ATT LITA PÅ SIN HUND....
Då jag under en tid nu ej kunnat lägga så mycket tid som jag önskat på Schakalen, på grund av skola och hans skada, så hade jag ju lite dålig samvete. Lite kondis på den gamle kunde ju aldrig vara fel så vi drog ut och sprang ett varv i motionsspåret. Tror Geten uppskattade motionen och då framförallt att vi inte gick utan faktiskt sprang.... Min fyrbente vän har ett jävla humör när han inte får jobba. Den fyrbentes Husse har också ett jävla humör när han inte får jobba. Det har gått så långt att hundjäveln är smått aggressiv, sur och allmänt grinig. Det har ju även gått så långt att Husse drömmer om att få åka polisbil, men nu i kombination med lite taktiskt tänkande. (Troligen på grund av kursen)
Längtar grymt mycket till att få köra fooooorrrrttttt igen! Vill spåååååraaaaa!!! Vill hitta försvuuuuuuunnnnaaaa barn. Som det ser ut nu så verkar ledningen göra allt för att jag skall brisera som en bomb. Först denna kurs i 10 dagar, sedan en veckas kompetensprov och därefter en vecka till för att kolla Areks kunskaper i knarksök. SLÄPP UT MIG!!!!
För att inte geten och jag själv skulle hamna i någon form av konflikttriangel med övriga familjen så var det lika bra att jag aktiverade mig själv och den sure. Bestämde mig för att lägga ett ängsspår, ca 800 meter långt, med lite spetsvinklar och vanliga vinklar. Liggtiden var bara en timme, men syftet denna kväll var att lära mig lita fullt ut på hundens spårning. Platsen var väl vald då det brukar röra sig mycket djur där. Platsen var även så vald att det var relativt jämnt underlag vilket ju skulle underlätta en del då det var kolmörkt ute....
Geten drog iväg och spårade i ett mycket behagligt tempo. Jag mindes ju i stort hur jag lagt spåret, men kunde inte avgöra det då det var helt mörkt på platsen. Det var bara att hänga med, stapplandes som en blind alkoholist därute på fältet. Geten gjorde jobbet grymt bra. Hade en apport och ett slut och allt var med när vi kom till bilen. Good job Arek!
Känns bra att göra sådan här övningar i bland så att självförtroendet får sig en kick.
Har sett i min bloggstatistik att det är många, många som läser denna anspråkslösa berättelse om vårt ynkliga liv. Det känns ändå roligt att det kan locka så många att offra tid på att läsa om hur vi överlever dagarna som polis och polishund. Extra kul blir det när ni lämnar en liten kommentar. Det piggar upp så fortsätt gärna med det....
Må gott!
Husse
Det är ju så, man kan inte riktigt släppa kontrollen när hunden ska spåra. Med tävlings och tjänstehundar har man ju full kontroll över dem i alla andra bitar när det gäller lydnads- och skyddsdelen, då är det svårt att släppa på kontrollbehovet när det kommer till för hunden självständiga jobb som sök och spår. Man vill gärna ha kontroll över de bitarna även om man vet att hunden klarar dessa bitar bäst på egen hand utan inblandning. Det är svårt att lita på hunden om man är ett kontrollfreak.
Det ser man ofta på nybörjare när de spårar med sina hundar, de bryr sig inte och de hundarna spårar sällan fel. De får spåra som de vill och föraren blandar sig inte i utan är glada över att hunden spårar. De mer rutinerade däremot tenderar till att med jämna mellanrum bli bombsäkra på att hunden spårar felaktiga spår, glömmer att uppmuntra de rätta spåren så att hunden fortsätter med de rätta spåren istället för att spåra vilt.
Tråkigt med Sigge, men det finns fler hundar. Kollat med HasseMans? En kennel som leverat fler tjänstehundar än någon annan i Sverige kan ju inte ha fel hundar - eller?
Ja det är konstigt att vi ska lägga oss i deras spårarbete och inte lite på dem fullt ut. Tja vi lär väl oss också en dag.
Fortsätt nu att jobba med Arek så inte övriga familjen kommer ikläm.
Ha det
Hej Husse!
Jag är en av de som läser din blogg regelbundet "i smyg" och som alla andra skrattar jag gott åt (med?) dej och äventyren i familjen Zoo.
/-Milou-
Finns en bra anledning att jag inte spårar! Tränar sök istället, där är jag bunden till stigen och kan inte göra ett skapande dugg utan måste lita på hunden. Sen att nuvarnade hund är fullständigt koko på spår och totalvägrar att jobba med låg nos gjorde valet enkelt. Ska tävla på söndag så håll en tumme och en tass för oss.
/ Schäferligan i Malmö
Bah! Ängsspår i mörker på en äng... Då har Husse aldrig lagt skogsspår i mörker en kall höst/vinternatt. Jag glömde ta med mig pannlampa och tanken var att pannlampan skulle lysa på replexerna i mörkret. Men utan pannlampa så syns inga reflexeländen! Men är man väl ute i skogen så kan man ju inte åka hem för en sketen pannlampa. så vi drog iväg jag och Gaija. Hon hittade minsann alla fem pinnar och dessutom hittade hon ALLA hål och vattenfylda diken som jag hade undvikit när jag la ut spåret (la ut spåret mitt på ljusan dag). Jag misstänker att ngn flyttat på spåret och lagt spåret just där alla hål och vattenfyllda diken låg. Hunden hittade ju alla apporter... Men blöt var jag upp till midjan och fötterna var skavda och ena skon var trasig. Men det viktigaste var ju att hunden hittat apporterna och jag levde. Jag menar överlevde. ;O)
Men visst är det härligt att kunna lita på hunden? Även om alla diken och hål flyttat sig på ngt mystiskt vis just där spåret går.
Trogen läsare som är dålig på att lämna kommentar... Lovar att jag ska försöka att bättra mig med det! Passar på att tacka för alla goa skratt som ditt bloggande ger!
Klart att man följer er vardag!!! Detta är ju mer beroendeframkallande än crack (ja inte för att jag vet då men man har ju hört). Går det ett par dagar utan att du skriver så blir man, grinig, sur, stubinen blir oerhört kort.........vad jag har hört så är jag dessutom inte ensam om att känna så här. Så mao du har många människors välbefinnande på ditt samvete.........bara så du vet......känn ingen press.........
Måste bara säga att jag har följt din blogg ett tag ska sanningen fram så öppnar jag din blogg varje morgon jag kommer till jobbet. Jag har den tom. i mina favoriter på vänstra sidan av skärmen, japp, lite psykvarning kanske men fasiken va kul du är!! Jag brukar alltid köpa en kaffe och bulle också lite av den morgonrutin :D
Så fortsätt skriv!
Sara W
Klart man måste läsa din blogg...Den är så lättsam att läsa, med ditt roliga sätt att skriva om en polishund inkl sin husses vardag...