut som en varg gjorde väl inte tveksamheten mindre tyckte i alla fall jag. Ritade och berättade för damen att hanhunden är normaltskapt och har alla rekvisit en handhund ska ha. Hon såg ändock tveksam ut när jag lämnade platsen....
Han bara veva in linan när man önskade hund ånyo. Denna gång långt ut i djungeln och en bra bit ifrån där vi var. Anmälaren som upptäckt tjuven visade sig vara en rätt käck kille. Glad i hågen mötte han upp Husse och berättade vad han sett. Helt plötsligt bad han Husse att inte bli rädd - därefter drog han upp en stor jävla silverfärgad pistol som suttit gömd bak på ryggen... Han meddelade glatt att han för f-n inte kan gripa galan tjuvar utan sin Magnumpuffra. Tog skiten ifrån honom, tömde den på alla skott och lämnade över den till dom andra poliserna som nu kommit till platsen. Det fick bli deras sak att reda ut, men som sagt: Var förberedd på allt!!!!
Arek tog direkt upp ett spår som vek ut i djungeln. GPS én låg i bilen och jag orkade inte vända för att hämta den. Det ångrade jag lite sen kan jag säga. Det visade sig att den jag nu spårade troligen var sjukt van att röra sig i terrängen. Alla gånger hade han en GPS för hur han annars hittade det fattar jag inte...
Spårade runt i skogen i nästan två timmar. Upp för berg, ned för berg, genom tät granskog, över ris, och genom vattenfyllda diken. På vissa ställen visade Arek att den vi följde setat dolt och vilat/gömt sig innan han dragit vidare. När vi spårat i nästan två timmar så började jag se på Arek att han var rätt sliten. Helt plötsligt vänder han sig om - tittar på mig - och lägger sig sedan ned. Nu hade den gamle fått nog... Trots att vi vilat flera gånger under spårningen och så även nu så orkade han aldrig dra igång igen... Tjuven kom undan, men det var ändå ett bra spår av en hund som är så gammal som Arek. Ville inte pressa honom eftersom jag är så rädd om honom....
Sammanfattar ändå dagen med att den faktiskt var rätt knepig. Fysisk träning fick vi så att det räckte i alla fall och inte blev vi skjutna med en Magnumpistol heller. Hade varit intressant att se vilket hål en sån kula gjort i Husses späda kropp. Hade väl sett ut som om jag blivit träffad av kula från en pansarvagn. He! He! He!
Må gott!
Husse
OJ VAD FIN DEN VA...
Söndag och Husses plan var att äta en god frukust, ta en långpromenad och sedan se lillgrabben spela match. Mattis plan var att åka och shoppa, måla och om möjligt storstäda ett par rum i villan.... Husse vis av all erfarenhet vet att han gör bäst i att sätta på sig målarbyxorna och utföra dom "roliga" uppdrag som mattis hade i sin agenda... Trots alla dagens superroliga uppdrag så hann vi med ett par promenader innan det var dags för grabben att spela match. Planen var att lägga ett skogsspår till hyenan så att hon skulle kunna varva ned lite medans vi kollade första halvlek.
Spåret inte mer än 30 minuter gammalt, men i Amiras värld kan ju allt hända så man vet ju aldrig... Tog ut henne, spände på sele och knäppte fast spårlinan. Hyenan något tveksam i typ en sekund innan propparna fått kontakt med övrig elektronik i det flippriga huvudkontoret. Amira drog iväg med Husse in i skogen och det var väl en jävla tur att jag knutit skorna.... Vi flög fram genom terrängen och Husse skrattade av njutning och glädje när svetten pärlades i pannan och rådjuret bara skenade vidare i spårkärnan. Fram till slutet utan minsta lilla strul och sedan en rolig lek med slangbiten... Vilken glädje det kan skänka en butter gammal hundförare när hunden skenar ut i terrängen i jakt på sin leksak. Tänk när hon förstår att det vi jagar innefattar ära, berömmelse, kamp och belöning i form av kött...
Efter leken lades den hårlösa in i bilen medans Husse gick ut ett kortare spår i skogen igen. Meningen denna gång var att öka liggtiden till 1 timme och på så sätt vänja henne med att alla spår inte är färska. Kollade klart på matchen och när det gått 50 minuter fanns inget tålamod kvar. Var tvungen att ta spåret nu för att se på vilken nivå vi ligger....
