POLISHUNDEN AREK

Hallo igen! Arek vid tangentbordet igen.... - Börjar bli en vana, men det blir väl lätt så när en utav oss är fysiskt hämmad. Den utav oss som viftat frenetiskt med sjukintyget så fort mattis önskat hjälp med hem och hushåll har nu äntligen checkat ut från hotell sjuk o skadad, och ånyo tagit tag i sitt aktiva liv. Svansviftaren har brutit mot läkarvetenskapens råd och rön för att undvika förtidspension och kronisk smärta och har i stället gjort comeback i idrottsvärlden ett par veckor innan doktorn gett sitt godkännande....

Från att under ett par veckor faktiskt ha luktat riktigt gott så har han ånyo glidit in i världen av svett, smärta och tårar. Husse valde att göra comeback i den tuffaste av fysiska sporter, hockey, och den späde bjöd med sin teamkompis för utvärdering av resultatet....

Blev ju självklart glad över inbjudan och ämnade göra en seriös utvärdering över tempo, kraft, klubbskicklighet samt åkskills på skridskorna. Beundrade även Husses mod att ge sig in i en så tuff sport trots att han knappt kunde klä på sig en vanlig polotröja utan att grimasera över smärtan i axeln....

När vi närmade oss ishuset och Husse fortfarande inte kunde använda sin vänsterm i samband med parkering av bilen så kände jag en viss oro och ångest över huruvida detta skulle bli succé eller längre konvalecens... När Husse, med höger arm, öppnade vänster dörr och då efter att på ett mycket akrobatiskt sätt ålat sig ur bilbältet nu stod på parkeringen, så släppte ändå all oro...

Varför? - Jo Husse hade valt sitt motstånd väl och troligen efter nogrann kartläggning. Det visade sig att mini-husse och hans skolklass var de som skulle bli de tänkta motståndarna. I sällskapet som nu mötte upp fanns allt från 10-12 åringar och alla såg inte ut som fullblodsproffs. Näe! Här fanns isprinsessor, pojkar som åkte på insidan av skridskorna, men oxå ett par späda kroppar i full hockeymundering....

Husse nu mycket otålig och drog med småkidsen in mot ishallen för att fullborda comebacken.

Hinder nummer ett: 30 barn = 60 skriskosnören att knyta. Husse riktigt uppvärmd och svettfylld innan han ens hunnit ut på isen. Nu även med viss krampkänning i fingrar och handleder efter att samtliga skitungar tydligen önskade skridskorna mycket hårt knutna....

Kommentar från första 10 minuterna på isen: Husse mycket laddad, for i full fart runt isbanan och då med hockeyklubba och puck. Frågetecken dock till varför han ej var hos hockeygrabbarna utan mer lekte kull med isprinsessorna.....

Kommentar från 10-20 minuten: Husse utmanat lill-Husse i en mot en hockey. Husse odräglig eftersom han hela tiden hakade den lilla arvtagaren med klubban. Frågetecken: Varför bromsar lill-Husse hela tiden genom att i full fart köra in i sargen och sedan ramla?

Kommentar från 20-30 minuten: Husse självgod och kan ej låta bli att gå vidare till fas tre. Att utmana hockeykillarna som farit runt som brunstiga tjurar i full hockeymundering. Frågetecken: Varför förbjöd Husse dom 140 cm spaggettismå hockeykillarna att skjuta "höjdare" och att "tacklas"?

Utvärdering: Min sammanfattning av äventyret är att Husse inte klarade det stillasittande livet utan bestämde sig för att göra comeback lite för tidigt. Genom att uppvisa en hotfull attityd mot dom små barnen så förmådde han styra spelet till att bli så ofysiskt som det bara kunde bli för att om möjligt få göra av med energi. Detta utan att riskera att bli smaschad till marken av en kille i 30 kg klassen och då, förutom förnedringen, tvingas till ytterligare rehabiliteringstid utan att få fånga tjuvar med hund...

Min bedömning är att Husse lyckades med sin plan och på så sätt även med sin comeback. Riskbedömningen jag gör är dock att Husse blir lite för självgod och ger sig in till att spela riktig match nu på fredag. Sett till hur han ser ut nu, efter en kamp med isprinsessor och späda hockeybarn, så vore det ingen lyckad handlingsplan för min kära Alfahanne.....

