GOD MORGON!!!
Mattis så där lagom pigg vilket fick mig att fundera på om hon gått i sömnen under natten i stället för att drömma om sin fantastiska familj. Då hade hon väl vaknat med ett smile va? He! He! He! Husses påsar under ögonen var väldigt tydliga och visade med all (o)önskvärd tydlighet att han med jätteörat sovit dåligt denna natten oxå. Trots medicin 3 gånger om dagen så var örat ändå lika stort som en fläskotlett och smärtan lika påtaglig som att någon dragit ett paintball skott i låret från 30 cm.... Med all möda vände sig mannen som det nu var så synd om och bad den yngsta tonårssonen att hämta örondropparna från köket... Liggandes i sängen fick jag meddelandet från tonårssonen om att Husse nog nu inte skulle bli så glad. Han överlämnade det som var kvar i medicintuben och meddelade torrt att vår nya hyena, Amira, tränat apportering med godset...
Sett till hur tuben nu såg ut så förstod jag att den tidigare ägaren ej kört passiv markering. Detta då tuben såg ut som ett durkslag för spaggetti. Mina fina örondroppar sprutade ut från de hål som Amira gjort med sina tänder. Suckade djupt och hasade mig ned för sängen och vidare in i badet. Ahhh vad härligt med ett varmt bad i sin ensamhet. Försökte peta bort lite smuts från vaden, men upptäckte att smutsen rörde sig och verkade vilja borra sig djupare ned i huden... Men va f-n! En fästingjävel som tagig sig ton och nu försökte penetrera Norra halvklotets spinkigaste ben.... Kom på att jag glömt fylla på mitt fästingvaccin och sjönk djupare ned i den morgondepression jag redan var i. Och då var klockan inte ens 8:a.
Mattis tog tag i den varelse som absolut inte var trött, sorgsen eller självmordsbenägen. Hon är hyena och skulle nu få gå sin morgonpromenad i långkoppel. Mattis så där lagom road av detta eftersom hyenan drar som ett godståg medans Arek hela tiden försöker smita och vända hem. Mattis morgonpromenader är därför allt annat än harmoniska.... Även om Husse, äldsta sonen och mattis haft en liten tung morgon så var det ju inget mot hur det nu skulle bli för Jamaren.
När mattis öppnade dörren så skulle Jamaren smita in. Samtidigt skulle hyenan ut och konfrontationen var ett faktum. Jamaren nu fångad och buren som en tigerunge i mammans gap. Hyenan dock överraskad över mattis primalskrik och koppelkorrigering varvid Jamaren åter var fri.... Långt ned på gatan kunde man sedan se hur förnärmad kattjäveln blivit över morgonbehandlingen och det kanske man kan förstå....
Så här är det väl i var mans hus på morgonen kan jag gissa, men ibland kan man ändå längta långt långt bort från detta kaos...
I övrigt kan jag meddela att träningen med Amira går mycket bra. Jag är väldigt nöjd med motorerna i detta JAS plan och jag hoppas innerligen att jag även får ordning på spåret...
Må gott!
Husse
DUMBO PÅ BESÖK...
Enligt kenneln så fanns här ett enormt jaktinstresse, stort intresse av att jaga och äta katter samt en besatthet att avliva små skällande hundar. Efter dom första dagarna så kan jag inte annat än instämma i deras beskrivning så Husses ledarskap har verkligen prövats. Har försökt använda mig av ett antal medhjälpare för att så att säga lösa situtationen, men alla har inte varit samarbetsvilliga...
1 Min egen katt. Har inte sett jamaren annat än när hon smyger in och äter. Övrig tid spenderas på okänd ort.
2 Grannens kanin. Denna kanin var tidigare våran, men efter dess köttätarfasoner lurade vi grannjävlarna till att passa mördarkaninen. Barnen där blev ju självklart sålda på lilla "Hugo" (allt enligt vår plan) varvid transfern till att bo där gick över förväntan. Jag tog med mig hyenan över dit och Pirayan Hugo körde sin attackdans i buren varvid hyenans jaktinstinkt drog igång. När vi lämnade arenan så hade lilla Amira ingen vidare jaktlust, men ej heller någon vidare ögonkontakt med Husse.
3 Nästa grannes katt. Belgian-Blue katten visade ingen fruktan över att det stirriga rådjuret dök upp en bit ifrån. Trodde Amiras ögon skulle ploppa ur när den goda katträtten befann sig en meter ifrån henne. Kontakten mellan mig och Amira nu obefintlig, men färbättrades kraftigt efter vårat samtal... Kattjäveln låg iskallt kvar medans Husse med stirrigt rådjur promenerade fram och tillbaka....
Allt började tidigare på morgonen. Husse hade lagt ett spår till den blivande polissjtärnan. Spåret gick bra och vi hade riktigt kul tillsammans med spårslutet. Husse lekte, kastade, kampade och allt var liksom nice. Böjde mig ned för att ta upp spårgrejorna och när jag tittar upp ser jag att min nye vän funnit något som var bra mycket roligare än Husse.
- En svart katt! Katten drog för sitt liv in i buskarna och min hyena efter. Först efter ett antal primalskrik kom hon åter för att leka. Husses ögon dock mycket svartare och vi hade en liten diskussion huruvida man behöver lyssna på Husse eller ej.....
I morgon får vi se om något har fastnat för då går vi åter på jakt efter flyende animaler...
I övrigt går det riktigt bra faktist. Lägger grunderna i spår och har gjort det på gräs. Testade i dag att föra över kunskaperna till skog och det såg riktigt trevligt ut. Lydnaden går även den kraftigt framåt och jag är mycket förtjust över min nyfunna vän...
Allt har varit kanon om det inte varit för att Husse under 3-4 dagar haft problem med sitt ena öra. Började med att jag typ vaknade och var döv på ena örat. Kände mig helt jävla groggy och gjorde allt i min makt för att åter få börja höra igen. Använde mig av beprövade framforskade metoder såsom:
Slå handflatan mot örat.
Peta in nageln och vifta runt som en visp.
Köra topsen genom systemen så att det till och med kittlade i magen.
Blev bara värre och värre varvid det smärtstillande medlet Voltaren var min enda säkra vän. Kände att den molande smärtan gjorde mig klart otrevlig vilket drabbade både min familj och mina arbetskunder... Klart jag hade en vaxpropp tänkte jag och offrade därför värdefull tid av mitt liv med att ligga vågrätt med Revaxör rinnande i örat. Trots två fina kurer så var jag fortfarande i stort sett döv.
Gjorde ont att tugga, skratta (sällsynt företeelse) och vansinnigt smärtsamt att beröra det jävla örat. Gick in på toaletten för att borsta tänderna och lägga mig tidigt för att deppa i min ensamhet. Tittade i spegeln och trodde att någon skämtat med mig.
Vänster öra: Lika litet och utstående som vanligt.
Höger öra: Va i helvete! Vem har satt på elefanten Dumbos öra på höger sida av mitt huvud.
Trodde jag såg fel och vandrade dörför ut för att få ett utlåtande av övriga i familjen zoo. Som dom skrattade....
Såg ut som Musse piggs öra blivit monterat på Husses huvud. Rött, svullet och asstort. Fuck! Såg ju för f-n inte klok ut.... Dagen efter var det kalas. Husses mor undrade om jag fått en propp. Hon skrämde upp mig med att jag kunde dö och minsta sonen spädde på med att det nog var en tumör...
Skitbra taktik! Hypokondrikern Husse kastade sig över telefonen och bokade tid hos akutdoktorn. Ett besök där gav för handen att Husse kommer att överleva, men att han drabbats av en fett stor inflammation. Han kunde inte förstå hur Husse stått ut med smärtan vilket ju fick Husse att ånyo känna sig lite manlig. Fick inget bokmärke när jag lämnade, men kände mig ändå rätt nöjd med att det inte var en tumör eller propp.... Sån jävla Pussy Husse är!
I morgon är en ny dag. Ska hämta ut lite medicin och förhoppningsvis få ned örat till normal storlek. Vill ju inte se ut som om jag varit världens olydigaste pojke som blivit tillrättavisad 150 gånger genom att bli dragen i örat....
Må gott!
Husse
BLIR GALEN...
Har nu haft hyenan i tre dagar och jag måste säga att det är helt annorlunda mot allt jag provat innan. Tiken är 10 månader och har tagit familj och hund med hull och hår. Alla älskar henne - med ett undantag - typ Jamaren. Jamaren har inte fått en lugn stund sedan rådjuret anlände till det zoo vi kallar hem.
Att hantera en hyena har ju visat sig vara något mer besvärligt än en trög schäfer. Här händer ju allt på den stund man blinkade med ögonen. Står man och sover vid fel tillfälle så får man nog kliva över till grannarna med en större blombukett, ett ödjmukt försvarstal samt någon form av intyg som bevisar att det är en hund och inte ett vildjur man just monterat bort från den bjäbbande lilla hundjäveln på andra sidan staketet....
Tiken är 10 månader men här finns det mod och stolthet i massor. När jag har henne lös så är hon 30 meter framför mig. Är hon i koppel så är det så sträckt att det riskerar att brista vid minsta lilla belastning. Hon har fått följa med på följande äventyr för att kolla tuffheten:
Husse omklädningsrum på jobbet: Längst ned i källaren. Här är en smal lång gång med endast ett tunt ledjus så gult att man tror sig hamnat i någons rökruta. Ett parti har en barnvagnstrappa och där är det kolsvart innan man kommer in i skyddrumsdelen. Här finns allsköns bråte i vägen, upphängda gamla kläder samt troligen en och annan mus som smyger runt. Har haft flera prövohundar som sökt stöd av Husse för att ta sig in i katakomberna, men hyenan är inte en av dom... Som en skenande häst försvann hon in i mörkret och jag bad till gud att det inte skulle finnas någon kvarglömd hundförare eller städare i lokalerna... Betyg: No fear!