Kopplade på Amira spårgrejorna och tog fram henne till den plats där jag gått ut spåret. Detta var en upptrampad stig och redan här hade Dingon koll på vad vi skulle göra. Även denna gång for vi ut i skogen med mycket god fart. Kände en stor glädje när vi sick-sackade mellan vassa stenar, nedfällda träd blandat med härlig mossa. Var så jävla nöjd när linan sträcktes ut i jakten på bytet. Då plötsligt har blixten slagit ned, säkringen gått och hela den hårlösa apparaten bara liksom stannar upp. Ser hur den Belgiska vallhunden ändrar sitt eget rascertifikat och övergår till att bli en pointer....
Amira bara står still och dårstrirrar rakt fram. Ser ingenting vilket gör mig något konfunderad. Prövar med att ropa till henne, därefter racka lite lätt i spårlinan. Dock fortfarande helt paralyserad och då tittandes rakt framför sig... Då ser jag den.
- Ekorren! Oj så fin den var. Mitt i spåret satt den fina ekorren med solen lysandes över sin röd/bruna kropp. Plötsligt får den lilla korren sprutt och far upp i trädet. Där sitter den 1 meter upp i en gren och tittar ut över vad som nyss var en lugn matplats... Amira helt låst varvid jag uppmanar henne att söka spår. Hyenan får då för sig att ekorren dragit iväg längs med marken varvid hon blir helt exalterad.... Herregud! Tog en bra stund innan vi bytt ut dom proppar som gått och kunde spåra iväg i jakt på den lilla leksak som Husse lagt ut som belöning.... Men oj så fin de va!!!
Allt kan ju inte gå perfekt, men va f-n! I morgon är ju en ny dag!
Må gott!
Husse
Spåret inte mer än 30 minuter gammalt, men i Amiras värld kan ju allt hända så man vet ju aldrig... Tog ut henne, spände på sele och knäppte fast spårlinan. Hyenan något tveksam i typ en sekund innan propparna fått kontakt med övrig elektronik i det flippriga huvudkontoret. Amira drog iväg med Husse in i skogen och det var väl en jävla tur att jag knutit skorna.... Vi flög fram genom terrängen och Husse skrattade av njutning och glädje när svetten pärlades i pannan och rådjuret bara skenade vidare i spårkärnan. Fram till slutet utan minsta lilla strul och sedan en rolig lek med slangbiten... Vilken glädje det kan skänka en butter gammal hundförare när hunden skenar ut i terrängen i jakt på sin leksak. Tänk när hon förstår att det vi jagar innefattar ära, berömmelse, kamp och belöning i form av kött...
Efter leken lades den hårlösa in i bilen medans Husse gick ut ett kortare spår i skogen igen. Meningen denna gång var att öka liggtiden till 1 timme och på så sätt vänja henne med att alla spår inte är färska. Kollade klart på matchen och när det gått 50 minuter fanns inget tålamod kvar. Var tvungen att ta spåret nu för att se på vilken nivå vi ligger....
Kopplade på Amira spårgrejorna och tog fram henne till den plats där jag gått ut spåret. Detta var en upptrampad stig och redan här hade Dingon koll på vad vi skulle göra. Även denna gång for vi ut i skogen med mycket god fart. Kände en stor glädje när vi sick-sackade mellan vassa stenar, nedfällda träd blandat med härlig mossa. Var så jävla nöjd när linan sträcktes ut i jakten på bytet. Då plötsligt har blixten slagit ned, säkringen gått och hela den hårlösa apparaten bara liksom stannar upp. Ser hur den Belgiska vallhunden ändrar sitt eget rascertifikat och övergår till att bli en pointer....
Amira bara står still och dårstrirrar rakt fram. Ser ingenting vilket gör mig något konfunderad. Prövar med att ropa till henne, därefter racka lite lätt i spårlinan. Dock fortfarande helt paralyserad och då tittandes rakt framför sig... Då ser jag den.
- Ekorren! Oj så fin den var. Mitt i spåret satt den fina ekorren med solen lysandes över sin röd/bruna kropp. Plötsligt får den lilla korren sprutt och far upp i trädet. Där sitter den 1 meter upp i en gren och tittar ut över vad som nyss var en lugn matplats... Amira helt låst varvid jag uppmanar henne att söka spår. Hyenan får då för sig att ekorren dragit iväg längs med marken varvid hon blir helt exalterad.... Herregud! Tog en bra stund innan vi bytt ut dom proppar som gått och kunde spåra iväg i jakt på den lilla leksak som Husse lagt ut som belöning.... Men oj så fin de va!!!
Allt kan ju inte gå perfekt, men va f-n! I morgon är ju en ny dag!
Må gott!
Husse
STICH....
