POLISHUNDEN AREK

God Helg! Tjänstehunden Arek tar över farsans bloggande tills vidare. Kan meddela att Husse är klart ambivalent om huruvida han skall fortsätta skriva om våra dagliga hjältedåd blandat med blunders. Han blev dock glad då han såg stödet på kommentarsidan. Speciellt detta om att även män bloggar! Tills han läste kommentaren om att även Jonas Gardell bloggade..... Husse har lite bögskräck så där fick han ytterligare vatten på kvarn....

Min tankspridde husse har dock inte haft det allt för lätt sista dagarna. Han har knappt haft användning av mig i jobbet och detta gör honom grymt frustrerad. Trots detta så ligger han oftast i händelsernas centrum och råkar i bland in i rätt tokiga saker. Låt mig berätta lite.....

Denna dag började med transport till jobbet och då under tidig morgon. Då vi färdades i vår skabbiga Volvo så pustade Husse om att han var lite sen. Detta visade sig rätt tydligt i kurvtagningen. Alla ni som av någon anledning varit placerade i bakluckan och då utan bälte vet väl hur skönt det är att glida igenom en smal t-korsning i 70 km/h.... När vi nästan var framme så hade bengeten kört in nästan all förlorad tid varvid han åter var i harmoni. Då vinkar plötsligt en gammal, gammal farbror på Husse.

Husse stannar till och det visar sig att gubben varit ute och gått i flera timmar. Gubben var helt out of space och kunde inte minnas hur han kommit till platsen. Husse fattade sympati för den förvirrade gubben och kontaktade polisradion för att höra om man möjligtvis letade efter en försvunnen man. Svaret var nej, men det visade sig att farbrorn var väl känd och att detta var femte gången man nu ämnade köra hem honom då han själv saknade kännedom om var han befann sig.

Husse bjöd in honom i bilen och tog med honom upp till Hundenhetens lokaler. Gubben var helt vilse i kolan, men tackade ödmjukast ja till en varm kopp kaffe. Under samtalet med den gamle mannen så framkom det klart att han led av någon form av demens... Vet inte själv vad det är, men gissar på någon form av lös mage... (Vem har inte det?)

Efter en timmes småpratandes om samma saker om och om igen, så bestämde sig Husse för att köra hem farbrorn till bostaden. Där skulle frun befinna sig enligt mannen. Väl där så hörde jag Husse och farbrorn samtala om huruvida mannen kände igen sig eller inte. Svaret blev inte helt oväntat: Bor jag här?

Husse följde med upp och jag hängde med i bakvattnet. Husse öppnade dörren och var livrädd för att skrämma ihjäl den lilla hustrun. Inget svar varvid vi ålade oss in. Husse ropade försiktigt igen, men inget svar. Då, på sängen i sovrummet, upptäckte vi det fasansfulla.... På sängen låg lilla frun och det var uppenbart att hon var stendöd. Såg på Husse att han fick panik. Vet precis vad han tänkte: Vad i helv...te! Har jag dragit hem gubben för att där upptäcka att lilla tanten gått vidare till dom sälla jaktmarkerna.

Gubben verkade inte märka skillnaden utan ropade glatt till lilla tanten att han var hemma och att polisen var med. Inget svar, ingen andning och definitivt ingen rörelse från sängen. Husse väste i mungipan mot mig att det ju var "omöjligt att väcka en mumie..."

Gubben gav dock inte upp utan fortsatte ropa på tanten, ruska henne ett par ryck och då.... Plötsligt var hon tillbaka från den andra sidan.... Det visade sig att hon ej tagit sig vidare utan bara sovit grymt djupt.... Husse drog en suck av lättnad, kollade att allt var okay och lämnade sedan familjen Desorienterad.

Husse sade att han behövde friskluft och åkte därför en bit bort till en äng. Där fick jag och valpen Bus komma ut och springa. Då larmade radion om att det var ett pågående rån på gång. Vi var dårnära och Husse blev helt exalterad. Då började nästa bekymmer: BUS!