Trollskogsstigen: En stig full med troll, buddafigurer och annat allsköns skit placerat längs med en gångväg i skogen. Här har mången unghund sökt stöd innan man i bästa fall tagit sig fram någon meter ifrån. Läskigast är Buddafiguren- en sittande stenfigur med en fågeldjävel i handen... Hyenan fick syn på stenstoden och visade väldigt tydligt att den nog inte hörde hemma i mysiga skogen. Sprang fram med ståndskall och svans rakt upp. Luktade av hela figuren och allt detta innan Husse masat sig upp för den lilla bergsknallen. Betyg: Varning utfärdas till den som önskar pröva tikens mod...
IKEA schäfern har även varit med ett nattpass på jobbet. Där har vi miljötränat (känns som jag gör det helt i onödan eftersom hon verkar sakna spärrar för vad som är otäckt) spårat och hälsat på hos dom motordrivna tennisbollarna. (kaninerna). Problemet som jag ser med hyenan är just hennes otroliga jaktlust. Här finns det lite att jobba med....
Det har dock dykt upp en sak som gör mig helt galen! Har fått stopp i örat. Hör ta mig f-n ingenting på högerörat och trots försök att rensa ur örongången på obehöriga kryp så är det stopp... Blir helt groggy och frånvarande, kan inte koncentrera mig och håller på att bli galen... AHHHHH! Vill höra igen....
Nu ska vi strax lasta sakerna och ge oss ut på ännu ett nattpass. Målet denna natt, förutom Areks ära och berömmelse, får bli att träna lydnad och grunder i spår med vår Belgiska Mallenois.
Må gott!
Husse
För er som är faktanördar så kan jag meddela att tiken kommer från en kennel som heter Sockret´s. Tiken heter Amira och är drygt 10 månader.
INGA FÖRDOMAR HÄR! ELLER???
Husse har ju papper på att han är konflikträdd, kappvändare och inte minst impulsiv. För fem dagar sedan tackade Husse nej till detta fina hunderbjudande och idag körde han hem rådjuret till sin boning... Är ganska säker på att det finns någon term på Rättspsyk som beskriver just det Husse håller på med, men å andra sidan så är han ju inte farlig för sig själv eller andra så inlåst blir han väl aldrig....
Den som tog hela djurärendet bäst visade sig vara stora stadens stolhet Arek. När den nya besökaren anlände till bakluckan på den fina polisbilen så visade han tydligt sitt missnöje genom att kasta sig mot gallret i ett par fina bettförsök. Den unga skönhet som stod på andra sidan gallret körde samma taktik och jag kände genast att mitt ledarskap skulle sättas på prov ganska så snart...
När Husse gjorde sig klar för den första gemensamma promenaden så ekade mantrat i huvudet. Koppelryck, förbudsord och sedan förhoppningsvis ordning och reda. Arek hoppade ut och ställde sig en bit ifrån. Tog ut rådjuret och var beredd på det värsta.... Men se på f-n! Hundarna ignorerade varann totalt. Det var som att dom känt varandra i 10 år när dom vandade iväg sida vid sida.... Under hela kvällen nu så har det varit likadant....
Tog med hyenan till mattis jobb för att förbereda henne på att hunden har ett avikande utseende gentemot dom fina schäfrarna. Mattis hade tagit med hela syjuntan ut för att se spektaklet och första meningen som yttrades kanske inte var direkt uttalat för att bygga en relation på...
"Fy fan vad ful hon är!" " Hon ser ju ut som en hyena!"
Husse meddelade etablissemanget att dom nu var orättvisa och att han fann sin nya hund charmant, mysig och faktiskt en aning skrämmande.... Husse ansåg att hunden har potential och läääängtade redan till morgondagens dressyrpass. Under kvällen så kan man väl säga att meningarna inom familjen har vänt. I dag har den nya hunden fått göra följande aktiviteter:
Åka polisbil i 200 km i timmen. Hon tog sig an polisuppdraget galant och skällde ut varenda jävel som gick förbi bilen när Husse genomförde sin polisbuisniss.
Aktivt deltagit i tillagningen av middagen.
Myst i sängen med hela familjen zoo.
Följa med till fotbollsträningen. Gick väl sådär eftersom vår nye vän visade sig vara bollgalen.
Gå på promenad med mattis och då få förmånen att hälsa på tre Lamor samt en häst.
Träffat katten för första gången. Hyenan hyser katthat och i kombination med hennes jaktlust så blev det rätt kaotiskt när Jamaren trippade iväg över golvet....
Hon har dock funnit sig väl i sitt nya hus och just nu ligger hon utslagen nedanför mina fötter med huvudet just på den odlingen som läkaren kallade för avskyvärd fotsvamp... Glömde kanske nämna det, men enligt stamtavlan är hon en belgisk vallhund. En så kallad Mallenois.
High Five Amira och välkommen till dårarnas paradis.
Husse
ÄRA OCH BERÖMMELSE!
Jobbmässigt har vi väl inte imponerat på någon eftersom hundjobben i stort sett uteblivit. Enda gången vi väl riktigt har fått angripa problematiken i samhället var när en fotbollsmatch i Stora Staden spårat ut. Pensionären Arek är ju i vanliga fall entledigad från dessa drabbningar på grund av hältor och ålder, men denna gång var det verkligen akut panik. Det är ju inte Arek som valt att inte få vara med och slakta huliganer så när tillfälle ges så vaknar ju drifterna i vargen. Att hantera fet-Arek i drift är ungefär som att försöka hålla isär en kärlekskrank hingst från ett brunstigt sto.... Arek for väl runt i sin munkorg ungeför som tjuren Ferdinand när han satt sig på ett bi...
Trots sina drifter att förgöra olydiga supportrar så missar han ju inte ett tillfälle till att inmundiga sin favoritdryck. Helt plötsligt släpper hårbollen all fokus på motståndarna och skall absolut in i buskarna 20 meter bort. Trots sin munkorg är han mycket målmedveten varvid jag kom att misstänka att där kanske fanns en dold huligan... Jag tog av Arek hans munkorg och när bara svanstoppen syntes utanför buskaget så fann han väl vad han sökte..
- en ölburk!
Den 10 åriga valpen hade väl sedan inga problem med att roa sig i avvaktan på nästa angrepp utan här lektes det friskt med en aliminumburk.
Trots sin ålder så verkar ju även hans sexuella drift va på topp. I dag kom nämligen Kimbah på besök och då under sista dagarna av sin löpperiod. Arek stånkade, stönade, dreglade och frustade. Han gjorde allt för att få bestiga prinsessan medans hundarnas ägare såg ut som två tuppfäktarägare som försökte hålla isär sina djur från att slakta varann.....
När man spinner vidare på just det ämnet så kommer man ofrånkomligen in på fyrbentingens bytesdominans. Arek har ju blivit utvald till att vara med i ett stort reportage i en tidning. Reportaget skulle handla om en duktig polishund och då hade man valt ut Arek för alla hans fina jobb. Man hade speciellt valt ut en händelse där Arek spårade upp två försvunna barn. Det var fotografering, intervjuer och små uppvisningar innan reporter och fotograf var nöjd.
Innan allt var slut så hade Arek visat hur man gör allt för att penetrera en skyddarm. Arek var ta mig fan helt besatt i sitt juckande med Svenskärmen och jag hade stora stora problem med att få bort honom. Fotografens kamera klickade rejält under akten och han såg grymt nöjd ut med just dom bilderna...
Väl i hemma hos reportaget hos det barn vi funnit så passade Arek på att vara bångstyrig under fotograferingen samt att han röjde runt och förstörde grabbens innebandybollar.....
Vi får väl se om det blir ett reportage med bilder och hjältehistorier. Arek kommer i så fall bli vida känd i hela Sverige och då tyvärr även hans husses anspråkslösa blogg.. Ja jösses! Den som lever får se....
I morgon hämtar vi även hem vår nya hund. Eller hund och hund... Jag som förespråkat schäfer skall nu få hem ett rådjur. Eller som dom skämtsamt säger: Belgiskt vallhund. Mattis inte så glad....
Har lagt in lite blandade bilder oxå...
Må gott!
Husse
INTE SOM JAG TÄNKT...
Uniformen nytvättad och iordningställd för att bekläda den späde hundföraren nu när semestern var slut. Förberedelserna med att starta upp Areks motorer hade ju redan påbörjats några dagar innan för att fyrbentingen skulle vara införstådd med att vilan upphört. Vindmarkeringar, sök och spår hade ju under vår träningsvecka fungerat perfekt varvid jag nu ställde ett stort hopp till min gode hårboll när vi nu skulle jobba helgnätterna.... Kände mig i grym snutform med ett enormt sug att köra igång för att nå upp till myndighetens mål om att skydda och ställa till rätta. Mitt något antika arbetsredskap verkade även han laddad för under veckan som varit har ju tysken visat ADHD tendenser och stor arbetsmotivation så nu j-vlar skulle vi rädda världen....