Fast å andra sidan så sitter han just nu och ömkar sig för mattis över hur fult barnen i lill-husses klass körde på hockeyplanen. Öm i axeln och kanske även lite stukad i självförtroendet.....

Den som lever får se.... I morgon kör vi i alla fall igång och jobbar skarpt igen. Kul tycker jag eftersom jag har fått träna nosen grymt mycket under sista veckorna och nu läääääängtaaaar till att få göra det skarpt.

Må gott!

Arek K9

Tre veckor i måndags! Tre hela veckor utan riktig motion! Husse håller på att bli galen av tristress...

Axeldjäveln vägrar läka såsom idrottsfenomenet Husse vill. Läkarn lät ju väldigt bestämd över att det skulle ta 4-6 veckor, men Husse hävdar ju att han har gott läkekött och åtminstonde under de två sista veckorna varit redo att göra comeback både på idrottsarenan och på jobbet. Men icke! Första veckan gick i moll och Husse var till och med tvungen att ta semester för att slippa karensdag på jobbet. Förklarade för lilla mattis att kärlek och förplikterser, det kunde hon glömma. Husse dock beredd att mottaga kärlek som passiv deltagare... Fick nöja mig med att bli kliad på ryggen....

Vecka två! Husse nu helt övertygad om att comebacken var nära, men fick ånyo vika ned sig och i stället läsa på lite om handikappidrott. Husse förpassad till dressyrplatsen och då för enklare göromål med hund. Husse passiv även denna vecka och mattis nu lite kinkig....

Vecka tre! Nu djävlar gör jag comeback vad än läkekonstens forskning enats om. Ut på fotbollsplanen och upptäckte snabbt att små korta steg gick bra. Skit samma. Kör på rutin och erfarenhet - då behövs ingen större snabbhet. Efter två minuter kom så det stora testet. Tonåringen puttade lite lätt på Husses axel. AHHHHHH! AHHHHH! Comebacken avbruten och Husse fick i stället söka tröst hos mattis.....

Idrotten gick åt helvete och så även en hel del vid sidan om...

Däckbyte: Gick ej på grund av att bultarna satt så in åt helvete. Lämnade in på däckfirma och fick domen att däcken var helt slut och behövdes bytas ut. Jippie! Billigt och bra, men fick i alla fall en kalender. Vek upp den och hade ju räknat med lite naket eftersom arbetsplatsen var så att säga mansdominerad. Nähä! Upptäckte att motivet var små fåglar och girlanger i glada färger.... Fuck!

Prövohund: Fick samtal från familjen som bistått Husse med en prövohund. Husse slog ut hunden varvid Husse nu fick det kastat i ansiktet att hunden köpts in av annan myndighet och nu var utbildad polishund. Precis vad Husse behövde höra i sitt redan nedstämda sinne....

Jamaren: Trasig axel - idrottsoförmögen och nu även belagd med att vara en usel dressör. Bestämde mig för att hitta jamaren för att om möjligt få lite tröst och varm päls att gosa med. Jamaren ej kommunikativ utan bet Husse i fingret för att sedan gå till anfall mot dom tunna pinnarna som kallas för Husses ben... Arghhh! Ont!

Jamare nr två: Tröstfikade med farmor och bestämde mig för att göra samma försök med hennes katt. Ånyo flykt ur rummet eftersom köttätaren troligen föredrog lesbiskt kött i stället för segt hundförarkött. Blev i alla fall inte biten.....

Tog i stället en promenad för att insuga friskluft och ny energi. Fikat gjorde sig påmint och Husse ämnade tömma sin lilla blåsa på vätska. Manligt särandes på sina biaffraben och med en nöjd min i glipan över att få frigöra lite utrymme från blåsan.... Då dök Nicke Nyfiken upp och tyvärr mellan dom späda pinnarna. Men va fan Arek!!!! Nicke nyfikens nos tvättad på otrevligt sätt vilket fick till följd att schakalen fick halvpanik och skenade iväg med Husse som en rodeoryttare....

När promenaden var slut och Husse anlänt hem till sitt residens så var det till att sanera hund, hundförare och tillhörande kläder...

Det är tungt nu....

