POLISHUNDEN AREK

Då har ett helt år gått sedan man senast stod framför Tomten och klappade händerna i förhoppning om att få ett litet paket. Året har ju passerat förbi i raketfart och det blev ju övertydligt när jag här om dagen stod på taket för att skotta bort en halv meter snö... Kändes som om det var typ "i går" som jag stod där sist och kämpade ned all  jävla snö, men det har ju faktiskt gått ett helt år... Som en påminnelse om vad som gick tokigt förra gången Husse var i snöskottarbranchen så öppnade grannen dörren och skrek ut följande budskap:

" Skottar du nu igen? Ska du ramla ned från taket som du gjorde förra gången oxå? He!He!He!" Innan jag hunnit samla ett motargument hade grannjäveln skrattande stängt dörren igen... Tog i och skottade i aggression och då tappade jag ju så klart den förbannade spaden så att den föll ned till marken. Stod i valet och kvalet om det var ett tecken på att det var dags att sluta men bestämde mig för att hämta upp spadjäveln och skotta klart hela taket... Det är inte speciellt högt just där utan kanske typ två meter. Eftersom jag skottat en ansenligt mängd snö redan så bestämde sig den inte allt för intelligenta Husse för att göra en bakåtvolt ned i snön... Volten  har jag ju gjort 100 tals gånger men bara i tropiskt vatten eller varmpissade pooler. Sagt och gjort...

Landningen var väldigt bra, men för er som hoppat rakt ned i pudersnö så vet ni att det stoppar upp lika bra som ren luft... Slog i snön och fortsatte väl rakt igenom och då i väldigt bra fart. När fotproteserna slog i det som jag hoppats skulle vara mjuk snö så var det med full kraft rakt ned i den tjälfrusna gräsmattan... När ryggkotorna höll på att tränga ut genom ögonen så var jag ju i alla fall nere och med den erfarenheten att jag inte skall göra så igen... I det att jag haltade vidare för att hämta spaden så kom jag då, av naturliga skäl, att tänkta på att det varit ett rätt bra år skademässigt. Har inte haft en enda allvarlig skada utan det mest upphetsande var när axeln mosades i början av året. Rehabiliteringen tog ett par månader men i övrigt har jag ju klarat mig sjukt bra... Blev ånyo glad och klättrade upp för att färdigställa snöröjningen...

Det här året har ju annars varit ett mycket bra år. Har rest en hel del, fångat många tjuvar och haft ett bra idrottsår. Alla år är ju bra idrottsmässigt eftersom jag alltid vinner mot The Legend, men det känns ändå viktigt att poängtera. Den enda nackdelen jag just kan komma på är alla hundar jag haft på prov. Många bra hundar som haft oturen att komma just till Husse. Kan inte vara helt lätt att vara galärslav under en sådan egenkär, krävande och narccistisk Husse. Troligen hade dom alla lyckats bli polishundar om dom kommit till en riktigt förare... Den som nog gjort störst avtryck under året är nog i alla fall hyenan Amira. Det var en sjukt rolig och krävande hund som helt sög musten ur Husse. När hon lämnade familjen zoo så tog ju Husses kropp paus från övriga sysslor och bestämde sig för att prova utrycket "utbränd". Två dagar var Husse utslagen med symptom som apati och influensavärk... HUGAHH! Fortfarande när Husse blir lite stressad och skall kalla in sina hund så ropas det "Amira" i stället för hundens rätta namn...

Nu har jag ju i alla fall en ny hund på prov och förutsättningarna är ju bra mycket bättre än förut. Detta på grund av:

1  Hunden är kär i mig.
2  Hunden är mentaltestad och godkänd att prövas som polishund.
3  Hunden är friröntgad.
4  Hunden har ADHD och Damp.

Har ju haft henne på prov nu i nästan en månad, men två av veckorna så var hon tillbaka hos sin ägarinna medans Husse lekte i solen. Nu är hon tillbaka hos mig igen och jag är faktiskt sjukt nöjd. Ägarinnan dock något hotfull mot Husse och säger att hon saknar sin hund otroligt mycket. Hon säger att Husse inte ska va allt för säker på att få behålla sin guldklimp... Så om jag plötsligt ändrar bloggadress, hemadress och polisdistrikt så vet ni att jag flytt från henne... Eftersom hon är toppboxare så vågar jag inte konfrontera henne fysiskt heller - har liksom inte kropp för att fightas. Husses kropp är mer byggd för att retas, ge en tjuvsmäll och sedan springa från platsen i full fart...

Som avslutning på denna usla julaftonsblogg så vill jag ändå passa på att ge den största julhälsningen till Er läsare. Att ni orkar följa Husses kamp för att få låta Arek gå i pension är hedrande. Under alla år som jag skrivit så har jag inte fått en enda elak kommentar. Det värsta som hänt är väl ett par något hånfulla kommentarer gällande Husses fysiska status, öldrickande och tävlingsinstinkt och det får jag väl ta...

Ha nu en riktigt god jul!

Husse, mattis o resten i familjen zoo!