Uppladdningen inför actionhelgen gick i mysfaktorns tecken. Mattis hade bestämt att vi, tillsammans med The Legends familj, skulle åka till havet för att fiska och grilla. Husse och tonåringarna tyckte idén var mycket god, men vår önskan var att om möjligt få byta havet mot en insjö. Vi var och fiskade vid mattis havsplats för några dagar sedan och det gick väl sådär.... Mattis visade att trots att hon är kvinna i mogen ålder så kan man ändock falla tillbaka till att bli 5 år i sinnet. Sur och grinig krävde hon att resan skulle gå till havet. För att få den lilla underläppen att sluta darra så bestämde vi oss för att göra tanten glad varvid bilens GPS ställdes in på kordinaterna "X antifiskstället och Y Stora havet och så var vi på väg....
Grillkvällen blev perfekt och allt var ju faktiskt kanon sett till om det just var en grillresa vi gjort. Fiskemässigt blev det väl som förväntat - det vill säga mycket dåligt med napp. Det kanske inte är så konstigt när man tänker efter. Detta då min ludne vän med fyra ben uppför sig väldigt egoistiskt...
På grund av att fiskestället är sjukt långgrunt så tvingades ju barnen vada ut i vattnet för att nå ut med sina fiskespön. ( Dom hostar och är förkylda nu förresten) Fet-Arek lyssnade sparsamt på mattis kommandon om att björnar ej får vara i vattnet. Hårbollen börjar plötsligt att bada och jaga pojkarnas flöten. Trots arga förmaningar om att återvända upp på land så vägrade den glade German Sheparden att komma upp... När han väl gjorde det så tog han en sväng upp på mattis picknickfilt. Så där lagom sandig ställde han sig på "matbordet" innan han skakade av sig havsvattnet. Ovanför satt en skatjävel och skrockade gott över showen som utspelade sig nedanför hans gren....
Under tiden min lilla hund badat så hade Husse använt sina överlevnadskunskaper och byggt sig ett eget metspö. Under matpausen så smet Arek iväg med mitt hemmagjorda fiskespö i tron över att det var en god pinne att leka med.... När flöten och krokar kopplats loss från vargens gap så tröstades han med lite kall korv och så var allt det onda glömt....
Hör hur skatjäveln ovanför skrockar igen och då jag tittar upp ser jag hur tonårssonen tagit ett stort kliv från en sten i vattnet till en annan. Han hade dock glömt att "säkra" upp kroken på metspöet under hoppet vilket gjorde att under hans flaxande med armarna så blev han rejält piercad i örat av metkroken... Under skratt och stoj fick Husse äran att koppla loss sjöodjuret....
Då kommer den lilla tonåringen och meddelar att Arek gjort illa sin klo och att Husse nog inte skulle bli så glad... Med dom orden ringandes i mina öron vandrade jag åter till Areks lekplats och då bara för att se att ena framklon var knäckt. Det visade sig att Arek troligen försökt rensa fiskestället på sten och under sin kamp med rullstensåsen knäckt sin redan porösa klo.... Lika bra att åka hem och vidare till veterinären så grillkvällen abrubt avbruten....
Munkorg på!
Hundgrupp framåt!
Husse och Arek klart beredda när ordern ekade ut. Bråket hade nu spårat ut och övergått till att bli ett upplopp. Hundgruppens uppgift nu var att upplösa grupperingarna. Stenar haglade och våldsamma män gjorde allt för att sparka och slå mot polisens sköldar....
Knack! Knack! Veterinärens skarpa knackningar på dörren fick Husse att vakna upp i väntrummet på djursjukhuset. Som vanligt hade Husses fantasi skenat iväg i längtan på att få börja jobba. När veterinärens dom om två veckors vila för Arek nått ända in till hjärnstammens centra för informationsmottagning så var jag på väg att börja snyfta.... Fortfarande under chock över domen så fick Husse vara med och bistå vid klooperationen.... När vi sedan lämnat djursjukhuset efter ett antal timmar så var den ena utav oss groggy av medicinering medans den andra var det på grund av chocken av att inte få jobba med hund på två veckor.....
Summerar mina åsikter på följande sätt:
Fuck, Fan, helvete, skit, förbannelse.....
I stället för att få frilägga actionendorfiner så ska jag rehabilitera hårbollen under ett antal veckor. Han har ju så sjukt dåligt humör så jag gissar att det kommer att bli alldeles underbart att få sköta om min vän och arbetskamrat.....
AAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!
Må gott!
Husse
BÅDA GÖR SIG REDO...
Ingen tvekan om att han fått nog av att vara ledig. Trots att jag tjuvstartat träningen innan hans fackligt förhandlade semester tagit slut så får han aldrig nog. Under förmiddag och eftermiddagen idag så har han fått genomföra ett antal spår och sökövningar. Trots skiftande resultat så har i alla fall motivationen varit på topp. När vi så kom hem så var ju Husse tvungen att visa grannarna att snickarbyxorna han bär på sig inte bara är för syns skull. Näe! Nu var det dags att ta tag i uteplatsens tak som hade lika många hål som en vattenkanna... Tips till er som funderar på att skotta altantaken fria från snö. - Tänk på att inte använda spaden som en yxa för att frilägga isen. Det som verkar bra just då visar sig vara sämre när det regnar.... Tips nr två från Husses vänliga låda är att om Ni ämnar falla av taket - se då till att falla en bit ifrån plasten för är det kallt så spricker den...
Nåja! Efter en eller ett par timmars snickrande (denna gång utan att ramla ned från taket faktiskt :) ) så var arbetet klart. Direkt börjar hårbollen gnälla o gny över att just han fått vila så länge... Gick en långpromenad, men inte ens det hjälpte så då var det bara att ånyo ge sig ut i näsarbets värld. Efter 3 lyckade grus och asfaltsspår så var väl tungan så där lång och trött att tolkningen var att han fått nog...
Då vart aset grinigt i stället. Så fort vi tittar på honom morrar han... Han behöver jobba!!!!!
Eftersom målet är att gripa, förnedra och kanske till och med brottas lite i jobbet så måste ju även Husse hålla sig i form. Kombinerar just nu konditionsdelen med att förbereda mig inför den snabbt analkande hockeysäsongen och då genom att åka inlines. Har en sjukt bra nyasfalterad sträcka där grunderna till årets målsuccé läggs i form av intervallkörning.... Sträckan är 1.5 km lång vilket ju gör att sträckan åks fram och tillbaka ett antal gånger och då i kamp mot klockan. Under en av färderna på sträckan så möter jag två cyklister som färdas i motsatt riktning. Den ena parten hälsar glatt och så gör även den sociale Husse. Part nummer två av cyklisterna visar dock en mer hånfull hållning vilket gör att Husse snabbt förändras. När jag passerar hinner jag snabbt "blänga" tillbaka på cyklisten och ser då att han vänder sig och sneglar efter mig när jag skrinnar förbi...
Ska f-n visa den där jäveln vilket redskap på hjul som går snabbast. Vänder efter cyklisten och är väl en 100 meter bakom när han upptäcker mig. Hånfullt flinar han och ökar takten. Vad han inte verkar förstå är att just rullskridskosprint är min favoritgren och han blir snabbt varse om att avståndet minskar....
Cyklisten vänder sig oroligt om flera gånger, ställer sig upp och försöker frenetiskt öka takten för att bli av med Inlinens Usain Bolt. Efter 500 meters sprintande är jag jämnsides och vänder upp för att hånfullt le när jag blåser förbi. Ser på cyklisten att han ger upp varvid ett välbefinnande infinner sig hos Husse. Inget går upp mot att vinna en duell!!! Vill ju inte ge upp när jag nu kommit förbi, men den där jävla spyan i halsgropen vill ju inte riktigt ge med sig. Tröttheten ger sig inte och mjölksyran är enorm när jag nått målet och kan svänga undan för att gömma mig i buskarna tills cyklisterna cyklat förbi...
Vänder tillbaka, möter mattis som kommer gåendes med Arek och kan inte bärga mig att berätta om min triumf. Mattis dock ingen känsla för det här med att vinna utan meddelar bara cyniskt att cyklisten jag krossat är född 02 och alltså 8 år gammal.
Va fan spelar det för roll? Jag vann ju! Mattis fick knuffa på Husse i ryggen ned till bilen och sedan köra hem vraket till bostaden för en sanering av all adrenalin och svett.... Trots mattis fnysanden så tror jag att jag lärde grabben en läxa som han har nytta av i framtiden. Kanske kommer han att tacka mig...
Må gott!
Husse
NEDRÄKNING!!!
Valde att avsluta veckan med att besöka en festplats för att så att säga "skjuta" ut årets semester. Slog nytt rekord genom att denna gång få i mig 3 hela öl. Omdömet grumlades väl något i samband med detta intag varvid Husse även gav sig på att dricka Whiskey. När kvällen drog sig mot sitt slut så hade Husse ätit vansinnigt god mat, dock i allt för stora mängder, och så även fyllt på med mjöd och drycken som smakar som bensin.... När mattis körde hem Husse i skottkärran så kändes det ta mig f-n som om någon tryckt ned en luftballong i magen och nu gasade på för att fylla upp och göra den större....
