HEMSKA MINNEN....
Ser mig som en grym tävlingsmänniska där vinst är det enda som gäller. Att komma tvåa gills inte och om det så gäller så är jag beredd att klättra över lik för att vinna över barnen i alla möjliga sammanhang. Det är därför det blir så intressant när jag och The Legend skall mötas i idrott. Båda är likadana vilket ju gör att tävlingarna blir på blodigt allvar... Nu så här i Polishunds mästerskapets tider så kommer jag automatiskt att tänka på min egen tävlingsdebut.
Hade aldrig ens sett en hundtävling, men lurades att delta i mästerskapet för skyddshundar. Försökte dra mig ur, men blev kallad för kyckling. Och då mina vänner - ja då går det inte att tacka nej. Tog för givet att jag skulle vinna även om det var första gången jag var med i en tävling. Nu var ju inte detta som att träna på sin egen gräsmatta - näe! Nu var jag ju även tvungen att resa bort på okänd ort och då bo i husvagn. Är ju ingen campingmänniska, men fick låna en fin liten husvagn av sambons arbetskamrat.
Anlände till campingplatsen och kände en viss oro inför hur och var man skall parkera den lilla vagnen. Bara att hitta sin lilla ruta och sedan få in den där jävla husvagnen på rätt sätt visade sig ta sin lilla tid. Då ska vi inte nämna alla som har som semesternöje att bara titta på när man skall backa, trixa och fixa.... Till slut var husvagnsjäveln på plats och då var det i stort sett mörkt. Chansade på att den stod rakt när jag vevade ned stödbenen, men kände rätt snabbt inne i husvagnen att så inte var fallet... När man passerat ingångsdörren så blev det som full fart ned mot sängavdelningen. Vare sig man ville eller inte...
Nåja! Det fick bli morgondagens problem.....
På programmet stod invigningsmarch i staden. Kul! När väl ca 60 hundar och dess hundförare formerat sig för att vandra iväg så var Arek helt övertygad om att det var våldsanvändning som vi snart skulle använda oss av. Han var grymt taggad och jag såg på en hel del andra ekipage att även där fanns vissa störningar.... Bland annat fanns en liten olydig sak en bit framför oss. Dennes förare försökte vara listig och matade kontinuerligt sin fyrbenting med Frolic. Det var bara det att Frolicen var lite busig och studsade runt hej vilt på asfalten. Detta gjorde i sin tur att både förarens hund samt diverse närstående hundar gjorde allt för att komma åt dom studsande godbitarna. Resultat: Kraftig oordning i ledet....
När sedan marchen, efter typ 5 mil, var slut så var det dags för platsliggningen. Hundarna ska ligga kvar i 10 minuter medans förarna vandrar iväg och gömmer sig. Arek såg fiender överallt, men jag kände mig säker på att han skulle klara det ändå. Fel! Så fort jag lämnade honom såg jag i ögonvrån att han satte sig upp.... Då var det bara 9 minuter och 55 sekunder kvar... Betyg: O poäng.
Vilken kanonstart. Redan nu började magsåret att komma och inte blev det bättre ju längre tävlingen led....
Lydnaden. Min gode vän var laddad och ville visa alla i publik och domarteam vad just han kunde. Han klängde, pep och gnällde och betygen blev därefter. Inga nollor i alla fall, men inte alls vad jag hoppats på. Det enda han gjorde riktigt bra var krypet och det var just det jag trodde han skulle göra sämst.... Crazy dog!
Spåret. Fick åka minibuss ut till spårmarkerna och i min buss satt idel gamla vinnare. Ärrade tävlingsmänniskor som gav mig goda råd på vägen. När jag såg skogsmarkerna så blev jag grymt orolig. Inte över att missa spåret, men att komma vilse. Shit vilka stora skogar det var.... Längtade tillbaka till Stora Staden, men kunde inte chicka ur nu....
