UTFLYKT I VÄRLDEN...
Önskar jag hade en kamera för att dokumentera en del av alla saker vi får se. Skulle även vara kul att kunna dokumentera hundarnas framfart och i viss mån även spara något minne av familjen... Detta har dock Bus satt stopp för. Jag hade ju en kamera, som i och för sig inte var världens bästa, men ändock fungerande. Bus utforskade dock kamerans funktioner och har då lagt i "suddig bild" i minnet. Detta genom att slita ned kameran från en höjd och därefter bita i den....
I går var det dressyrdag för oss. Hade storslagna planer för hur spåren skulle läggas ut, hur lydnaden skulle genomföras samt hur jag med min "enorma" erfarenhet även skulle hjälpa de andra hundförarna. Även Bus fick följa med och redan på väg ned mot dressyrplatsen så visade han sitt missnöje med att behöva vara i stillhet bak i bilen. Tog väl 15 minuter så ringde telefonen. Planeraren hånflinade och lät meddela att Husse skulle gå en två veckors utbildning.... Skit! Finns inget värre än att gå utbildning när man har hundar. Dom stackars fyrbentingarna blir liggande i bilen utan att få nödvändig aktivitet.
10 minuter senare ringde telefonen igen. Nu kunde husse glömma dressyrplatsen. Redan när jag fick telefonnumret till den polis som behövde hjälp så förstod jag att det här inte låg inom mitt dagliga arbetsområde. Bara att tanka upp den fina bilen och ge sig av söderut.... Uppdraget bestod i att söka vapen på en tomt och i en villa. Man hade ingen vapensökshund i denna del av Sverige och därför fick husse och en hundförare till hjälpa till. Efter ca en och en halv timmes bilåkande så var vi framme i orten som Gud troligen glömt....
Genomgången med kaffe och macka var dock precis i husses smak. Det visade sig att den plats dit vi skulle låg YTTERLIGARE några mil härifrån. När vi kom dit så blev jag nästan förskräckt av att se hur det såg ut. Grannarna kan inte ha varit helt nöjda med att ha detta skrotupplag i villaområdet. Det såg helt enkelt för djä---igt ut. Ville nästan inte ta ut hunden för att söka. Här stod rostiga bilar, kablar och skräp i överflöd, verkstadsaskiner och vassa verktyg över hela tomten. Inomhus var om möjligt ännu värre. Tre våningar där hunden i stort sett inte kunde vända sig om. Lägg därtill uppborrade golv där man fick gå på utlagda plankor. Kan inte säga att jag var "glödhet" på att få köra igång.... Kom dock på att lilla Bus var med. Tog ut honom för att miljöträna lite och det gick grymt bra. Inga bekymmer där inte...
En av de andra poliserna på plats visade sig även vara en gammal hundförare. Han bjöd på mängder av roliga historier vilket piggade upp dagen rejält.
Den andra hundföraren har en liten Springer Spaniel. Lika liten som en katt och därför klart mycket lättare att hantera. Arek då! Herregud vad han röjde runt! Laddad till tänderna som vanligt. For in och välte allt som om möjligt stod upp. Klättrade och fixade, vände och vred. Den lilla skithunden (ingen avundsjuka) hittade vapnen på en gång. Jag gick dit med Arek för att han skulle få en markering även han. Arek for direkt in i utrymmet, visade tydligt att något fanns där, men vägrade komma till skall. Knuffade till och med bort en filt och då uppenbarades ett automatvapen som nu stod helt synligt. Tror ni geten markerade med skall då? Näe!!! Han verkade inte fatta vad vi gjorde där varvid jag nästan fick tvinga honom att skälla. Kände mig lagom proffsig inför dom andra...
När vi var klara så hade jag ju lite dåligt samvete för att Bus fått vara i stillhet så länge. Den lille fick därför ett par spår i denna lantliga miljö. Bus var laddad och spårade grymt bra. Allt för att hitta lite korv i slutet....
