POLISHUNDEN AREK

Hur ska man klara sig utan mobiltelefonen? Kan inte förstå hur man klarade sig innan denna uppfinning dök upp på marknaden. Föga kunde man väl ana denna framtid då man såg farsan bära runt på den första NMT modellen. Den påminde mer om en videobandspelare.

Anledningen till att detta nämns är den bistra verkligheten. Påfallande ofta så får polisen söka efter försvunna människor och då ofta äldre och förvirrade sådana. Av någon anledning så får alltid hundföraren det absolut värsta området att söka av. Taktiken verkar även vara att vänta med att kalla på hundföraren tills det är absolut kolmörkt ute. Så även i går....

En stackars dam var försvunnen sedan ett helt dygn. Man sökte henne lite på kvällen samma dag, men avbröt då det blev mörkt. Därefter lät man hela ljusa dagen bero innan man kom på att man kanske skulle behöva leta lite till.... En snabb flukt på kartan visade att det fanns ett större skogsparti bakom den plats där tanten bodde. Terrängen där skulle vara vidrig, men det var bäst att söka där ändå tyckte insatschefen. För alla er som befann er söder om den stora staden igår, vet att regnet verkligen vräkte ned.

Missförstå mig inte nu. Jag gillar att leta försvunna personer. Tycker det är rätt rogivande att vandra runt i skogen även om oddsen för att hitta den försvunne ofta är rätt små. Gammelgeten gillar att skutta runt och några timmar i skogen gör ju även att han får lite kondition. Men igår!!! Vädret var verkligen vidrigt och skogen var verkligen inte inbjudande. Kolsvart, blött, vassa stenar, berg och stup ned mot en stor kanal. Jag hade tagit med mig en stor ficklampa, min fina GPS, men hade tyvärr slarvat med regnkläder då jag åkte ut.

Efter två timmar i skogen så började GPS en att pipa. Det betyder att batteriet är slut varvid jag skulle till att byta detta. Som om djävulen beslutat att busa lite samtidigt så tog batteriet i ficklampan även slut. Där stod man i kolsvart mörker, med blöta kalla fingrar och skulle byta batterier i en pytteliten GPS. Gick inte bra.....

Då kom jag på att den fina mobilen har ju en ficklampa. Och efter 20 minuters fipplande i halvmörker så var GPS i funktion igen och risken att jag skulle gå vilse betydligt mindre. Medans jag bytte reservdelarna i skogen så passade Arek på att slakta en stubbe..

Tre timmar for vi runt innan området var avsökt. Utan resultat vad gäller lyckan att hitta den försvunne. Dock hade vi fått lite motion och mina poliskläder vägde väl minst 10 kg mer av all blöta. GPS var helt immig, men det gjorde inte så mycket då jag ändå hittat tillbaka till polisbilen. Full värme och sedan järnet in för att ta en varm dusch....

Areks sista personsök gick väl inte sådär himla bra. Jag har därför tagit lite hjälp av sambons bror för att kunna träna lite extra under fritiden. Han har en otrolig förmåga att missförstå övningarna. Detta plus att han är allergisk mot hund gör ju att resultatet inte alltid blir som förväntat. Bland annat bad jag honom lägga ett enklare spår för ett tag sedan. Då han efter ett längre tids letande anträffades så satt han mitt i ett bostadsområde och då högt uppe i ett träd.....

Då jag bad honom stå helt stilla i god tid då hunden kom för ett civilsändande, så flaxade han med armarna ända tills det att Arek var precis intill honom.... Ville inte ha några onödiga bett varvid mitt hjärta nästan stannade då Arek kom i full galopp mot skyddsärmen. I dag skötte sig den allergiske figuranten dock lysande varvid övningarna föll ut till belåtenhet. Tack Gacka!!! (Hans smeknamn)

Geten och jag har ju även jobbat lite granna. Vi har haft ett par spår, men dessa har slutat med att banditen vunnit. Ändock hade vi ett par gripanden och då bland annat en blottare. En man som drog lite för mycket i snabeln framför en kvinna. Hon reagerade på hans uppträdande och ringde därför polis. Mannen försvann innan vi kom och Areks jobb var att hitta honom. Jag tog ut geten och han var mycket intensiv i sitt sökande. Innan vi kom iväg så anlände en man till platsen. Mannen ställde sig att titta på den fina polishunden och då upptäckte jag att han var väldans lik den vi sökte. Mannen säkrades upp och den utsatte kvinnan kunde styrka att det var rätt person...

Undrar hur han tänkte egentligen. Först snabeldragning, sedan flykt och därefter komma tillbaka för att se den fina hunden.....

Arek fick även ta en biltjuv. Inte allt för svårt då biltjuven parkerat och sedan somnat i den stulna bilen. Jag parkerade och lyste in i bilen. Den trötta biltjvuven sov som en nyammad baby varvid jag kunde gripit honom själv. Tyckte dock synd om geten som knappt fått aktivera sig under natten. Tog ut honom och så smög vi fram till bilen. Smög upp dörren och anropade sedan högt och tydligt att det var polisen....

Så fort jag höjde rösten så vaknade Arek till liv. Han försökte kasta sig in och hämta ut föraren. Käftarna slog emot då han gjorde bitförsök mot banditen. Jag höll i Arek och avståndet mellan tjuven och geten var ca 40 cm. Han ryckte till, lindrigt sagt, och for upp i vakenhet. Bara för att titta in i ett par hundkäftar. Har aldrig sett en så rädd person förut. Han gav upp utan stridigheter och kunde säkras upp i avvaktan på en annan polispatrull.

Tänkvärt för er som funderat på att ingripa mot tjuven om ni skulle råka ut för brott själv, kan vara att dom ofta är beväpnade och beredda att slåss för att fly. Denna tjuv hade en morakniv i handen då jag och geten ingrep. Lätt att råka ut för otäckheter om man inte är riktigt beredd. Areks och mitt råd blir därför att ni ska notera, kontakta polis och sedan avakta på håll.

Nu jobbar vi halvnatt på lördag och sedan är det dags för dressyrkontrollen. Återkommer med resultatet av denna....

Må nu gott!

Husse