POLISHUNDEN AREK

Glad påsk kanske man skall börja med att skriva. Inte alla tar ledigt under påsken vilket jag och Arek tackar alla ödmjukast för. Man skall inte önska andras olycka, men det är ju så roligt att använda hunden i samhällets tjänst. Vi har nu kört två pass under påsken. Dom första påskkycklingarna som hamnat på den kriminella sidan träffade vi på dagpasset. Det började som vanligt med en hel del dressyr där jag lade tonvikten på spår och saksök. På eftermiddagen så larmades det dock ut att man observerade hur tre personer gjorde inbrott i ett hus på södra sidan av staden.

Jag och Arek åkte dit och var först där. Vi smög upp till huset, men det visade sig att de kriminella påsktjuvarna haft god överblick och därför sett oss komma. Arek visade dock tydligt att någon nyss varit där varvid vi påbörjade spårsök. Efter endast 150 meters spår så var den första kycklingen infångad. Han försade sig och lät meddela att två kycklingar till varit på platsen, men lyckats rymma.

Arek visade även här tydligt i vilken riktning man gett sig av. Efter att vi fått förstärkning av ytterligare poliser så kunde jag och Arek ge oss av i spårandets värld igen. Det visade sig att det var pigga påskkycklingar vi nu jagade. Man hade sprungit över stock och sten, tomter och berg, vidare över gator och därefter ut på stora fält. Efter ca 2 km spårandes så var vi i stort sett tillbaka på samma ställe där vi började fast nu på andra sidan gatan. Arek spårade runt ett hus och vidare ut i skogen och vips! - Bakom en stor sten så stack ett par smala ben fram. Påskkycklingen tilltalades och han visade sig vara på ett alldeles roligt humör. Efter lite skojandes och hejarop om hur fin hunden var så kom ytterligare en polisbil och hämtade upp denna filur. Lite roligt var att jag lagt ned Arek ca 15 meter från banditen, men för varje gång jag tittade bort så skyndade sig Arek närmare banditen.

Denne fick större och större ögon och visslade ut sin oro mellan gliporna som förr hade kallats tänder. Arek var ej ond utan var endast ute efter att få tillgång till banditens medhavda ölburk. Arek är väldigt förtjust i ölburkar och handskar. När jag sedan sade varsegod till Arek så drog han mot banditen i rask takt. Där framme hämtade han upp banditens burk under det att denne skrek gällt.....

Nu var det ju en kvar att fånga, men det tog sin tid innan jag fick Arek att släppa ölburken och koncentrera sig på jobbet.

Efter ett längre spår så närmade vi oss nu ett större centrum. Tyvärr började gammelgeten bli trött och ju närmare centrumet vi kom desto segare jobbade han sig framåt. Två av tre var väl inte så dåligt ändå......

På nattpasset sedan hade jag stora förhoppningar om att få spåra ifatt banditer igen. Dock var nattpasset lugnare än vanligt och inga hundjobb alls. Förräns 05.00 när ögonlocken var tunga som bly. Polisradion lät meddela att två personer höll på att bryta sig in i bilar varvid vi genast begav oss dit. Under vägen fram fick vi fina rapporter om vad banditerna pysslade med. Tyvärr missförstod vi positionen lite varvid tjuvarna än en gång upptäckte oss före vi upptäckte dem. Det visade sig att dom gjort inbrott i många, många bilar och sedan lagt benen på rygg.....

Arek var dock ytterst laddad och så även den kollega som hängde med oss. Ett tag trodde jag att det var han som spårade eftersom han låg så långt fram. Spåret var av flyktkaraktär och vi kom snart in på ett dansbaneområde. Här visade det sig att tjuven klättrat över ett ca 3 meter högt staket. På andra sidan staketet kunde vi se honom springandes en bit bort, men omöjlig att nå på grund av staketet.

Det var här den gode Arek visar vilken otroligt liten hjärna han har att tillgå. Min tanke var att vi snabbt skulle springa tillbaka och runda staketet. Därefter återuppta spåret på andra sidan staketet. Areks tanke var att vi skulle springa igenom staketet, vilket var omöjligt. Efter lite disciplinärt snack så kom vi äntligen runt och på rätt sida. Jag var då smått arg då jag trodde att den ambitiösa kollegan skulle ha sprungit ifatt banditen och fångat honom.

Tur som bara den var att banditen var snabbare och hade lyckats öka avståndet. Den ambitiösa kollegan hade då kopplat på sin hjärna och stannat där han sist såg banditen. Bra! Arek tog direkt upp spår och nu gick det undan kan jag säga. Efter ca 500 meters sprintande i världsrekordtempo så vände Arek och vindade upp mot en villa. Bakom villan satt banditen och försökte gömma sig.

Till fängelset med honom och en ordentlig kram till Arek.

En var ju dock kvar och vi hade inte en aning om var han tagit vägen. Jag gick tillbaka med Arek och han tog ånyo upp ett spår som vek av åt ett annat håll. Efter häcklöpning över tomter, jakt på gångvägar, gräsmattor, bostadsområden så började Arek ånyo bli lite sliten. Det visade sig att banditen löpt på bra utan att stanna och efter ca 3 km spårandes i bostadsområdet så kom vi fram till en parkering. Här låg en rattkåpa till en bil samt att just den p-platsen var tom. Troligen, dock inte säkert, så hade tjuven tillgripit en bil och snabbt åkt från detta område....

Dock otroligt bra jobbat av gammelgeten och jag är mycket stolt över honom. Att spåra flera km på hårt underlag kan vara rätt så jobbigt för hundarna. Så jag måste säga att han gjorde det bra. Och en bandit är ju bättre än noll.

För att fira händelsen så sökte vi semester. Allt i syfte att spela fotboll hemma på tomten i stället för att ligga i bilen under kvällspasset. Så det är vad vi gjort idag....

Husse