Älskar hunden!!!! Har haft mången hund på prov och alla har haft sina för och nackdelar, men den här nakna köttätaren slår väl allt. Husse är ju den förste att erkänna att han varit värsta rasisten mot rasen som elakt kallas för IKEA Schäfer. Efter en månad med "damphunden" så är allt omvärderat. Tiken är precis ett år i dag, grattis Amira, men är underbar att leka med....
Det jag var mest orolig för var ju hur spåret med Dingon skulle gå. Dom är ju så jävla snabba, nyfikna och tittiga så att få nosen att falla till backen och undersöka dofter fann jag som ett smått omöjligt uppdrag. Amira har dock visat att här finns stor potential och mattis och jag brukar skratta gott när vi tänker på hur spårningen kommer bli när hon förstår att man kan få bita någon i spårslutet. He! He! He!
Instruktörer och annat hundfolk som känner Husse trodde nog inte att kombinationen ADHD förare kontra Damphund skulle gå så bra eftersom pluspoolerna på batterier brukar stöta ifrån varandra. Men jag tror dom får fel. Amira och Husse kommer bli ett kanonbra team när alla bitar fallit på plats.... Träningen går mycket bra både lydnadsmässigt och spårmässigt. Har inte börjat med skyddsarbete ännu eftersom min filosofi är att jag vill ha en bra lydnadsgrund att stå på innan jag kör igång med grunderna i att äta upp människor. Att hon har allt naturligt i sig råder det dock ingen tvekan om för så mycket har jag sett när vi lekt runt....
Hela södra kommundelen där vi bor har ju kännedom om att vi fått ett lejon utan päls. Skulle gissa att samma antal invånare redan förstått att vissa hundar kan man hälsa på och andra ska man ta en rätt stor omväg runt. Amira hänger ju alltid med på jobbet oxå och även där har hon satt sina avtryck... Bland annat har hon gett ett antal nyfikna barn sömnsvårigheter efter det att dom ville titta på den söta lilla hunden i buren. Amira visade att hon hade kommit lös från sin tvångströja och att hon har lika stora hörntänder som sin kropp när hon kastade sig mot burdörren på polisbilen.... När barnen, med tårarna sprutande, skenade iväg skrikandes så fick man känslan av att dom precis trampat på en av världens farligaste giftormar....
Skrattar mycket åt henne.... Häromnatten när vi jobbade så var Husse ute och fångade in en liten bandit. Hundarna var kvar i bilen och när jag kom tillbaka och hoppade in i bilen så lät där ett klart obehagligt ljud. Det var kolsvart i bilen och det enda man hörde var otäcka morranden... Morrandena lät väääääldiiiigt nära Husses huvud och dom var dova och mycket läskiga. Blev alldeles kall och funderade snabbt på om nån jävel kastat in en flock vargar i bilen medans jag var borta.... Tvingade mig själv att titta bakåt och såg då min egen lilla hyena sittandes i baksätet och morra åt sin Husse. Måste ha kommit åt evakueringsluckan på bilen och på så sätt släppt in Liemannens prao i baksätet.... När jag tände lampan satt hon där bland väskorna och såg ut som seriefiguren Stich. Stora spretiga öron och många vassa tänder som vibrerade av morrande ljud....
När hon sen såg att det var Husse som anlänt in i bilen då blev ju hönan så glad så glad. Vilken parodi!!!!
Våra dagar är ju annars rätt sköna måste jag säga. Mycket träning, fotboll på kvällarna och sedan mys innan det är dags att sova. Arek har ju eget rum och Amira fick en egen del i detta. Mellan 04.00 och 06.00 så började det gnys inifrån rummet och dom trötta medlemmarna i familjen zoo förbannade Dingons lilla urinblåsa.... Efter två veckor av allt för lite sömn så ställde man ju sig frågan huruvida hon hade en pingisboll som blåsa eftersom det fan inte gick att träna upp den till att bli större.... Av en slump fick hon vara ute i huset över en natt. Vi vaknade av att det var någon som snarkade högt och ljudligt och när mattis och Husse klunsat om vem som skulle våga gå upp och kolla hur en uteliggar tagit sig in hos oss så såg vi följande:
Längst ned i sängen låg hyenan med benen spretandes åt alla håll. Snarkandes och sovandes som en Björn som gått i ide låg hon där och njöt. Och som hon sov. Nu var det fan inget gnäll eller liten blåsa som spökade - näe hon sov ju för fan längst i familjen.... Efter det har hon fått vara ute med oss under nätterna och vår nattsömn har blivit betydligt bättre. Och framförallt längre.... Sammanfattning: Mallen lurat oss. Hon hade ingen liten blåsa utan hade bara tråkigt och ville ha sällskap...