Vaknade ett tiotal gånger under natten och för varje besök på toaletten så ångrade Husse sitt beslut att vara en partypojke.... Planen för denna dag var att aktivera Alzheimershunden med lite vindmarkeringar, spår och saksök. Kroppen vädjade dock om vila, men efter att ha sett ADHD hunden så var det bara att klä på sig och åla sig ut.... När jag kom åter för att hämta min kära hund så var väl pulsen uppe i 200 slag trots att jag bara promenerat i sakta mak... Svetten lackade som på en klimakteriekossa och f-n va jag ångrade att jag druckit mjöd....
Har ju kommit igång så bra med träningen och känt mig stark och snabb som en gladiator. När jag nu kollade mig i spegeln kändes det mer som om här stod en snigel som under lång tid kämpat sig fram längs en väg, men därefter lyfts tillbaka till startpositionen igen....
All egoistisk sorgsamhet förbyttes dock till glädje när fet-Arek fick genomföra sina övningar. Redan här jag letade upp min klicker så visste han vad som var på gång. Under glitter och glamour, skall och snurrningar så drog han iväg ut mot skogen.... Här hittades en gömd ryggsäck, en dold tröja upphängd i ett träd, ett spontanspår med godis i slutet och en yta försedd med gömda små patroner. När hårbollen sen fick sin belöning i form av en tennisboll - ja då var det som att se en valp fara runt....
Fick otrolig glöd att köra igång och jobba igen när jag såg Areks entusiasm och nu är det bara några dagar kvar innan vi kör igen... NICE!!!
Har lagt in lite foton att titta på oxå så passa på och njut!
Må gott!
Husse och Arek
PROSIT!!!
Fet-Arek har lagt till ytterligare ett epitet på sitt visitkort i samband med skada och det är att han om möjligt blir ännu mer sur och butter. Den ludne började plötsligt tvätta sin ena tass såsom att han fått en nyfödd valp att ta hand om och då vaknar ju varningssignalerna direkt. Vargättlingen är ju inte direkt samarbetsvillig utan morrar, spottar och fräser så fort man ens viker ögat ned mot hans kära tass. Efter ett par dagars husmanssjukvård utan resultat så var det då dags att ånyo besöka våra vänner veterinärerna.
Vis av erfarenhet över hans osportsliga uppträdande så vägdes han bara in innan han ånyo förpassades ut i bilen i avvaktan på just sin tur. Detta för att min hårige vän är dålig på att ha ett kommunikativt förhållninssätt gentemot personalen... När det så är Areks tur att göra entré så är han som vanligt ståtlig och visar med all önskvärd tydlighet att har integritet och stolthet. Den som vill utmana ödet genom att pilla på honom skall oxå veta att det kommer att kosta i form av blod, svett och tårar....
Denna gång skulle han ju bara visa upp en tass så jag såg väl inga större problem just för dagen... FEL!!!
Bemötande av veterinär: Not so good! Arek gjorde utfall och veterinären såg något osäker ut. Önskade munkorg på.
Undersökning av hjärta och lungor: Mission failed. Arek morrade så att veterinären fick tinnitus efter att ha använt stetoskopet.
Undersökning av skadeområde: Katastrof. Här såg man tydligt vem som var chef i teamet. Hade Arek varit människa hade han nu varit misstänkt för våldsamt motstånd. Morrade, visade sina dåliga tänder och tandkött samt undanhöll sin tass konstant. Det krävdes tre personer för att undersöka tassjäveln och när fet-Arek började förstå att loppet var kört så bytte han taktik... Så fort veterinären böjde sig fram för att titta på tassen så nös min fina hund. Snoret flög genom gallerkorgen och vidare mot veterinärens ansikte.... Inte en gång, inte två gånger utan typ 20 gånger....
Veterinären dock uthållig och tuff vilket ju är en förutsättning för att klara av just hennes jobb. Efter färdigställd undersökning så skenade vildhösten ut genom lokalerna i sträckt koppel. Inte ett uns av lydnad under färden genom hundar och personal utan bara järnet framåt....
Inga större skador kunde dock konstateras vilket ju är det positiva man får ta med sig från denna dag....
Må gott!
Husse
KANONVÄDER...
Familjen zoo valde då utflykt i Sverige och då hotellvistelse med alla dess bekvämligheter. Dusch, sköna sängar och förmånen att slippa duka av sin morgonfrukost. Grabbarna slet sitt hår när vi valde pensionärsorterna:
Jönköping: Pingstvännernas mecka vilket borde innebära lugn och ro när det var dags för familjen att somna in och träffa John Blund. Anledningen till just valet av ort var för att utorska det stora köpcentret längs med E4. Borde dock ha anat ugglor i mossen när det ganska högt upp på hotellbeskrivningen stod att man hade egna vakter på hotellet. När vi klev in på det fina hotellet sammanfattade grabbarna det med ett ord. "Gay". Man gillade inte dom glada färgerna med mattis och Husse tyckte det var fint. Rummen otroligt fina, men var det inte JÄVLIGT VARMT! När klockan slagit 01.00 så började man väl så smått fundera på om inte kylanläggningen packat ihop. Sängen även så mjuk att de omslöt lilla Husse som en stor hungrig bläckfisk... Då startade kylanläggningen. Inte med önskad effekt för det var fortarande så jävla varmt att svetten porlade på Husses (önskade) magrutor. Den anordning som vi trodde var kylanläggningen måste i så fall ha drivit en större fabrik för helvete vad den lät....
Det som till slut gjorde att propparna gick var ändå Arek. Den stackaren har ju en skada på tassen så han vandrade runt i den tropiska värmen bärandes på sin strut. Parabolen snodde väl allt syre i rummet för helvete vad han flåsade... Mattis var den som fick ta emot Husses omogna beteende kl 03.00 på natten. Utan sömn blev den 5 åriga Husse förvandlad till ett omoget skrikande barn. Under höjludda protester klädde han på sig för att gå ut i natten på en avkylande promenad....
När vi kom ut så möttes vi väl av ett slagfält. Den kyrkliga staden visade sig vara ett Mecka för alkoholtörstande ungdomar och jävlar vilket liv det var. Flaskor och skräp överallt. Ungdomar som for runt kring kyrkorna och förde liv. Nu fanns det dock en individ som uppskattade slagfältet utanför hotellet. Typ Arek! Han var nog helt övertygad om att vi var på jobbet för shit va han tog tag i situationen. Arek skapade fina ytor för Husse att röra på sig genom att göra bettutfall mot skränande ungdomar....
Sov inget på hela den natten! När vi sedan drog vidare så var nästa manliga mål på resan:
Ullared: Tonårsgrabbarna kved och vi fick lova att inte berätta att vi ämnat åka hit. Det sjuka var att den som föreslagit skiten faktiskt var Husse själv.... Mattis var den som var eld och lågor medans tonåringarna fasade för att det skulle vara som att åka till ett jättestort lågprisvaruhus. När vi, trötta och hålägda efter natten i spritnästet, anlände till Ullarad så kan jag väl sammanfatta det med att vi inte var ensamma. Sjukt mycket folk som var där och då folk i alla åldrar. Vi mötte bilar som var fullproppade med gula kassar efter shoppingen så förväntansfulla kastade vi oss in i butiken....
När vi kom ut hade mattis köpt en jacka för 200 spänn, lite hårvårdsprodukter för 50 spänn och Husse storhandlat ett grillset för 9:90 kr. Trot eller ej, men allt fick plats i en kasse.... Nu hade vi varit där i alla fall och nästa mål på resan var lillgrabbens önskemål:
Borås Djurpark: Vi hade kartlagt väderfenomenen och kommit fram till att lämpligaste dagen för djurparken var på söndagen. Då skulle det bli fint väder och en perfekt dag att gå i djurparken. När vi vaknade på det fina hotellet och öppnade gardinerna så hade något blivit mycket fel... - Det spöregnade!
Packningen som vi genomfört i Stora Staden, under tropisk värme, var ju nu minst sagt lite tunn. Här fanns inga regnkläder, inga bra vattentåliga skor och så vidare.... Efter två timmar på djurkparken hade vi fått nog. Blöta och kalla satte vi oss i bilen - typ 50 mil hemmifrån. Ännu ett snabbt och impulsivt beslut tog oss ut på stora vägen och i riktning hem. Nu hade vi fått nog av den här jävla kortsemestern och ville bara hem. Mattis tog tag i ratten och krävde att få köra. Grabbana och Husse gjorde korstecknet och hoppades att resan ändå skulle gå bra och så var vi iväg.
Grejen när mattis kör är att det blir otroligt mycket stopp. Vi hann åka fyra mil så var hon så himla trött att hon ville byta plats. Det passade sig så bra att det var ett matställe där så då passede vi även på att fylla på magsäcken med lite innehåll. Efter att ha slösat en halv månadslön så var alla mätta och vi drog vidare igen.... Denna gång hann vi två mil innan mattis meddelade att hon måste göra nummer 2. Ingen ville ju ha nr 2 i bilen så det var bara att stanna igen......
Till slut kom vi i alla fall hem och man får väl sammanfatta det så här:
"Borta bra, men hemma bäst".
Nu är snart semesterna slut, men jag ger mig tusan på att vi hinner en utflykt till innan dess.
Må gott!
Husse
VINNA ÄR INTE ALLT!
Eftersom vi är på fotbollscup så kan man ju inte påverka allt som coach vilket innebär att vi kommer att spela match om typ 12 plats i stället för att spela om pokaler, ära och berömmelse. För att få utlopp för frustrationen så bestämde jag mig för att ställa upp i den årliga ledarmatchen. Där får alla tränare och ledare med vinnarambitioner ställa upp och omsätta sitt teoretiska tänk till reality. Så även jag...
Självklart en fortsättning på det pedagogiska skitsnacket om att man ska bygga broar och lära känna varandra. Varför i hel-te då? Jag ville peka ut dom som skulle vara i mitt lag och då företrädesvis atleterna från Brasilien, Uganda och Mexico. I stället hade någon vän av världen lottat in lagen och när "mitt" gäng anlände så höll jag på att börja gråta...
Här var en karikatyr av Långben, iklädd en sverigetröja. Här fanns 6 överviktiga och minst sagt överåriga män från bergen i Sydamerika. Med en cig i käften posterade dom ut var man skulle spela och på något jävla sätt hamnade stjärnan, typ jag, posterad som vänsterback..... När man sedan såg indelningen i dom andra lagen så visade det sig att vi troligen stod i begrepp att möta:
1 Ugandas landslag förstärkt med en världsmålvakt. Snittåldern var typ 40 år mindre än vårat lag.
2 Ett svenskt lag där alla kände varandra och hade spelat boll tillsammans i minst 10 år.
3 Ett lag där snittlängden låg på 2.05 meter.
Alla lag hade riktiga målvakter och så även vi. Skillnaden var att vår målvakt vägrade stå. Han tyckte det var roligare att spela ute. På bred dalmål lät han meddela att vi bara behövde sparka långa bollar så fixade han resten. Det gjorde han inte....
När så turneringen var slut så stod man ju inte direkt på vinnarpodiet och tog emot pokalen. Näe. Däremot lite längre bak, vid bajamajorna, för att mottaga sin frees-bee och svettband. Hatar att förlora!
En av dagarna bestämdes det ju även att vi skulle socialisera inom de två lag som åkt på cupen. Här blandade man upp i lagen för att köra Laserdome. Ett sorts krigsspel där man skall skjuta laser mot motståndarnas blinkade västar. Blir man träffad är man "död" i 3 sekunder och västjäveln blinkar så att man nästan får epilepsianfall. 13 åringarna och 15 åringarna verkar vara födda i fuskandets tecken och inte i krigets ädla konst gällande heder och moral. Dom små jävlarna sköt igång blinkfyren, stod intill och väntade tills julgranen släckts och sköt sedan igen. För att komma undan fick man ju löpa gatlopp i mörkret och då bara för att möta en ny 30 kg grabb. Första vändan lyckades jag hålla humöret och kom på en hedrande 3 plats.
Nästa vända gick väl mindre bra eftersom en av 15 åringarna lade till epitetet "fusk" på sitt visitkort. Trots att jag var helt ensam flipprade västjäveln hela jävla tiden. Fattade ingenting förräns jag observerade att aset satt ute i omklädningsrummet och sköt på sin tränare.... Då hade jag väl blivit dödad typ 20 gånger och stod väl på - 1000 poäng. När adrenalinet gått ned lite så fungerade väl automatvapnet sisodär. När Husse, likt en panter, smög sig på ett av dom små asen bakifrån och matade 400 skott i ryggen på honom så hände ingenting. När 130 cm pojken vänder sig om och ser att Husse matar skott mot honom så rättar han bara till dom små glasögonen och lägger av ett skott... Blink! Blink! Blink! Husse död. Hur i helvete går det till?
Började tappa fattningen, skrika könsord och uppföra mig allmänt illa. Blev skjuten igen och då gick propparna helt. Skenade genom lokalen för att "döda" allt och alla och när tiden tog slut så sprutade svetten ur pannan... Gick ut mot resultattavlan för att se vilken topposition jag hamnat på denna gång.....
15:e plats! Fan vad jag hatar att förlora. Fick vandra ut ur lokalen samtidigt som dom små asen uttalade följande arroganta mening: " Det luktar torsk" Lägg därtill till deras spruckna pubertetsskratt när dom förnöjt spatserade förbi coach Husse....
Efter att, ännu en gång, bett om ursäkt för det olämpliga uppträdandet så berättade jag för grabbarna att vi bara ser framåt - aldrig bakåt....
Må gott!
Husse
TYPISKT!
När jag ändå var vaken så kändes det rätt naturligt att insuga lite friskt syre. Gick därför ut och det var då den uppenbarade sig. Schäfern tonade upp sig en bit bort och då tillsammans med en man samt en kvinna med barnvagn. Trodde först att det var en ung Arek som ståtligt vandrade emot mig. Såg hur hundjäveln bar på något föremål samtidigt som han blåste upp sig mot en bil som kom åkandes. Hela kroppspråket talade om att: Kör här, men du kommer att slaktas om du kommer inom min auras avstånd.
Direkt när jag såg vargen så ville jag ha honom. Såg ut som att hundjäveln hade hur mycket i sig som helst och min första tanke var att köra över vargens familj och på så sätt få tillgång till honom. Kom sedan på att det var en barnfamilj som hade hunden och att Husses koppel var virat trippla varv runt handen för att hålla hårbollen under kontroll. Började direkt smida på en plan som gick ut på att vädja till kvinnans moderkänslor och risken för barnets hälsa på grund av vargens närvaro i familjen. Avvaktade dock på grund av hälsoskäl och då mina egna. Husse var ju typ 2 meter lång och hade biceps som en kroppsbyggare. Valde därför att bida min tid och vänta på ett bättre tillfälle.
Eftermiddag! Hade spridit ut till laget, samtliga föräldrar samt tränare och lagledare att hålla utkik efter min nästa tjänstehund. Vid 15 tiden hade djungletrumman meddelat att familjen med hund ånyo var ute på promenad. Sökte upp dom, avvaktade från håll och väntade på rätt tillfälle... Mr Biceps kärring gick in i affären och då slog jag till. Närmade mig hunden och såg direkt att ett lämpligt avstånd från min kommande hund var ca 3 meter om jag skulle kunna använda armarna till framtida koppelkorrigeringar... Märkte även tyvärr att Husse inte var det minsta orolig över min bestämda gång mot ekipaget....
Trots min sociala fobi så lyckades jag etablera kontakt utan att få stryk. Troligen på grund av att Mr Biceps visade sig vara hundförare även han. Det visade sig att MIN kommande tjänstehund redan var upptagen av honom. Den lycklige lät meddela att hans varg var 2.5 år gammal och han var mycket nöjd med sin fyrbenting. Typiskt. Planen att lura honom på hunden gick ju liksom i stöpet...
Sökte upp fet-Arek och tog ut honom på en promenad. Där vilade ingen sorgsamhet utan han visade direkt Husse var ett par nedbajsade kalsonger var gömda i buskarna. High-five Arek!
Lovade ju att inte skriva under semestern, men tyckte ändå det var värt att nämna att jag nästan fann min blivande tjänstehund...
Må gott!
Husse
NU TAR VI SOMMARUPPEHÅLL...
Trots att hela team Arek och Husse suktar lite efter semesterledigheten så var vi ju tvungna att tjänstgöra lite under helgen. Som vanligt är det dårarnas paradis i Stora Staden, men tyvärr så haglade inte spårjobben in. Vi gjorde dock vårt bästa för att förstöra ozonlagret lite mer genom att köra genom hela jävla länet för att hjälpa och ställa tillrätta. Trots att vi åker en sketen dieselbil med låg bränsleförbrukning så kändes det som om jag stod och tankade mest hela tiden....
Det närmaste vi kom hjälteskap denna gång var i samband med att en självmordsbenägen kvinna lämnat sitt hus för att taga sig av daga. Tunt klädd och endast med en pillerburk som attribut trodde man att hon dragit iväg för att taga sig av daga. Poliserna hade varit där i några timmar när man kom på att det kanske inte skulle vara så tokigt att ha en hund där. Där fanns nämligen ett större skogsområde och man kunde inte utesluta att hon vandrat ut där.... Uppdraget gick till hårbollen och hans chaufför och det var med stort engagemang vi anlände till platsen. Har ju sagt det förut - gillar ju verkligen dessa jobb - och vi har haft många anträffade personer i våra sök. Tog mig en lite kaxig ton när jag meddelade yttre befälet att team Arek/Husse är grymt bra på dessa uppdrag och att prognosen var god för ett anträffande. Befälet såg väl inte helt övertygad ut när vargen slet iväg sin Husse upp mot stora skogen, men han tyckte i alla fall att det var positivit med engagemang....
Stannade till på vägen som delade upp skogen i två lika stora delar. Talade om för Arek att han fick välja vilken sida vi skulle börja söka på. Med tungan på sned utanför den stängde munnen så såg han väl inte så där vansinnigt intelligent ut, men efter ett par sekunders beslutsvånda så drog han höger.....
Har ju känt Fet-Arek några år nu och vet att han alltid väljer fel håll. Så eftertsom han nu valde höger så kallade jag tillbaka honom och tog över befälsskapet genom att gå ut på den vänstra sidan. Arek är ju inte långsint utan hängde med ut i den skogen med glada skällanden och sprattliga ben. GPS´en meddelade att skogen var rätt stor och vi nog skulle ha lite att göra en stund. Vi fortsatte ett par 100 meter ut och använde vinden som hjälpmedel när Arek plötsligt bli så där ståtlig... Öronen och svansen rakt upp när han med drar iväg med bestämda steg upp i skogen. Försökte hänga med så gått det gick och efter 100 meters ytterligare löpning så hörde man det så bekanta skallet från vargen. Voff! Voff! Med kläderna på sned anlände även Husse fram för att se att Arek ånyo vunnit kurragömmaleken och nu anträffat den vi sökte....
Tror att det gått 5 minuter sedan vi kaxigt meddelat befälet att jakten var igång och fram till det att tanten var anträffad. Tror faktiskt han var lite imponerad och då var det väl ingen idé att säga att det mest var tur.... He! He! He!
Under helgen har vi även fått känna på njutningen av polisens pepparspray. Detta då en klart ofrisk individ hotade allt och alla med kniv. När han väl anträffades så fick han ju en dusch av polisens starka deodorant. Så fick ju även den rent taktiskt oskickliga, men ack så impulsive Husse. Redan när duschen kom så var jag ju halvt i tagen med att brotta ned den dumme och då var det ju liksom för sent.... I polisens värld heter det att man blir kontaminerad och det kan man väl lugnt säga att jag blev.....
Märkte det inte först, men när jag lämnade platsen för att åka in till station för att sluta så var det ju i slutet av nattpasset. Som ett litet trött barn började ju Husse gnugga sig i ögonen för att torka bort all trötthet och det var ju inte det bästa jag gjort.... Dom som såg Husse nästan köra av vägen med gråt i ögonen kunde väl föga ana att det hade med pepparspray att göra.... Lyckades ta mig in till stationen och då hade ju det mesta släppt... Packade ihop mina grejor och åkte hem. Allt som hänt var då glömt och efter frukost var det ju dags att borsta tanden för att sedan hoppa i säng....
Ett manligt, dock genetiskt, beteende ställde då ånyo till det. Husse rättade till sitt lilla manliga paket och lade det till rätta innanför kalsongen. Tvättade och borstade precis som han lärt sig och gick sedan till sängs. Då jävlar..... Sved väl så in i helvete från underlivet att jag var helt övertygad om att jag drabbats av en bättre infektion... Medans det kändes som om hela attributet höll på att slitas itu så kom jag ju på vad f-n det var som hänt.... Pepparsprayen! Hade ju fortfarande partiklar kvar sedan brottningsmatchen och dessa hade nu hälsat på innanför en viss skinnbit.... Fuck va ont det gjorde!!!
För er som funderar på att göra något liknade så kan jag säga att det ändock gick över väldigt fort. Tog kanske 10 minuter så var svedan borta, men usch vad jag svettades under den tiden....
Ja! Det blir inte alltid så bra i Husses värld, men allt ordnar sig ändå till slut. Ha nu en riktigt bra sommar så kanske vi hörs till hösten....
Må gott!
Husse och Arek
MÖTE MED ETT SVIN...
Inför midsommaraftons firande så hade jag slagit vad med arvtagarna (barnen) om att jag visst kunde inta alkohol i samma mängd som dom övriga fäderna. Grabbarna trodde inte på, som dom sa, skitsnacket utan tvingade Stora Stadens hjälte att slå vad. Vadet gick ut på att jag skulle dricka 10 öl under kvällen annars skulle jag torska 100 kr. Mängden hade ju räckt till hela det lokala alkislaget så jag lyckades förhandla ned mängden till 8 öl. Grabbarna var segervissa, men kvällen var ju lång så helt kört var det väl inte....
Bara besöket på systembolaget var ju spännande i sig. Valde ut fyra olika ölsorter som såg goda ut (fina etikettbilder alltså) och köpte två av varje sort. Hade svågern med mig i affären och trots hans extrema barnasinne så förbjöd han mig att köpa:
Piratöl
Öl från Alehyllan
Lite tråkigt var det eftersom bilderna på dessa ölsorter var roligast, men till slut fick jag ihop fyra sorter med pigga etiketter. Första två ölen gick i rasande fart och jag kände att vinsten hägrade snabbare än jag först trott. Besattheten att dricka öl avtog då det blev rundpingis. Har ju ett sjukligt behov av att vinna och ville därför inte riskera att tappa speed och kordination på grund av ölintag. Gick f-n inte bättre för det så då bestämde jag mig för att kombinera idrotten med alkoholen. Sprättade upp korken lite käckt till den nya ölsorten och drog en rejäl klunk. Åh fy fan va äckligt! Kändes som om jag tagit fel burk och i stället precis svept en liter olja till bilen...
Det visade sig att trekamp stod på schemat och eftersom vinst är allt som gäller så fick öldrickandet ånyo stå på vänt. En av grenarna var pilkastning. Vi var väl ca 20 personer som deltog och jag tror jag kom på 18 plats. De enda två jag slog var nog 6 åringen som var för blyg för att kasta pilarna annat än ned i marken samt en av tanterna som druckit Ouzo som en kamel innan tävlingen... Fuck! Det skulle dock bli värre för nu håvade festarrangören upp en luftpistol. 5 skott - två poäng. Länge sedan jag blev så hånad.....
Festkvällen fortgick och när Husse föll till sängs så hade intaget av alkohol uppmätts till: 2 st 33 cl starköl samt en mun falskskyltad öl. Grabbarna jublande glada över vinsten och framförallt över pengarna dom just vunnit. Känns inte som om Husse löper någon större risk för att hamna i ett djupare alkoholmissbruk. Chansen är nog betydligt större att jag får en inbjudan att bli hedersmedlem i någon nykterhetsförening....
Det var ju inte bara festtema under helgen utan Husse och Arek var ju även nödgade att skydda Stora Staden från bus och annat patrask. Arek grymt laddad och även hans följeslagare Husse. Trots 20 års tjänst så sprutade hormonerna i kroppen och jag ville bara jaga..... Gick öldrickandet dåligt så gick f-n inte busjagandet bättre heller. Har väl kört upp diesel så att bensinföretaget jublar, men inte fan har jag fångat någon. Dåligt med hundjobb och dom vi varit på har inte gått så där jääääätttteeebra.... Det mest spännande som hänt under teamets jakt på ära och berömmelse har varit under ett spårsök på landet... Arek vindar hela tiden in mot ett buskage och när vi kommer ut och vidare över ett fält så får Husse klart för sig vad det var för fint som Arek nu sökt upp...
Ett vildsvin!!! På 50 meters håll står den ilskna lilla grisen med jättebetar och tittar mot det späda ekipaget. Sekunderna känns som timmar medans grisjäveln och fet-Arek mäter sina krafter mentalt. Husse fingrar efter sitt vapen, dock smärtsamt medveten om resultatet under trekampens skyttemoment. Till slut finner vildgrisen att oddsen är något ojämna varvid den flyktar ut i skogen igen.... PUHHH!!
Så lever vi! Må gott!
Husse
GLAD MIDSOMMAR!
Ett angenämnt problem har varit att få grabbarna i säng på kvällarna. I vanliga fall är man aldrig trött, men nu har man släpat sig upp till rummet i god tid för sin skönhetssömn. Ögonen kliiga och trötta redan vid 21.30 tiden. He! He! He! Äldsta grabben har haft fullt upp med att hålla ordning på 8 åringarna. Dom har vägrat genomföra träningsprogrammen utan vill bara köra Guld och Silver samt tvåmål. Alla vill vara målvakt och har man inte fått sin vilja fram så har man grinat, flytt till skogs m.m. Ingredienser som han fått utstå:
Trots: Vägrat genomföra allt annat än sin egen vilja.
Gråt: Från glädje till sorg på trekvartssekund.
Annat intresse: Bygga sandslott o jaga flygmyror kan vara bra så mkt roligare än fotboll.
Aggression: Vinsten är allt - vid förlust dyker en helt annan demon upp.
Flykt: Plötsligt saknas ett barn - efter jakt längs grusvägar och skogsmark så återbördas den missnöjde.
Glädje: Som tur var den mest frekventa ingrediensen och även den som uppväger allt slit.
Underbart att se hur grabben får slita ont för sin lön. Han har dock gjort det sjukt bra och har väl blivit idol för mer än ett litet knodd i fotbollsksolan. Yngsta sonen har även han fått slita ont och då utan lön. Stelhet, hältor och solbrända axlar kan knäcka den mest fotbollsintreserade ynglingen, men som tur var så har dom ju nu fått riktigt sommarlov...
Husse och fet-Arek däremot har inte gjort många knop. Vi har slappat och spelat fotboll mest hela veckan och det har varit riktigt skönt att bara vila. Det mest aktiva den gamle hundföraren gjort är att ha återupptagit sin fotbollskarriär för en mycket kort stund. Är ju tränare för 15 åriga killar och för att härda dessa så utmanades det lokala B-laget för match. Det visade sig bli lite väl mycket prestige i matchen så i stället för att möta ett antal ungdomar under utveckling och då i kombination med småfeta gubbar som vägrar lägga av - så plockade deras tränare ihop ett dream-team. Grabbarna var snälla och lät Husse vara med i ungdomslaget och djävlar vad jag slet.... Påminde om ett vansinnigt hungrigt vildjur på jakt efter mat (bollen). Kan sammanfatta jakten så här:
Typ 3 sekunders bollkontakt i en match som varade i 80 minuter. Total löpsträcka är uppskattningsvis 8 mil. Förlust med 5-0 och det var smickrande siffror, men det värsta straffet kom dagen efter. AHHHHH vilken träningsvärk jag har. Gör till och med ont mellan skinkorna när jag rör mig och fram och baksida av lår ska vi inte tala om... I´m getting to old for this shit. Ska därför nöja mig med att bara fika idag....
Avslutar med att önska er en riktigt god midsommar. Själv ska Arek och jag äta gott, dricka öl i måttliga mängder, men även under viss tid skydda och ställa tillrätta i Stora Staden. Och till Josefine - själklart får du länka till din facebooksida...