Husse

Husse har alltid levt på sin snabbhet. Ända sen barndomen småsdöddig, dryg och troligen allmänt vedervärdig. På grund av sin sparsamma kroppsbyggnad och muskulatur så har fienden (den drabbade) inte sällan velat göra upp med Husse genom att köra "Rubiks kub" med hans armar och ben. Snabbheten har alltid räddad Husse och med åren så har han till och med mognat lite och som han själv tycker - slutat upp med sina retligheter....

När så Husse på hockeybanan slaktades till oigenkännlighet så har troligen motståndaren inte missuppfattat regelverket utan då troligen i stället hämnats för någon oförrätt från ungdomstiden. Eftersom Husse såg stjärnor och sökte skydd hos mattis så kunde bakomliggande faktorer ej utredas på plats utan Husse fick istället skjuts hem för att läka sina sår....

Doktorns dom var ju även den som att få en skenande u-båt i bröstet. 4-6 veckors vila utan idrott och aktiv tjänst har ju påverkat Husse till den grad att även barnen och mattis numera hyser agg mot Husse. Man hävdar helt sonika att Husse är otrevlig och önskar att han snart blir frisk och kan få ut aggression på annat sätt....

Husse har ju även fått förmånen att läka sina sår på dressyrplatsen eftersom han anses för skadeskjuten för att hantera banditer och annat pack. När så Husse färdigställt sin bok och upptäckte att ett antal även köpt den så vaknade ju hypokondrikern ånyo till liv.... Husse har fått för sig att boken suger och att folk kommer att söka upp honom för att hämnas utläggen via kreditkort.... Husse får "de ja vu" över hur det var som barn när han var retlig och vågar inte lämna fastigheten utan sin vakthund....

Husse haltar och vankar som en skadeskjuten fågel - nervöst tittandes över axeln och då livrädd att bli anfallen av en besviken bokköpare. Inom säkert område, typ hundenhetens lokaler, så övergår oron över att bli misshandlad till att bli mer psykologisk....

Husse nu rädd för att bli retad för sitt bokskapande...

Husse rädd att man skall uttala följande:

Husse sitter när han kissar!
Husse sjunger säkert i en manskör!
Husse inte chef hemma! (Det är för övrigt sant)
Husse bloggar!

Vill bli frisk! Vill kunna springa fort så att ingen kan hinna ifatt Husse... Kan ju inte fullt ut lita på Arek heller eftersom den jäveln ju är halvt blind och döv....

Eftersom vi nu ändå har massa tid över så har ju Geten och jag tränat massa korta spårupptag, vindmarkering och saksök. Geten så djävla laddad vilket ju gör att jag ännu mer längtar ut till verkligheten och då på jakt efter ära och berömmelse.

Ni som köpt min bok! Tack så mycket! Det är inget mästerverk, men det känns ändå sjukt kul att ha producerat något eget...

Må gott!

Husse

Känner snaran dras åt runt halsen. Ett byk med människor med olika kön, längd och utseende. Dock med samma mål: Att ha ihjäl Husse på det mest våldsamma sätt tänkas kan och då med anledning av inköp av pocketbok. Inget skulle vara roligare än om någon av vänlighet köpte ett exemplar av "landsplågan", men tänk för helvete på att boken inte är något mästerverk. Innehållet står inte i proportion till det hutlösa pris som förlaget tagit och det estetiska är inte värt att kallas namnet....

Börjar känna paniken smyga sig på! Husse! Kappvändaren! Den konflikträdde! Shit! Känner att det börjar bli svårt att andas på grund av att även fantasistrypningar känns för en hypokondriker som Husse. Vill i all enkelhet ge er ett hett tips INNAN ni slår till och förköper er på Husses och Areks bokverk:

Tänk till innan! Boken är gjord med värme, glimten i ögat och så klart sanningsenlig. Tyvärr var ju Husse lika usel på att skapa böcker som han är på att träna hund så för helvete... - Tänk till innan ni slår till. Vill ju inte att ni ska bli besvikna. Vill ju framförallt inte ha besök på altanen av ett sällskap människor från hela Sverige som i sin besvikelse över uppbrunna pengar önskar träna kast med liten hundförare....

Ändock roligt att se responsen i kommentarsfältet, men jag hoppas ni sett denna varning innan ni viftar allt för mycket med kreditkortet....

