ATT TRÄNA ETT LAG...

Alla vill bli proffs! Så även jag! Blev tidigt utpekad som talang med otrolig snabbhet, men samtidigt med en avslutningsteknik såsom en blind. Kunde starta längst ned på fotbollsplanen, dribbla mig upp, slå en lång boll och sedan springa ifrån allt motstånd. Kunde få en fin pass vid halva plan, löpa ifrån allt och alla för att komma fri med målvakten. Tyvärr slutade nästan alla frilägen lika dant. Inkast!!! Jag var ta mig f-n oduglig på att skjuta bollen i nätmaskorna vilket ju fick till följd att man blir placerad längre och längre ned i banan. Först stjärnstatus i form av forward. Sedan roll som inspelare i form av yttermittfältare. Därefter dalade man ned till ytterback och det är föga glamouröst. När alternativen sedan tog slut ja då fick man söka nya utmaningar - typ tränare! Kan man inte spela själv så får man väl utbilda andra till att göra jobbet åt en.... Sagt å gjort! Det lag som drabbades var min egen sons....

Snabbheten har ju inte varit till ondo ändå kan jag ju säga. En av mina specialiteter som ung var att retas! När man retas tillräckligt länge så vill oftast någon slå en. För att inte få sned näsa så tjänar man på att vara snabb och det tackar jag för. Herregud vad jag var retlig!!! Nåja! Tillbaka till ämnet fotboll.

Har ju tillsammans med en god kamrat tränat detta lag under ett antal år. Vi är en liten klubb, men har ändå haft ett rätt stort antal spelare att utveckla. Här finns alla möjliga härliga individer. Den tyste, den late, den aktive, den glade, den sorgsne m.m. Drömmen för alla är nog densamme i alla fall. Det vill säga att sluta sina fotbollsdagar som rik och berömt fotbollsproffs... Det är ett härligt gäng, men jag gissar att det är ett av Europas mest otursförföljda lag. Då menar jag inte med skador och sånt utan just vad gäller spelet fotboll.

Jag tror aldrig att grabbarna vunnit en jämn match i slutskedet. Det har alltid studsat åt fel håll för dom. Grabbarna kan ha 10 målchanser utan att sätta bollen och så förlorar man till slut på ett självmål. Dom har alltid kämpat på, men det vill inte riktigt lossna för dom... Nu är dom i den åldern att kroppen börjar utvecklas till att bli man och det gör ju inte saken bättre. Man håller på att garva ihjäl sig när man ser rörelseschemat hos ungtupparna. Det är som att motoriken ej stämmer längre när kroppen är 150 cm lång, men fötterna är storlek 44. När dom sedan skall förklara hur som om möljligt kunde snubbla på just det grässtrået så spricker rösten i en pipig ton för att sedan brytas av i en mörk harklande väsning. Kallas puberteten!!!!

Inte blir det väl bättre av att tränarna tror att dom leder ungdomsakademien i Barcelona och kräver resultat därefter. Som tur är så har vi en mycket bra föräldragrupp som hämtar ned oss på jorden när vi skenar iväg....

Nu i helgen så har vi varit på cup. Som alltid när man åker iväg så tror man ju på vinst. Känslan av att få höja en pokal i skyn, springa ärevarv och göra vågen åt publilken är ju det man söker. Vi har varit nära några gånger, men aldrig fått nöjet att låta lagkaptenen kyssa bucklan vänd mot publiken. En gång vann vi en cup och grabbarna var lyriska. Tränarna jublade och gjorde high five som förvuxna barn. Vad hände då! Jo cuparrangören bestämde att man ej skulle köpa in någon pokal utan man skänkte pengarna till en katastroffond i stället... En fin gest så klart, men oj va surt för tränarna och oj oj vad sorgsamt för grabbarna. Dom som aldrig vunnit, men nu gjorde det utan att få pokal.....

På cupen nu så fortsatte laget precis som vanligt. Första matchen var alla på planen, men ingen var fysiskt med i matchen. Samtliga verkade helt ha glömt sin fotbollsutbildning och förlustsiffrorna var föga smickrande. Bra coachat Husse!!! Not!!!

Nästa match och nu j-vlar! Coacherna i motståndarlaget var två söta tjejer och grabbarna lovade att vinna för min skull. Ville inte bli förnedrad av två hönor..... Vi började grymt bra, men som vanligt gick alla avslut åt helvete. Coachmatchen  var hård vid sidan av planen och ingen ville ge sig. Vi hade trycket, men missade till och med två avslut på mållinjen. Hur f-n kan man missa där... Visst ja! Bara att tänka tillbaka på min egen karriär där jag kom fri med målvakten och sköt till inkast... 

Strax därefter en ofarlig frispark från långt håll. Coach Hönan manade på sin längsta spelare att skjuta på mål.... Visst! Försöka kan man ju alltid. Grabben går fram, får sitt livs träff som dunkar på översidan i ribban. Puh!! Bollen är uppe i rymden och vänder, faller ned som en komet och träffar vår målvakt i rumpan. Därefter studsar bolljäveln in i mål... Hur f-n gick det till?

Tror målvakten ville revanschera sig för att han gjorde en utrusning mot halva plan strax efter. Troligen med målet att stoppa en motståndare som nu kom med boll. Efter en felbedömning i världsklass så var det bara för lilla målvakten att springa de 50 metrarna tillbaka mot eget mål. Dock typ 20 sekunder försent.... Två-noll!!!

Ny hörna för motståndarna och nu passar vår egen forward på att dunka upp bollen i nättaket. Snyggt mål, men inte på rätt sida av planen. Tre-noll!!!

Såhär brukar det tyvärr se ut när vi spelar. Tär en del både fysiskt och psykiskt att se på som coach. Grabbarna själva verkar inte bry sig nämnvärt vilket ju är skönt. Nästa träning och match är allt sig likt och grabbarna lika glada igen. Tur det! Det viktigaste är ju som sagt inte att vinna utan att delta.... (försvarssnack från en looser!!)

Må gott!

Husse

Kommentarer
Postat av: The Legend

Du som tidigare sagt att du öste in mål?

Var det inte sant....typ?

Vänta ska du se, snart sitter du och jag på Nou Camp, Råsunda eller Anfield.......inbjudna av antingen den tyste, late, aktive, glade eller sorgsne.........

2008-08-11 @ 21:14:55
Postat av: Peter

Hmmmmmm är det inte lite fult att skylla på grabbarnas pubertet, när de egentligen har en helt usel tränare. Grabbarna bör ju tänka över sin livssituation ordentligt innan drömmarna om rikedom och berömelse krossas fullständigt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback