POLISHUNDEN AREK

Dag två av dressyrkontrollen är oftast lite mer spännande ur publikens synvinkel. Dag två innebär det så kallade skyddsmomentet och detta är alltid spännande att se. Har man sin hund i balans eller är det så att fyrbentingen plötsligt tagit över och blivit chef? Oron inför just det sista gör att man inte direkt ser fram emot sitt eget framförande.

Dagen började med att vi skulle ha hårda spår. Då skall hundarna klara att spåra minst 200 meter på asfalt eller grus. Platsen är att anses som tätbebyggd och det innebär att det definitivt rör sig andra än vi där. Geten verkade ha missförstått provmomentet. Just den viktiga ingrediensen att bara spåra en spårläggare. Min gode vän började fint. Drog iväg längs med gruset, ut på asfalten, vek sedan fint över en väg och rakt ut på gräset. Kanoooon Arek! Arek passade här på att byta spår och undersökte detta under ett antal felmetrar. Provledaren harklades sig försynt och påpekade att här nog blivit något fel. Arek vek tillbaka och tog ånyo upp ett spår, men även detta var av annan karaktär än uppdragets. Fuck you Arek! Vad betyget blev kan ni nog gissa. Inte den starten på dagen som jag ville ha... Hatar att bli underkänd!!!

Vidare till inomhussöket. Här var det planerade uppdraget att finna en gömd figurant. Skälla tills Husse kom dit och sedan uppföra sig medans Husse visiterade den nu anträffade personen. Areks lilla bekymmer brukar vara att börja söka narkotika i stället för människa. Eftersom man bara har en begränsad tid till att finna figuranten så kan Areks nogranhet göra Husse lite stressad... I dag for han ut med skall och hela baletten. Han letade duktigt, men återföll i knarksök då han såg ett fint litet skåp. Inte ens en dvärg hade fått plats i skåpet så jag förstod att han övergått till att söka narkotika i stället. Kortslutningen i den lilla hjärnan släppte dock rätt snabbt och han drog vidare ut på jakt efter den gömde....

Efter ett kort tag så skällde min vän an och jag fick gå dit och se vad han funnit. När lamporna tändes och jag observerade Statens hjälpreda så studsade han som en boll för att ta sig in i gömman. Kvinnan som gömt sig såg något besvärad ut över att nästan ha en Schäfer inne i sitt gömställe. Betyget blev till slut "mycket väl godkänt" Yes! Tillbaka på banan igen....

Då var det dags! Skyddsarbetet!!! Märkte på Arek att han var het och hal som en ål. Inget bra tecken.....

Började med munkorgsstöt och det är inte Getens starka gren kan jag säga. Han överraskade mig inte positivt denna gång heller då han missade sin stöt med typ 50 cm. Betyg: 0. Därefter körde han på som om han var ung, vacker och vild. Fina angrepp, bra släppanden, men fortfarande hal som en ål..... Geten skötte sig ypperligt tills han bestämde sig för att ta ett fint litet ombett i samband med en bevakning.... Betyg: O.

Totalt tre stycken nollor på alla moment får väl anses som godkänt. Helt nöjd är jag dock inte. Hade varit fint om jag under morgondagen bara kunde fika istället för att göra dessa omprov. Men sånt är livet!

Smärta! I dag har jag fått känna på vad verklig smärta är. Att träna småglinen, typ 14 åringar, tar sin kraft och energi kan jag säga. Att då få ett skott från en fjunig yngling, som träffar på örat när du inte är beredd-det är smärta. Fuck vad ont det gjorde. Kände mig helt yr och då jag vände mig om och såg det lilla aset så kände jag att jag blev våldsam..... Han tänka att jag värderar mitt jobb högt och därför inte borde döda skytten. Men f-n vad nära det var.... Alla ni som fått en boll på det lilla kalla örat, vet att det känns rätt oskönt.... Just nu ser örat mer missbildat ut. Alldeles rött som en clown-näsa!!!!

I bland undrar jag varför jag är tränare.....

Må gott!

Husse