Må nu så gott!
Husse
TILLBAKA PÅ RUTA ETT....
Vi har köpt en present till dig pappa! Trodde först jag hörde fel. Brukar ju för f-n få påminna min egen släkt om att jag fyller år och att då få en överraskning trots att bemärkelsedagen ej slagit in måste ju tyda på att jag hört fel. Avmätt och dryg kastar jag då ur mig följande tacksamhetsfras: "Bara det inte är strumpor eller kallingar - det är ju så sjukt tråkigt". Såg direkt på minspelet att den meningen borde jag ha skippat. Trots alla försök att rädda situationen genom glada ögon och aktivt sprättande i presentpapperet så fungerade inte det. Glada familjen nu sur på grund av Husses otacksamhet och träffsäkerhet. För visst var det ett par kallingar....
Men inte vilka som helst för nu djävlar ville man poppa upp hundföraren med märkesgrejer. Ett par moderna Björn Borg kalsonger i Sverigemönster var det jag nu skulle dra på mig för att skippa snacket om den praktiska modell som Husse använder i vanliga fall... Dom var ju faktiskt jättefina så jag bestämde mig för att till och med bryta ett vinnande koncept och faktiskt ta dessa gladpoppiga märkeskalsonger på mig under detta arbetspass. Har ju sett reklamen när modellerna poserar i dessa modeller. Hade därför en målbild av att man skulle se ett "jättepaket" frampå, men på min modell verkade det ha blivit något fel.... Såg för f-n ut som om jag hade rumpan fram eller var född med en vagina... Helvete vilken tur att jag byter om ensam i mitt omklädningsrum, men satan vilken knäck för Husses manliga ego....
Inte blev resten av dagen bättre heller. Innan Husse ens fått frukost fick han kasta sig ut för att reda ut ett spår som en annan hundförare startat. Efter succén med alla gripna förra passet så var ju målbilden att få kasta några fler banditer i fängelse, men den planen satts snabbt på sned....
Fet Arek hittade inga spår utan drog Husse runt i den groteskt dåliga terrängen under ca 30 minuters tid. Efter bara 10 sekunders besök i terrängen så var Husse dyngblöt från topp till tå - ett par minuter senare ett antal rivsår rikare och efter halvtimmens röjande i skogen så hade hårbollen fått nog. I god fart tog han sig nu mot sitt tjänstefordon och det rådde inga som helst tvivel om att han gjort patron ur....
Inte var det skönare inuti brallan eftersom den moderna boxermodellen nu förbytts till string efter allt klättrande bland bergen. Efter ett besök på stationen med kläd och skobyte så var vi ånyo igång igen. Tyvärr med samma resultat på samtliga spårjobb vi hade under dagen. Arek såg utvecklingsstörd ut och verkade oförmögen att iträda sig polisrollen och bli hjälte. Vet i fan om det fanns spår där vi var, men han kan väl i alla fall försöka.... Avslutade hela skiten med att göra ett saksök längs med tänkt flyktväg och då vaknade väl tysken till liv....
Letade som f-n och kom faktiskt in med viktiga föremål som nog kunde ta utredningen framåt. Men det var ju inte bara relevant gods som medtogs för när jag tömde hundboxen bak i bilen så fanns följande föremål där:
Ölburken ( Som vangligt)
En arbetshandske
Gummiplutt till en gåstav
Canon Camera inklusive sönderbitet objektiv (Sån har han faktiskt aldrig tagit med sig förut)
Tomt cigarettpaket
Han är ju en saksamlare av klass så jag brukar berömma honom fastän vi alltid får åka förbi återvinningsstationen efter ett arbetspass. Bestämde mig för att snabbt försöka glömma dagens skitpass och i stället se framåt. Det är ju fördelen med vårat jobb - du vet aldrig när det vänder, men vänder det gör det.... Parkerade i stället bilen och drog snabbt hem till familjen zoo. Tog av mig kläderna och upptäckte till min fasa att dom jävla Björn Borg kalsongerna fortfarande gjorde att jag såg ut som en tjej...
Hmmm!
Må gott!
Husse
SE BARA FRAMÅT....
Hmmm! Kan se på läsarnas kommentarer att missödet med spikmattan var uppskattat. Alltid kul att roa någon och eftersom jag alltid sagt att jag förser er med sanningen så får jag väl bjuda på den lilla fadäsen. Mången kommentar, samtal och sms har det blivit och INGEN har varit vänlig utan bara retsam... Skit samma! Jag tar det. - ser aldrig bakåt utan blickar alltid framåt....
Vi hade ju chansen att ta revansch dagen därpå eftersom vi gjorde natt även då. Det började dock inte så bra eftersom fet-Arek kom efter lite när vi var på kvällsrastning. Smidigheten är ju som förbytt nu på ålderns höst och i stället för att skutta som en vildhare så är det ju mer som att se ett stort fartyg vända när han är på väg.... Självklart gjorde han sig illa och haltade som om han hade kottar under varje trampdyna. Tyckte synd om honom, men hoppades på att natten skulle bli lite lugn så han fick tid till återhämtning....
En påtänd man slog dock min plan ur spel. Efter att ha knockat en dam så drog han till skogs. Som alltid så var gammelgeten och jag på helt fel sida av världen vilket ju gjorde att vi hade en bra bit att åka. Hade inga förhoppningar om att få gripa, men eftersom man aldrig vet så lät jag den fina polisbilen jobba på i god fart. Då resan var lång och vi nu var ute på landet så funderade jag på hur det skulle vara att krocka med en älg i 180 km i timmen. Kom fram till att det inte skulle vara så bra, men slog tanken ur hågen och rockade lite musik i stället. Från höger sida tycker jag mig se något vitt komma springandes varvid jag släpper gasen. Då höll ju för fan tanken på att slå in för nu kom väl en älgjävel skenande som en yster påfågel över vägen. Tack vare Volvons fina sladdsystem så gick väl även det bra, men fy vad nära och ännu mer fy vad stora dom är....
Väl framme på adressen så möttes jag av Mr Piggelin i polisuniform. Den superpositive kollegan verkade tro att team Arek och Husse var dom som skulle rädda upp allmänhetens dåliga förtroende för polisen när han med tydliga gester visade var banditen dragit iväg. Tog ut fet-Arek och var det någon som var arbetssugen och positiv så var den han med päls. Kopplade på spårlinan och flög ut på en motionsstig. Vidare ut ett par 100 meter innan Geten kastade sig av stigen och galopperade in i skogen. Innan mörkerseendet slagit in så hade Arek redan avgjort matchen för nu stod han skällde i mörkret. Tände lampan och kände glädjen stiga i kroppen. Det as vi jagat låg nu och sov under en gran. Vet f-n inte om han låtsades sova eller om han var så påtänd att han inte märkte Areks dreggel när denne stod och gläfste över honom.... Med myndig ton (tyckte jag i alla fall) ombad jag fienden att ge upp och visa händerna för sin nye förmyndare...
I helvete han vaknade ändå. Först när han bändes upp i en ställning som påminde om en makaron så väcktes han upp ur sin drömvärld. Nu tyckte Arek det var dags att hjälpa till. Dock inte med att hantera busen utan vargen ville bära ryggsäcken.... När min fyrbente vän inte fick göra det så föll han ned i omogen ålder och blev obstinat. Hämtade en tvåmeterspinne som han vevade friskt med i högen av polisarmar och gripna ben. Fan va han håller på....
Husse mycket nöjd med Areks jobb och efter sedvanligt puss och kramkalas drog vi tillbaka mot neonljus och asfaltsytor. Det dröjde inte länge innan man ånyo behövde Getens tjänster. Så klart var vi på nytt aslångt borta, men nu i alla fall stärkta med stort självförtroende. Under färden fram så visade det sig att vi skulle hantera fyra inbrottstjuvar, men att dom fuskat och cyklat från platsen efter utfört verk. Hmmm! Inte lätt att spåra cyklister, men jag har tränat en del på det så vi hade väl inte riktigt gett upp.
Det manliga vittnet stod i morgonrock och förklarade från håll för den kvinnliga kollegan vad som hänt. När min spontane vän Arek släpptes ur bilen så ändrades dock ursprungsbilden eftersom Arek skenade iväg i riktning mot detta par. Vittnet nog ganska säker på att Arek skulle ta sig en köttbit för djävlar vad han började dansa runt. När Arek var hyfsat nära så såg jag att vittnet hade dödsångest men fick lite lindring när han nu satt och kramade poliskvinnan. He! He! He! Så roligt man kan ha...
Min halte Tyske vän såg inget hinder i att man cyklat från platsen för ånyo flög Husse efter i spårlinan. Oförmögen att bromsa drog han mig in i bostadsområdet och efter ett par 100 meters spårande så syntes 4 cyklister längre fram. Förstod att dom lätt skulle cykla ifrån oss om dom upptäckt oss så det fick bli plan B. Arek såg något konfunderad ut när han fick avbryta spårandet och i stället gömma sig med Husse i ett par buskar. Gud måste ha varit med oss för nu kom cyklisterna i god fart mot vårat gömställe. Den ena så självgod att han till och med gjorde entré stegrandes på bakhjulet. När avståndet var 5 meter kastade jag ut vargen mot cyklisterna och jävlar vilken aktivitet det blev. Tre stycken bjöd på ett bättre grimasspel innan dom förstod att döden var nära förestående. Dom kastade sig av cyklarna och låg så fint på marken... Den fjärde ville dock pröva flyktalternativet och hojade iväg. När hjälp anlänt så påbörjade vi spåra igen.