Valpen Bus hade precis kommit ut och hade inga planer på att åka bil igen. Husse, numera panikslagen, försökte på 30 olika sätt få tag i Bus. Bus dansade undan och jag skrattade så att det värkte ända in i njurarna. Slutade med att Husse, i uniform, fick lägga sig ned och sprattla inbjudande på marken. Först då tyckte Bus att det var värt att kolla upp varför Husse verkade krampa på gräsmattan. Infångad och snabb jakt till bilen. Väl där så hade ju rånarn hunnit ut ur butiken och dragit iväg i bil. Nu var Husse ej i harmoni.....

Dagen var ju ändå inte slut. Husse kan ju vara en showman och då denna show dragit igång så är den svår att bromsa ned..... Husse har ju tidigare blivit sur på mig för att jag spårat dåligt vid något tillfälle. Husse blev sur och kastade in mig i bilen varvid jag självklart blev sur på honom. Jag hämnades därför vid ett tillfälle och det gick till så här:

Husse skulle spåra efter rånare. Husse hade 4 st specialutbildade poliser med väldigt stora gevär. Dessa ställde upp bakom husse och mig för att täcka oss om vi kom i fatt rånaren. Husse var nervig då han ju inte ville skämmas för mig. Jag tyckte då att det var rätt läge för hämnd. Jag började då att spåra 10 meter rakt fram, vände höger förbi hela gruppen av poliser och hoppade in i polisbilens bur med spårlina och allt. Därefter kom jag ej ut. Husses haka åkte ned typ 20 cm, och han såg klart uppgiven ut. Hämden är ljuv.... Måste dock säga att husse fann sig rätt snart för han lät meddela specialpoliserna att rånaren troligen befann sig i polisbilen.... Annars skulle ju hunden aldrig ha hoppat in där....

Sedan dess har Husse passat sig för att djävlas med mig i spåret. I dag var det dock lite dags igen för hans griniga trams. En kvinna hade krossat ett fönster och hoppat in. Därefter hade hon hoppat ut och sprungit ned för en släng. Detta kunde flera vittnen uppge. Jag kände dock direkt att där fanns inget spår så jag spårade ju inte vidare.

Husses ögon blev smala och käkpartiet sjönk i hop som hos en gammal missbrukare. "Spår" väste bengeten, men där fanns ju inget spår. Husse gick ryckigt och aggressivt, kopplade loss linan och gick på promenad med mig i stället. Hans förhoppning var att hitta tjuven i någon buske en bit ifrån. Efter 40 minuter gav han upp. Tillbaka i bilen så stod vi väldigt dåligt till varvid Husse var tvungen att träna backning.

Då knackar det på fönstret hos husse och jag riktigt ser hur han hoppar till. Där står tjuven och knackar på husses fönster. Jag hör hur Husse säger: "Men vad i helve---te! Är tjuvj---eln tillbaka för att håna mig?" Husse studsar ut och konfronterar tjuven. Vilken väg sprang du? Var gick du sen? Husse var helt ointresserad av brottet utan ville bara veta var tjuven tagit för flyktväg.

Tjuven såg fundersam ut då husse pekade mot baksidan av huset. Hon lät meddela att hon ej hoppat ut på baksidan. Hon hade gått ut genom dörren på framsidan, vidare till sin bil och sedan åkt från platsen..... Husse tittade på mig, skämdes, och gick sedan till baksätet. Sen kom han till mig med sina insjunkna ögon och bad om förlåtelse för sitt uppträdande. Tre Frolic senare var vi kompisar igen..... Innan jag mumsade i mig den andra Frolicen så lät jag meddela honom följande visdomsord: "Lita på hunden"

I övrigt så har det varit rätt lugnt för oss. Husse har gripit lite folk, men ej behövt använda mig. Tyvärr! Jag har fått söka lite narkotika, men i övrigt inga spårjobb.

Valpen Bus då! Han är vidrig! Han biter mig hela tiden. Får inte en lugn stund. I går låtsades han pussa mattis. Då hon böjde sig fram så åt han upp örhänget. Undrar var det kommer ut någonstans?

Ska försöka övertala Husse att skriva mer, men kan inget lova. Tills dess får väl valpen och jag föra dagbok....

Må gott!

Arek