POLISHUNDEN AREK

Joggingtur med fotbollslaget och självklart får Svarten och Arek hänga med. Svarten fick gå med sambon och då en enkel promenad i samspråk med övriga fotbollsmorsor. Lilla sambon fick dock ingen skön "walk in the park" eftersom Svarten har en egen vilja. Viljan denna gång bestod i att hälsa på den lilla minigreyhounden som vandrade 30 meter bakom. Det sista jag såg innan vi drog i väg på löprundan var hur lilla sambon kämpade med Flexikopplet för att hålla Svarten inom tukt och förmaning. Det gick väl sådar. Trots tvåhandsfattning, högröd ansiktsfärg och så nära könsord man kan komma, så drogs hon med nefdör den hala backen och i riktning mot den andra fyrbentingen. Efter samarbete mellan damerna så kom man i alla fall i väg på promenaden.... När jag nästa gång träffade på dom i spåret så var det fortfarande bogsering av mattis som gällde.....

När löpning o promenad var slut så tog jag över vårdnaden om Svarten. Planen var att springa hem med honom och då med flexlina, sele och hela baletten. Enligt förra ägarens så låg Svarten på bra under löpning så jag kände att jag nog f-n skulle få draghjälp hem i alla fall. Svarten var lite avigt inställd till arrangemanget. Svarten verkade undra:

1 Varför ska vi springa?
2 Varför har jag lina och sele?
3 Varför ska jag dra Husse?

Vi sprang därför till en början intill varandra med undantag för när han observerade något spännande i fronten. Då fick man sträcka ut lite extra på benlängden. När vi kom ut på en lång raksträcka så slackade linan ånyo och då bestämde jag mig för att tävla med han som har fyra ben. Svarten uppskattade en god kamp och drog iväg i god fart. Nu jä-lar sträckte kopplet ut och jag fick slita för att hänga med. När Husses lungor började göra ont så bad jag Svarten att bromsa in lite. Det gjorde han och så småjoggade vi lite i stället. Schack o matt och vinst till Svarten blev det när saltbilen drog förbi. Svarten blev positivt överraskad av dom fina, blinkande varningslamporna som drog förbi i 50 knyck. Jaktinstinkten vaknade på unghyenan och han drog iväg för att infånga Vägverkets nya lastbil.

Nej Svarten! Nej! Stanna! Inget av orden verkade befäst i hans trånga skalle så det var bara att löpa med på bästa sätt. Ljumskarna skrek av smärta i går och idag vill jag ej ens beskriva känslan. Gissar att det är samma känsla som att gå ned i spagat när man är stelopererad.....

I dag har vi varit hela dan på träningsanläggningen. Det handlar ju inte bara om att försöka få kontakt med den nya unghunden. Näe! Det sitter ju en 9 åring unghund i buren intill som kräver ÄNNU mer än Svarten. Arek är eld och lågor över minsta lilla moment han får göra.... Svarten däremot verkar vara född till en elak snuthund och jag är rätt säker på att han kommer att slita kött av både kreti o pleti under sin karriär. Dock är han ju en så dj-vla tjockskalle att dressera vilket gör att Husse får slita ont.....

In och lek med Svarten. Gör det kul (sammanfattas med illaluktande svett). Efter leklydnad ut till bilen under puss och kramkalas. Därefter hans tur, han som låter som om han svalt en visselpipa, att leka o ha kul..... Under sista promenaden vid 15.00 tiden så kände jag att energin var sluuuuuuut. In i bilen, hem o vila och sedan på´t igen i morgon.....

Är nöjd med Svarten, men han är en helt annan hund än Arek. Måste förstå detta och ta till mig dom bra egenskaper som Svarten har. Vore kul om även Svarten tog ett snack med sig själv och då kom fram till vem som är hans nye boss.....

Må nu gott!

Husse