Av denna dag känns det som om det bara blev pannkaka. Nu kan vi bara se fram mot dagens nattpass. En lördag i stora staden kan ju aldrig bli fel....
Må gott!
Husse
I går var det dressyrdag för oss. Hade storslagna planer för hur spåren skulle läggas ut, hur lydnaden skulle genomföras samt hur jag med min "enorma" erfarenhet även skulle hjälpa de andra hundförarna. Även Bus fick följa med och redan på väg ned mot dressyrplatsen så visade han sitt missnöje med att behöva vara i stillhet bak i bilen. Tog väl 15 minuter så ringde telefonen. Planeraren hånflinade och lät meddela att Husse skulle gå en två veckors utbildning.... Skit! Finns inget värre än att gå utbildning när man har hundar. Dom stackars fyrbentingarna blir liggande i bilen utan att få nödvändig aktivitet.
10 minuter senare ringde telefonen igen. Nu kunde husse glömma dressyrplatsen. Redan när jag fick telefonnumret till den polis som behövde hjälp så förstod jag att det här inte låg inom mitt dagliga arbetsområde. Bara att tanka upp den fina bilen och ge sig av söderut.... Uppdraget bestod i att söka vapen på en tomt och i en villa. Man hade ingen vapensökshund i denna del av Sverige och därför fick husse och en hundförare till hjälpa till. Efter ca en och en halv timmes bilåkande så var vi framme i orten som Gud troligen glömt....
Genomgången med kaffe och macka var dock precis i husses smak. Det visade sig att den plats dit vi skulle låg YTTERLIGARE några mil härifrån. När vi kom dit så blev jag nästan förskräckt av att se hur det såg ut. Grannarna kan inte ha varit helt nöjda med att ha detta skrotupplag i villaområdet. Det såg helt enkelt för djä---igt ut. Ville nästan inte ta ut hunden för att söka. Här stod rostiga bilar, kablar och skräp i överflöd, verkstadsaskiner och vassa verktyg över hela tomten. Inomhus var om möjligt ännu värre. Tre våningar där hunden i stort sett inte kunde vända sig om. Lägg därtill uppborrade golv där man fick gå på utlagda plankor. Kan inte säga att jag var "glödhet" på att få köra igång.... Kom dock på att lilla Bus var med. Tog ut honom för att miljöträna lite och det gick grymt bra. Inga bekymmer där inte...
En av de andra poliserna på plats visade sig även vara en gammal hundförare. Han bjöd på mängder av roliga historier vilket piggade upp dagen rejält.
Den andra hundföraren har en liten Springer Spaniel. Lika liten som en katt och därför klart mycket lättare att hantera. Arek då! Herregud vad han röjde runt! Laddad till tänderna som vanligt. For in och välte allt som om möjligt stod upp. Klättrade och fixade, vände och vred. Den lilla skithunden (ingen avundsjuka) hittade vapnen på en gång. Jag gick dit med Arek för att han skulle få en markering även han. Arek for direkt in i utrymmet, visade tydligt att något fanns där, men vägrade komma till skall. Knuffade till och med bort en filt och då uppenbarades ett automatvapen som nu stod helt synligt. Tror ni geten markerade med skall då? Näe!!! Han verkade inte fatta vad vi gjorde där varvid jag nästan fick tvinga honom att skälla. Kände mig lagom proffsig inför dom andra...
När vi var klara så hade jag ju lite dåligt samvete för att Bus fått vara i stillhet så länge. Den lille fick därför ett par spår i denna lantliga miljö. Bus var laddad och spårade grymt bra. Allt för att hitta lite korv i slutet....
Av denna dag känns det som om det bara blev pannkaka. Nu kan vi bara se fram mot dagens nattpass. En lördag i stora staden kan ju aldrig bli fel....
Må gott!
Husse
Kommentarer
Postat av: Madde
Låter inte så trevligt med personligt/privat skrotupplag! Arek ville väl låta springern vara ensam hjälte för dagen!
Ha en trevlig 3 advent!
Trackback