Må gott!

Husse

Team Arek/Husses hjältedåd har ju haglat in sista tiden vilket torde gjort att ledningen på hunderiet torde vara mäktigt nöjda med dom positiva statistiklappar som lagts in i deras fina brevkorg. Målet är har ju varit att avsluta grandiost och lämna skeppet med hög svansföring för att axla nästa uppdrag utan hund....

Sidosysslan har ju varit att även dominera allt som innefattar tävlingsmoment och så även i går... Husse har ju ett grymt målsnitt i hockeyn och ämnade under gårdagen utöka ledningen i skytteligan. Detta genom explosiv skridskoåkning, snabb behandling av trollspöet (klubban) för att sedan låta tandskyddet ligga snett ut ur munnen under ärevarvet bland lagkamraterna....

Trollspöet och skridskoåkningen höll planenligt, men det visade sig att ett par av motståndarna lagt upp en mer defensiv plan innan dom dök upp på rinken. Redan efter 10 minuter var Husse mosad i backen ett par gånger, men tack vare snälla lagkamrater så kunde dom montera skydden rätt igen och genom tydlig handvisning leda Husse åt det håll han skulle göra mål... Smått vinglig fick Husse ånyo kontroll på utrustningen och påbörjade en grym dribblingsuppvisning. Endast en back kvar och sedan det sedvanliga triumftåget för att visa glädjen över det gjorda målet....

PANG!!! Husse ånyo mosad innan sista motståndaren var avklarad. Denna gång lät Husses kropp meddela att spelet för kvällen har upphört. Husses späda axel uppvisade tecken på att snart inte vara späd utan snarare dubbelt så grov på grund av svullnad.... Fuck i helvetet vad ont det gjorde.... Ville lägga mig ned som en krum makaron, ilsket sparkandes med benen som ett bortskämt barn för att sedan finna tröst i en kvinna med stor modersinstinkt.... Bestämde mig i stället för att spela hård! Åkte mot sargen, skrek könsord med sprucken röst för att sedan tvingas åka mot avbytarbåset i en skridskostil som påminde om Bambi på is....

Som tur var fanns mattis på plats för att hjälpa den ynklige hundföraren med att ta av nödvändiga attribut och knyta upp snör-rosetten på Husses fina skridskor. Det enda hon vägrade befatta sig med var av naturliga skäl pungskyddet.....

Husse nu mycket tunn när endast mattis fanns nära.....

Efter en natts sömn... - Förlåt! Sa jag sömn? Efter att ha legat vaken hela natten och då ömkandes mig själv så stod man ånyo inför en ny dags utmaningar. Bara att klä på sig gick ju åt helvete, men på grund av manlig stolthet så vägrade Husse även ta emot hjälp. I stället fick Husse improvisera lite i klädvalet och ser nu i stället ut som om jag ska på husvagnssemester. Och då i mycket glada färger....

Axeln helt paj! Husse deppig! Husse får inte jobba! Fuck!!! Nu är inte jag någon doktor, men om man inte kan röra axeln mer än lite granna, och det samtidigt klickar oroväckande från insidan, så känns det som om vilan kan bli mer än just en dag....

Arek då! Han verkar förstå hur vek Husse är för han är hela tiden framme för att pussas. I love my dog!

Må gott!

Husse

P.s Texten skriven med pekfingervalsen. Tidsåtgång för denna lilla text: Ca 50 minuter.

Ser i kommentarsfälten att ni vägrar ge upp denna blogg.... Trodde jag skulle kunna trötta ut er genom att strunta i att trycka ned bokstäverna på tangentbordet, men det verkar ju inte ge något resultat. Husse arbetar ju fortfarande som hundförare och så i ytterligare drygt en månad. Har bestämt mig för att ge max sista tiden och på så sätt bevara minnet av oss på enheten såsom på plussidan...

Även Geten verkar vilja sätta ett sjysst sista avtryck för helv-te vad han jobbar på för att minska antalet kriminella i Stora Staden. Vi rockar fett bra ihop och samarbetet är just nu på topp. Gripandestatistiken skjuter i höjden trots att vädret torde innebära att busarna drog ned lite på verksamheten....