Arek flög iväg igen och efter några hundra meter så anträffades cykeln som banditen drog iväg på. Hur tänkte banditen nu? Arek spårade vidare och det dröjde inte länge förräns köttätarn funnit vad han spårat efter. Gömd i en soffa låg vårt offer och vinsten var fullständig....
5 gripna på spår får väl vara godkänt på ett nattpass. När så även chefen spårade upp 3 stycken så vann ju södra sidan med 8-0 mot Norra helvetets hundförare. Inget är som att vinna....
Må gott!
Husse
" SPIKEN "
När så det äntligen var dags att få börja jobba igen så var ju adrenalinpåslaget redan högt när färden gick mot arbetspasset. Åkte dit tidigare för att hämta den fina polisbilen. Planen var att åka upp och socialisera med dom andra poliserna i stället för att umgås med vägglössen på den plats där Husse får hämta sin bil. Var i så god tid att jag till och med hann tvätta bilen ren. Innan såg det ut som en Safari-jeep från Afrikanska savannen och detta efter Jamarens alla små tigerspår över bilen. Tror f-n hon väntar tills det blivit dagg - därefter går hon ut i grus och sand för att sedan vandra rakt över hela jävla bilen.... Nu stod dock bilen där ren och fin i garaget när Husse och Arek drog iväg mot Stora Staden.
Vi hann inte mer än ut förräns polisradion ropade ut att man jagade tjuvar över stock och sten och att den vilda jakten gick mot Husses domäner. Jaktinstinkten vaknade genast till liv och efter en bättre jakt med lämpliga ingredienser så bestämde sig farbror blå för att använda spikmatta. Tjuvarna fattade galoppen och gav upp innan spikmattan fått visa vad den kunde. Som små arbetsmyror välde alla poliser ut från sina bilar för att få gripa någon del av dom banditer som försökt fly. Även Husse!!!! Den bandit som Husse skulle brotta ned och mästra visade sig väga typ 120 kg. Som tur var va han hjälpsam och lade sig ned. Han var dock så djävla stor att när jag skulle brotta upp armarna så var det som att jag satt mig i en tresitts-soffa. Tog ett djävla tag innan jag hittade stockarna som var hans armar och då dök ju nästa problem upp. Handbojorna! Hans armar gick ju för f-n inte runt till baksidan. Jag bände - han hjälpte till - men det var ett förbannat slit ändå. Vi småsnackade lite under tiden eftersom det tog en djälva tid att kränga armar som var stora som pytonormar. Jag berättade att "det enligt våldsföreskrifterna" ska gå medans han ville köra en mer human stil och i stället sätta ihop två par handbojor. Min teori vann till slut, men då var bojorna längst ut i sina jack och hade han rört sig en millimeter så hade man nog aldrig fått upp dom igen....
Kom på att det fanns risk för skrivjobb varvid jag kastade mig i bilen för att backa mig fri från allt ansvar. Det gick bra i ungefär 10 meter innan man hörde en "pfsch-ljud". Vände för att dra, men upptäckte att bilen gick som om jag körde på en åker fastän jag gled fram på plan asfalt. Gick ut för att titta och såg till min fasa vad pajas-husse lyckats med denna gång.... På platsen var det en busbil och typ 10 polisbilar, men det var bara en på platsen som precis kollat spikmattans funktion... AAAAAHHHH!!!! PUUUUNKKKAAA!!!!
Däcket såg ut som om det anfallits av en hel klan igelkottar.... Ska inte berätta om alla tillrop som Arek och jag fick höra (varför varnade han mig inte förresten? Han sitter ju för f-n där bak och måste ju bara ha sett vad som var på väg att ske)
Under de två timmar jag satt och väntade på ett reservdäck så hade jag väl besök av 10 hånfulla polispatruller, ett antal obehagliga samtal samt 10 000 svennebanan resenärer som nästan höll på att ramla ur sina bilar när dom passerade Husses trasiga bil....
Hämtade mig aldrig efter detta utan inkasserade 0 gripna under natten. Bestämde mig för att snabbt glömma nattens arbetspass, men smeknamnet "spiken" gäller nog leva kvar lite längre....
Suck!
Husse
7 ÅRS OLYCKA!
Redan när jag körde in på uppfarten intill den gamla nedbrunna skolan borde jag ha känt vibbarna. 5 grabbar i övre tonåren, tatuerade halsar och överarmar som pytonormar. Lät Arek skälla till för att visa att vi var fler på platsen än den späda hundföraren men reaktionen från the bad guys uteblev. I stället för att vika undan gick allt på en sekund. Huvtröjorna över de rakade huvudena och sedan gick dom till anfall. Hade inte hunnit få ut hårbollen vilket gjorde att det nu var 5 mot 1. Muskelmassan på det anfallande laget var överlägsen, men jag kände mig ändå rätt säker efter polishögskolans självskyddsutbildning samt mitt vita bälte från Judoklassen...
Fick in ett par smällar, men fick även ta emot ett par rejäla knogar mot huvudet innan jag lyckades knuffa mig fri. All adrenalin pumpade nu när jag slogs för att överleva och det otäcka var att pöbeln var helt tyst under attacken. Kände hur kraften började sippra ur den sega hundförarkroppen, men hann ändå vika undan när järnröret ven över huvudet. Klirr!!! Sidospegelns glas i tusen bitar och så även den motordrivna funktionen på vänster sida. I ett töcken kände jag hur blodet sipprade ned längs halsen och den sista minnesbilden skulle nog bli att se det krossade glaset dimpa ned......
Tog den sista kraften och skrek bedjande mot den unga tonårstjejen som stod intill min bil. " Släpp ut hunden!" Tjejen helt frånvarande, flinade fånigt och tog sedan en djupt bloss på sin hemmasnickrade cig. Helvete hann jag tänka. Hon är ju pårökt som ett as och troligen i sällskap med packet som nu slog mig sönder och samman. Låg nu på marken och sneglade upp mot den trasiga sidospegeln..... NÄE! Fan oxå! Tvingar mig själv att radera skiten jag just skrivit eftersom förskringsbolaget aldrig skulle tro på denna historia. Får nog f-n stå mitt kast och berätta sanningen....
Husse klantat sig! Tränade backning samtidigt som han skulle vinka till förbipasserande kollega. Den vägg som alldeles nyss varit så långt ifrån bilen var nu så nära att sidospegel med dess funktioner pussades rejält. Det kraschande som hördes var fruktansvärt i mina öron, men överröstes ändå av publikens skratt över Husses klantighet. FAAAAAN!!!
Har ju precis fått skattepengarna, men ville ju inte lägga dom på något så banalt som reparation av en sidospegel. Avslutade spektaklet med att stå och försöka lägga tillbaka det krossade glaset i sin gamla position, men för alla er som lagt pussel utan att ha alla bitar förstår problemet va... Lämnade platsen med ett fånigt flin....
Fuck! Hade varit bättre om det var mattis som gjort det eftersom jag då kunde retat och hånat henne samtidigt som jag kunde varit storsint och sett till att skadan blivit lagad. Nu är det i stället jag som blir hånad...
Må gott!
Husse
KIMBAHS SISTA DAG....
Kimbah avslutade sin aspirantkarriär med att spåra upp en riktig bandit. Hon får ju inte göra sådant, men det visade sig att hon har anlag samt är mycket bra på att ta egna initiativ. Under en rastrunda, kl 04.00 på morgonen, så springer hon glatt omkring. Doppar plötsligt nosen i asfalten och drar spårandes iväg. Vidare in på en stig och upp mot ett skogsområdet. Hönan nu mycket intensiv och olydig eftersom hon avböjer all kontakt med sin Husse. Får springa för att hinna i kapp och ser då hur hon målmedvetet tar sig fram i området. Plötsligt dyker det upp ett campingläger mitt i djungeln som jag inte hade en aning om fanns där. Kimbah spårar intensivt fram till en husvagn och där i förtältet sitter en tandlös typ med tatueringar över hela kroppen....
Kimbah visar anlag för försvar eftersom hon skäller an mot sitt fynd. Det visar sig att mannen varit ute på en promenad och då kommit tillbaka den vägen Kimbah nu spårat. Nice Kimbah! Under spårningen var hon grymt koncentrerad och olydig vilket ju är en grymt bra egenskap.
Vad gäller Areks och mina egna insatser denna natt så kan vi sammanfatta det med att vi inte gjorde ett skit värt att skriva om. Ingen människa i nöd att rädda, inga banditer att spåra upp och ej heller några huliganer att bita fast i. Fick däremot ett foto från en hundförare på andra sidan Stora Staden. Han hade spårat upp en tjuv och herregud vilket straff den klåfingrige fått. Fotona visade en person som kommer att ha en mycket lång rehabilitering framför sig.... Men vad säger ordspråket? If you do the crime and meet K9..... Fortsättningen är för brutal att skriva om, men jag tror ni förstår....
Nu är vi lediga några dagar och ska bara ta det lugnt och ladda batterierna. Det kommer att bli sjukt lugnt utan vår favorittik, men snart har vi väl ett nytt projekt här igen så det är väl bäst att njuta så länge det går. Jag ser redan på Arek att han njuter fullt ut där han ligger utsräckt på tomten och leker med sin fotboll...
Må gott!
Husse