POLISHUNDEN AREK

Näst sista dagen i paradiset så stod utflykt på schemat. Mattis initiativtagare och den som tjatat om att familjen zoo skulle åka speedboat. För en gång skull sken solen och himlen var klarblå vilket ju gjorde den dagen om möjligt ännu bättre. Mattis visade sig snabbt vara mer skapt för att befinna sig på land. Guppig båt gjorde att mattis ansiktsfärg var mycket blek, hennes aptit sparsam och rörelseschemat kraftigt vingligt. Sjösjuka är ju inte så roligt....

Under dagen besökte vi flera underbara öar, laguner och en strand full med apor. Här snorklades det och döks från båten mest hela dagen och när alla kom hem till hotellet så visade det sig att solbrännan trots allt nog blivit riktig bra....

Dagen innan vi drog på utflykt så njöt vi en sista gång av skön massage, god mat, bad och sköna strandpromenader längs den 8 km långa sandstranden. Under den promenaden så lekte Husse delfin i vattnet medans övriga i sällskapet vandrade längs med stranden. Längs med promenaden ligger flera restauranger och ställen för massage. Det lokala folket har ju ropat och trånat efter att få massera Husses späda kropp och nu var inget undantag. Från håll såg jag hur en kvinna kom ut, vinkade mot Husse och jag tog för givet att det var dags för massage igen. Ignorerade henne och lekte säl i vågorna i stället men f-n va kärringen var intensiv. Klappade händerna, pekade och gestikulerade som om hon upptäckt typ Tom Cruise i vågorna...

Blev efter ett tag mer klartänkt eftersom jag inte direkt påminner om en känd, snygg kändis och då hjärnans två oliktänkande delar glömt egot och i stället började samarbeta så slog föjande mig:

Kärringen hade kanske sett en haj-jävel eller livsfarlig manet i vågorna kring mig. Vände mig om för att konfrontera faran och upptäckte då att allt inte kretsar kring Husse utan det finns faktiskt annat i världen än Husse själv. Det visade sig att bakom mig i dom höga vågorna så utspelade det sig en dödskamp där två personer höll på att drunkna. Hade Husse inte haft fullt upp med att hoppa häck över vågorna så hade dom två stackarna där ute inte behövt svälja halva havet... Tillsammans med ett par andra lyckades vi få tag i kvinnan och mannen innan dom sjönk och Husse ärofyllda uppdrag blev att simma in med kvinnan mot land. Bar henne sista biten och helvete vad tung hon var....

Armarna höll på att gå av så jag gav henne förslaget att hon nog bottnade nu och kunde stå själv. Kärringen vägrade först släppa strypgreppet på Husses smala hals men till slut lyckades jag ställa upp henne på benen och skaka loss dom nu förlamade tenktaklerna som försetts som mina armar... Kärrinen hann ju inte mer än ställa sig på botten så kom ju en halv Tsunamivåg rakt i ansiktet på henne.... Hon såg inte helt imponerad ut över sin ursäktande hjälte då jag ånyo fick bära damen mot land... Jaja! Hon lever ju i alla fall och så hennes manliga sällskap. Lärdom av detta: Bada inte på djupt vatten i höga vågor om du inte kan simma....

Torsdag morgon! Hemresa och sorg i hjärtat. Försökte hitta olika sätt att bli kvar men mattis höll god koll på sin man så tillfälle att göra sig av med passet uppstod aldrig. Mattis var som en fångvakt intill Husse ända tills vi satt på planet mot soliga Sverige igen.... Under dom härliga 11 timmar som resan hem tog så höll jag fan på att bli galen.... Att 11 timmar kan ta så sjukt lång tid är ju ofattbart och nästan helt outhördligt. Skrikande barn, trånga utrymmen och lika mycket mat som om man var med i "Biggest Looser". Jag och äldsta grabben höll på att svälta ihjäl innan middagen kom... När man så sitter som en böjd märla i den ångestframkallande flygstolen och då laddad till tänderna för att hugga in i en god kött eller kycklingbit så kände man sig ju något lurad... I den näst intill oöppningsbara förpackningen gömde det sig en smörgås, en minimal pastasallad och en ostbit. JIPPIE!!!

Väl på Arlanda så slår det ju aldrig fel. Vem får sina väskor absolut sist? Inte en kotte kvar i ankomsthallen förutom familjen zoo´s. När man sedan passerar ut genom tullen så granskas man ju från topp till tå av all den personal som nu står där och undrar varför Husse väntat så länge med att passera.... Då har jag ändå inte nämnt själva passkontrollen. Alla går igenom utan att visa sitt pass men när Husse lägger in sitt dokument och visar upp sitt finaste leende -ja då jävlar kontrollerades allt i lupp... Tänker positivt. Måste vara för att jag såg vältränad och brun ut och att misstanke då uppstod om att jag varit i Thailand för att träna muskler och bränna mitt rånarbyte....

När så bilen var framskottad och vi lyckats komma hem utan att köra i diket på grund av all jävla snö - ja då hade kattjäveln pissat ned Areks bädd... Det är tredje gången och jag förbannade mig själv (igen) för att jag glömt stänga dörren till Areks rum.... Trött och jet-laggad drog jag till hundvakten för att hämta hem mitt gosedjur Arek. Man vet aldrig hur han brukar reagera men oftast är det ju med ilska....

Visslade Areks och min visselsignal i brevlådan och jävlar vilket liv det blev. Man riktigt hörde Arek justerade hundvaktens parkettgolv med sina Grizzleybjörnklor när han kom sladdande mot hallen med skall.... Arek hoppade, ylade och morrade om vartannat och jag tror han var glad... Men helvete vad han luktade kattpiss!!!!

Hundvakten, som för övrigt inte är helt van att hantera vargar, uppgav på bred dialekt att hon upptäckt att Arek luktade kattpiss. Hon förstod inte varför men eftersom jag sett vad katten gjort med hans bädd och då Arek sovit hemma dagen innan så var det ju inte så svårt att fatta kombinationen.... Hundvakten dock initiativfull och hade sprayat Arek full med dam-parfym så att han inte skulle lukta så illa....

Helvete vad han luktade. Fanns inget annat val än att åka hem och bada vargen på en gång... ÅHHHH! Varför kom jag hem....

Vi har ju även hunnit jobba ett pass sen vi kom hem. Allt gick väl inte helt bra där heller men det återkommer jag med. Historien innehåller dock biljakt, fritt fall och konstigt saksök av Husse...

Må gott!

Husse