Senast i natt tömde vi ett antal bensintankar i vår jakt på ära och berömmelse. Geten spårade hit och dit, men tyvärr utan riktigt resultat. Vändningen kom framåt morgonkanten då vi spårade efter en personrånare. Husse hade inga större hopp om att finna den kriminelle eftersom vi anlänt till norra helvetet långt efter att händelsen utspelat sig. För att slippa skrivjobbet och pladdret med den berusade person som drabbats av brott så gick jag och Geten och fotpatrullerade i det bostadsområde som nu blivit del i statistiken över grova brott. Under vår promenad så bröts plötsligt tystnaden utav ett dånade ljud som närmade sig snabbt. En mörk bil kom plötsligt sladdandes in på gångvägen och även den nu trötte, blöte och smått hungrige hundföraren förstod att här nog fanns en biltjuv bakom ratten....

Insatsplanen för att ånyo bli hjälte var enkel: Skydde Stora Stadens hjälte, Arek, genom att placera honom i skydd. Skicka därefter ut betet (husse) och ställ honom på gångvägen och då i den stulna bilens färdriktning. Huvudmål får bli att med tydliga tecken anmana biltjuven att stanna, stänga av motorn för att sedan snällt gripas och förpassas till fängelset....

Det mesta i planen gick bra förutom att biltjuvarna sket i att stanna. Efter en steppdans som fått mig antagen i "Lets Dance" så hade den stulna bilen farit förbi utan att slakta den späda kropp som denna natt sänts ut av ledningen från hundenheten. Biltjuvarna for gatan fram, tvärnitade och löpte sedan iväg med raska steg... Avstånd nu ca 500 meter, men Husse hade ju tillbehör i form av spårlina och hund. Arek mycket sugen på uppdraget och tog med Husse på ett bättre äventyr som inkluderade spår, hoppning och löpning i hög fart.

Plötsligt var busarna inom räckhåll och anmanades därför med både rop och skall om att stanna. En förstod allvaret och gav snabbt upp. Nummer två galopperade iväg in i bostadsområdet och var som bortblåst. Husse är ju känd för sitt initiativ och bojade därför fast nummer ett i ett träd. Meddelade honom att Stadens hjältar förhoppningsvis snart skulle vara tillbaka och lämnade honom sedan att fundera över sina synder.... Efter ett par hundra meters spårning kom jag på att jag värderar mitt jobb lite högre än vad jaktinstinktens nivåer låg på... Bestämde mig för att behålla jobbet och gick dörför tillbaka för att ta hand om mitt första byte....

När vi väl fått biträde av annan polis så uppskattar jag att buse nummer två hunnit lämna landet.... En fånge är ju i alla fall bättre än noll!

På väg för att avrapportera allt Geten hittat på så behövdes ånyo Getens specialkunskaper efter ännu ett grovt brott. Knivskärning där två gärningsmän försvunnit efter att ha tatuerat in sina initialer med hjälp av kniv. Arek mycket het i sin iver att skipa rättvisa. Efter ett längre spår så stod vi ånyo som hjältar och då med god hjälp av övriga poliser på plats.

Geten anträffade även "Rambo-kniven" efter ett mycket lyckat saksök och det var då vi lämnade glass o ballongstadiet och gick in i en livlig diskussion. Geten vägrade lämna ifrån sig kniven. Försökte locka honom genom att kasta pinnar och ölburkar, men icke sa nicke. Hundjäveln hade bestämt sig för att behålla kniven och övriga poliser fick därför se den livsfarliga leken där Husse skulle bända ur den vassa kniven ur bestens käftar.... F-n va han håller på.....

Nackdelen med när det går så här bra i jobbet är ju allt jävla skrivande. Bråkade med tangenterna i flera timmar innan vi fick åka hem och krypa ned i den varma sängen för att sova ut. Pussade Geten på nosen och somnade med ett förnöjt flin på läpparna.....

Vaknade av att två ungar satt på magen och boxade mig i ansiket. Tjafsade om att Husse inte skulle vara så kaxig.... - Vilket uppvaknande va?

Vad gäller boken så börjar vi närma oss finalen... Har nästan sammanställt det som skall vara med. Ska sedan bara lägga in lite bilder och göra en framsida. Sen är boken klar....

Må gott!

Husse