Må nu gott!
Det jag var mest orolig för var ju hur spåret med Dingon skulle gå. Dom är ju så jävla snabba, nyfikna och tittiga så att få nosen att falla till backen och undersöka dofter fann jag som ett smått omöjligt uppdrag. Amira har dock visat att här finns stor potential och mattis och jag brukar skratta gott när vi tänker på hur spårningen kommer bli när hon förstår att man kan få bita någon i spårslutet. He! He! He!
Instruktörer och annat hundfolk som känner Husse trodde nog inte att kombinationen ADHD förare kontra Damphund skulle gå så bra eftersom pluspoolerna på batterier brukar stöta ifrån varandra. Men jag tror dom får fel. Amira och Husse kommer bli ett kanonbra team när alla bitar fallit på plats.... Träningen går mycket bra både lydnadsmässigt och spårmässigt. Har inte börjat med skyddsarbete ännu eftersom min filosofi är att jag vill ha en bra lydnadsgrund att stå på innan jag kör igång med grunderna i att äta upp människor. Att hon har allt naturligt i sig råder det dock ingen tvekan om för så mycket har jag sett när vi lekt runt....
Hela södra kommundelen där vi bor har ju kännedom om att vi fått ett lejon utan päls. Skulle gissa att samma antal invånare redan förstått att vissa hundar kan man hälsa på och andra ska man ta en rätt stor omväg runt. Amira hänger ju alltid med på jobbet oxå och även där har hon satt sina avtryck... Bland annat har hon gett ett antal nyfikna barn sömnsvårigheter efter det att dom ville titta på den söta lilla hunden i buren. Amira visade att hon hade kommit lös från sin tvångströja och att hon har lika stora hörntänder som sin kropp när hon kastade sig mot burdörren på polisbilen.... När barnen, med tårarna sprutande, skenade iväg skrikandes så fick man känslan av att dom precis trampat på en av världens farligaste giftormar....
Skrattar mycket åt henne.... Häromnatten när vi jobbade så var Husse ute och fångade in en liten bandit. Hundarna var kvar i bilen och när jag kom tillbaka och hoppade in i bilen så lät där ett klart obehagligt ljud. Det var kolsvart i bilen och det enda man hörde var otäcka morranden... Morrandena lät väääääldiiiigt nära Husses huvud och dom var dova och mycket läskiga. Blev alldeles kall och funderade snabbt på om nån jävel kastat in en flock vargar i bilen medans jag var borta.... Tvingade mig själv att titta bakåt och såg då min egen lilla hyena sittandes i baksätet och morra åt sin Husse. Måste ha kommit åt evakueringsluckan på bilen och på så sätt släppt in Liemannens prao i baksätet.... När jag tände lampan satt hon där bland väskorna och såg ut som seriefiguren Stich. Stora spretiga öron och många vassa tänder som vibrerade av morrande ljud....
När hon sen såg att det var Husse som anlänt in i bilen då blev ju hönan så glad så glad. Vilken parodi!!!!
Våra dagar är ju annars rätt sköna måste jag säga. Mycket träning, fotboll på kvällarna och sedan mys innan det är dags att sova. Arek har ju eget rum och Amira fick en egen del i detta. Mellan 04.00 och 06.00 så började det gnys inifrån rummet och dom trötta medlemmarna i familjen zoo förbannade Dingons lilla urinblåsa.... Efter två veckor av allt för lite sömn så ställde man ju sig frågan huruvida hon hade en pingisboll som blåsa eftersom det fan inte gick att träna upp den till att bli större.... Av en slump fick hon vara ute i huset över en natt. Vi vaknade av att det var någon som snarkade högt och ljudligt och när mattis och Husse klunsat om vem som skulle våga gå upp och kolla hur en uteliggar tagit sig in hos oss så såg vi följande:
Längst ned i sängen låg hyenan med benen spretandes åt alla håll. Snarkandes och sovandes som en Björn som gått i ide låg hon där och njöt. Och som hon sov. Nu var det fan inget gnäll eller liten blåsa som spökade - näe hon sov ju för fan längst i familjen.... Efter det har hon fått vara ute med oss under nätterna och vår nattsömn har blivit betydligt bättre. Och framförallt längre.... Sammanfattning: Mallen lurat oss. Hon hade ingen liten blåsa utan hade bara tråkigt och ville ha sällskap...
Må nu gott!