Så var det våran tur. Areks uppgift blev att söka spår i en upptagsruta. Mitt i upptagsrutan stod ett antal domare, funktionärer och publik!!! Hade ju aldrig tävlat förut, men antog att hela gruppen nog ställt sig liiiiiteee liiiitee fel. Min mors och fars fina uppfostran gjorde dock att jag ej vågade tjafsa om saken utan lät Arek göra ett försök.... Arek är ju grym och löste upptaget bra.
Nu var det stora målet att inte gå vilse, men efter typ 5 minuter så kändes det som om jag var helt off. Tyckte vi spårade i väldigt konstiga vinklar och hittade även sparsamt med apporter. Då vi nådde slutet och såg den underbara grusvägen så var det som att vinna storvinsten på Trisslotter. Jippie! Fast mark under fötterna. Rätt bra poäng blev det också...
Nu var humöret gott och då passade man även på att äta. Nervositeten hade gjort att intaget av mat varit sparsamt sen vi anlänt till tävlingsorten....
Saksök. Området var enormt stort och där fanns bara fyra små saker. Trodde väl inte riktigt själv på att det skulle gå bra, men Geten var suverän. Hämtade in apporterna i raketfart och vi lämnade stolt över fyra föremål till domarna. Full poäng skulle det bli, men då gjorde min fyrbente vän ett överraskande drag... Arek for upp, tog apporterna ur domarens hand, och firade sitt saksök med att slakta dom.... Inte bara dom utan även lite av domarens händer....
Domaren såg smått chockad ut, men då han såg min vibrerande underläpp så gav han mig i alla fall poäng.... Tack Arek! Ditt svin!!! Hade i alla fall något att prata om på kvällsbanketten.....
Personsöket fixade Arek själv. Eftersom jag var smått i konen så vart det ett och annat avdrag för mina misstag. Typ 200 poäng. F-n vad jag är klantig.... Ropade in geten för tidigt, gjorde för korta slag, återkallade Arek precis när han var på väg att skälla på figuranten m.m, m.m. Nåja! Fick även här lärdomar för livet......
Förstod ju att jag inte skulle vinna, men enligt andra så hade vi ändå gjort det bra. Vi skulle få vara med på finalen under morgondagen och då visa våra kunspaper i skyddsarbete. Visste att geten kunde vara lite bångstyrig så jag sträckte upp honom rejält en stund innan det var våran tur. Tog in honom till den sjungande publiken och krävde hård lydnad. Geten, alias showmannen, gick som en mästare i genrepet och då kände jag en viss förhoppning att vi inte skulle skämma ut oss i alla fall.
Ut i manegen! Speakern ropade upp vårat namn och det var då Husse försvann in i den beryktade konen. Arek tog time-out från kravet att lyssna på Husse och vred i stället sin lilla hjärna ett kvarts varv. Arek tog över showen och jag kunden bara kallsvettas. Helvete vad hal han var att hålla reda på..... Programmet tog kanske en kvart, men det kändes som jag stod där med fånigt flin under flera timmar..... När Schakalen gled längre och längre fram trots fotkommando så lovade jag mig själv att ALDRIG MER TÄVLA IGEN!!!!
Totalt sett så skämde vi väl inte ut oss, men vi vann ju inte som jag var säker på att vi skulle göra....
Trots allt ett kul minne och ett stort äventyr.
Må gott!
Husse
Underbar berättelse! Har ju aldrig tävlat mer än månadstävling på klubben men vet hur det är när hunden skall showa själv! Var visst regnigt och blött i helgen?
"Keep on blogging"! och hoppas att Geten kryar på sig
Klart du ska tävla igen men påläggskalven.
Det är därför man tävlar med hund, det finns ingen högre grad av självplågeri än att tävla med hund. Men helvete vad gott man mår efter en lyckad tävlingsdag. Ingen kinesisk tortyrredskap övergår att tävla med en självständig hund.