POLISHUNDEN AREK

Under min polisiära karriär så har jag ju lyckats infånga en och annan utpekad bandit. Vad jag kan minnas så uppskattar jag antalalet som hävdar sin oskuld till ca 90 procent av dessa. Det måste vara en mänsklig egenskap att hävda sin oskuld även om man fastnar med handen i kakburken. Temat för denna arbetsperiod har även den varit i lögnen och osanningens tecken....

Ett vittne observerar hur två personer tillgriper varsin cykel. Vi var rätt nära så vi kör dit med planen att dessa två skall gripas, lagföras och rehabiliteras för sitt snedsprång. Cyklist nummer ett var dock snabb och vek in på en gård, men cyklist två stannade med dödsfruktan då hundbilen kom insladdande på två hjul samtidigt som två morrande hundar försökte bryta sig ut.
På frågan om var cykeln kom ifrån så haglade lögnerna ur den tilltalades mun. Trots den tunga bevisningen så fortsatte cyklist nummer två att hävda sin oskuld och kom med den ena efter den andra lögnen om hur cykeln i stort sett ramlat ned från himlen och just i händerna hos denne....

Cyklist nummer ett trodde sig vara säker, men anträffades kort därefter utan tvåhjulingen. Han tillfrågades om var cykeln var och direkt kom lögn nummer ett. "jag har inte snott någon cykel". Vi hade ju inte ens nämnt något om cykelstöld så han satte ju dit sig själv.... Den smarte tjuven föll till föga och visade var tjuvgodset var gömt och så hade polisen vunnit denna match på knock-out.

Nu hade nästa geni passerat in i Stora Staden och då via tunnelbanesystemet. I Stora Staden bor ju ett antal personer samt att här alltid finns ett stort antal besökande. Att då visa upp en pistol styrker ju då inte att han skulle besitta något större stycke av intelligens, men till hans fördel var i alla fall att han var snabb. För när farbror blå skulle fånga honom så lade han benen på ryggen och vann snabbt mark. När han sedan stötte på ytterligare män från Statligt verk så sprintade han ifrån även dem. Nu var muntergöken borta och dom svettiga poliserna önskade biträde av spårhundarna från specialenheten.

Uppdraget gick till oss och först ut var Areks kollega. Areks kollega lurade iväg samtliga poliser i fel riktning och då på äventyr ut på hala klippor. Efter ca 200 meter stannade Areks kollega upp och dennes förare kände nog att detta blivit fel. Uppdraget gick då till Arek och han var laddad till tänderna. Arek vek i en helt annan rikting och spårade med mycket hög svansföring längs en gångväg. Därefter vek han ut på ett berg, runt en krök och fram mot ett stort buskage. Plötsligt börjar busken att prata!!! Den ropar ljudligt ett "AAAAJJJJ" varvid Husse tänder sin fina ficklampa. I busken låg pistolmannen och min gode vän satt i hans arm. Mums! Verkade Arek tycka.

Mannen var tacksam över att Getens tänder var platta, men ställde ändå frågan om "varför" dom var platta! Kul kille faktiskt!

Till fängelset med honom också.....

Nu var hundpoliserna trötta varvid vi ämnade gömma undan oss lite i mörkret för att vila ögonen. Innan John Blund skall natta oss så rastar vi hundarna lite. Vad händer då i vår idyll? Jo en biltjuv kommer till platsen och börjar väl köra hej vilt med sitt bilfynd. Använder alla växlar samtidigt, backar och sladdar och då helt ovetande om att Stora Stadens brottsbekämpare står uppe i skogen och kikar. Hundarnas snålvatten börjar droppa och här ser vi helt klart chansen till en jakt med ett bett i tjyv som slut. Vi smyger till bilen, kör med nedsläckta lysen ned mot parkeringen och är då som osynliga. När vi är precis bakom bilen så tänder vi upp alla lampor och blåljus som finns. Effekten lät inte vänta på sig. Biltjuven höll nog på att skita på sig för han fick motorstopp, blinkade med blinkers och såg alldeles chockad ut.... He! He! Tyvärr ingen jakt, men ändock en transport till fängelset.

Vi lever ett hårt liv och blir ju i bland lite trötta. Därav måste vi ju få ta en liten ögonstängning för att inte köra av vägen av trötthet. Därför letade vi upp ett nytt ställe för lite vila och valet blev en grusparkering med mycket mörker. Tro på f-n! När vi glider in där så frigör sig plötsligt en siluett i mörkret. Siluetten sprintar som värsta friidrottaren över parkeringen och nu var vi helt klart vakna. Under bilfärden efter den flyende så slogs vi nästan om vem som skulle ta ut hunden för att skicka på ett fasttagande. Den flyende verkade ha kontakt med någon i himlen för han lyckades hitta ett högt staket som han hoppade över. Därefter ett staket till.....

Shit! Det här innebar ju att Husse måste springa! Ut ur bilen, över staket ett och staket två. Busen hade nu ett försprång på ca 50 meter och jag såg på hans stegfrekvens att jag skulle vinna. Passade därför på att håna honom och ropade glatt ut "hur länge vill du springa?". Då gav han upp och föll som en fura ned i gräset.... Det visade sig vara en inbrottstjuv som hade med sig svetsgrejor, kofötter med mera och då med arbetsuppgiften att ta sig in i parkeringsautomater. Till fängelset med honom också....

Så här kan det vara att va polis i Stora Staden. Riktigt roligt alltså...

Må gott!

Husse