POLISHUNDEN AREK

Ännu ett par dagar i rikets tjänst för gammelgeten, dennes husse samt arvtagaren Bus. Sista dagarna har ju varit kanon vad gäller vädret! Har inte sett sol eller blå himmel på flera veckor. Däremot så har det regnat och regnat och regnat! Lite trist är det att vakna och då höra de förbannade dropparna slå mot fönstren. Då vet man att man har ytterligare en dag med blöta och smutsiga hundar. Glöm för all del då inte heller den genomblöta husse....

Om vi ska vara med i matchen så gäller det dock att även träna hund dessa dagar och det har vi gjort. Som mysiga avbrott har husse även fått fysa en hel del och det är ännu bättre. Fotboll, innebandy och hockey-bockey har stått på programmet. Enligt publik på sista matchen så såg husse mycket het ut på skridskorna, men han uppvisade även en form av dåligt uppförande. När domsluten gick emot så sägs det att jag anfallit domaren verbalt, men fått tillbaka fysiskt. Domarn knuffade faktiskt mig!!! Och detta bara för att jag lät meddela honom att han "sög".

Inte bara husse har uppfört sig dåligt utan även husses lekkamrat "The Legend". Denne heders sport man uppvisade om möljligt ett ännu sämre uppförande och framförallt ett ordbruk som ej lämpar sig på denna sida. Om jag ogillar att förlora så framstår jag ändå som ett helgon jämfört med honom.....

Eftersom vi båda uppför oss dåligt i lagsport så har vi ju dåligt med kompisar. Desto bättre då att man har hundarna att lägga krut på. Sista nattpasset så började jag med att ladda upp gammelgeten lite med byteslekar. Märkte att han var rätt så taggad eftersom han kastade sina käftar mot burgallret i sin jakt att sita upp husse. Husse var bara delmålet för att få tag i bytet. När leken var klar och vi fortsatte till polisgaraget, så var geten fortfarande överladdad. Under promenaden upp från garaget till polisbilarna så överföll geten husse och hans väska. Ännu en "juckande" attack och geten hade vunnit väskan med dess innehåll. Bytesdominans är ju bra och när geten håller på så här så ligger banditerna illa till...

Och mycket riktigt!

Två banditer gjorde inbrott i bilar på den södra sidan om den stora staden. Så klart hade man flytt innan farbror blå anlände, men Arek var laddad till tänderna. Tyckte dock att han spårade från platsen, men han kom ändå ingenstans. Tyckte det var konstigt tills jag tände lampan och lyste upp den spralliga hunden. Det visade sig att geten, ännu en gång, slagit knut på sig själv med spårlinan. Efter pyssel o knåp så drog vi i väg med språng...

Och som han spårade. Ut på gångvägar, över tomter, stora vägar, berg och 4-H gårdar. Vidare längs gårdar och ånyo ut på stora och små vägar. Efter ett par kilometers spårande så började geten att se lite tagen ut. Inte så lätt att både spåra och dra runt på en halvblind förare. Vet inte hur många gånger jag kände på geten att vi var nära, men ändå var tvungen att säga "stanna"........ Detta då det var halt så i i hel....te på vissa ställen. Lägg därtill till vassa stenar och kolsvart mörker.

När geten kom ut i en fyrvägskorsning så förstod jag att vi var rökta. Tungan hängde ut ur getens mun som om man hängt en 40 kg tyngd i tungans ytterkant. Jag hade tappat mössan och en handske, var genomsvettig och förbannade att jag haft långkalsonger. Men mest av allt var jag sur över att jag sinkat geten och på så sätt tröttat ut honom. Lät meddela över radion att hundj---ln inte orkade längre, men fick snabbt ta tillbaka det. Bakom några bilar stod två filurer och dessa stämde ju klockrent in på signalementet som vittnet uppgett. Två infångade och en mycket stolt husse....

Geten spårade grymt bra hela vägen. Sett till spårmarkerna så skiftade det hela tiden mellan gräs, asfalt, grus, gegga, sand, stakethopp, trappor upp och trappor ned. Det är inte helt lätt för hundarna att hela tiden skifta underlag, men geten gjorde det riktigt bra....

Under natten fångade vi även in en man med knogjärn. Denne hjälte hade hotat upp en vanlig människa, men sedan ångrat sig och sagt förlåt!!! Är det okay då? Det var även en man som blivit hotad och nästan rånad. Denne man skulle möta upp polisen för att anmäla händelsen och det visade sig då att jag var först där. Då jag frågade honom om han var den som råkat ut för denna traumatiska händelse, så började han att fradga ur munnen och tala osammanhängande. Därefter drog han upp en pistol och riktade den mot den nu smått irriterade hundföraren...

Denna späda lilla hundförare blev inte ens rädd utan lät meddela denna man att detta enligt lag var förbjudet. Därefter togs pistolen ur mannens hand och tillföll sedan staten. Även denna man bad om ursäkt och lade båda sina armar på ryggen som om han nu visste att han skulle få handbojor.... Tror han ser lite för mycket på USA filmer! Pistolen visade sig ej vara riktig, men den var helt identisk våra tjänstevapen. Både i utseende och vikt. Han hade ju kunnat bli skjuten, men som tur var gick det bra....

Vi har även träffat några av dom ungdomar som ska ta över efter oss gamlingar när vi går i pension. Det kändes väl sådär att lämna över världen till dom. Under ett vanligt polisingripande, så kunde dessa ynlingar ej förstå att poliserna ville jobba i fred. Så vad gör man då? Jo man skjuter raketer mot polisen. När raketerna var slut så kastade man sten och brinnande papper! Vart är vi på väg?

Lilla Bus då? Jo valpen Bus var med i detta krig även han. Satt i bilen och skällde på alla som gick förbi. Sen fick han åka hem till tryggheten medans jag och geten jobbade vidare. Detta beslut togs ej emot med tacksamhet av sambon. Hon hade tänkt sig en lugn kväll framför TV ´n. Det blev det inte!

Bus var helt galen enligt uppgift. Till slut fick sambon koppla Bus och hålla honom i kopplet inomhus. På så sätt kunde hon se sitt favoritprogram och Bus kunde inte slakta inredningen i huset. I övrigt så har Bus fått spåra upp sin egen mat, men han blev tydligen inte mätt. För direkt efter detta så snodde han min frukt och på mindre än 5 sekunder hade han ätit upp stora grabbens kräm med mjölk.

Adjö!

Husse