BUS IS IN THE HOUSE...
Herregud! Vad har jag gett mig in på? I dag var den stora dagen. Dagen då vi skulle få hämta hem den söta lilla valpen. Transport 35 mil norr om stora staden för sambon och mig. Bilen laddad med valpsaker för att den lille skulle känna sig hemma.... 12.00 stod vi på farstukvisten, tittade in i valphagen och där stod han....
Pytteliten, med stora öron, stod han över träkanten och kikade mot oss. Myste, kelade och var allmänt go.... Han var svart med ljusa ben och verkade vara en försiktig krabat. Han fick komma ut och leka lite på tomten och vi fick hälsa på valpens mor o far. Hanen var ståtlig och bevakande. Tiken, otroligt stor och skrämmande. Hon uppvisade en kamp man nästan aldrig får se och detta innebar även obefintliga släppanden av leksaken.
När man såg valpen så kunde man inte tro att den hade dessa egenskaper, men eftersom den var så söt så stoppade vi in den i bilen och for hemåt igen. Till en början i en bur bak i bilen. Efter fem minuter så hade valpen knäckt oss med sitt ylande. Han ämnade inte sitta bak utan ville ha sällskap.
Väl i bilen skötte han sig exemplariskt. Gjorde nummer ett och nummer två vid raststoppen samt inmundigade även sin första måltid i sin nya familj. Väl hemma så blev valpen ivrigt uppvaktad av de två barnen, men mer måttligt av gammelgeten. Gammelgeten for ut, morrade och ställde upp valpen i givakt. Valpen svarade med att: Lyfta svansen rakt upp och nosa gammelgeten längst fram på nosen....
Jag var sedan tvungen att åka på fotbollsträning och då jag kom hem så förväntade jag mig att hitta en alldelses tröttkörd och sovandes valp. Nix Pix! Familjen var förtvivlad. Valpen var galen.... Han hade tagit över hushållet totalt. Jagat upp barnen i soffan och fått sambons ögon att se 10 år äldre ut....
Jag skrattade och gick in. Valpen sprang efter och jagade husse. Därefter ett fullbett i underbenet och därefter ivrigt kampande för att om möjligt lossa detta från höften. Skrikandes föll jag till backen, men kunde medelst milt våld frita mig själv och fly undan. Valpj---ln är galen! Kanon! Precis de egenskaper jag söker. Mycket motorer och självförtroende. Vi har lekt lite med en strumpa och han kampar som en dåre för att frita strumpan från mitt grepp. Detta varvar han med att attackera gammelgeten....
Vi får se hur mycket vi får sova i natt. Nästa nattpass kan nog lilla bus följa med till jobbet. Känns som om det går lika bra att skicka honom på busarna som att skicka gammelgeten.... Vad heter han då?
Jo! Han har ett kanonnamn. Han heter: BUS
Må nu gott!
Husse
Pytteliten, med stora öron, stod han över träkanten och kikade mot oss. Myste, kelade och var allmänt go.... Han var svart med ljusa ben och verkade vara en försiktig krabat. Han fick komma ut och leka lite på tomten och vi fick hälsa på valpens mor o far. Hanen var ståtlig och bevakande. Tiken, otroligt stor och skrämmande. Hon uppvisade en kamp man nästan aldrig får se och detta innebar även obefintliga släppanden av leksaken.
När man såg valpen så kunde man inte tro att den hade dessa egenskaper, men eftersom den var så söt så stoppade vi in den i bilen och for hemåt igen. Till en början i en bur bak i bilen. Efter fem minuter så hade valpen knäckt oss med sitt ylande. Han ämnade inte sitta bak utan ville ha sällskap.
Väl i bilen skötte han sig exemplariskt. Gjorde nummer ett och nummer två vid raststoppen samt inmundigade även sin första måltid i sin nya familj. Väl hemma så blev valpen ivrigt uppvaktad av de två barnen, men mer måttligt av gammelgeten. Gammelgeten for ut, morrade och ställde upp valpen i givakt. Valpen svarade med att: Lyfta svansen rakt upp och nosa gammelgeten längst fram på nosen....
Jag var sedan tvungen att åka på fotbollsträning och då jag kom hem så förväntade jag mig att hitta en alldelses tröttkörd och sovandes valp. Nix Pix! Familjen var förtvivlad. Valpen var galen.... Han hade tagit över hushållet totalt. Jagat upp barnen i soffan och fått sambons ögon att se 10 år äldre ut....
Jag skrattade och gick in. Valpen sprang efter och jagade husse. Därefter ett fullbett i underbenet och därefter ivrigt kampande för att om möjligt lossa detta från höften. Skrikandes föll jag till backen, men kunde medelst milt våld frita mig själv och fly undan. Valpj---ln är galen! Kanon! Precis de egenskaper jag söker. Mycket motorer och självförtroende. Vi har lekt lite med en strumpa och han kampar som en dåre för att frita strumpan från mitt grepp. Detta varvar han med att attackera gammelgeten....
Vi får se hur mycket vi får sova i natt. Nästa nattpass kan nog lilla bus följa med till jobbet. Känns som om det går lika bra att skicka honom på busarna som att skicka gammelgeten.... Vad heter han då?
Jo! Han har ett kanonnamn. Han heter: BUS
Må nu gott!
Husse
Kommentarer
Postat av: Magnus
Lycka till med Bus.
Får du för dina synder. :-)
Mvh Magnus
Postat av: Madde
Låter som en riktigt härlig liten terrorist! du får vara extra snäll med familjen tills dessa hemska valptänder ryker ;-)
Och ser självklart fram emot bilder på den lille terroristen!
Postat av: Ola S
Låter som en skojfrisk liten krabat.
Lycka till med monstret :D
Trevlig Helg
Postat av: Frekes husse...
Tjena kollega!
Riktigt rolig läsning!
Postat av: Eva-Maria o Toy
Låter precis som när vi hämtade hem Clementine - Husse blev 10 år äldre under de första dagarna då det fullständigt kaos! Lycka till, hoppas Geten hjälper er att hålla Buset i schack :)
Postat av: Arek, Bus och deras Husse
Tack för alla kommentarer! Alltid kul med inlägg. Denna helg har vi haft fullt upp med fotbollscuper. Lilla Bus har blivit introducerat i sportens ädla konst....
Trackback